Fröken Wallenlöv

Vi hade bara med herr Cs kamera till Peace&Love i år, eftersom m in inte klarar av lika snygg zoom som hans lilla kompakta nästandigitalkamera. Men det gick ju bra det med!



  

  

---

Nu flyr vi från lägenheten, till vår herr M och hans gräsmatta.

Jag är lite trött idag, men det är helt okej, för anledningen är kära Peace&Love som just nu håller på i vår mycket kriminella (?) grannstad.
Höjdpunkter so far: Keane's Everybody's Changing, Turbonegros mellansnack ("ni har ju mycket kriminelle element här i Sverige; Farbror Melker, Tengil och...Olof Palme..."), Winnerbäcks Elegi, att Pete Doherty faktiskt lyckades stå på scenen i hela 40 minuter (fast han ville gå av efter 20 minuter, den lille pajasen), Thåströms enerrgi och att Winnerbäck avslutat med Kom ihåg mig på båda hans spelningar (kan den få avsluta ikväll också tro?). Vi har hunnit med mycket annat också, men det var nästan det allra bästa.
Ikväll tror jag Håkan H blir höjdpunkten. Jag är sjukligt laddad!

Igår dog ju Micheal (eller Mike, som man kan välja att kalla honom, men det är inte så vanligt), och det känns konstigt. Jag lyssnar på Earth Song, ryser och minns honom litegrann. Det är sorgligt att det blev som det blev, men han gjorde en del bra låtar i alla fall. Turbonegros sångrae föreslog för övrigt en tyst moon walk-minut igår. Det var både fint och roligt.

För övrigt såg jag Slumdog Millionaire igen häromdagen, och igår träffade jag kusin E som ju varit i Indien och hängt i hela 99 dagar, så nu vill jag mest av  till Indien. Helst till Mumbai. Precis som i Kina (Bejing, allt jag vet ju) är vi vitingar minoritet, och det är alltid nyttigt att uppleva. Dessutom är maten tydligen kanon, mycket grönsaker och koriander (?), och det är ju alltid trevligt! Fröken Ingmar Boll, ska du med?
(För övrigt har vi börjat planera Smålandsresan nu, och jag längtar så mycket efter mitt blonda yrväder att jag nästan avlider.)

Gud vad otroligt spännande Allsång är... Men det är fint att ha på i bakgrunden i alla fall!

Jag kollade igenom mina inlägg från förra sommaren häromveckan, och de var ju inte många. Jag funderade på varför, tänker jag mindre på sommaren eller? Nej, antagligen inte, antagligen tänker jag mer, det är bara så jobbigt att skriva ner allt när jag kommer hem... Jag jobbar inte mer än någon annan, men jag är då rakt inte van att gå omkring i åtta-nio timmar, och lyfta 10kg tunga fruktkartonger på det, sådant gör en stackars lat student mycket trött.
Idag har jag tänkt på hur mycket jag egentligen borde beställa, hur mycket en semestervikarie kan förstöra på fyra veckor, och på Peace&Love förstås. Det kalaset började ju igår, men själva musikfesten börjar inte förrän på torsdag, och då är jag laddad och redo.
Tills dess ska jag se på Allsången (som är på i bakgrunden), Morden i Midsommer, känna att sommaren är här, köpa stift till vår gamla 60-tals-LP, beställa betydligt fler nektariner och försöka att inte stressa ihop.

Bästa serien är (återigen) The Big Bang Theroy som går på femman. Tyvärr finns den bara i två säsonger, men vad gör det, jag älskar den i alla fall!
Back to the summer och the Allsång nu då. Höjt!

---

Henrik Dorsin har hår!! Vad har hänt? Mycket trevligt att se, även om han ser supergammal ut med sin omvända skepparkrans. (men what's up med den där Tingeling-allsången? Vad är det för låt? En vårlåt gissar jag, som jag nog missade...)

Chefen, den riktige, och fruktchefen har fått sommarknäpp i år och bestämt att jag ska vara ansvarig för fruktavdelningen i sommar. Det känns lite otäckt, med allt ansvar och så... Men kul också, måste jag väl säga. Jag säger "måste väl", för de flesta som känner mig vet att min pappa och mamma är jätteansvariga för ett ICA, och jag tycker inte alls det verkar kul. Jag vill ha lagom mycket ansvar, eller frihet, och jag vete fåglarna om beställa frukt i fyra veckor är lagom mycket ansvar/firhet. Vi får se om jag överlever.

Men vet ni? Om typ en månad har jag nästan, nästan jobbat klart och kan se fram emot en liten flygning över Asien till en av mina favoritstäder (de andra är ju som bekant Edinburgh, Liverpool och Buenos Aires), älskade Beijing. Jag är nästan, nästan lite avundsjuk på mig själv.
Vi ska shoppa i Beijing, och sedan kolla på terrakottaarmén i Xian. Det ska vara ballt har jag hört från säkra källor (som just nu ligger i soffan och kollar på U21-EM och skriker något om byte). Vi ska även kolla in stendöde Mao, eftersom man ju kan det, galet nog.



 Den stendöde Mao...

Och just det, nästa vecka är det Peace&Love. Det blir nog fint det tror jag!

Jag är väldans frånvarande nu, jag vet inte varför. Kanske för att jag tog ut en tand i fredags, det gjorde ont (eller ja, jag var så sjukt bedövad att det inte kändes, utom i öronen för borren vara så nära) och värst av allt var ju såklart att det fortsatte göra ont. Kanske är det för att jag tänker så osammanhängade nu... Men känslor kommer över mig, såklart. Mest saknadskänslor.
Jag saknar Wolverhampton. Jag saknar det fula torget som varit under ombyggnad sedan januari. Jag toksaknar alla affärer, särskilt New Look, Primark och Topshop. Jag saknar att träffa fröken Ingmar Boll varje dag (nästan i alla fall), jag saknar att sitta på mitt instängda rum och Skypa med henne och jag saknar att hon och jag var så nära att vi nästan visste vad den andra tänkte.
Inatt drömde jag om sista kvällen och natten i Wolverhampton, den var inte som den var, men den skulle ju kanske kunnat varit så. Fint var det i alla fall.

Mitt humör är sådär alltså. Jobbigt.

---

Och Toffs, snart är nog Irland ditt favvoland, om inte nån irländare spiller Guiness över hela dig och du utvecklar nåt slags skumt hat mot hela den gröna ön. Men det kommer ju inte hända. Och jag är oftast ledig onsdagar i sommar. Och efter fyra varje vardag, men typ efter 14.30 på helgerna. Bara så du vet liksom.

Jag gillar en tjej som jag tror gillar mig, i alla fall när vi träffas.
Hon heter Elsa och är i dagarna två år. Ibland är hon till och med sötare än Filip.

  

Jag är hemma hos mamma (och pappa också såklart, men han jobbar och mamma har semester), och det är ju alltid trevligt. Fast jag är dödsförkyld i näsan. Jag skyller på Bruce, eller kanske ännu mer det svenska sommarvädret. Alltså har jag inte mycket vettigt att skriva...

Jo förresten, det gick bra för Miljöpartiet i Europavalet, och "dåligt" (de kom inte in) för äckelsverigedemokraterna. Jag är glad.

The Boss var faktiskt jättebra, vad än Aftonjävlabladet och Pissexpressen säger, trots regnet och den varma, varma sommarkvällen (det var fem grader ute).

  

Alla vår käraste herr Springsteen

Allra bäst var Outlaw Pete, Twist and Shout och såklart Dancing in the Dark. Och nog var Idas Sommarvisa på dragspel en himla kul inledning!

Återanpassningen till Sverige och hemma går bra. Tror jag i alla fall. Det känns lite tomt och ensamt utan alla korridorstjejer, utbytesstudenter och fröken Grodan Bergman, men jag vänjer mig väl.
Jag fick en försenad födelsedagspresent igår, det var massa små roliga saker, men den bästa var helt klart en mugg som jag tror jag kommer dricka mycket varmt (och säkert kallt också)  ur.
 Frökenmuggen, och två av våra otaliga Paristavlor

Jag har i princip förträngt att jag fyllt år, så att få massa tårta och presenter dagarna efter hemkomst kom nästan som en liten överraskning. Bäst var nog den enorma Paristavlan med det lysande Eiffeltornet, och jag undrar hur jag kan ha sådan kärlek till just Paris utan att ens ha varit där. Nåväl, nu har jag ju Claire där, hon kanske kan locka ännu mer, även om jag tror att jag nog hamnat där utan någonsomhelst (?) hjälp av knasiga fransyskor. Min engelsman kanske ska dit och lära ungarna engelska i höst, honom ska jag i alla fall lätt hälsa på i så fall.
Idag ska vi på min absolut finaste present - i januari köpte herr C biljetter, i februari gav han dem (nästan) till mig, och ikväll ska vi se Bruce S live i Stockholm. Han spelade min bästa Bruce-låt under premiärspelningen, typ sist, och jag hoppas att han spelar den för mig (och några andra) ikväll.
 Tavlan, på långt webbkameraavstånd


Bästa Bruce-låten, Dancing in the Dark

Jag är hemma. Hemma i ett Svergie som nästan är svenskare än jag trodde var möjligt.
Jag är lite förvirrad och vill mest hålla mig tyst och hemma idag, det verkar inte vara några problem, för det är mest lille Fille och mamma som hört av sig. Tur det kanske.
Nu har jag bara (ungefär) fyrtio kilo att packa upp. Och tvätta. Och sortera.