Fröken Wallenlöv

Idag har jag bara längtat till att dagen skulle ta slut. "Så, nu har jag klarat av första lektionen, nu är dagen snart slut!" tänkte jag imorse. Sorgligt. Som tur var höll de sig lugna, mina kids, mycket lugna! Och han jag var lite osams med i fredags var som vanligt idag. Tur att han är som han är! Missöfrstå mig rätt nu, jag gillar dem så ofantligt mycket, men just nu vill jag bara bara bara ha jullov.

---

Varför finns det inga gamla fina julkalenderavsnitt på youtube? Där finns ju allt annat?
Jag trodde att jag skulle jobba ett tag ikväll, men det blev inte så länge, dock kom jag på vad jag vil latt ungarna ska träna på imorgon, och det är ju alltid något.
För övrigt har jag två prov och en uppsatsskriving imorgon. En lektion är en pratövning + apostrophe-övningen jag hittade ikväll, och den allra sista går med största sannolikhet bort pga Luciaövning. Schysst onsdag!

Hjärtat svämmar ibland över, till exempel när herr C gör något halvspexigt och är sådär glad som bara han är, när lilla rara V ler med både munne  och ögonen när man säger något roligt, och när store Vivip delar ut hej då-pussar och kramar. Det är kärlek det!

Jag pratade med rektor nr Två idag, och han sort of bekräftade att jag får fortsätta jobba i vår. Jag funderar starkt på att ge dem, rektor Ett och Två alltså, Merci i julklapp. Dessutom trixade han in en väldigt trevlig mening mitt upp i allt, vi får se hur det ligger till till hösten. Skolan må vara kass, men fasiken vad jag gillar mitt jobb!

Jag vill handla. Massor. Igen. Helst tröjor. As always.

Om jag finge skulle jag lyssna på Harry Potter hela tiden. Det måste vara något fel på mig, så som jag omläser och omlyssnar böcker.

Jag är världsbäst på att frosta av frysar. Booyaa!

Jag kommer inte ihåg vad jag pysslade med den här tiden förra året. Mycket skrämmande. Var jag på väg till Wolves? Nej, det måste ha varit året innan... Som sagt, skrämmande.

"Tänk att få vara ung igen och känns kärleken svida." Fast det är rätt fint att vara förlovad också, förstås!

Men christ on a bike!!
Jag var så himla insnöad på Harry P att jag helt glömde DEN HÄR:



* Det där var ju jag som nynnar till Änglagårdlåten!

Att förstå tiden är inte lätt. Den gäckar mig ständigt. Ibland går den fort, flyger förbi, ibland när jag vill det och ibland när jag inte vill det. Ibland segar den sig fram som gammal sirap som blivit helt sockerklistrig och beter sig inte alls sådär snabbt och lätt som jag vill.
Ibland är tiden bara som den är, den flyter, utan att jag reflekterar över den.

Aldrig har jag tyckt tiden gått så fort som under den här hösten. Aldrig har dagarna förefallit så ljuvliga, så korta men ändå så fyllda av...liv.
Och i vår får jag vara här, här där tiden beter sig precis så som den vill, utan att bry sig om vare sig (varesig?) möss eller människor.

Så.
Jag har inte skrivit på flera veckor. Jag har inte heller känt behovet, sorgligt nog.
Jag har inte läst bloggar regelbundet på flera veckor. Inte känt behovet.

Jag läser texter, kommenterar, dagligen. Jag pratar och integrerar på dagtid nuförtiden, något jag inte gjorde under åren jag pluggade.

Idag fick en grupp kids översätta engelska julord och uttryck, något som kickade igång i alla fall en av dem. Och jag säger som honom "nu började jag längta till julen!". (Sedan följde en hel lite historia om hur det är att vakna på julafton.)
Alla är helt uttröttade, ingen verkar ha så mycket energi kvar, alla vill bara sätta sig ner med en hel tillbringare glögg och dåsa bort till januari eller kanske februari. Men två veckor går fort, kanske lite fortare än det egentligen borde göra, med alla prov och inlämningar som ska hinnas med.

Peace on earth.