Det bästa av allt

Den här veckan, när herr Cändå  är borta, trodde jag liksom att jag skulle få så himla mycket gjort. Jag skulle slipa och måla hallen, hänga en massa med Filleviking, städa och typ springa en mil varje dag.
Men ja. Sprungit har jag gjort, hängt en smula med Filleviking (veckan är ju inte helt slut än), städat light och bakat en massa. OCH. Läst. Det är temat för dne här sommaren, och jag är så glad att lässuget är tillbaka, sådär som det var när jag var liten. Just nu läser jag en bok som har ungefär ALLT (utom Afrika): kvinnoperspektiv, flera "berättare"/huvudkaraktärer, 1950-tal, oväntade romanser som krånglar en hel massa och en huvudperson som man vill bli bästis med. Det bästa av allt heter den, och den utspelar sig inte bara i New York under några år på 1950-talet, den skrevs där och då också. Den är bättre, men antagligen inte viktigare, än Niceville, och halvvägs älskar jag den ännu mer (men jag älskade Niceville!). Kanske borde jag göra som fröken Toffs och skriva kortare recensioner av alla böcker jag läser under dessa sju veckor, men jag tror fasiken inte ens jag kommer ihåg dem alla...

För övrigt dricker de flotta tjejerna i boken ungeför hur mycket whiskey och drajjor och allt möjligt annat som helst, man blir helt törstig av den...


Dom 999 saker jag aldrig skulle göra, dom vägs upp av 999 värre saker jag redan gjort

The Ark från Peace&Love förra sommaren är på, och gud vad bra de var! Är det värt att gå igen i sommar bara för att få stå och skrika med i de sista minutrarna av vårens absolut bästa låt?

Antagligen JA.


Calleth you, cometh I!

Check!

Saker vi gjorde i Paris som gör att jag ÄLSKAR Paris, sådär som jag visste att jag skulle göra:
- Kollade in Notre Dame
- Kollade in Eiffeltornet
- Kollade in Louvren (Mona Lisa och Coldplay-målningen)
- Hängde i Motmartre
- Kollade in Sacre Cour
- Kollade in Triumfbågen
- Gick längs Seine och tittade i de gamla boklådorna
- Var på Amelies bar (i Montmartre)
- Gick på Champs-Elysees (utan att bli sådär jätteimpad)
- Hängde i Quartier latin och Montparnasse
- Åt ost (mest camembert) och drack vin (mest rött)
- Satt på uteserveringar (och gjorde ovannämnda)

Det var typ allt vi hann med. Och boy, det var typ några av de finaste dagarna i mitt liv!

Finns Hassan på youtube?

Jag har haft städarhelg, i princip, och när jag städar måste jag lyssna på någon som pratar (med mig). Jag har ingen ljudbok på lager, men jag har fyra (trean fattas - vet du någort om det polismästare Eriksson?) Hassan-skivor som har gått varma. Bästa busringnigarna är "Blomsternisse", "Hökarängens blommer", "Nummerupplysningen", "Ordblind" och "Fel på telefon (live)". Jag gillar de där extrasnurriga ringningarna bäst, och ofta involverar de allas vår Fredrik Lindström. Han var liksom den som var allra bäst på de här supersnurriga där ingen egentligen förstår vad den andre pratar om. Kristian Luuk är var också bra på de där, och det fina med honom är såklart hans superseriösa röst. Det där är bara några exempel, men egentligen är alla ringningar helt sjukt bra (i alla fall de som är utgivna på skivorna).

I alla fall. Igår vårstädade jag (altanen, fönstren, planterade blommor, städade kaminen osv.), och idag har jag träningsvärk. Träningsvärken beror mer på Häslingbergsspårets (tror jag det var) alla backar, inte så mycket pga fönstertvättandet. Kanske häver jag mig ut i eftermiddag igen, kanske väljer jag att sitta på altanen och rätta.

Och så är jag sockerbakis. Jag och fröken mamma Jojo och jag kollade på två filmer (en dålig och en favorit) och tryckte godis och chips. Hujedamej.


Jesus Christ!

Jag vårpeppar i princip alltid till soundtracket till tidernas bästa musikal; Jesus Christ Superstar!
Jag såg den i någon slags avskalad version på tv när jag var liten, och boy vad jag älskade den! Trean brukar köra 70-talsfilmversionen, och den är okej, men jag läääängtar till maj och Ola Salos version. I'm in heaven (with Judas I suppose).


70-talsversionen av ledmotivet, värsta vårpåskpeppen!

Och ja, jag är ledig idag.

Hunger

Jag läste inte alls mycket på sportlovet, annat än bloggar och twitter och facebookstatusar då, men i söndags började jag i alla fall på Hungerspelen. Och idag avslutade jag den. Trilogin alltså. Den första boken var ungefär sjukt spännande, den sträckläste jag på söndagseftermiddagen, och sedan var det bara att fortsätta. Jag vet inte riktigt hur Collins lyckades, men jag ville bara sträckläsa böckerna för att få veta vad som skulle hända härnäst. Just det ja, härnäst. Inte i slutet. För jag ville inte att de skulle ta slut.
Antagligen kommer jag läsa om dem, inte för att de är som Harry Potter med tusen lager att upptäcka, tusen biroller att falla handlöst för, utan för hungern. Jag ville bara ha mer, och jag förstår inte vad jag ska göra nu. Springa och se filmen kanske?
Och trailern är verkligen lovande. Åh, vilken hunger!

@twitter

Fy bubblan vad twitter är bra! Man kan ju följa precis vem man vill, och de har typ inget alls att säga till om. Jag följer några kändisar (Mark&Jonas, Victoria Beckham ((aptrist)), Jenny Strömstedt, Johan Rheborg, Ricky Gervais och några till), och min favorit bland dem är såklart min gamla favvo Jesper Sahlén. Som tur är är han faktiskt underhållande, så jag behöver liksom inte känna mig för mycket som vörsta stalkern tycker jag. Dessutom är det väl en sisiådär en fjorton år sedan jag drömde om att...ja, vad drömde man om när man var fjorton år 1998?

Vad vill jag säga med detta då? Tja, att det kanske var bättre förr, men det är ju väldigt gött det här med att man kan vara supernyfiken på nästan precis vemsomhelst och få en liten inblick i deras tankar.
Och att Twitter är roligare än Melodifestivalen just nu.




Bilda nya ord av: FREDAGSMYS

There you go, dagens starblock! Det och några "tell your friend what you are doing this weekend" och mina lektionsquadriceps (googla gärna, quadriceps alltså) var klara.

Och vad var fredagsmys utan Disneydags då back inte the days?



The one and only Disneydagssignatur! (ca 1991)


Åieäääh, flygplan! Bästa introt ever?



Men ja, jag var lite kär i Piff när jag var liten...

Jag gillade Ducktales massor också, men min låt på den (den jag har i huvudet) stämmer inte alls överens med den som finns på youtube. (That sucks.)

Och måste jag tillägga att jag gillar mina elevgrupper en hel massa? Trots att det är en majoritet av killar jag har i år. Och trots att jag undervisar i det egentligen icke-existerande ämnet Förstärkt. Peace out!

Första veckan

På måndag kommer eleverna. Mys. (Eller nja, nervöst, galet, stressigt, förvirrande, irriterande och nära-gråt-och-kräks-stadiet snarare kanske, men ändå...)

Jag älskar mitt jobb, som vanligt. Och jag gillar att jag jag blev fast i kommunen och fick vara kvar på min favorit högstadieskola med alla fina eldsjälar.

Gör't och gillar't är mina motton, korta och bra.


Hmmmmmmmhej!

För sisådär en fyra-fem år sedan (back in the Örebrodays) hade jag och fröken Norrland en hel mängd interskämt, och vips! (efter en vecka i England) har vi en hel drös nya.

Nu är jag redo att börja jobba igen. Peace&Love, Ullared, tillbaka i joggingen, Sylt och den där fyramilastranden, sol på altanen, fina kvällar med min herr C plus fina kvällar med vänner på altanen, och så nu England i en vecka har gjort mig redo att åka tillbaka till den där skolan lite i utkanten av Borlänge och börja jobba (=ha kul) igen. Det trodde jag inte i slutet av juni, men nu är det så. TACK! underbara svenska sommar, underbara tyska sommar, underbara engelska sommar, och alla ni som var där. Mitt första vuxna sommarlov.
Shit, det här kommer jag minnas hela livet.

Om sanningen ska fram

Jag ska inte länka till den där videon, den där låten som alla nynnar på. Men jag tycker om den, trots att jag inte brukar gilla sånt där. Kanske för att han faktiskt är ärlig, för att han faktiskt spelar spelet öppet.
Men om sanningen ska fram så känner jag att jag faktiskt kommer sakna de där eleverna på Min Första Skola, de där som jag ändå bondat med. Några insåg idag att de inte kommer ha mig nästa år, och lite upprörda blev de, även om jag inte på långa vägar är deras favoritlärare. Men man vänjer sig vid varandra, vet vad som förväntas. Om sanningen ska fram.
Och om sanningen ska fram så tycker jag så fruktansvärt mycket om alla mina elever. Jag tror jag drömt om varenda en bara för att de är ju alltid med mig. Jag behöver ingen tatuering för att komma ihåg dem alla, de finns där, för alltid i min hjärna (eller i hjärtat, om ni så önskar). Jag bondade lite extra med några tjejer idga då jag i studens ingivelse förflyttade mig tillbaka till högstadiet då vi konstant spanade på Transtensskolans killar. Det var roligt, såklart, men inte lika pinsamt som det var back in the days.

Nu: slutet av underbart knasiga Platiskturisterna (men inget program slår Total Blackout), fast jag egentligen borde plantera lavender.

Royal Wedding Day

Allt har tagit semester i sanna Bröllopsyraanda. Engelsmännen har fått lite semester, även kännt som Bank Holiday, idag, för att kolla på Bröllopet. Jag har tvn på, såklart, och dagen till ära en blå kjol med cyklar på. Dessutom har jag en kopia av ringen, The Ring. Den är blå och guldig och helt fantastisk. Jag firar helt enkelt idag! I sommar ska vi planera, det blir många fina kvällar på altanen med lite rosé och ältande hit och dit om hur det ska se ut, vårt bröllop. Jag ska fixa ett konto med, det är hög tid att börja spara pengar.

LIVE UPDATE! Nu kommer brudgummen, den fantastiske Prince William! How exiting! Hans knasbrorsa Harry är såklart med i bilen också, någon av den har en knalligt röd unifrom på sig, hoppas att det inte är Harry...

I övrigt har vi varit i England och snurrat några dagar, och eftersom vi hängde mest med Andy hela tiden fick vi en överdos av engelska. Vi började till och med prata engelska med varandra i enrum, så lätt miljöskadade kan vi nog kalla det... Det var i alla fall fantastiskt, en av de bästa Englandsvistelserna någonsin. Vi var mest ute på landet och snurrade, och jag tror att både jag och herr C är mycket sugna på att flytta till den engelska landsbygden i söder en dag.

Men tills dess, Happy Royal Wedding! 

MEN!

blinkx finns i princip alla avsnitt av Saved by the bell, min absoluta favvotonårsserie någonsin. Modet, från 89/90, är HELT FANTASTISKT! Jag gillar speciellt Jessies kläder, och Zacks såklart. Screech däremot har liiiite för högmidjade byxor för min smak...

This Easter, Sweden is coming to Portsmouth

Vi råkade köpa två biljetter till England över påsk.
Jag säger råkade för det var så sjukt billigt att åka just då, antagligen går hela resan med hotell och hela faderullan på en sisådär 3000 pengar. Tillsammans, alltså. För både mig och min C alltså. Ha! Så trevligt.

En del av lockelsen med England är såklart älskade Primark. Tjo!



Alla bilder från kära primark.co.uk.

HP forever part...one million?

Bra citat:

"Of course is it happening inside your head, but why on earth should that mean that it is not real?”.

Ännu en bra tatueringssida: harry potter tattoos.

Mars 2, 2011: An idiot abroad

Just nu längtar jag bara bort. Jag vill resa! ut och se världen! Se de Sju Underverken! Lite som Karl Pilkington, fast kanske med en mer positiv inställning.



Karl, den älskade människan, på The Great Wall of China. Ska vi säga att han och jag regerade annorlunda på den? (Vi reagerade även väldigt olika på Christ the Redeemer...)

Och hjärtat mitt växer tills det brister

Jävla älskade tonåringar vad förbannad och glad ni gör mig, varje dag, varje vecka, varje månad! Ni tar och ger, skriker och gullar och är frånvarande men ändå så närvarande!
Jag har er alla i mitt hjärta, tro inget annat.

"The motion event picture of a generation"

Det finns så många anledningar till att längta till juli 2011.
Det är sommarlov på riktigt, mitt första sedan typ sexan.
Fröken Toffs unge är ute då, det ska bli superspännande.
Det är varmt då och vår elräkning är nog mycket, mycket lägre än nu då det är 22 minus ute.
Vi har med största sannolikehet fixat badrummet, wuhu!
Vinbärsbuskarna lever, hoppas jag...
Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 har premiär.

Jag älskar Harry Potter för jag har blivit vuxen tillsammans med honom. Han och jag gick liksom hand i hand under en speciell tid i våra liv. Han blev tonåring och nästan vuxen och jag blev riktigt vuxen.
Jag visste nog att Harry Potter fanns redan när jag var tonåring, jag var trots allt 13-14 år då den första boken kom, men jag UPPTÄCKTE honom inte förrän jag var 19, då jag ju bodde i samma stad som JK Rowling (ja, jag har gått på den gatan hon bodde då Harry föddes). Min fina fina tonåringskompis Emma introducerade honom och Ron och Snape och McGongall för mig, hon tvingade mig att lyssna på den första boken och se den första filmen, sedan var jag fast! Den sista boken läste jag vid en pool i Thailand, det var en bok jag till min stora lycka hittade på lånehyllan en dag då jag var en smula magsjuk. Jag grät och grät och grät och försökte att inte avslöja för mycket för herr C. Och jag grät och grät och grät i höstas, i november, då vi såg den första delen av den sista filmen. Jag har hunnit skriva en hyllningsuppsats till Snape (som jag fick VG på, skitstolt!), läst en hel drös fanfic till både Rons och Snapes ära samt laddat ner något för många fanpics av Snape och Lily.

Det Harry Potter-världen och jag har, det är kärlek. Den där kärleken jag känner för herr C och Chewbacca ni vet, en del av den går till JK Rowling för att hon skapade detta åt mig, åt oss. Så därför håller jag med trailern till allra sista filmen, det är faktiskt filmhändelsen för en generation, varesig den generationen genomgick tonåren med Harry, eller som jag blev vuxen på riktigt med honom.

(Som vanligt funkar det inget vidare att klippa in videosar, så youtuba Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 for god's sake!)


Oh to be a teenager at the end of the 90's again

Jag är ensam hemma, helt ofrivilligt, och man är ensam hemma händer alltid en massa crazy oväntade saker (för vidare information, se Malculy Culkin-hiten Home Alone). Jag rotade runt idatorn och fastnade i en berättelse jag skrev någon gång 1999, sådär i början av högstadiet (?). Den är inte bra, men jag kommer så väl ihåg den, alla 36 sidor blaj, och här och där finns guldkorn! Min berättelse från 1999 innehåller en hel del tidsmarkörer som jag bara älskar. Jag hittade en gammal favoritlåt jag inte hört på år och dar, och en hel del andra gamla love-låtar som jag inte kunde leva utan, då den där tiden i slutet av 1990-talet då jag var tonåring. Det blev såklart en vandring på yotube, plus en spellista, som ett minne över den där berättelsen som alltid kommer finnas i mitt hjärta.

(Här skulle en favoritvideo visas, men det fick ske via länk istället, lite mer 1999 faktiskt. http://www.youtube.com/watch?v=lYfkl-HXfuU )

If you had my love 1999 - what would you do?

Nananananaaaa...*

Men christ on a bike!!
Jag var så himla insnöad på Harry P att jag helt glömde DEN HÄR:



* Det där var ju jag som nynnar till Änglagårdlåten!

Tidigare inlägg
RSS 2.0