Fröken Wallenlöv

Säg till om ni (damer vänder jag mig främst till nu) tänkte fria idag. Det vore spännande att veta.
Jag misstänker ingen, närmast till ligger väl fröken A då möjligen.

Jag gör det inte. Jag spar mig i fyra i år. Jag laddar.

Den kortklippande frisören berättade att de hade haft en kund som pluggade till socionom samtidigt som hon var tvåbarnsmamma. Ämnet kom upp när vi frisörpratade om vad jag pysslar med om dagarna.
Hon sade i alla fall att den här kunden hade ett strängt schema att följa, för att helt enkelt hinna med allt pluggande. Hon hade en förmiddagsrast (15 min), lunch (30 min) och en eftermiddagsrast (15 min). Däremellan pluggade hon duktigt, till och med när hon var hos frisören läste hon alltså. Hon kunde då ta ledigt vissa dagar, barnens studiedagar och så vidare.
Suck.
Sådan är alltså inte jag.
Förvisso har jag inga barn, och kan då plugga lite när jag vill, men jag har ändå en obehaglig känsla av att hon pluggade betydligt mycket mer än vad jag gör.
Detta irriterar mig, samtidigt kan jag inte förmå mig att göra mer än vad jag redan gör.

Jag vet på ett ungefär vad jag ska prata om nästa vecka. Inte ord för ord, ännu har inte ens ett stoplmanus växt fram. Men jag har en stadig grund att stå på!
Därför tar jag en låååång pluggpaus tills ikväll, då jag ska försöka lägga upp scheman.
Imorgon blir det fortsatt jobb med scheman på förmiddagen, sedan fika och sedan blir det anatgligen helg.
Förhoppningsvis tar jag med mig plugget in i helgen.

Suck. Igen.

Jajemänsan!
Så, ska jag drop the question i morgon tro?
Nog vore det lattjo, men konsekvenserna blir dyra fröstås...

Mamma är min bakir och fixar jättemassa ränta på lägenhetspengarna. Hon får dem alltså tillbaka, bara för att om en sisiådär tre år ge dem till mig igen. Antagligen. Om inte ICA går i konkurs. (Haha! Som om, jag har sett Netto och det är nog ingen risk...)

Livet är bättre, jag har vant mig vid håret, men det kittlar fortfarande obehagligt mycket i halsen. Hua. Tror jag ska noskapina lite mer innan det blir en tur till Högis. (Högskolan alltså, tyvärr.)

 Så försöker jag oxå få till mitt hår... Resultatet? Sådär.

Jag är i desperat behov av vettiga frisyrtips känner jag.
Jag letar och letar, men det mäktiga Intrenet tycks vara FÖR stort. Jag hittar inga vettiga sido, inga "seriösa källor" så att säga.
Det är mycket frustrerande då mitt hår är så kort, och något tantingt?, att jag inte vet vad jag ska göra med det.

Kanske hjälper det att helt enkelt duscha.
Eftermiddagen får se.

Just nu:
* Tänker jag på Stronge herr R, ni vet?, som har pratat med allehanda folk om att få utbilda sig
* Är jag djupt försjunken i modernism, den följer mig överallt! (Lyckat, faktiskt)
* Vill jag handla massa kläder för de där 250 riksdalerna Det Stora Klädföretaget (nä! frår jag inga pengar för att nämna dem vid namn tänker jag baskemig inte göra det heller!) skickade till oss
* Hostar jag en hel del men kurerar mig desto mer
* Väntar jag på att bordet ska torka efter min oomsorgsfulla avtorkning, därför skriver jag

Dessutom vill jag alltså ha en hel hög frisyrtips för korthåriga.
(Visst kan korta frisyrer vara bra, men man bör som sagt ha en sjujäkla ansikte för att vara riktigt snygg i dem. Anser jag alltså.)

Varför är det så innihelvetessvårt att hitt motivation?
Kan det beor på halsen? Hjärnan? Den överhängande tröttheten?
Att göra något vettigt, det kan jag för mitt liv inte motiverasom mig till....

Boknörd och förhoppningsvis blivande svensklärare som jag är, vill jag hellre gräva ner mig i mina nya böcker. En om Afghanistan, en om Turkiet, en om polacker i Sverige och en om ett välkänt rött öga som tydligen genomskådat allt.
Det blev mycket utlandstema i år. Jag har förvisso spanat in en redan hörd bok om ett par italienska skor, men eftersom författaren mer hör hemma i Afrika än i Ystad nuförtiden kanske han räknas dit istället....?

Att skriva overheads och stolpmanus till det jag ska prata om känns inte alls lockande. Egentligen vill jag bara lägga mig i soffan under en filt och titta på Micke och Molle igen. Eller, idag skulle det nog bli The Fox and the Hound. Samma film, andra röster. Lika mycket tårar oavsett antagligen. Se den idag!

Jag kom just på att Carina Berg gott kan bli ihop med den där oäkta Björn Gustavsson (man heter inte samma som Alfons pappa, Dynamit-Harry och alla de andra skojarna, så är det bara), så kan mr Luuk få sjunga om/för mig istället.
Det vore lajbans!
I och för sig har jag redan en man som är snyggare än sin namne och bra mycket roligare än Björnen.
Men om jag var tvungen att välja menade jag.

Jag är äckligt förkyld, vi ska skaffa separata sovrum lite snabbt så vi inte smittar ner varandra ännu mer.

Demonerna är överallt. De kanske är osynliga, och ingen vet någonting, men de är där.
Räknar, sparkar neråt, hotar och slår tillbaka.

Ingen tjock flicka passar i kort hår; hon har bara övergett sin längtandrömförhoppning om att bli en kvinna, en svaaaan. Det vet jag, för demornerna säger det åt mig.

Jag räknar De Räknebara. Kanske hade en gammal version av mig struntat i att räkna, kanske hade hon mått bättre. Men demonerna är där, kalkylerar och säger att jag inte ska. Absolut inte de räknebara.

Jag tänker att det blir bra, jag har ändå tur, det vet jag trots att demonerna hånskrattar och springer vidare - de är alltid ett steg före trots att jag tror att jag lämnat dem bakom mig för gott.
Jag kan skratta trots att halsen svinder och river. Jag kan gå fort, för min hjärnstam är kopplad till benen och kan tvinga dem, trots korset på min rygg. Jag kan tala, trots att rösten stockar sig och ögoen fylls av Det Som Alltid Kommer Olägligt Fast Det Inte Får. Jag är ingen fjäril, demonerna skriker mina öron blodiga att jag endast är en tung kropp som inte klarar Det.

Jag kämpar emot; bevisar att JAG KAN! Jag kan själv. Men allt gör till slut så ont att jag bara vill ge upp. Jag vil  följa med honom, vara på spåret och släppa allt.
"Inte ens det klarar du!" gastar demonerna vidare.
Nej, inte ens detta...
Jag vet varför, men det säger jag inte till det onda som bara förföljer mig. Jag viskar tyst till mig själv att utan Honom skulle det inte gå.
Han som bara får det onda, inget gott fint sött vackert, inget av Allt det Han vill ha.
Han får bara mig.

Jag står utan det jag behöver som mest i den här boxningsringen. Jag behöver De Som Inte Vet. Som kanske gått för sig att jag njuter av deras framgångar på avstånd, som inte behöver Dem.
De har fel.
Nu hänger allt mitt hopp på tre blonda yrväder, så olika på alla sätt och vis, men ändå Pojkarna i Mitt Liv.
En som jag offrar allt för, mer än gårna mig själv om jag bara visste hur.
En som gav mig det goda i mig.
En som är den fasta fyr i mörkret jag behöver när alla gamla och nya prickar på sjökortet inte räcker till.

Hjälp mig någon?

Musiken är Död. Inget hjälper, jag behöver musik som räddar!

Natten är Dagens elaka styvmor, Kaos är granne med Kärleken.

För att han ska få något av Mig måste jag smyga tyst tyst ut i köket och ta de minsta Räknebara jag känner till, de som sväller mest. Demonerna får inget veta, misstänker de något blir kvällen sämre än dagen någonsin kunnat bli.

Det gör ont, de märker ingenting, och jag vet att det blir värre framåt natten.

---

Jag spillde för mycket, klarar inte av att torka upp.
Det gör inget så länge allt är på noll, nära minusstrecket.

Bengt Jävla Magnusson sitter i vår väldans stora TV och pratar om att våldet i skolan ökat. Så oerhört upplyftande. Tur jag ska hålla mig hemma med tre böcker imorn då.
Men jag längtar, som jag längtar!
Efter flickan som verkar nyfiken och vill att jag ska gissa deras namn, av flickan som verkade så trött men kan så mycket, om flickan som inte är precis som oss men ändå så lik oss, pojken som vill men kanske inte törs, flickorna som kommer att ta tid och plats och självklart alla de andra.
Jag hoppas vid Hoppet att jag klarar det, med eller utan hjälp från den riktiga Fröken. Hon verkade nöjd, vi får väl se när hon läser igenom mina, enligt mig, väldigt utförliga beskrivningar.
Jag längtar! Inte till slutet, utan till början.
You'll see.

---

Cyklandet idag var inte lika lätt&fokuserat som i måndags, svetten rann mycket mer och jag hittade inte rätt takt.
Jag hade takten till My cool i bblodet, då är det svårt att trampa till gammalt minstream jag aldrig gillat.

Nu ska jag sova. Inte själv, och jag är så lycklig över det!
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna tycka om någon så mycket efter snart (mycket snart!) två år (igen). Jag trodde nog framförallt inte att jag skulle tycka att han är så snygg. Jag är nöjd. Jag är faktiskt lycklig.
So sue me.

Att blogga är lite som att kissa.
Man tänker bättre när man gör det, och efteråt!
Det lättar på trycket.
Efteråt, när behovet är över, känns det så mycket bättre.

Det kan även liknas med terapi, förstås.

Är det för att jag vill bli lärare eller är det bara för att jag är jag som jag älskar den serien, den känslan?
Alla, Ala!, griper tag i mig. Han är så... Han är en sådan pojke man vill ha men ändå inte ha i en klass.

Varför inte?
Det är för många blattar i klassen. Alltså du tänker det inne i huvudet men du vågar inte säga det. Du vet det, han vet det. Så är det.

Orden gör mig iskall och jättehet; inte för att han säger blatte, men för att någon ju måste ha sagt det, visat det, för att han ska tro att det är så.
Eller? Lyssnade någon på dem, såsom vissa av mina gamla lärare lyssnade på mig? Vart finns de här högskolelärareldsjälarna när de behövs - på landets mellanstadie- och högstadieskolor? I vilket fikarum är de då? Jag lyssnar även om någon är supertråkig och inte lyssnar på mig, men hur lätt är det att göra så när man är 10-11-12-13-14-15-16? Jag vet inte om jag egentligen klarade det, jag antar att jag enbart hade ren och skär tur.

Har ni, Ni som är studenter alltså, tänkt på att alla böcker från förlaget Studentlitteratur passar perfekt i systemetpåsar? Helst de lila, men det är inget krav. Visst är det lite lustigt, rentav komiskt?
De böcker jag fått från min handledare passar tyvärr bara i min supersnygga förbundsryggsäck, så jag kommer mycket snart att bli en ryggsäckare, en backpacker så att säga.

Annars har det inte hänt mycket uppe i hjärnans mörkaste skrymslen sedan sist.
Sa jag förresten att jag fick förklara vad en bisats är, två gånger, idag? Inte illa! Och de fattade påstod de. Ännu mindre illa!
Jag tycker om dem.

Ett halvt kollage av Sälenbilder får det bli, orken att plugga finns inte när jag vet att förmiddagen får jag göra som jag vill med imorgon, och jag måste lugna mig innan nästa matlagningsgren går av stapeln. (Först lasagne, som jag inte är bra på, och nu blir det chokladsås i min ensamhet. Inte så mycket matlagning kanske vissa säger, men det får duga, såhär efter killerdag med dammsugning.)

   
    
    

Höjden av snö, Om vintern (är Sverige som vackrast) x 2, Tuggmonstret får tänder, En sjuttiotalsbild, Farbror C tränar, Jag siktar och skjuter!, Släktens raring!, På väg upp (men det går för långsamt), Ocensurerat, På fjället, Resterna av The Gang samlat.

Det blev mycket Elsa, och mycket snö, men det är ju det jag gillar allra bäst!

Sådär ja, nu försvann det lite tid också.
På återläsande, tills dess må bäst!

Sitter på den ena Skolan. Har varit nere på skolan hela dagen.
Visst är eleverna de raraste som finns, men tjena vad högljudda de är! Huvudvärk efter tio minuter med den första klassen, sen bara fortsatte det.
Och hur sträng ska jag vara innan det är jag som är Läraren? Jag är rätt soft i största allmänhet så jag har svårt att gå in i rollen innan det är helt dags.
Men nu är det snart dags. Jag laddar för fullt med planeringar hit och dit, och en del läsning. Har mina förhoppningar på bokrean, men jag tror nog att mina älskade Litteraturhistorieböcker tar mig långt.

Hey-oh, listen what I say-oh...
Vissa låtar måste dö i kommersialismen innan jag kan ta dem till mig.
 
Nu ska jag visst till Det Stora Lugnet och snurra och hälsa på herr TT. Mycket spännande, indeed.
Och på tal om det, nu har jag mitt betyg i Engelska. VG bidde det. HAHA!!!

För övrigt har väl ingen missat att ÅRETS HÄNDELSE snart går av stapeln.
Just det, bokrean. Det tog mig fyrtio minuter idag att läsa igenom alla bokreareklampapper och ringa in årets kanske-inköp. Och som jag njöt.
Mmmmm bokrea.
Undrar vad alla andra ska köpa. Inte samma som jag hoppas jag förstås. Som jag längtar!

Nu blir det usch-spinning. Med usch-instruktör. Men det är i alla fall bra för hjärtat.
Tjo och tjimm!

I backarna alltså. Och alltid tillbaka hit. Dit mina tankar får ro.
Helgen i Sälen blev bra, trots att alla ramlade omkull minst en gång och trots att jag brände en popcornpåse (förbannade micropoppepåsar, helt värdelösa, och ganska flottiga!). Herr C var en gud i backarna och jag fick gå i Mammas skidskola. Jag blev lite bättre och säkrare, men nog sjutton var väl ändå pjäxorna (heter det så?) för små? Annars får man väl inte blodbrist i knäna?
Nejdå, nästa gång i Sälen är det jag som beställer jättepjäxor (återigen, heter det verkligen så?) och blir ett monster bland alla troll i backarna.

Veckan har börjat skapligt med som planerat inledd VFU. Det känns bra änsålänge. En klass av två är pratad med, och visst finns det distans, men det ska nog gå. Jag är ju inte farlig.
Efter lite slit med böcker och planering är det dags för träning snart, trots en del vadångest och frambensstrejk.

För övrigt såg jag ingen alls kändis i backen. Mycket tråkigt. Och HC fick klara sig utan vårt eminenta sällskap denna vår.

Inget ordskoj, inga bilder. Jag är nämligen trött och hungrig. Och då är jag inte helt mitt rätta jag, så är det.

Efter en ensam liten fråga därute i bloggvärlden (som herr C säger håller på att dö, det hoppas jag verkligen inte; jag ÄLSKAR att snoka runt i andra människors tankar!) tänkte jag göra en lite så kallad reality-check uppdatering:

Jag...
...är för till fället frisk men magontet hälsar på ibland.
...är lite orolig för att min handledare L ska tro att jag har tio veckors lektionsplanering för två klasser klar på måndag, för det har jag då rakt inte.
...längtar otroligt mycket till den korta Romresan som dyker upp i mars.
...tycker att det ska bli väldigt mysigt att bara hänga med den vuxna delen (plus den yngstaste biten, så att säga) av släkten i helgen, även om världens två sötaste kusiner fattas.
...tycker att jag och herr C ska fira att jag klarar min pedbellertvåellervaddetnuheter (som jag allstå är änna lite nervös över) med att åka till älskade Edinburgh. Som jag saknar den staden!
...är inne i en ganska asocial period just nu, även om Erikorna verkar lovande och en viss fröken Vit ska förhöras över en efterlängtad fika imorn.
...är shoppingsugen till max och inhandlade idag helt onödigt en söt klänning a la städrock.
...är rätt orolig i största allmänhet just nu och önskar att det fanns ännu mer tid till att sova och än mer tid till koncentration.
...har en ny diskbalja (äntligen!) och önskar mig mest av allt snygga diskhandskar på Alla Hjärtans Dag (blink blink).

...tycker att det här blev en väldigt tråkig bloggning, som dessutom är ganska självupptagen, men även väldigt renande för själen.
...misstänker att jag återkommer med något mer matnyttigt antingen före eller efter Grey's, som ikväll självfallet medför en stor hink popcorn.

Strunta i alla Självkänsloböcker, och så-finner-du-dig-själv-och-världen!-böcker.
Jag menar även; strunta i alla tisdagar och klockslag i Thailand.
Självklart är även de viktiga, men vill Ni läsa en bok som handlar om livet, döden och de små detaljerna; läs om den franske fjärilen istället. Han som är både arg och glad, som var framgångsrik och lycklig, men kanske inte stannade upp.
Jag vet inte än om det är ett mästerverk eller bättre än allt annat.
Men.
Hans ord väger så tungt därför att han tänkt över dem så många gånger. Varje bokstav i det frekventaste alabetet har han tänkt noga på, för allt tar tid när man är instängd som han.

Jag får gråt i halsen och en glaskupa speglar mig när jag tänker på honom, läser hans ord.

Vem vill du vara?

 Nu även som film


Psst! För Er som inte listat ut den är den väldigt lättläst också. Det blir så när man skriver med blinkningar.

Jag är sjuk.
Det är riktigt otrevligt faktiskt. Jag hade nästan glömt hur illa det är.
Förvisso har febern släppt, den är bara en spillra av sitt forna jag, men jag är så trött i kroppen att jag gärna skulle byta bort den.
Dessutom är jag förvirrad, kan inte prata ordentligt och det är ett mindre helvete att träffa tangenterna.

Back to the medicinskåp!

Jaha.
Så var alla tankar som bortblåsta, bara för att jag råkade sätta mig ner här.

Nåväl.
Mr Mora sa häromdagen att studenter studerar alldeles för lite, har en undersökning visat. Mindre än trettio timmar i veckan ägnar vi oss åt våra heltidsstudier! Skandal!
Eller? Igår kväll låg jag och lektionsplanerade i säkert en timme innan jag somnade. Herr C lyckades följa med John Blund (eller vad man nu gör med den karl, man vet ju inte så noga, man sover ju alltid) bara fint, och tur det då han skulle upp sådär rysligt tidigt bara för att hinna åka till Karlstad (och tillbaka) och äta semlor. (Nåja, de gjorde väl mer än bara det, men inte mycket, lät det som på telefunken alldelse nyss.) I alla fall, att somna fast jag bara kan tänka på plugget är inte min stil, därför hann jag både planera och avverka minst tio lektioner igår, dock i snabbspoleformat. Jag låg alltså inte vaken i sju timmar innan jag somnade.
Och idag, imorse, ganska tidigt faktiskt, tänkte jag enbart på hur ettornas lektioner kan tänkas bli heeeela vägen till bibblan för att sno till mig några böcker, heeeeela vägen till gymmet, heeeela tiden på gymmet och slutligen heeeeela vägen hem från gymmet. Sedan dess har jag roat mig med lite fonetik och brödbak. Men mest lektionsplanering alltså.
Så, om man får räkna in tankarna pluggar jag bergis fyrtio timmar i veckan. Annars är det tveksamt.
Bloggar däremot, det gör jag lätt...tio timmar i veckan?

---

I eftermiddag/kväll kommer handlare Wallenlöv med fru hit.
Det är mindre läskigt än det låter; det är ju bara gamla pappa och mamma som kommer och hälsar på vetja! Men handlare är han alltid. Ut i fingerspetsarna!
 ICA-Stig
När jag var liten fanns det en gubbe som skulle vara någon slags symbol, frontfigur, för ICA. Han var en lagom tjock man i sina bästa år, han hade mörkt hår och en fru som också var ICA-handlare i sina bästa år med mörkt hår. Jag trodde länge att det var min pappa. Eller jag menar, att min pappa var förebild för den gubben. Det gick över sen, men jag börjar tro att det ligger mycket av honom i ICA-Stig, eller snarare; ICA-Stig är ett ihopkok av alla ICA-handlare i vårt avlånga land. Han jobbar mycket, är perfektionist och ganska sur på sin personal. Sådan är min pappa också, och jag har träffat en drös andra handlare som är lite likadana.

---

Nu borde jag plugga lite innan sällskapet anländer. Men motivationen finns inte, pressen är inte alls närvarande. Allt är lungt och stilla, så att säga.

Kanske blir kalas imorgon, kanske inte. I så fall blir det nog ett litet kalas. Men små kalas är naggande goda de också!

På återseende.

PS. Om man har miljöångest vid datorn och behöver googla på lite visdomsord om enegrisparande: testa nya google! Kanske inte lika bra, men sjukt mycket snyggare, och så spar det lite elekticitet. Eller nåt. DS.

Hej igen.
Det var länge sedan, minsann!
Eller var det inte det? Dagarna börjar visst glida in i varandra, gammal som gatan som jag nu är.
Egentligen har jag faktiskt inte alls något speciellt på hjärtat idag, kanske är det alzheimern (?) som kommit in i mitt liv lite för tidigt. En sak är dock säker! Jag kommer bli en utmärkt strålande pensionärstant. Jag hejar redan på varenda kotte jag möter (eller alltså, inte sådana jag möter på öppen gata bland sjutttiotvå andra människor, a la stadvandring, utan mer på mina promenader runt tallbakshökden), och jag smyger väldigt mycket på grannarna för att inte vara i sjuttiofemårsåldern. Jag kommer ha så kul på mitt framtida äldreboende!
För så känns det idag minsann; jag är fylld gammal och ska snart ut i det riktiga livet. Önska mig mycket månnga lycka till!

Idag gillar jag: lång sammansatta ord och ovanligt många adverb. basta!

---

För övrigt; såg ni vad många ! (utropstecken för Er som har svårt att läsa tecken...) det var i texten En helt Annan historia? Särskilt i delen om fröken A. Jag verkade sjukt peppad. Och det är jag också. Idag, nyss, fick jag reda på att hon ska gå och se sitt favoritgubb-band (jag vill inte ta bort ett "b", som tydligen är ett av de mindre frekventa tecknen i det franska alfabetet, därför bidde det ett bindestreck istället) någon gång i vår. Jag är fullständigt ypperligt glad för hennes och alla andra fantasters skull, men lik förbannat oförstående.

En viss herr Nalle sa för övrigt på seminariet idag att herr Winnerbäck verkar deppad. Det skiter jag i, bara han gör fler skivor i Daugava stil. Sådeså.

Nu ska vi slösufra på eniro.se.
Får jag pengar för att nämna dem tro?

Missa inte fredagsfräckis från Åre imorn!

Jag kom på det!
Somebody to love är nog inte så mycket i valstakt, men nog är väl Jessys Dancing in the dark det? Den borde vi väl kunna valsa in oss i äktenskapet till? Nog för att ingen av oss kan dansa ens lite, men det är ju en helt annan historia.
Jag har nog altid tänkt att jag ska dansa till Av längtan till dig, ni vet; den där finfina Cajsa-Stina och Åsa Jinder-låten? Den dansade helgens brudpar till, så då kändes det helt plötligt mindre rätt.

baby you and me
convinced we were each others destiny
[...]
I believe we'll make it through
if you stand by me
we can weather any storm
and keep each other warm
as long as there's love
never enough
love

Visst är den nog egentligen litegranna sorglig, men den är ju väldigt fin också.
Efter den tänkte jag att djn kan köra igång Brucans (Springsteen) version. Det måste ju lätta upp stämningen.
Som om det skulle behövas.

Somebody save me.

Igår när jag gick hem från träningen kom jag på massa saker jag kände att jag var TVUNGEN att skriva av mig om. Det blir så när jag går hem från träningen. Speciellt den biten mellan avsvängningen från Svärdsjöbacken till avsvängningen till Linnévägen. Där kommer alla mina bra och kreativa tankar. Det är lite som, om ni sett Jävla Kajsa, när Bettan kissar; då tänker hon så bra. Precis så är det för mig när jag går hem från träningen.
Igår resulterade det i en hel hög med kort och bara några funderingar, av vilka inga egentligen handlade om det jag tänkt ut. Så efter en mycket orolig natt försöker jag härmed städa min hjärna så att jag ska kunna lyckas lite bättre med den här dagen än vad jag lyckades med gårdagen.

På mitt, VÅRT, bröllop ska vi ha en massa braig musik som har med oss att göra. Såklart. Det kommer därför att bli:
En hel del The Ark,
Kanske några låtar från Säkert!
The Hellacopters, passande eller ej.
Antagligen min Lovelåt med Mika.
Lite odansbar Staffan Hellstrand.
Många, många Winnerbäckslagdängor!
(Har jag glömt några, skruttplutt?)
Men bröllopsvalsen då? Tjaa, om inte Thåström får för sig att göra något i valstakt snart så vill jag nog helst dansa Vår Första Riktiga Dans till Somebody to love, men inte i orginaltappning, utan i Happy Feet-tappning. Skönare musik för själen finns inte.

För övrigt är det skottår i år. Det, som ni alla säkert redan vet, betyder att damerna får lov att fria om de så önskar. Det har C sagt själv några gånger nu. Undrar om det är en sådan där osedvanligt ovanlig manlig pik?
Vi har klartecken från svärfar A, "det är ju brudens far som ska stå för det!" myser han. Herr Pappa får börja spara sina slantar. Jag vet i alla fall att jag har börjat; min myntsamling bara växer och växer! Än så länge räcker den till ett paket bröllopskaffe. Knappt.
Det kan alltså ta ett tag innan vi gängar oss, även om C alltså menar att det vore trevligt att hinna före sin lillebror i något.
(På tal om det, inatt drömde jag att den lilla flickan hade kommit. Det var ingen pojke i drömmen, men väldigt välutvecklad ändå för att vara född fyra månader för tidigt.)

---

Mer semlor åt folket idag?
Antagligen inte för mig, det är rätt äckligt med semlor. Kanske blir morotskaka, eller varför inte en-miljard-kalorier-per-bit-chokladkakan istället?
Vi får se. Efter gårdagens galna och mycket varma cykelpass får jag unna mig det mesta.

Faktum kvarstår efter hjärnresning. Jag vet inte alls vad jag ska plugga idag. Mycket läskigt. Jag återkommer antagligen.

Så här i åldersnojans dagar inser jag ibland att vissa saker har jag gjort bra. Jag lyckades en gång uppfostra en katt till att bli planetens keligaste. Jag har enligt mig själv en enormt bra stilkänsla och har faktiskt bra shit i graderoben även om jag inte alltid fattar det. Dessutom har jag överjordiskt bra vänner.
Fyra av dem har Ni redan läst om, men det finns två flickor till, två jag träffat nyss och ännu nyssare, båda när jag började plugga på diverse (okej, bara två olika) ställen.
Om dessa två flickor, en M och en A, kan jag inte berätta vårt livs historia. Men! Jag kan berätta för Er vad vi brukade och ibland brukar göra när vi ses.

Fröken M, som har flyttat runt som ett jihu och nu bor i Trollywood, med särbo eller sambo har jag tyvärr inte helt klart för mig. Hon och jag träffades via en isländska med mycket äventyr i sig, och vår första dejt var på buss nummer 14, då hon pratade om exet och Australien i undegär 22 minuter. Det blev mer av de varorna under våra tv+kladdkaka och inför-Kåren-kvällar. Det var det vi gjorde. Och pratade på msn, gärna direkt före eller efter vi sågs. Den här flickan gillade att liveblogga på msn, alltså berätta i kommentarsfältet vad hon pysslade med, därför hade vi alltid stenkoll på varandra. Söndsgamiddagarna ihop var ofta falafel, jag försökte febrilt ta över hennes grönskasätargrej. Vi roade oss med att prata och peppa och reta och internskämta, vi var Sveriges coolaste brudar med flera gemensamma sånger, känn ingen sorg för oss Örebro!
Fröken M hittade tillslut the Utbildning för henne och drog till Borgen vid Vänern, och efter ett tag fick hon alltså sin tågförande Hallsbergsgrabb, som visar sig vara något av hennes själsfrände har jag förstått. Vi ses sälla, men hör på olika sätt då och då, och ibland på ett ICA nära där jag växte upp. Snart ska jag göra slag i saken och hälsa på!

Ett och ett halvt år efter det att jag träffade fröken M trädde en riktig fröken in i mitt liv, en tjej vi kan kalla A, det är lättast så eftersom jag redan pratat om henne som A.
Hon satt där på vårt första seminarie och låtsades inte alls om att hon skulle bli den roligaste gamla tanten jag känt på länge! För gammal tant är hon, hela två år äldre än jag som hon är. Efter några trevande försök insåg vi, i framsätet av Cs bil för övrigt, att det här var ju en bra matchmaking av Högskolan Dalarna! Det började med en fest och fortsatte med en mängd kaffe, plugg, skvaller och stön. Tyvärr inte så trevliga stön utan mest suckar över lata så kallade seminariekamrater och diverse störiga andra blivande lärare. Jag tycket faktiskt att hon var såå trevlig att jag valde att forsätta läsa engelska med henne terminen efter, och det var nog ett av de bättre valen jag gjort! Hon är diktarens Albert Einstein och analysens  August Strindberg, kalla det vad Ni vill, en hejare på litteratur är hon, och som vi alla vet; sådana typer diggar jag hårt! Alla minnen av henne är bra minnen, och trots att vi inte hinner ses så ofta då jag gick vidare till läskigare pluggmarker så är jag så glad för henne; hon tycks ha funnit sin själsfrände, på samma sätt som fröken M och jag. Han heter naturligtvis herr N, och är till min förtjusning (dialekter och accenter är fantastiskt!) och förskräckelse (människor från öar nära Finland verkar vara lite speciella....) inte infödd dalabo. Det betyder pendling av stora mått, och jag hoppas det går bra, men hoppas ännu mer at han ska ta sitt pick och pack och flytta in till fröken A så hon håller sig hemma konstant, trots att han nog aldrig kommer göra det.
Fröken A betyder massor, likaså fröken M, och om jag fick välja skulle förra året alltid vara som det var då, med henne i min kaffenärhet. Om jag någon gång skriver en bok ska jag ha henne i tankarna, och det första exemplaret får A, för hon är min bästa kritiker och härligaste peppare! En sådan tjej önskar jag att alla finge ha i sin närhet. Grattis Falun, grattis Bojsen, för A livar upp varje omgivning hon rör sig i!

 Fröken M och jag  Nämnde jag att hon är en hejare på att dansa?

 En våra finaste bilder, enligt min ringa åsikt
 Lite blondare, lite snyggare

---

Nu måste jag plugga. Bläh. Läst och antecknat ett helt kapitel idag (woho!...) så bäst att köra igång med nästa.
Har i alla fall mailat nödvändigheter hit och dit innan jag fastnade här. Lyckat det i alla fall.

För övrigt tror jag att jag är lätt deprimerad. Onsdag kanske kan ändra på detta.

Chokladkaka med en miljard kaloroier per bit är väl ett rimligt mellanmål?

Den värdige arvtagaren till Hipp Hipp är såklart Little Britain. Vi vrider oss av skratt i storavitasoffan. Det är så roligt att jag inte kan sluta önska att jag vore en del av den kulturen.
Dust, anyone, dust? No, dust? Dust, no?
Yeah I know!
Helt hysteriskt bra!
Av "misstag" köpte jag två fristående dvds till C, när det finns en hel box med tre säsonger. Min vanliga otur. Men, jag antar att det bara betyder att det finns ännu en säsong att se fram emot!

Ikväll ska vi äta kräftor.
Ett halvår försent eller ett halvår för tidigt, det beror lite på hur man ser det.
Sedan har unge herr C betsämt att vi ska ha varsinn godispåse. Moget, men väldigt gott! Men det borde vara frukt i min, så mycket som vi kommer äta i helgen:
Bröllop - massa mat och DEFINITIVT tårta
Födelsedag - en chokladtårtekaka och kanske en surprisetårta från bagaremästare Farfar.
Add some wine and there's my weekend!
Kakan, som jag ska svänga ihop imorn, innehåller massa mörk choklad, grädde, Marabou Daim och så en hel drös socker och en näve madlar. Nästan inget smör i alla fall, det är ju tur...

Idag har jag pluggat hela tjugo minuter.
Men till mitt försvar; tänkt väldigt mycket, minst flera timmar, på framtida (en snar framtida alltså!) lektionsplanering.

Ska jag plugga lite till, månne?
Eller fortsätta fredagsmyset... Det lutar åt det senare.
På spåret + Robins + Hjälp! + utröstningen i Let's dance + godis?