Fröken Wallenlöv

Så var den här igen.
Söndagsångesten.
Den har tagit ledigt några veckor nu känns det som, men tjuvstartade lite förra veckan då vi ju var på väg hem från Grekland (ack! så jag vill tillbaka! tillbaka två veckor, då vi packade inför solen och gladde oss!), och när tiilbaka med full kraft och styrka.

Fredagseftermiddagen var super med bokfynd på bibblan och intensivt och väldigt effektivt plugg i några timmar innan Mamma och Pappa kom. Mysmat och vin och öl och prat och sport på tv. Kan det blir bättre? Tydligen, för lördagen var en riktig bravodag. Mysmorgon med Ring så spelar vi (gästvärd: Johan Wester, tjohooo!) utflykter hela dagen. Falu Koppargruva, stan med lunchfika, affärer och Willys. Hem och fika, se fotboll (ytterst lite för min del), ta en drink, äta lyxmat med efterrätt och sedan se den efterlängtade Mamma Mia! Alla fyra äääälskade den, faktiskt. Jag är återkär i ABBA, som så ofta förr.
Idag har ångesten kommit smygande. Morgonen och förmiddagen var väl bra, mend lång frukost och äppelkakefikande. Men när Mamma och Pappa åkte kom Ångesten smygande. Herr S kom på lunch och viftade bort den litegrann, men när både han och herr C var borta, disken diskad och pluggandet påbörjat kom den med full kraft. Nu väntar en och fyrtiosplugg, ångest och misär, innan jag ska inventera på Willys... Heja. Hur kul är det på en skala?

Week 36, here I come...

Ps. Fröken A, vad sägs om en Melodikryssetfrukost någon gång i höst? Vi kryssar och frukosterar, längelänge, för att bekämpa söndagsångesten?

Egentligen är jag inget bob hund-fan, jag bara spontanälskar några låtar, men nog sjutton är de där grabbarna ena riktiga hejare på att komma på albumtitlar och dylikt?!

Idag är den första riktiga dagen p min termin, i tisdags vara bara helt onödig uppvärmning. Hoppas hösten fortsätter i samma lugna, sköna tempo. En timmer hit och en timme dit, så att jag hinner ångesta övere vad sjutton jag ska ha på mig egentligen...

För övrigt: ska alla ha barn? Min favvomodebloggerska Cilla B är tydligen på tjocken nu. Det är i och för sig bara en, men efter fröken Es påminnelse om att Fille minsann vill ha (normala) kusiner känner jag mig stressad. Kanske är det därför jag ser barn överallt.
Men innan det blir några kussar gjorda ska jag då åka till herr C bästa stad, så han kan se fotboll ofta. I alla fall hoppas vi att det blir så. Tills dess får Fille klara sig ensam.

Nu måste jag välja kläder...
Suck, jag är verkligen ingen modebloggare...

Jag är ännu ett steg närmare att bli den tjej jag vill vara; jag har just klippt mitt eget hår. Visserligen var det bara luggen, men den var så himla lång att den faktiskt nästan tillhörde kategorin "hår". Det var liksom svårt att se vart den egentligen började och vart den egentligen tog vägen och slutade. Nu syns den igen.

Och så vill jag passa på att hälsa till min gode vän stronge herr R som just nu har gått tre dagar på Polishögskolan! Vad jag har hört så går det finemang. Det ska firas med...popcorn! (Här i Dalarna alltså, inte i el Stockholmo där han ju är.)

Och så vill jag tacka herr C, som helt ovetandes lånar ut sin älskarinna till mig.

Dagens

dag: helt meninglös, har inte gjort något, nästan
bästa: att jag tog mig till gymmet?
vill-ha: Sex and the city-skolådan, hade passat extra bra idag
mat: fisk till lunch, kaffe och skropor och knäckisar till mellanmål, till middag blir det nog änna gröt + en hel massa små riktiga äpplen!
fundering: mailade jag rätt människa? vem kan hjälpa mig?
hjärna: kvar i gårdagen, före i morgondagen
duktiga: well, det är inte gjort än, men ska baka bröd (kvällens rent tekniskt alltså, inte dagens)
jobbiga: att det är flera timmar kvar av den här fuldagen 
roliga: att mamma&pappa kommer i helgen
låt: ingen, mest prat idag faktiskt
panik: mjölet var slut
diss: jag hoppade stenhårt att jobba, orka efter denna sega dag...

Nu ska jag fortsätta med dagdriveriet.

jag läste en douglas couplandbok på semestern (plus två andra, ganska bra gjort på en vecka enligt mig), och i ett kollektiv där stavar alla sitt namn med liten bokstav. det tycker jag både är konstig och festligt. vilken bok det var? jPod. mycket bra. bästa avsnittet? femtio sidor med de 100 000 första pi-talen... (eller vad det nu heter, 3.14blabla, i femtio sidor. ett av talen är fel. ha! vilken idé.)

Idag var första dagen tillbaks till vardagen. Ledig förvisso, skolan börjar inte förrän nästa vecka på riktigt, men har i alla fall gjort ett återbesök på gymmet. Behövligt, men inte så katastrof egentligen eftersom jag flåsat runt till Ture Sventon hela sommaren nästan.
Disken har även kommit tillbaka i mitt liv, efter en veckas semester.
Herr C var hemma och åt idag, precis som det var förra hösten. Det är mysigt, konstigt och vanligt.
Detta får mig att inse att jag behöver nya höstkläder. Jag har inga. Suck. Tur att en viss kedja med röda bokstäver har clobdag imorgon. Tur att jag ska ner på stan och äta med kära fröken A. Tuuuur.

Nu ska jag njuta av en helt ledig eftermiddag. Vardagslyx.

Ciao!

Ps. De andra två böckerna var Lotta Lundbergs Skynda, kom och se! och en grön bok som heter Caprihina med döden av någon jag glömt namnet på. Den förstnämnda var bäst eftersom den handlade om "ovanliga" männikskor, just i den här var de kortväxta, som egentligen är rätt vanliga, och sånt går jag igång på. Dessutom utspelade den sig på 30-talet, vilket nästan är ännu bättre. Nu skja jag återgå till min kärlek, Blonde ni vet, och den handlar ju faktiskt nästan om samma sak som Skynda, kom och se! när man tänker efter. Nåja.

And right back to the enligh studies! Yippie... Eller också inte? Känndes märkligt att vakna upp i en kall lägenhet, gå upp och kolla ut bara för att se åttagradig dimma, och sedan fixa sin egen frukost...
Konsigt vad man (jag, i alla fall) vänjer sig. Nyss var det rutin att vakna i ett varmt men kolsvart rum, smyga ut på balkongen och hämta in handduk och badkläder, lyssna efter grannarnas uppvaknanden och sedan gå ner til lfrukost och bad i kortaste kjolen och svalaste linnet.
Tur vi har minnen.
Och det blir nog bra det här också. Jag har vant mig vid att hela tiden få nya kursare, att varje termin lära känna nya vänner och bekanta. Det var bara förra hösten jag slapp, då kära fröken A och Willy Wonka gjorde mig sällskap.
Vem blir det i höst? Vem ska nu svära över grammatik med mig? Om tre månader har jag förhoppningsvis ett svar.

---

  

Vill du gifta dig med mig?
Och få minst en miljon vackra barn (med gudabenådade ben)?
Och leva lyckliga (och lite olyckliga för spänningens skull) i alla våra dagar?

Förtrollad (Enchanted) var ruggigt bra.
Eller, det vet jag ju att den inte var, men den var ju så mysig! Jag älskar när fairytales come true.
Sanningen om Rödluvan och Förtrollad, det är mina melodier det!
För ni vet väl; "well, Red tells it differently..."

Nu: sova. För att ladda för de två sista dagarna för denna sommar. (Sedan är det bara inventeringen kvar... Men jag äger på att räkna sockerbitar! så det är rätt lugnt.)

Jaja, men allt i livet går inte att dokumentera!
Som: gnällande kunder, klagande medarbetare, avsaknad av sol och värme, tillräckligt med sömn, längtan, ånger.
Men banne mig, trots att sommaren ramlat (mmm Håkan!) bort, med några glädjestunder som Kentagentbandet themselves, en liten kille som tagit mitt hjärta, och sommarens sista fina kväll i dalen tillsammans med min C och ett gäng andra (lallandes på Farväl Jupiter!), så ångrar jag ingenting.
Jag har vait där och där och där. Nu är jag här och det är bra, men ändå ska jag lämna mina två pojkar en liten termin och bo på det där stället där de bara lever på fisk och onyttigheter, spelar älskvärd fotboll och pratar så att vi stackars svenskar inte förstår. Jag ska göra det för att jag ska kunna fortsätta att inte ångra någonting.

Men, hey. Jag insåg just att jag ju visst ångrar vissa saker! Inte att jag inte gjort ditt och datt, varit här och där, utan de människor jag låtit glida ur händerna.
M.
K.
kanske lite M.
Och tänk om jag är på väg att förlora fler?
F och kära S?
Kanske A (times two)?

Detta ska jag fundera på om några dagar, då vi ligger på stranden; de andra pressande i solen I pressume, och jag under mitt parasoll.

Auf Wiedersehen!
(Nej, vi ska inte till en playa i Tyskland, jag har bara snöat in på Project Runway igen...)




PS. Läser äntligen Blonde av Joyce Carol Oates. Den är helläcker och jag är så kär i vår gamla ikon. Ciao!

Jag har ingeting att skriva idag egentligen, mest en anteckning till mig själv inför nästa sommar:
Bra cyckla-till-jobbet-låtar tidigt på morgonen, helst innan klockan sex, men innan sju funkar också bra är:
Dolly Parton - Nine to five
Tommy Körberg - Fattig bonddräng

Det finns dock en viss risk i att lyssna på herr Körberg en tidig, halvsolig och sådär somrigt ljus morgon; man - jag! - får lätt en tår i ögonvrån av någon anledning. Kanske har det att göra med att morgonen är så smärtsamt vacker och musiken sådär sorgset bra, eller också har det att gör amed att jag tänker på allas vår Astrids begravning när jag hör den, och därför kommer att tänka på min egen lilla mormors hejdå i kyrkan. De var så lika. Och samma gubbe spelades, nästan, på deras begravningar. Fast Tommy kom inte till hennes, men han fanns där, eftersom han är den enda som gjort Anthem riktigt bra. Det var svårt att höra att det verkligen var just den låten genom orgelns tjut, men det gick tillslut.

Detta tänker jag på när jag cyklar till jobet, tidigt om sommarmorgonen, 2008.
Nu vet du det, jag 2009.

Man skulle kunna tro att bloggen har semester. Och visst kan det vara lite så, eftersom att jag inte har det, jag fyller i för alla semestrande arbetare.
Men nu är det snart slut. Sommaren är snart äntligen till ända och vi får vår semster. Grekland baby! Väldigt mycket 43 över oss, men vad gör väl det?
Nu ska jag vila benen i ungefär nästan precis tio timmar till, sen bär det av till sommarens andra hem. Igen. Nio dagar kvar...