Och hjärtat mitt växer tills det brister
Jag har er alla i mitt hjärta, tro inget annat.
"The motion event picture of a generation"
Det finns så många anledningar till att längta till juli 2011.
Det är sommarlov på riktigt, mitt första sedan typ sexan.
Fröken Toffs unge är ute då, det ska bli superspännande.
Det är varmt då och vår elräkning är nog mycket, mycket lägre än nu då det är 22 minus ute.
Vi har med största sannolikehet fixat badrummet, wuhu!
Vinbärsbuskarna lever, hoppas jag...
Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 har premiär.
Jag älskar Harry Potter för jag har blivit vuxen tillsammans med honom. Han och jag gick liksom hand i hand under en speciell tid i våra liv. Han blev tonåring och nästan vuxen och jag blev riktigt vuxen.
Jag visste nog att Harry Potter fanns redan när jag var tonåring, jag var trots allt 13-14 år då den första boken kom, men jag UPPTÄCKTE honom inte förrän jag var 19, då jag ju bodde i samma stad som JK Rowling (ja, jag har gått på den gatan hon bodde då Harry föddes). Min fina fina tonåringskompis Emma introducerade honom och Ron och Snape och McGongall för mig, hon tvingade mig att lyssna på den första boken och se den första filmen, sedan var jag fast! Den sista boken läste jag vid en pool i Thailand, det var en bok jag till min stora lycka hittade på lånehyllan en dag då jag var en smula magsjuk. Jag grät och grät och grät och försökte att inte avslöja för mycket för herr C. Och jag grät och grät och grät i höstas, i november, då vi såg den första delen av den sista filmen. Jag har hunnit skriva en hyllningsuppsats till Snape (som jag fick VG på, skitstolt!), läst en hel drös fanfic till både Rons och Snapes ära samt laddat ner något för många fanpics av Snape och Lily.
Det Harry Potter-världen och jag har, det är kärlek. Den där kärleken jag känner för herr C och Chewbacca ni vet, en del av den går till JK Rowling för att hon skapade detta åt mig, åt oss. Så därför håller jag med trailern till allra sista filmen, det är faktiskt filmhändelsen för en generation, varesig den generationen genomgick tonåren med Harry, eller som jag blev vuxen på riktigt med honom.
(Som vanligt funkar det inget vidare att klippa in videosar, så youtuba Harry Potter and the Deathly Hallows part 2 for god's sake!)
Oh to be a teenager at the end of the 90's again
(Här skulle en favoritvideo visas, men det fick ske via länk istället, lite mer 1999 faktiskt. http://www.youtube.com/watch?v=lYfkl-HXfuU )
If you had my love 1999 - what would you do?
Vårtajm
Kanske är det helt mänskligt, men jag undrar om det är vanligt att folk blir så ledsna att de bara vill lägga sig ner och gråta när en helg med föräldrabesök närmar sig sitt slut.
Klockan är kvart över fyra, mamma och pappa åkte för en halvtimme sedan, och jag vill mest bara lägga mig ner och sova tills nästa helg med föräldrabesök kommer. Jag drömmer mig tillbaka till fredag eftermiddag kvart över fyra, minns hur fint det var, hur känslan var, och förbannar mig själv att jag är så himla onödigt nostalgisk och dum.
Kanske hjälper det om det blir vår.
