Tre
Jag på Starbucks, C & nybadad Filip, efterrätt.
It's alive!
Ännu en meninglös uppdatering.
Idag har jag sett en kass film.
Idag har jag åkt tåg sjäklv.
Idag har jag köpt en kjol.
Snart ska vi ut och äta.
Dessutom har jag pussat extra mycket på feberfilip idag.
Idag har jag sett en kass film.
Idag har jag åkt tåg sjäklv.
Idag har jag köpt en kjol.
Snart ska vi ut och äta.
Dessutom har jag pussat extra mycket på feberfilip idag.
På Englandsfronten intet nytt
Eller egentligen händer det ju för mycket!
Herr J åkte hem, istället kom herr Cs mamma&pappa, bror och hans söta fru E, och deras son som ni numera vet heter Filip. Vi har ätit och druckit lite, och jag och Filip har tittat på dubbeldäckare.
Nu ska vi soooooova.
Peace out!
Herr J åkte hem, istället kom herr Cs mamma&pappa, bror och hans söta fru E, och deras son som ni numera vet heter Filip. Vi har ätit och druckit lite, och jag och Filip har tittat på dubbeldäckare.
Nu ska vi soooooova.
Peace out!
Lugna puckar
Allt är bra här.
Berättelser och bilder kommer när jag är ensam igen.
Fröken P kommer hit i mars och stannar superdupermånga dagar! Tjoho för den!
Nu ska vi se fotboll och äta pubmat. Wish us luck!
Berättelser och bilder kommer när jag är ensam igen.
Fröken P kommer hit i mars och stannar superdupermånga dagar! Tjoho för den!
Nu ska vi se fotboll och äta pubmat. Wish us luck!
The curious case
Vi lyckades efter lite om och men ta oss till bion igår, vi hann till och med en McDkaffe. Inte illa!
Sen, ÄNTLIGEN, såg vi Filmen. Den var kanske inte den bästa jag sett, eller joo, den var nog en av de bästa!, men det var en av de mest annorlunda. Visst har filmer lekt med tid och liv förut, kanske gjort att någon åldrats annorlunda, inte åldrats alls (aaaaaahh Braddan i An Intreview with a Vampire går ju inte av för hackor!) eller hoppat i tiden och därför åldrats annorlunda (Braddan är med i knasiga Twelve Monkeys till exempel).
The curious case of Benjamin Button är väl egentligen en helt vanlig kärleksfilm, men trots att kärleken är i fokus hela filmen finns det så många andra saker, delar, bitar, som lyser igenom och gör den till mer en bara en platt chick-flick.
Andra har skrivit om den, så jag lägger ner nu, men jag måste erkänna att jag hejar på Bard Pitt i natt, jag tycker han förtjänar sin Oscar nu, även om detta inte var den bästa rollprestationen han gjort. (Han skulle fått en för Babel!) Jag vet inte om jag tycker den förtjänar guldsttyetten för bästa film, Slumdog Millionarie kvalar också in till en av de bättre filmerna jag sett, även där på grund av tidsleken, och även där är huvudtemat Den Sanna Kärleken.
Men ingen är så bra som Brad (släng dig i väggen Johnny, Brad har något du inte har, så är det bara!), så en Oscar för bästa manliga huvudroll borde han få i natt, i landet där borta där saker kanske äntligen börjar ordna upp sig.
Sen, ÄNTLIGEN, såg vi Filmen. Den var kanske inte den bästa jag sett, eller joo, den var nog en av de bästa!, men det var en av de mest annorlunda. Visst har filmer lekt med tid och liv förut, kanske gjort att någon åldrats annorlunda, inte åldrats alls (aaaaaahh Braddan i An Intreview with a Vampire går ju inte av för hackor!) eller hoppat i tiden och därför åldrats annorlunda (Braddan är med i knasiga Twelve Monkeys till exempel).
The curious case of Benjamin Button är väl egentligen en helt vanlig kärleksfilm, men trots att kärleken är i fokus hela filmen finns det så många andra saker, delar, bitar, som lyser igenom och gör den till mer en bara en platt chick-flick.
Andra har skrivit om den, så jag lägger ner nu, men jag måste erkänna att jag hejar på Bard Pitt i natt, jag tycker han förtjänar sin Oscar nu, även om detta inte var den bästa rollprestationen han gjort. (Han skulle fått en för Babel!) Jag vet inte om jag tycker den förtjänar guldsttyetten för bästa film, Slumdog Millionarie kvalar också in till en av de bättre filmerna jag sett, även där på grund av tidsleken, och även där är huvudtemat Den Sanna Kärleken.
Men ingen är så bra som Brad (släng dig i väggen Johnny, Brad har något du inte har, så är det bara!), så en Oscar för bästa manliga huvudroll borde han få i natt, i landet där borta där saker kanske äntligen börjar ordna upp sig.
Coolest in Britain?
Okej, det blir lite resande på måndag, till Manchester närmare bestämt.
Vi vet inte riktigt vad vi ska göra där, men enligt en källa på nätet (ha!) så är Manchester faktiskt "the city...widely recognised as the coolest in Britain", så det ska nog ordna sig! Helt enkelt, "if you've never been to Manchester, you don't know what you're missing", och vi tänker då inte missa det, hur töntig sloganen än är!
Vi firar med bio. Men innan det, myths in cinema.
Vi vet inte riktigt vad vi ska göra där, men enligt en källa på nätet (ha!) så är Manchester faktiskt "the city...widely recognised as the coolest in Britain", så det ska nog ordna sig! Helt enkelt, "if you've never been to Manchester, you don't know what you're missing", och vi tänker då inte missa det, hur töntig sloganen än är!
Vi firar med bio. Men innan det, myths in cinema.
Självutlämning
Jag börjar få myror i brallan, jag börjar bli rastlös och ressugen. Inga lånresor! Inga rosabussarnaisydamerikaitvåsmåmånader eller nån slags backpacking i sydostasien (det kommer inte att hända!), utan mer enweekendiliverpool-ressugen. Jag vill se mer av England nu när jag är här! Och jag jämför mig som vanligt med ALLA andra. "Alla" andra har varit i Dublin, London (minst två gånger), Sussex och Bath.
Nu är inte det sant i och för sig. Det är fyra olika människor/grupper som varit på de där ställena. Men som vanligt bryr sig inte min hjärna om det, utan den klurar på hur den och kroppen ska komma ifatt.
Jag har bara varit i Birmingham. Det var väl okej, men nu vill jag åka längre, svårare, roligare, unikare.
Ställen: Liverpool, Manchester, Swansea (ha! trumfkort!), någon ort i the lake district, London (ounikt men ett måste) och typ York.
Wish me luck!
PS. Imorgon kommer herr C. Jag kan inte tro att det är sant! Jag funderar på att sätta mig i ett hörn och blunda och bara vänta... Fast tiden går nog fortare om jag försöker plugga, tar en joggingtur i det vackra vädret, läser lite till, går på stan, handlar och går på bio. Jag tror jag ska göra det, istället för att sitta i ett hörn. Men det betyder inte att jag inte kan vänta! Jag längtar ihjäl mig efter min sagoprins. DS.
Nu är inte det sant i och för sig. Det är fyra olika människor/grupper som varit på de där ställena. Men som vanligt bryr sig inte min hjärna om det, utan den klurar på hur den och kroppen ska komma ifatt.
Jag har bara varit i Birmingham. Det var väl okej, men nu vill jag åka längre, svårare, roligare, unikare.
Ställen: Liverpool, Manchester, Swansea (ha! trumfkort!), någon ort i the lake district, London (ounikt men ett måste) och typ York.
Wish me luck!
PS. Imorgon kommer herr C. Jag kan inte tro att det är sant! Jag funderar på att sätta mig i ett hörn och blunda och bara vänta... Fast tiden går nog fortare om jag försöker plugga, tar en joggingtur i det vackra vädret, läser lite till, går på stan, handlar och går på bio. Jag tror jag ska göra det, istället för att sitta i ett hörn. Men det betyder inte att jag inte kan vänta! Jag längtar ihjäl mig efter min sagoprins. DS.
Spring
Jag fryser och önskar det blev vår.
Jag shoppar och önskar det blev vår.
Jag har myror i kroppen och önskar det blev vår.
Idag var vi på Primark och fyndade, som vanligt. Fröken J köpte 5 tröjor för £14 (basic, men det var ju det hon ville ha) och Vera storhandlade solglajjor för hela ett pund, något hon fnissade åt när hon med stora franska gester berättade att hennes senaste solglasögon kostade 100€. 100€! Franska människor köper tydligen dyra grejor, no snack om saken.
Jag köpte i alla fall en efterlängtad klänning (myckert fin, mycket mysig), en vit tröja och ett par röda solglasögon som får mig att fundera på nittohundranittionånting. Bilder på mig och min klänning kommer när den nya datorn är här. (Den kommer på söndag, samtidigt som herr C, hur ska jag kunna vänta?!)
Nu ska vi äta pannkakor, om jag orkar ta mig från rummet detvillsäga...
Jag shoppar och önskar det blev vår.
Jag har myror i kroppen och önskar det blev vår.
Idag var vi på Primark och fyndade, som vanligt. Fröken J köpte 5 tröjor för £14 (basic, men det var ju det hon ville ha) och Vera storhandlade solglajjor för hela ett pund, något hon fnissade åt när hon med stora franska gester berättade att hennes senaste solglasögon kostade 100€. 100€! Franska människor köper tydligen dyra grejor, no snack om saken.
Jag köpte i alla fall en efterlängtad klänning (myckert fin, mycket mysig), en vit tröja och ett par röda solglasögon som får mig att fundera på nittohundranittionånting. Bilder på mig och min klänning kommer när den nya datorn är här. (Den kommer på söndag, samtidigt som herr C, hur ska jag kunna vänta?!)
Nu ska vi äta pannkakor, om jag orkar ta mig från rummet detvillsäga...
Statistik.
Hörrni. En dag nyligen hade jag 14 sånahärvahetere besökare. Eller unique page hits eller vad sjuttsingen det heter. Är inte det konstigt? Jag vet typ...trefyrafem personer som läser min blogg. Om inte de varit inne från lite olika datorer många gånger och tittat tycker jag det är skumt.
Eller skumt och skumt, spännade helt enkelt.
Nu har jag nåt att klura på innan jag ska sova ikväll.
För övrigt är den här tjejen väldigt skön. Jag bara älskar bloggar, och hur man kan bli kompis med människor utan att de vet det. Henne här är jag i alla fall nybliven kompis med! Jag är helt enkelt en bloggberoende fröken. (Som inte bryr sig så mycket om statistik, för att knyta ihop den berömda sävken!)
Eller skumt och skumt, spännade helt enkelt.
Nu har jag nåt att klura på innan jag ska sova ikväll.
För övrigt är den här tjejen väldigt skön. Jag bara älskar bloggar, och hur man kan bli kompis med människor utan att de vet det. Henne här är jag i alla fall nybliven kompis med! Jag är helt enkelt en bloggberoende fröken. (Som inte bryr sig så mycket om statistik, för att knyta ihop den berömda sävken!)
Visdomsord
Ibland är skype(/msn) helt underbart. Där finns liksom tiden att kläcka fram tidernas bästa citat.
Egentligen är allt ALLTID tillåtet, men det låtsas vi inte om. Man skulle bli så tjock då.
Jag älskar't.
Något jag inte älskar är röran i vårt kök.
Jag ska gå upp tidigt imorn, och är det inte borta ska jag nog fanimej städa.
Snart kommer herr C. Det är på tiden, för den här fröknen behöver sin herre.
Kvinna
Idag är jag extra mycket kvinna. Eller fröken då. Det känns väl sådär, Asda kanske får en till besökare in great need of comfort food (det är vad tanterna på Asda kallar det, chokladen alltså) innan kvällen är slut.
Jag tänkte fira med att titta på The Prince of Egypt och kalla det skolarbete, men här i studentområdena går det tyvärr inte att göra något som kräver snabbare uppkoppling än världens äldsta modem klarar av. (Vad blev det för mening egentligen? Jag trasslade nog till det, men om man funderar lite vet man nog vad jag menar.) Därför får jag vackert läsa en bok istället. (Något som VERKLIGEN behövs då jag har två kurser där vi om en månad ska lämna in en reading diary; i den ena ska det vara tio böcker totalt, och den andra tio texter totalt - alltså böcker, artiklar eller film. Det är ett hårt liv!)
För övrigt har jag en tvättäkta tysk galen lärarfacist i två av ämnena (det är ingen tillfällighet att hon styr i de ämnena där vi måste lämna in de förbannade läsedagböckerna.). Bara så ni vet.
Och så skulle jag ju ringa mamma också. Jobbigt.
(Eller också inte. Jobbigt alltså. Inte att jag inte ska ringa. Gud vilket knasigt inlägg detta blev. Och vad många parateser sen då!)
Jag tänkte fira med att titta på The Prince of Egypt och kalla det skolarbete, men här i studentområdena går det tyvärr inte att göra något som kräver snabbare uppkoppling än världens äldsta modem klarar av. (Vad blev det för mening egentligen? Jag trasslade nog till det, men om man funderar lite vet man nog vad jag menar.) Därför får jag vackert läsa en bok istället. (Något som VERKLIGEN behövs då jag har två kurser där vi om en månad ska lämna in en reading diary; i den ena ska det vara tio böcker totalt, och den andra tio texter totalt - alltså böcker, artiklar eller film. Det är ett hårt liv!)
För övrigt har jag en tvättäkta tysk galen lärarfacist i två av ämnena (det är ingen tillfällighet att hon styr i de ämnena där vi måste lämna in de förbannade läsedagböckerna.). Bara så ni vet.
Och så skulle jag ju ringa mamma också. Jobbigt.
(Eller också inte. Jobbigt alltså. Inte att jag inte ska ringa. Gud vilket knasigt inlägg detta blev. Och vad många parateser sen då!)
Och har du vin och sprit? Så att det räcker...
Vinet var också billigt igår, som allt annat. Idag är jag varm och trött och lite törstig.
Ikväll kan jag vänta lungt&stilla och ensamt på att söndag ska komma.
Ikväll kan jag vänta lungt&stilla och ensamt på att söndag ska komma.
Bergochdalvana
Idag har jag:
Lyssnat på ännu en föreläsning om vilka sidor som är bra och vilka som är dåliga.
Handlat superbilliga solbrillor fast solen är långt borta.
Skickat grattiskramar till min käre herr S både via sms och tanke.
Hämtat tjusig sjal från bästa fröken J.
Läst (i) en bra och en dålig bok.
Blivit hyper på kaffe (det var läääängesen I tell ya).
Gråtit.
Velat boka biljetter hem.
Druckit cider utan kolsyra.
Sminkat mig för utgång.
Snart ska vi gå ut och dricka drinkar för £1.20.
Wish me luck.
Lyssnat på ännu en föreläsning om vilka sidor som är bra och vilka som är dåliga.
Handlat superbilliga solbrillor fast solen är långt borta.
Skickat grattiskramar till min käre herr S både via sms och tanke.
Hämtat tjusig sjal från bästa fröken J.
Läst (i) en bra och en dålig bok.
Blivit hyper på kaffe (det var läääängesen I tell ya).
Gråtit.
Velat boka biljetter hem.
Druckit cider utan kolsyra.
Sminkat mig för utgång.
Snart ska vi gå ut och dricka drinkar för £1.20.
Wish me luck.
En månad
Nu har jag varit här en månad. Eller förlåt, fyra veckor. För fyra veckor sedan satt jag och var lite halvt depirmerad och mycket omskakad i det sunkiga rummet på Randall. För fyra veckor sedan var jag aptrött. För fyra veckor sedan saknade jag herr C.
Mer kommer jag inte ihåg.
Nu sitter jag i det mysiga (nåja...) rummet på Lomas och försöker läsa The House of the Spirits och saknar herr C. Fortfarande. Att åka ifrån honom må ha varit dumt, men jag vet ju att vi alltid kommer hitta tillbaka till varandra, på något sätt.
Jag måste läsa vad jag skrev, då i början.
Tänk att man kan vara så glömsk, att minnet kan vara så kort, på en blott 25-årig fröken (tant).
Mer kommer jag inte ihåg.
Nu sitter jag i det mysiga (nåja...) rummet på Lomas och försöker läsa The House of the Spirits och saknar herr C. Fortfarande. Att åka ifrån honom må ha varit dumt, men jag vet ju att vi alltid kommer hitta tillbaka till varandra, på något sätt.
Jag måste läsa vad jag skrev, då i början.
Tänk att man kan vara så glömsk, att minnet kan vara så kort, på en blott 25-årig fröken (tant).
Geraldine
1. Vad heter du?: Helena
2. Ett ord på fyra bokstäver: Hela
3. Flicknamn: Henrietta
4. Pojknamn: Håkan
5. Yrke: Hudterapeut
6. Färg: Honungsgul
7. Klädesplagg: Handske
8. Mat: Hälleflundra med potatis
9. Sak i badrummet: Handduk
10. Plats/stad: Hainan
11. En orsak att vara sen: Hunden åt min läxa!
12. Något man skriker: HEJ!
13. Film: Hundtricket
14. Något man dricker: Hemmagjord saft
15. Band: (The?) Hellacopters
16. Djur: Häst, eller hund förresten!
17. Gatunamn: Hamngatan (finns säkert i Askersund!)
18. Bil: Hummer (världens sämsta bilmärke, men det finns inga bra på H...)
19. Sång: Hallelujah (Leonard Cohen eller Jeff Buckley, man får välja precis själv)
(Varje svar måste alltså börja med bokstaven i ditt namn, därför blev det en ganska skum lista idag. Jag snode idén från fröken T.)
Hade jag hetat nåt på G hade jag inte ens skrivit något på fråga 19, jag hade bara visat min bästa låt just nu: Geraldine med Glasvegas. (Det är något visst med skotska band!)
2. Ett ord på fyra bokstäver: Hela
3. Flicknamn: Henrietta
4. Pojknamn: Håkan
5. Yrke: Hudterapeut
6. Färg: Honungsgul
7. Klädesplagg: Handske
8. Mat: Hälleflundra med potatis
9. Sak i badrummet: Handduk
10. Plats/stad: Hainan
11. En orsak att vara sen: Hunden åt min läxa!
12. Något man skriker: HEJ!
13. Film: Hundtricket
14. Något man dricker: Hemmagjord saft
15. Band: (The?) Hellacopters
16. Djur: Häst, eller hund förresten!
17. Gatunamn: Hamngatan (finns säkert i Askersund!)
18. Bil: Hummer (världens sämsta bilmärke, men det finns inga bra på H...)
19. Sång: Hallelujah (Leonard Cohen eller Jeff Buckley, man får välja precis själv)
(Varje svar måste alltså börja med bokstaven i ditt namn, därför blev det en ganska skum lista idag. Jag snode idén från fröken T.)
Hade jag hetat nåt på G hade jag inte ens skrivit något på fråga 19, jag hade bara visat min bästa låt just nu: Geraldine med Glasvegas. (Det är något visst med skotska band!)
Fint men ändå inte
Det kanske är lite skevt och falskt, men det är ändå fint. Finast är musiken och känslan, och orden! Jag vaknar till den varje morgon här i England, allt tack vare SVTs fina program. I love SVT. Jag tror jag ska tycka upp en sån tröja nåndag.
Och du undrar vem som kysser henne nu...
Och du undrar vem som kysser henne nu...
Birmingham
Snart ska vi äntligen iväg på vår första miniutflykt. Dock inte så längt, bara till staden bredvid.
Där ska vi:
- Ta kort
- Kolla på kyrkan (och ta kort)
- Fika (kaffe + kaka)
- Leta reda på saker (bra affärer, vintage och tatuerare)
- Shoppa (kläder i mängder för mig, och klackskor för fröken JL)
Taturerarletandet är i händelse av vi skulle känna att vi behöver göra någon slags rites de passage innan vi åker hem till Norden igen, som för att visa att vi varit borta. (Googla rites de passage om ni funderar på vad det är. Alltid lär man sig något nytt!)
Där ska vi:
- Ta kort
- Kolla på kyrkan (och ta kort)
- Fika (kaffe + kaka)
- Leta reda på saker (bra affärer, vintage och tatuerare)
- Shoppa (kläder i mängder för mig, och klackskor för fröken JL)
Taturerarletandet är i händelse av vi skulle känna att vi behöver göra någon slags rites de passage innan vi åker hem till Norden igen, som för att visa att vi varit borta. (Googla rites de passage om ni funderar på vad det är. Alltid lär man sig något nytt!)
Friday (I'm in love)
(Jaa jag vet, sjukt ounik rubrik...)
Det stämmer faktiskt! Det är fredag den 13e, men eftersom fröken JL föddes den dagen så tänkte jag låtsas att det är hennes födelsedag idag (fast det egentligen är några månader kvar), och alla vet ju att man blir på bättre humör av födelsedagar!
Dessutom skiner solen, fåglarna kvittrar och det ligger inte en isfläck kvar på backen. Väderleksrapporten lovade 4-6 grader varmt och lite sol, lite moln. Det låter helt okej. De vita sailorskorna från Topshop får åka på (med tjock tröja under jackan dock)!
Idag ska vi se Sunset Blvd. Hoppas vi inte somnar som förra gången. (Vi såg då tidernas sämsta&längsta stumfilm, Pandora's Box, inte konstigt att vi somnade då!)
Det stämmer faktiskt! Det är fredag den 13e, men eftersom fröken JL föddes den dagen så tänkte jag låtsas att det är hennes födelsedag idag (fast det egentligen är några månader kvar), och alla vet ju att man blir på bättre humör av födelsedagar!
Dessutom skiner solen, fåglarna kvittrar och det ligger inte en isfläck kvar på backen. Väderleksrapporten lovade 4-6 grader varmt och lite sol, lite moln. Det låter helt okej. De vita sailorskorna från Topshop får åka på (med tjock tröja under jackan dock)!
Idag ska vi se Sunset Blvd. Hoppas vi inte somnar som förra gången. (Vi såg då tidernas sämsta&längsta stumfilm, Pandora's Box, inte konstigt att vi somnade då!)
Folket i landet bredvid
Fler analyser av England kommer med största sannolikhet att komma, vi upptäcker märkliga saker varje dag.
Men det gör ingenting, jag älskar ändå det här folket, trots att de lever lite isolerat på en ö där högertrafik och fibrer ännu inte är uppfunna.
För de älskar ju mig! Eller, de är i alla fall ett väldigt trevligt folk som gärna kallar varandra (och mig förstås) för love, sweetheart och dear. I kassan i mataffären, när man ska betala räkningar, städerskan, kafépersonalen (i alla fall de på BH's), och så vidare och så vidare... Det är väldigt trevligt, trots att det mest är artigt, men det låter liksom extra artigt.
Nog om detta för nu.
Min favoritfilm genom alla tider (typ i alla fall) får en uppföljare! I like! Jag brukar slökolla på Grabben i graven bredvid lite nu&då; när jag är glad, ledsen, när jag är pågång eller vill varva ner. Denna kan ju inte bli lika bra, men ändå. Jag ska då se Tjejen i graven bredvid, och kan bara hoppas att Elisabet&Michael vill vara mina favoriter igen. Man kanske skulle ta och mejla dem...
Men det gör ingenting, jag älskar ändå det här folket, trots att de lever lite isolerat på en ö där högertrafik och fibrer ännu inte är uppfunna.
För de älskar ju mig! Eller, de är i alla fall ett väldigt trevligt folk som gärna kallar varandra (och mig förstås) för love, sweetheart och dear. I kassan i mataffären, när man ska betala räkningar, städerskan, kafépersonalen (i alla fall de på BH's), och så vidare och så vidare... Det är väldigt trevligt, trots att det mest är artigt, men det låter liksom extra artigt.
Nog om detta för nu.
Min favoritfilm genom alla tider (typ i alla fall) får en uppföljare! I like! Jag brukar slökolla på Grabben i graven bredvid lite nu&då; när jag är glad, ledsen, när jag är pågång eller vill varva ner. Denna kan ju inte bli lika bra, men ändå. Jag ska då se Tjejen i graven bredvid, och kan bara hoppas att Elisabet&Michael vill vara mina favoriter igen. Man kanske skulle ta och mejla dem...
Kulturchock 2.0
Att engelsmännen äter väldigt annorlunda än resten av Europa har vi ju redan listat ut, men det är inte det enda som skiljer dem åt från oss andra normala europeer.
De lever nämligen på medeltiden. (Det är säkert!)
Det kan såklart verka skrämmande, men lugn bara lung! När man väl listat ut en del konstiga saker med deras samhälle så går det mesta ganska bra, man (jag) kan till och med uppskatta den spännande kulturen!
Varför medeltiden?
1. Det kör på fel sida vägen. Fortfarande! Vi andra normala europeer övergav det dr någon gång runt 1950. (De har dock några partners in crime, till exempel Australien och Hongkong, men de är ju rätt skumma de också.)
2. De har världens mest unika eluttag. Inget annat land har såna, om om något annat land har såna, så är det också ett ensamt och konstigt land. Man behöver inte bara komma ihåg att ha tre pinnar på sin kontakt, man måste komma ihåg att slå på eluttaget också på den lilla lilla strömbrytaren. Mycket märkligt.
3. De har heltäckningsmattor nästan överallt.Till och med i välanvända budgetstudentrum från 1971.
4. De har inte kommit på det där med interneträkningar sådär jättebra än, utan vill man betala något får man vackert gå till en kassa och prata med en vänlig dam bakom en lucka.
5. De har ungefär en miljard olika sorters mynt. 1p, 2p, 5p, 10p, 20p, 50p, £1 och £2. (Okej, det är bara åtta, men jag kan ha glömt nån!) Jag kan ge dem att pundet är värt mer än kronan (£1 = 12,44SEK räknar vi på i dagsläget), men hey, inte har Sverige (som ju envisas med massa andra konstigheter) 12 öringar och 25 kronor! Andra länder kanske har massa mynt också, men jag tror bannemej att United Kingdom tar priset. 
Krånglig vänstertrafik med extra mycket rondeller, engelska eluttag, mitt gamla äckelrum med äckelmatta, min nya dator symboliserar engelsmännens dåliga internetkoll, mynt och lite sedlar.
Jag läste en fundering någonstans (i samband med bilderna på kokorondellerna tror jag) i stil med "jag förstår varför Gud valde att sätta dem på en egen ö". Word.
Kungen är död
Vi leker en lek här i England, en gissningslek för att vara exakt. Gissa vad som gör engelsmännen tjocka, heter den. Vi har gissat på många saker nu, och fler lär det bli!
Först kan man tro att det är fish&chips som är boven i dramat. Vi börjar tvivla. Det finns andra, mer betydande saker tror vi!
Till exempel är grönsaksavdelning på Maxi/Citygross-stora Asda inte större än den på ICA Allé i Hallsberg. Det finns överlag mer sött&fett att få tag på, än det finns vitamin&fiberrrikt.
Kakaavdelning på stora butiken Asda är tre nästintill kilometerlånga hyllor. Och då är inte de frysta eller kylskåpskalla bakverken inkluderade. Allt som allt tar kak(kakor, bullar, tårtor osv)avdelning upp ungefär en fjärdedel av butiken (som också innehåller kläder om någon undrar).
Chips, eller crisps som vi ju så käckt säger här (engelsmännen är ju i störta allmänhet bakochfram; väntertraffik, miles och pound-räkning talar väl för sig självt), är inget snacks som man äter på lördagar till Melodifestivalen, det är ett mellanmål, alternativt lunch helt och hållet.
Crispsen kan man köpa i 32 pack. (Vi talar dock om 25gramsstora påsar, men det är ju nästan lättare att köpa såndana och tokäta än att köpa en vanlig hederlig 200grammare...)
Det finns en miljard olika färdigtårtor och pajer att köpa, både färska (med sjukt mycket konserveringsmedel tror vi) och frysta. De är så billiga att jag lätt förstår att de kan spontanäta dem lite nu och då.
Frukt och grönskaker köpes helst färdigförpackat och färdigskivat. Det är inte så smaskigt för svenska smaklökar (inte heller för ryska, franska, taiwanesiska eller polska har vi upptäckt), och dessuotm är det dyrt.
Många yoghurtsorter är mer som godis än yoghurt, och i alla fall jag misstänker att de tillsätter bra mycket mer socker i sina yoghurtar än vi. Fil finns inte alls, något jag efter tre veckor börjar sakna något oändligt...
Så långt har vi kommit i gissningsleken so far. Nästa vecka fortsätter vi, men rör oss utanför Asda och hamnar på stan. Läs gärna då, och fundera under tiden på vilken lunch som gör engelsmännen tjockast:
A. Sausage pasty från Gregg's?
B. Jättemuffin med extrastor latte från Starbucks?
C. Färdigpackad trekantsmacka med crisps från valfritt matställe (såsom den lilla tidiningsdelen innan Asda)?
På återseende!
Först kan man tro att det är fish&chips som är boven i dramat. Vi börjar tvivla. Det finns andra, mer betydande saker tror vi!
Till exempel är grönsaksavdelning på Maxi/Citygross-stora Asda inte större än den på ICA Allé i Hallsberg. Det finns överlag mer sött&fett att få tag på, än det finns vitamin&fiberrrikt.
Kakaavdelning på stora butiken Asda är tre nästintill kilometerlånga hyllor. Och då är inte de frysta eller kylskåpskalla bakverken inkluderade. Allt som allt tar kak(kakor, bullar, tårtor osv)avdelning upp ungefär en fjärdedel av butiken (som också innehåller kläder om någon undrar).
Chips, eller crisps som vi ju så käckt säger här (engelsmännen är ju i störta allmänhet bakochfram; väntertraffik, miles och pound-räkning talar väl för sig självt), är inget snacks som man äter på lördagar till Melodifestivalen, det är ett mellanmål, alternativt lunch helt och hållet.
Crispsen kan man köpa i 32 pack. (Vi talar dock om 25gramsstora påsar, men det är ju nästan lättare att köpa såndana och tokäta än att köpa en vanlig hederlig 200grammare...)
Det finns en miljard olika färdigtårtor och pajer att köpa, både färska (med sjukt mycket konserveringsmedel tror vi) och frysta. De är så billiga att jag lätt förstår att de kan spontanäta dem lite nu och då.
Frukt och grönskaker köpes helst färdigförpackat och färdigskivat. Det är inte så smaskigt för svenska smaklökar (inte heller för ryska, franska, taiwanesiska eller polska har vi upptäckt), och dessuotm är det dyrt.
Många yoghurtsorter är mer som godis än yoghurt, och i alla fall jag misstänker att de tillsätter bra mycket mer socker i sina yoghurtar än vi. Fil finns inte alls, något jag efter tre veckor börjar sakna något oändligt...
Så långt har vi kommit i gissningsleken so far. Nästa vecka fortsätter vi, men rör oss utanför Asda och hamnar på stan. Läs gärna då, och fundera under tiden på vilken lunch som gör engelsmännen tjockast:
A. Sausage pasty från Gregg's?
B. Jättemuffin med extrastor latte från Starbucks?
C. Färdigpackad trekantsmacka med crisps från valfritt matställe (såsom den lilla tidiningsdelen innan Asda)?
På återseende!
Calleth you, cometh I
Idag blir det nog många blogginlägg.
För idag skiner solen ibland, idag snöar det ibland.
För idag har jag för många känslor i för litet huvud.
För idag saknar och längtar jag.
Det är lite ensamt här, det måste jag erkänna. Kanske skulle jag skrivit på resedagboken, men jag ska ju bo här. Det är väl mer än en resa? Det känns som att jag aldrig kommer se hemma igen, aldrig kommer få vara i soffan i spelrummet på Tallhöjden. Det känns som att jag aldrig kommer få se honom, röra honom, igen.
Det är värst med de som inte kan prata. Våra vänner Memory&Electric (kisse 1&kisse 2) kan knappt ens jama i luren, så de får jag sakna i tystnad. Unge herr F ska vi inte tala om! Han kryper snart, och jag har missat så mycket, redan.
Bajsengland.
För idag skiner solen ibland, idag snöar det ibland.
För idag har jag för många känslor i för litet huvud.
För idag saknar och längtar jag.
Det är lite ensamt här, det måste jag erkänna. Kanske skulle jag skrivit på resedagboken, men jag ska ju bo här. Det är väl mer än en resa? Det känns som att jag aldrig kommer se hemma igen, aldrig kommer få vara i soffan i spelrummet på Tallhöjden. Det känns som att jag aldrig kommer få se honom, röra honom, igen.
Det är värst med de som inte kan prata. Våra vänner Memory&Electric (kisse 1&kisse 2) kan knappt ens jama i luren, så de får jag sakna i tystnad. Unge herr F ska vi inte tala om! Han kryper snart, och jag har missat så mycket, redan.
Bajsengland.
Elite
Oh yes baby, den filmen ska jag se! Handlingen kanske inte är superduperspännande, men det är ju Belfast, och det är ju Ron.
Rupert Grint
För övrigt blir det visst två filmer av Dödsrelikerna. Det är både bra och förvirrande; hur ska det bli? Vart ska första filmen sluta och andra filmen börja? Och vad ska de heta? HP och Dödsrelikerna 1&2? Som sagt, förvirrade.
Nu ska jag snart på föresläsning/seminarie om Becketts Waiting for Godot. Det är också förvirrade. Googla det om du inte förstår vad jag menar.
Rupert GrintFör övrigt blir det visst två filmer av Dödsrelikerna. Det är både bra och förvirrande; hur ska det bli? Vart ska första filmen sluta och andra filmen börja? Och vad ska de heta? HP och Dödsrelikerna 1&2? Som sagt, förvirrade.
Nu ska jag snart på föresläsning/seminarie om Becketts Waiting for Godot. Det är också förvirrade. Googla det om du inte förstår vad jag menar.
Vinter02
Det bara fortsätter snöa.
Och jag vill bara fortsätta shoppa (fast jag blir retad).
Nu vet ni.
Och jag vill bara fortsätta shoppa (fast jag blir retad).
Nu vet ni.
Sverige
Hemma har jag alltid tänkte att "ja, jag ska börja äta selleri!". Exakt varför vet jag inte.
Det har aldrig blivit av, men nu sitter jag här, och äter selleri.
(Det är sådär, måste skölja ner det med lite hummus, annars blir det nog kräkreflex snart.)
Det har aldrig blivit av, men nu sitter jag här, och äter selleri.
(Det är sådär, måste skölja ner det med lite hummus, annars blir det nog kräkreflex snart.)
Vart tog han vägen?
Varför gör inte RW en massa bra låtar längre?
Om du var här
Idag har herr C köpt en ny dator. Kanske hände det precis alldeles nyss. Kanske var det därför min gamla valde att vara någorlunda normal, för att jag skulle ångra mig liksom. Men se den gubben går inte! Jag vill allt ha den nya datorn här och NU.
Idag tror jag att jag ska provspringa i parken. Tror. Jag har inte bestämt mihg än. För om jag ska klara av att bo i detta land utan att få tre hjärtattacker så tror jag att jag måste börja röra på mig mer. Snabba promenader till IT-avdelningen gills liksom inte.
Första minuterna jag såg av den mycket roliga och mycket verklighetstrogna programmet om nötterna på IT
Idag tror jag att jag ska provspringa i parken. Tror. Jag har inte bestämt mihg än. För om jag ska klara av att bo i detta land utan att få tre hjärtattacker så tror jag att jag måste börja röra på mig mer. Snabba promenader till IT-avdelningen gills liksom inte.
Första minuterna jag såg av den mycket roliga och mycket verklighetstrogna programmet om nötterna på IT
747
Min dator sjunger på sista versen. (Och på tal om det! Hur var första Melodifetivaltjohejet? Vem var bäst? Vem var sämst? Vem var mest känd? Kom på nu att det ju började ikväll, tyckte väl jag kände en saknad mitt i alla chinese food!)
Vi (jag, migsjälv, herr C och fröken J) tror att den är slutkörd och kanske aldrig mer kommer vakna upp. Det kan hända närsomhelst nu. Den provtränar redan inför livet i datorhimlen. Ibland vill den vakna, ibland inte. Det är som ett spel, som ett lotteri.
Jag kommer sakna min fula Acer. Den har varit med om mycket! Massa tågresor, en Thailandsresa, många ljudböcker, många mp3-spelare, en del flyttar, till och med en utomlands, och en himla massa annat skoj. Jag minns så väl vår första tid ihop, hur lyckliga jag var, och hur villig den var att göra allt jag bad den om! Det är sorgligt att den ska dö just här, här där vi ska vara som lyckligast, men vi ska se till att den får komma hem en sista tid, dö i hemmet så att säga.
Det kanske låter äckligt makabert att prata om en dator på det sättet, men jag behöver det, annars kommer jag inte klara mig utan den. För trorts att det är en ful Acer så är det min, och det är den bästa datorn någonsin!
Herr C ska inhandla en ny dator, och förhoppningsvis fixa iordning den, och det är jag väldigt tacksam för!
De senaste dagarna har jag insett att han är så mycket mer än bara min pojkvän, han är verkligen en del av mig, någon jag alltid kommer vilja vara med, prata med, tänka med och känna. En av de franska tjejorna har skaffat ragg (pojkvän? hardly!) här, trots att hon har en pojkvän hemma i le France. Jag förstår henne inte alls. Hur kan hon? Men så tänker jag; hon har inte sin egen herr C därhemma, hon har bara en Pojke/Man. Hon har inte träffat den som gör henne hel än, så måste det vara.
Alla kanske inte träffar någon som gör dem hela, eller extra starka extra allt, alla tanter har inte sin egen farbror, och det kanske det är därför det finns otrohet och sådant jag som hel/extra allt inte förstår. Så är det nog.
Det stora fråga just nu är om jag ska våga stänga av min dator inatt... Det vore kul att ha den här hos mig imorgon. Fröken J, som är min mesta dataexpert här, föreslog viloläge. Jag tror jag ska pröva det.
Så om vi inte hörs, om jag inte skrivs, så vet ni varför.
Vi (jag, migsjälv, herr C och fröken J) tror att den är slutkörd och kanske aldrig mer kommer vakna upp. Det kan hända närsomhelst nu. Den provtränar redan inför livet i datorhimlen. Ibland vill den vakna, ibland inte. Det är som ett spel, som ett lotteri.
Jag kommer sakna min fula Acer. Den har varit med om mycket! Massa tågresor, en Thailandsresa, många ljudböcker, många mp3-spelare, en del flyttar, till och med en utomlands, och en himla massa annat skoj. Jag minns så väl vår första tid ihop, hur lyckliga jag var, och hur villig den var att göra allt jag bad den om! Det är sorgligt att den ska dö just här, här där vi ska vara som lyckligast, men vi ska se till att den får komma hem en sista tid, dö i hemmet så att säga.
Det kanske låter äckligt makabert att prata om en dator på det sättet, men jag behöver det, annars kommer jag inte klara mig utan den. För trorts att det är en ful Acer så är det min, och det är den bästa datorn någonsin!
Herr C ska inhandla en ny dator, och förhoppningsvis fixa iordning den, och det är jag väldigt tacksam för!
De senaste dagarna har jag insett att han är så mycket mer än bara min pojkvän, han är verkligen en del av mig, någon jag alltid kommer vilja vara med, prata med, tänka med och känna. En av de franska tjejorna har skaffat ragg (pojkvän? hardly!) här, trots att hon har en pojkvän hemma i le France. Jag förstår henne inte alls. Hur kan hon? Men så tänker jag; hon har inte sin egen herr C därhemma, hon har bara en Pojke/Man. Hon har inte träffat den som gör henne hel än, så måste det vara.
Alla kanske inte träffar någon som gör dem hela, eller extra starka extra allt, alla tanter har inte sin egen farbror, och det kanske det är därför det finns otrohet och sådant jag som hel/extra allt inte förstår. Så är det nog.
Det stora fråga just nu är om jag ska våga stänga av min dator inatt... Det vore kul att ha den här hos mig imorgon. Fröken J, som är min mesta dataexpert här, föreslog viloläge. Jag tror jag ska pröva det.
Så om vi inte hörs, om jag inte skrivs, så vet ni varför.
Chans
Jag fick en utmaning av fröken A, och som alla vet ska utmaningar altid antas!
Här är den sjätte bilden i den sjätte mappen (jag var tvungen att skapa en ny mapp för bilder som låg huller om buller, jag har inte så många kort på den här datorn eftersom den antagligen inte klarar det):
Fröken J på en gata här i Wolverhampton, tror jag redan lagt upp den en gång, men så är reglerna!
Enlgit utmaningen ska jag sedan utmana sex andra boggare, men tyvärr tror jag inte att jag har så många, min bogg är ganska hemlig förstår ni. Jag tycker dock att Toffs, Cia och Micela ska anta denna utmaning också, mest för att jag är nyfiken på deras kort. Om någon annan mot all förmodan känner sig manad så be my guest!
Här är den sjätte bilden i den sjätte mappen (jag var tvungen att skapa en ny mapp för bilder som låg huller om buller, jag har inte så många kort på den här datorn eftersom den antagligen inte klarar det):
Fröken J på en gata här i Wolverhampton, tror jag redan lagt upp den en gång, men så är reglerna!
Enlgit utmaningen ska jag sedan utmana sex andra boggare, men tyvärr tror jag inte att jag har så många, min bogg är ganska hemlig förstår ni. Jag tycker dock att Toffs, Cia och Micela ska anta denna utmaning också, mest för att jag är nyfiken på deras kort. Om någon annan mot all förmodan känner sig manad så be my guest!
KommerintepånågonKentlåtsompassaridag
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Ganska bra jobbat! Vi konstaterade idag anledningen till varför vi går runt och är så trötta är inte för att vi sover för lite utan för att vi sover för mycket. Såklart.
Kanske tar jag med pluggboken i sängen, men det är så ocharmigt och okvälligt att läsa i handfatsspegelns sken att jag kanske skiter i det.
Det var allt.
Kanske tar jag med pluggboken i sängen, men det är så ocharmigt och okvälligt att läsa i handfatsspegelns sken att jag kanske skiter i det.
Det var allt.
FF
Först; tack för att ni kom ihåg. Det värmer mer än alla tårtor och paket i hela värden! (Och tack Facebook som visar allt så tydligt; tack var dem ((tror jag)) fick jag en puss på kinden av en ((full)) amerikanska. Najs.)
När jag vaknade imorse var det precis som det brukade vara, den fjärde februari kändes som världens mest menlösa dag. När jag var liten tyckte jag att det var den sämsta dagen någonsin, värre än juladgen till och med! Jag antar att jag innrest inne gillade att allt bara handlade om MIG en gång om året. Sen klev jag upp, duschade, och började fixa iordning röran som är mitt rum, fortfarande med menlös-känslan. Det var inte förrän i köket, medan jag utan ångest fixade frukost som jag insåg att detta är nog en ganska bra dag. I alla fall den här fjärde februari ska bli bra, det känner jag på mig. För jag bor i en korridor där folk är tysta och äääälskar ordning, där folk sätter upp lappar och diskar innan de ens ätit klart. Jag bor närare fröken JL, och jag har några vänner här som kom ihåg min födelsedag. Livet börjar ordna upp sig här. Även om rummet är pyttelitet blir det nog bra ändå.
På tal om ingenting, han i Prison Break gick just förbi utanför mitt fönster. Nästan i alla fall. Jag ser alla härifrån. Kalla mig hököga.
Snökaos och University of W i solsken
Fröken J&jag och Vera, Sarah & Fröken J
(Egentligen borde Vera och Johanna vara i centrum, de är ju de jag gillar bäst, men Sarah fick följa med på en bild ändå.)
När jag vaknade imorse var det precis som det brukade vara, den fjärde februari kändes som världens mest menlösa dag. När jag var liten tyckte jag att det var den sämsta dagen någonsin, värre än juladgen till och med! Jag antar att jag innrest inne gillade att allt bara handlade om MIG en gång om året. Sen klev jag upp, duschade, och började fixa iordning röran som är mitt rum, fortfarande med menlös-känslan. Det var inte förrän i köket, medan jag utan ångest fixade frukost som jag insåg att detta är nog en ganska bra dag. I alla fall den här fjärde februari ska bli bra, det känner jag på mig. För jag bor i en korridor där folk är tysta och äääälskar ordning, där folk sätter upp lappar och diskar innan de ens ätit klart. Jag bor närare fröken JL, och jag har några vänner här som kom ihåg min födelsedag. Livet börjar ordna upp sig här. Även om rummet är pyttelitet blir det nog bra ändå.
På tal om ingenting, han i Prison Break gick just förbi utanför mitt fönster. Nästan i alla fall. Jag ser alla härifrån. Kalla mig hököga.
Snökaos och University of W i solsken
Fröken J&jag och Vera, Sarah & Fröken J
(Egentligen borde Vera och Johanna vara i centrum, de är ju de jag gillar bäst, men Sarah fick följa med på en bild ändå.)
Clamour for glamour!
Imorgon smäller det!
För de upplysta fyller jag 25. (Inget jag planerar att tokfira dock).
För de riktigt upplysta betyder det att jag ska flytta!! Vi var och spanade in den mycket finare och mycket mysigare korridoren i eftermiddags, och jag träffade en mycket trevlig granne. Mycket trevligt, med andra ord.
Med anledning av detta (båda grejerna), plus att min nya korridor är en all girls corridor, tänker jag spela världens bästa låt för er, bra va?!
The Ark - Clamour for glamour
För de upplysta fyller jag 25. (Inget jag planerar att tokfira dock).
För de riktigt upplysta betyder det att jag ska flytta!! Vi var och spanade in den mycket finare och mycket mysigare korridoren i eftermiddags, och jag träffade en mycket trevlig granne. Mycket trevligt, med andra ord.
Med anledning av detta (båda grejerna), plus att min nya korridor är en all girls corridor, tänker jag spela världens bästa låt för er, bra va?!
The Ark - Clamour for glamour
Miraklet på tredje våningen
Imorse spelades inte den vanliga musiken (den som spelas nu, någon sorst musik med EXTREMT mycket bas). Nej, istället ljöd Beyonces If I were a boy ljudligt genom huset (kanske genom fönstren också). Det är stort.
Dessutom. Som att ovan inte vore nog, spelade någon väldigt lung pianomusik straxt efter det.
En till person, förutom jag, i detta hus har tydligen skön musiksmak.
(I alla fall på morgnarna.)
Dessutom. Som att ovan inte vore nog, spelade någon väldigt lung pianomusik straxt efter det.
En till person, förutom jag, i detta hus har tydligen skön musiksmak.
(I alla fall på morgnarna.)
Jag väntar vid Palace&Main
Jag vet inte om jag någonsin trott på love at first sight, ni vet, sådant som händer i filmerna, där en pojek&flicka (man&kvinna?) möts, faller för varandra och sedan älskar varandre till the end of days. Det verkar på något sätt alldeles för enkelt, för självklart, och så är ju livet aldrig på riktigt. Därför har jag alltid haft svårt för kärlek vid första ögonkastet-berättelser, jag har haft svårt att helt och fullt ta dem till mig.
Men.
Sjävklart finns ett men!
Jag träffade en pojke (man?) en kväll för snart tre år sedan, på ett helt vanligt uteställe under helt ovanliga omständigheter. Jag hälsade på en vän jag träffat i Skottland, och det hade i och för sig hänt förrut, men inte speciellt ofta, och jag gjorde det istället för att följa med min familj till Sälen. Vi gick i alla fall ut, och tror ni inte att jag den kvällen träffade en pojke (man?) som jag nu sitter och längtar hem till? Jag såg honom, sa hej, och sedan kommer jag bara ihåg att vi pratade pratade pratade hela kvällen. Om allt! Kanske stal jag en kyss också, men det är nog glömt och förlåtet nu. Vi pratade så mycket att kompisen gick hem till sin pojkvän, och jag följde med den här pojken (mannen?) hem. Jag tror inte vi sov så mycket den natten. Vi utnyttjade tiden, för dagen efter skulle jag ju åka hem. Inte speciellt långt bort, inte över flera kontinenter och hav, men väl långt bort för två som nyss upptäckt hur fantastisk den andre är.
Jag trodde inte att det skulle bli något, men jag skickade i alla fall ett blygt sms redan på tåget hem. Och. Han, den underbara pojken (mannen! i alla fall är han det nu) svarade. Och jag skickade tillbaka. Och han svarade.
Många tågresor senare bestämde jag mig att flytta upp till honom, till staden där vi träffades. Alltid när jag går förbi det där helt vanliga utestället tänker jag "tänk vad lycklig jag är, vilken tur jag haft! tänk att jag träffade Honom där, en helt ovanligt vanlig kväll!".
Sedan dess tror jag nog allt lite på kärlek vid första ögonkastet. Inte för att det var det; men det var attraktion stark som...jagvetintevad!...vid första ögonkastet,och sedan blev det kärlek stark som jagvetintevad!
Nu, snart tre år senare, sitter jag och saknar en del av mig. Han kanske inte är min själsfrände (sådant tror jag inte heller på), han kanske inte direkt är min andra hälft, men han är en stor del av den jag är. Utan han är jag inte jag. Jag pratar om honom konstant när vi inte är tillsammans, och det kan nog låta som att jag inte klarar mig utan honom.
Jag klarar mig inte utan honom, men ändå gör jag det, för jag vet ju att vi hör ihop. Jag sitter ihop med honom, han är en del av mig, därför gör inte lite vatten och många mil någonting. Fast ändå, jag längtar tills han kommer hit till mig. Och jag längtar till att få åka hem till honom, och kanske aldrig lämna honom igen.
Min herr C, världens vackraste människa
