Hair!

Jag bloggar dåligt. Jag tänker dåligt.
Månne det ha något samband?

Jag sitter med början av uppsatsen, och det känns tugnt, mycket tungt, naturligtvis. Jag vill vara igång redan nu, igång med att skriva och formulera och sluttänka. Men nej, först måste man börjantänka och hitta på bra grejer som redan sagts. Jobbigt.

Men imorgon åker vi till Edinburgh! Det blir finare än fint. Fast innan det ska vi till banken och fixa det sista och (förhoppningsvis) få en nyckel, dessutom ska jag klippa mig innan vi tar bilen neråt mot Ryanairs förlovade land (Skavsta alltså). Jag hatar att klippa mig.

1. Frisörer gör ALDRIG som man vill! Om det inte är kinesiska frisöser i Beijing då, de är schyssta.
2. Frisörer ska alltid kallprata, och jag hatar att kallprata med frisörer.
3. Det är snuskigt dyrt att klippa sig hos en frisör. Mycket billigare att göra det hemma...

Trots det ska jag alltså klippa mig imorn. Färgningen klarar jag så fint på egen hand! Nåja, nästan...

 
Före och efter färgning, ofantligt stor skillnad!


Påskfilm?

Det finns vissa filmer som man bara MÅSTE se för att det ska bli just som man vill det. Jag MÅSTE se Sällskapsresan (1), Änglagård och lite ur Alla vi barn i Bullerbyn för att det ska bli jul, och Sällskapsresan 2 (Snowroller!) för att det ska bli nyår.
Jag MÅSTE se Sunes sommar, Sällskapsresan 3 (den där i skärgården) och faktiskt Änglagård igen för att det ska bli midsommar.
Men.
Jag har ingen påskfilm, ingen film jag absolut inte får glömma att se så att påsken inte bara hoppas över på nåt konstigt sät..
Fast egentligen, vad gör det när det finns världens bästa soundtrack till påsken? Vilket? Jamen gissa tre gånger, Jesus Christ Superstar! förstås! Orginalet, alltså LP med inspelningarna från orginaluppsättningen 1970-nånting, finns hemma hos mamma och pappa, och på Spotify förstås. Jag har hetslyssnat på den i helgen, och nu dagarna innan Skottland ska jag nog lyssna igenom den svenska versionen med fina fina Ola Salo några gånger.

 Världens bästa!


himmel över berlin

Himlen är helt grå och tung, ungefär som jag själv litegrann.
Det är fredag, och det är ju trevligt, men jag känner att jag mest går omkring och väntar. Väntar på flytten, väntar på att återse kära fina Edinburgh, väntar på den riktiga våren då jag kan ha skönaste tvåpundsskorna från Primark utan att frysa ihjäl. Jag längtar efter converseväder, kavajväder och tshirtväder. Jag ville inte ha det hetsvarmt, bara lagom.
Bara vi kommer ifrån det här grå töcknet som är nu, det är faktiskt så man blir deprimerad.

Vad händer idag då?
Mycket borde hända, fråga är väl bara om jag orkar eller om gråheten helt tar över.

panorama över mina tankar

Inga konstigt fina drömmar inatt, tyvärr. Bara vanliga tråksömn.

Delkurs ett är snart snart avklarad. Om ungefär fyraochenhalv timme ska slutuppgiften definitvt vara inne, men jag siktar på att skicka in den om en halvtimme eller så. Fint det.
Fröken T undrade vad man gör av två lediga vardagar, jag hittade på många fina förslag, själv måste jag dock förbereda uppsatskursen lite. (Dessutom måste jag visst skriva en jobbansökan också, ännu en friskola söker personal, och jag tänker då söka det som finns även om det inte är drömjobb.)

Om en vecka sitter vi nånstans i Edinburgh och äter frukost nu (de är ju en timme efter så det låter rimligt). Jag ska nog ladda genom att titta på gamla kort, som tyvärr inte finns på datorn eftersom tiden i Skottland var tiden innan jag ägde en...vahettere...riktig (?) kamera. (Heter det digitalkamera? Det låter ju helt muppigt men men.) Det var i alla fall när jag bara hade en sån kamera som bar tar kort man måste framkalla, inte såna man överför.

Gud vilket konstigt inlägg det blev, som vanligt. Vart tog alla roliga tankar vägen?


Panorama över Edinburgh (HÄRIFRÅN)

Städdrömmar

Precis innan jag vaknade (för typ två timmar sen tjoho!) drömde jag att jag hjälpte en kvinna att städa hennes hus. Alltså hardcorestäda! Hon hade det helt hemskt skitigt och rörigt och jag fixade upp det hela. Det var något med en syster också, typ att hon skulle ta huset om inte den här kvinnan tog tag i det och städade, och jag räddade kvinnan och hennes hus! Tjoho vilken bra dröm!
(Jag älskar att ha det städat, och gillar att städa ganska mycket också.)

För övrigt rycker det i resetarmen. Helst vill jag åka nånstans där det inte finns snö. Det behöver inte vara sola-och-bada-varmt, men lite vårigt med en sådär 16-17 grader och halvsol. Kan någon fixa?


Utsikt från och över Kinesiska muren, ett av favoritställena i hela världen

Slutet är nära

Jag sitter med slutupggiften, men tankarna är som vanligt långt borta.
Oftast är de en vecka fram i tiden då vi vid det här laget sitter på banken och snart är klara med lånet till huset. Om en vecka äger vi officiellt huset på Tranbärsvägen. Om preics en vecka åker vi till Edinburgh, ungefär några timmar efter det att vi blivit husägare på riktigt. Jag längtar efter att se en av världens finaste städer igen, staden jag hoppas att jag fortfarande kan som min egen bakficka. Jag drömmer om att gå på mina favoritgator igen, och kanske handla i de affärer jag alltid handlade i. Jag saknar älskade Skottland. (Fast jag märker att jag ibland blandar ihop vissa gator med de i älskade Wolverhampton... =))

Ge mig om en vecka nu!


Uniområdet i kära Wolves får symbolisera städer jag älskar + jobbet med slutuppgiften

(Tomt)

Jag känner mig helt mörbultad, seg och fullständigt slutkörd.
Det är som att hela studietiden, hela min skolgång, tog slut idag. Fem år på universitet och högskola, tre år på gymnasiet och nio (tio?) år på grundskolan ledde fram till idag. Helt sjukt.
Riktigt så är det ju inte. Vi har fortfarande uppsatsen kvar, och jag ska söka svenska som andraspråk till hösten (men på halvfart eller kvällstid eller nåt), så helt klar är jag ju inte.
Men nästan. Jag känner mig nästan klar, och det är helt sjukt.

Nu är ett kapitel (ännu ett kanske man ska säga) i mitt liv avslutat och snart börjar nästa.
Kapitel tre, eller vilket nummer jag nu är på, blir nog långt, fler år, eller kanske till och med decennier.
Kapitelt som nog kallas Mitt jobbliv börjar snart. Det känns fint och skönt, men sorgligt också.

Det är ingen parad här och firar, ingen konditor som lämnar över en jättelik prinsesstårta med ordet GRATTIS! skrivet i snirklig glasyr på, det är bara jag. Jag och slutuppgiften och (snart) en kopp kaffe.

Pole pole

Jag längtar till hösten, då jag kanske kanske jobbat min sista sommar på Willys, och kanske kanske faktiskt har ett riktigt jobb. Jag vet ju vad jag vill, borde jag inte då lyckas med det till slut?



Helgen började bra, egentligen redan i fredags med sista VFU-dagen. Vi firade med teater, Berthold Brechts Den goda människan från Sezuan. Den var bra men lite flummig, det tyckte både jag och eleverna. Jag gick in i helgen med tusen tankar...
Själv tror jag att jag blir en god människa genom att jympa då och då, därför gick jag och fröken syster Jojo på melodifestivalpasset på friskis i fredags. Oh vad roligt det var! Det vill jag göra igen, trots att de knappt spelade Salems finfina låt.

Mamma&pappa var här i helgen för att kolla på skidspelen, mycket mysigt, både för mig och för Chewbie (som älskar sin mormor!). Igår var det jättevårigt med åtta plus och sol, idag var det snöstorm.

Vad är lämplig söndagsmiddag för ett lagom lat (latt?) par i 26årsåldern (vår medelålder)?


Mamma och Chewbie på skidspelen

Sista dagen

I morgon är det sista dagen på VFUn. Och jag har ingen ny att se fram emot, för detta var absolut sista gången. Jag höll på att börja grina (nej Johan Glans, jag menar inte skånsk-grina utan resten-av-landet-grina) när jag sa hej då till min fina lilla klass (lilla och lilla, de är väl närmare 28 stycken och rätt odrägliga allihopa), men jag klarade mig ifrån pinsamthetstårar. Vi gav varandra en applåd sen kutade de iväg till klassmötet. Sorgligt. Jag kom på mig själv att önska att det var MIN klass. Jag vill ha en egen klass! Någon som har nån att ge mig?

Nu ska jag sufra till Platsbanken och dregla över lärartjänster.

(För övrigt firar vi sista dagen med att se Berthold Brechts Den goda människan. Ballt!)

Det går inte så bra nu kompis

Jag fattar inte att det ska vara så svårt att värka ur sig en slutuppgift. I rimlighetens namn borde den bara rinna ur mig - vi ska ju i princip bara skriva om vad vi gjort och varför!
Istället äter jag dålig lunch (knäckemackor) och rättvisemärkt choklad (men är less efter typ 50gram, heja!), funderar på att städa och tvätta samt skäller på hunden för att han gömmer ben som han egentligen ska äta (vi tror de är bra för tänderna, de heter något på "Denta" i alla fall). Bra dag helt enkelt.

Och inte har jag någon fin bild att lägga upp heller. Eller ja, jag hitatde en rolig en på hunden när jag föröskte hitta en okej bild på mig och fröken syster Jojo. (Det var stört omöjligt att hitta en sån!)


Chewbacca, med husses gröna byxor i bakgrunden

Nu ska jag nog ta och baka bröd. Tror jag i alla fall.


Kroppen

Igår ramlade och slog i svanskotan en hel massa, så idag gör det ontontont. Det känns att jag har en rygg, eller nåt.
Jag och fröken syster Jojo har chockat våra kroppar genom att träna tre dagar i rad (och fyra gånger förra veckan, jojo!), en hel massa för att vara oss! Vi kände av det igår då våra arma ben och armar inte alls ville hänga med i friskisledartempot. Tänk att vi äntligen blivit riktigt trötta av träning, det är väl ändå lite fint?
Idag är det vilodag, både för svanskotans skull och för resten av kroppens. Vi får hoppa omkring igen på torsdag, och på fredag är det schalgerpass tydligen. En vecka för sent, eller typ två månader för tidigt om man tänker på stora Eurovision.

Denna vecka är sista VFU-veckan. Alltså gäller det att sammanfatta idag, fett tugnt säger jag bara.


Chewbies som vanligt


Slut

Jag är helt mörbultad i hjärnan, och kanske lite i kroppen, efter den här tidens VFU, som alltså som vanligt varit fint uppblandad med Högskolegrejer.
Idag har jag försökt läsa lite av allt och sammanfatta det i huvudet, plus få ihop det med min egen praktik. Nu är jag less och ska istället chocka kroppen såhär på söndagskvällen med ett nytt pass på Friskis. Eftersom jag är som en hund och tycker att allt nytt är väldigt utmattande kommer jag nog somna fint ikväll. (Förhoppningsvis inte i soffan dock.)

Jag undrar vart alla långa, roliga, intressanta inlägg är.
Jag undrar om jag någonsin kommer lyckas samla tankarna.

Det är ungefär 17 dagar kvar till Skottland idag.


I ett annat liv (pappa, Pompom och lilla älskade E)

Landet Brunsås

Jag känner mig ungefär lika intressant som Sveriges matkultur just nu. Alltså ganska vanlig, brun (?), kanske lite salt (har tryckt Läkerol lakrits - väntar därmed på diaree), men inget som sticker ut.

Fast mina jackor sticker ut, det sa i alla fall tjejen i kassan på H&M igår. Fint det.


Jackan som tydligen sticker ut (obs! bilden ((som är en länk) tagen från H&Ms hemsida, jag har alltså inte tagit bilden obs!)

Det är coolt, det är stabilt

Snart är nästsista veckan på VFUn gjord, och alltså är det bara en vecka kvar innan all min praktik (VFU) är gjord. Snart är det dags att vara lärare på riktigt, att inte ha någon som håller mig i handen och frågar varför. Hua. Jag har tagit ett litet steg och sagt till den vikarierande rektorn (som även är svensklärare) att jag gärna ställer upp om det är något, och idag sa hon att hon kanske hör av sig snart, heja!
För jag tycker det är kul, jag älskar att vara i en klass. Jag har återupptäckt glädjen i och med den här VFUn, det känns fint.

För övrigt skrattar jag fortfarande så fort jag ens tänker på Mackans låt. Moget.


Saker jag inte alls borde tycka är roligt egentligen

Okej.
Igår var Erik&Mackan med hos Mixmegapols morgonprogram, och när jag lyssnade så skrattade jag nästan högt. jag hade skrattat högt om jag inte just då var på väg till skolan, och det inte just då gått en tant med en hund typ precis bakom mig.
Mackans låt är guld, det är nästan så jag måste köpa den bara för att stöjda honom.


Mackans låt Det tuttar upptaget

Tänk om jag ångrar mig och sedan ångrar mig igen?

Ibland ångrar jag att jag inte bott i Stockholm, för jag vet att det är för sent. Kanske hade jag vantrivts något oändligt, kanske hade jag, stressad och anonym som jag är, trivts kalas i staden där alla springer och ingen vet ens namn. Kanske hade jag älskat att bo någonstans där det går tre fik per kvarter, där man kan handla annat än H&M- och Gina Tricotkläder och där man kan gå ut och ta en drink lite hur som helst, utan att det betyder svettig litet ställe där allt är trist och alldeles för 1998. Kanske hade jag passat så bra in och älskat så mycket att jag aldrig ville åka därifrån?

Tänk om jag har missat något?

Jag har egentligen ingen ångest, men nog undrar jag hur livet sett ut idag om jag valt att leva det annorlunda.

Om ungefär lite mindre än en månad flyttar vi in i Villan På Hörnet, långt ifrån Söders Höjder och allt det innebär.

Trögt

Mina inlägg publiceras inte och det är idag exakt 23 dagar kvar tills vi åker till älskade Edinburgh.
Det är som att vänta på julafton i knäcksmeten ungefär, lika länge kvar och precis lika segt.


Liten hund i mycket snö, också ganska trögt på nåt vis

För dig

För ett år sedan var jag i Wolverhampton och hade det fint, som ni ju säkert kommer ihåg. Jag önskar alla den perioden i livet, då man känner sig så älskad och omhädertagen att man törs försvinna ett tag och pröva sina vingar (som en albatross ungefär).
Därför är det tråkigt när det inte funkar för alla. Nog för du är älskad, men folk hemma klarade sig inte utan dig, tydligen. Det är klart att du gör rätt, även om det är svårt! Jag önskar bara att du fått stanna mer på din älskade Ö. Och även om jag tänker på dig när jag lyssnar på den här låten så vet jag att det inte är över, din och Den Gröna Öns lilla historia ihop.

Ikväll äter vi indiskt, för dig på något sätt. Bra va?


Fablernas värld/Chokladfabriken

Jag önskar ofta att jag finge jobba i Willy Wonkas Chokladfabrik. Men jag jobbar bara på Willys. Trist.
Fast just nu, under ombyggnaden, är det skoj för det är som att vara i Fablernas värld! Affären är nämligen invaderad av diverse skumma göteborgare (med jättetatueringar och kroppar som Dolphs) som klättrar i taket och kallar sig hantverkare. Hela bunten låter som bröderna Bäver då de byggde skogens ljugarstuga (i Fablernas värld alltså).
Så okej, vi har inga oompaloompas, men vi har ett gäng snickesnackande göteborgare, och det får väl duga, det är ju hårda tider vi lever i.

(Fy fan vad trött jag är.)

Dramaöverdos

Jag är något slags sjuk och har därför parkerat i soffan med The Hills-maraton, täcke, dator med kvalitesredovsining och rastlös hund vid min sida. Mycket trevligt sätt att tillbringa sportlovet på (obs! ironi) Jag älskar The Hills, trots att LC försvunnit lite mystiskt, men det blir verkligen liiiite mycket efter typ tio avsnitt... Jag skulle behöva träffa verkligheten snart, men sjutton vet om jag orkar.
Det enda roliga på min himmel är att mina bokreaböcker har landat på ICA. Fint. De är inte många, men förhoppningsvis fina. Jag har höga förhoppningar på Rhett Butlers berättelse, Scarlett-fan som jag är. (De andra böckerna som väntar är SOS från mänskligheten, Mitt liv som pingvin och Två husvagnar.)

Nu ska jag återgå till rapporten och sjukdomseländet. Heja mig!


Jag skrev det här igår (tisdag) men vet inte om det publicerades. Strunt samma egentligen, men jag vill i alla fall ha ut det nånstans.

RSS 2.0