Fröken Wallenlöv

Allt är bra i skolan, men jag orkar, och kan, inte skriva om allt som händer.

Så jag skriver kort om något helt annat:

Bokgeografi. (The East African way of things.)
Helt ärligt snodd från Toffs.

Berätta om en bok du läst som utspelar sig på den afrikanska östkusten eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Min fascination för Afrika har vi ju pratat om. Och en del av det kommer naturligtvis från böckernas förlovade land, där drömmar blir verklighet och allt det där finfina faktiskt händer. En av mina favortiböcker, som utspelar sig både i London och på hela den östafrikanska kusten är Lesley Lokkos Rivalerna. Jag älskar kulturkrockar i böckerna, där man måste fundera över hur man själv tycker att saker och ting ska vara. Där folk är åsnor och sivn, men där de även ändrar sig, där oväntade saker sker och där man aldrig vet hur slutet slutar, om det är gtragiskt, komiskt, romatiskt eller bara helt....vanligt. Rivalerna har det där. Det är även en sorts familjekrönika (jmfr Andarnas hus), en annan slags berättelse jag är ljöligt svag i.

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till ett östafrikanskt land. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Alexander McCall Smith fascinerar mig därför att han är en av de där sköna britterna (well, skotte) som växt upp i gamla fina Sydrhodesia, men sedan hamnade i the mother land, eller i alla fall Skottland. (Lite som Lesley Lokko som också är lite skotte!) Han kopplar ihop två av världens mest spännande ställen, och jag vill någon gång åka till Mma Ramotswes lilla stad, där hon har sin Damernas Detektivbyrå, där hon dricker sitt roobios på verandan med Grace Makutsi. Britter som växt upp i någon gamla afrikansk koloni är på ett visst sätt, inbillar jag mig, och det gillar jag!


Berätta om en bok av en författare som anknyter till ett östafrikanskt land, som du inte läst, men är nyfiken på.
Oj, det finns nog en hel del som jag inte alls har koll på... Jag är dålig på att läsa för tillfället, men jag ska ta tag i det! Jag måste uppdatera mig på I taket lyser stjärnorna snarast!

För övrigt ska jag nog läsa Angus, thongs and full-frontal snogging i en väldigt stökig och något omogen åtta snart. Hujedamej!

Snart har en vecka på nya jobbet gått, och det har faktiskt varit en av de längsta i mitt liv. Nog för att dagarna går fort på sätt och vis, men de är så späckade med nya intryck, knasig information och miljoners funderingar att jag snart spricker en smula.
Jag vill så mycket, har så många idéer, men nu när jag väl är där, framme vid målet, finns inte orken att pröva på precis ALLT. Istället älskar jag mina rutinerade kollegor med deras tjocka tjocka pärmar och tar tacksamt emot en termins grovplanering.

Det är kul, men inte som jag trodde det skulle vara. Jag är sjukt nervös, precis som jag visste jag skulle vara, men jag är nervös över saker jag inte alls trodde jag skulle fundera så värst mycket över. Allt är faktiskt lite uppochner.

Men nog om det, nu: tillbaka till LPP*-skrivande.

*Lokal pedagogisk planering, för oinsatta.

Livet i skolvärlden (på RIKTIGT) går sakta men säkert framåt. Idag har jag insupit äldre kollegors (nåja, det var mest en som var intresserad av att dela med sig...) kunskap. (Med andra ord, vi har grovplanerat svenskan för sjuan och åttan.)
Jag är trött, och längtar nästan tills det kör igång. Jag är ju in it for the students, inte for the planning.

Tills hjärnan ställer in sig på bloggar:


This is a lighthouse mate. It's your call. (Thanks to fröken Boll-Bergman!)

Jag har börjat mitt första RIKTIGA job idag. Alltså ett jobb jag valt för dess innehåll helt och hållet. Ett jobb jag är utbildad till, inte bara något jag växt upp i.
Det här jobbet kräver ständig hjärnnärvaro, ändå har jag föröskt sy ihop en termins grovplanering för niorna (svenska plus engelska) såhär på kvällskvisten. Vi får se imorgon om beslutsamhetens friska hy går över i eftertankens kranka blekhet... (ÅH GUD vad jag älskar Shakespeare!)

Toffs listade böcker hon läst i sommar. Jag kan nämna att jag läst fler, men jag fuskade för jag har läst dem alla förrut... Någonstans mellan midsommarveckan och veckan då jag avslutade målandet av trappen plöjde jag fyra snortjocka Auelböcker, men det var så mycket snusk ibland att jag nog nästan hoppade över en halv bok eller så. Sedan hetsläste jag lite Homandeckare, bara för miljöerna, och myset! Under tiden lyssnade jag på två Wallander, två Kallentoft och Ture Sventon tre gånger. Nu är jag inne på Danslärarens återkomst igen, bara för att jag älskar Mankells tragiska och trasiga figurer (fast birollerna är ofta någorlunda glada!), som Boråsstefan med dödsskräck på grund av cancer i tungan.
Tragikomsikt ändå, på något sätt.
Precis som livet i stort, antar jag.

Over and out!