FF
Först; tack för att ni kom ihåg. Det värmer mer än alla tårtor och paket i hela värden! (Och tack Facebook som visar allt så tydligt; tack var dem ((tror jag)) fick jag en puss på kinden av en ((full)) amerikanska. Najs.)
När jag vaknade imorse var det precis som det brukade vara, den fjärde februari kändes som världens mest menlösa dag. När jag var liten tyckte jag att det var den sämsta dagen någonsin, värre än juladgen till och med! Jag antar att jag innrest inne gillade att allt bara handlade om MIG en gång om året. Sen klev jag upp, duschade, och började fixa iordning röran som är mitt rum, fortfarande med menlös-känslan. Det var inte förrän i köket, medan jag utan ångest fixade frukost som jag insåg att detta är nog en ganska bra dag. I alla fall den här fjärde februari ska bli bra, det känner jag på mig. För jag bor i en korridor där folk är tysta och äääälskar ordning, där folk sätter upp lappar och diskar innan de ens ätit klart. Jag bor närare fröken JL, och jag har några vänner här som kom ihåg min födelsedag. Livet börjar ordna upp sig här. Även om rummet är pyttelitet blir det nog bra ändå.
På tal om ingenting, han i Prison Break gick just förbi utanför mitt fönster. Nästan i alla fall. Jag ser alla härifrån. Kalla mig hököga.
Snökaos och University of W i solsken
Fröken J&jag och Vera, Sarah & Fröken J
(Egentligen borde Vera och Johanna vara i centrum, de är ju de jag gillar bäst, men Sarah fick följa med på en bild ändå.)
När jag vaknade imorse var det precis som det brukade vara, den fjärde februari kändes som världens mest menlösa dag. När jag var liten tyckte jag att det var den sämsta dagen någonsin, värre än juladgen till och med! Jag antar att jag innrest inne gillade att allt bara handlade om MIG en gång om året. Sen klev jag upp, duschade, och började fixa iordning röran som är mitt rum, fortfarande med menlös-känslan. Det var inte förrän i köket, medan jag utan ångest fixade frukost som jag insåg att detta är nog en ganska bra dag. I alla fall den här fjärde februari ska bli bra, det känner jag på mig. För jag bor i en korridor där folk är tysta och äääälskar ordning, där folk sätter upp lappar och diskar innan de ens ätit klart. Jag bor närare fröken JL, och jag har några vänner här som kom ihåg min födelsedag. Livet börjar ordna upp sig här. Även om rummet är pyttelitet blir det nog bra ändå.
På tal om ingenting, han i Prison Break gick just förbi utanför mitt fönster. Nästan i alla fall. Jag ser alla härifrån. Kalla mig hököga.
Snökaos och University of W i solsken
Fröken J&jag och Vera, Sarah & Fröken J
(Egentligen borde Vera och Johanna vara i centrum, de är ju de jag gillar bäst, men Sarah fick följa med på en bild ändå.)
Kommentarer
Postat av: Toffs
Det är väl klart att du ska kommas ihåg ju! Det ska firas och mysas när man fyller år. Så är det bara. :-)
Trackback
