Sommarens sista dag

Idag är det i alla fall i min värld sommarens sista dag. Sorgligt kanske, men sant. För imorgon börjar jobbet igen efter sisådär sju och en halv veckors semester. Jag tror inte jag haft lika mycket ångest som förra året då jag räkade ner de sista typ fem veckorna. Kanske beror det på de fantastiska senaste veckorna, kanske beror det på någon slags mognad, vad vet jag.
 
Sommaren i veckor
Första veckan: jobbade jag måndag och tisdag, sedan tog jag looooov! Började finfint med Änglagård och risgrynsgröt ensam hemma med Chewbacca första kvällen. På onsdagen var typ Falunkollegorna ute. Sedan blev det härligt soft midsommar och födelsedagsfirande för herr C i dagarna tre ungefär.

Andra veckan: Peace&love! Många band, mycket Borlängehäng, mycket filtsittande och en del ätande&drickande. Det var fint, men inte lika magiskat som tidigare år pga tjuriga vädergudar och dåliga bokningar.

Tredje veckan: Vilsam start på veckan, sedan fasta och hämtade av hund i Hallsberg med tillhörande mamma&pappa-häng. Mycket fin veckan! Jag belv brun på ryggen.

Fjärde veckan: Vi gör om lilla toaletten så att man kan gå in där utan att skämmas. Jag städar inför tvillingarnas kalas på lördagen. Finaste stjärnorna kommer upp! Mitt i sommaren och livet är ganska bra, har jag för mig.

Femte veckan, eller vänte-veckan som jag minns den: Herr C får semster och åker och spelar golf. Jag väntar på att något ska hända! På fredagen kommer vi sent omsider iväg neråt landet för att möta upp fröken syster Jojo med man och bebis. Vi hinner förbi Ullared (skräll!) och möter dem på söndagen i Strömstad.

Sjätte veckan: Men Strömstad är kasst, så vi drar till Lysekil eftersom museet Havets hus där ska vara så bra enligt herr F. Det är det inte, men resten av Lysekil är toppen! På onsdagen åker vi hem, tvättar och städar och spelar golf. (Gissa vem som gjorde vad...)

Sjunde veckan: Grillkvällen som aldrig höll på att blev av blev av hos bästa kollegan på måndagen (vi pratade om den den där kvällen Falukollegorna var ute då sommaren kändes oändlig). På tisdagen åkte vi äntligen till Arlanda för att åka till Beijing! På onsdagen var vi framme, tjoho tjohej!!

Åttonde veckan: Fortfarande i Beijing. Vad vi gjorde får jag ta i ett annat inlägg, men allt var helt fantastiskt underbart fint! Igår kom vi hem, rätt trötta av tidsomställning, värmeomställning och varmt plan. Idag har jag tvättat och mest begrundat sommaren och tidens hastighet. Och tittat lite på The Big Bang Theory förstås.

Till fröken Toffs

Jag svarar, men skickar antagligen inte vidare. Om du inte vill svara på dem själv förstås?

1. Hur ser en perfekt dag ut enligt dig?
Jag är självklart ledig, eller möjligen har jag bara roliga lektioner... Eller förresten, en prefekt dag vore att vara i valfri engelsk stad en fin vårförsommardag, gå/åka tåg till bästa shoppinggata, hitta Primark, go bananas, köpa kaffe på Starbucks för att sedan avsluta med middag och öl på mysig (och helst väldigt lokal med både gamla tidningsläsande frabröder och förfestande ungdomar) pub. Herr C ska vara med, helst också liten hund Chewbacca hur nu det skulle gå till...
2. Du hör din favoritlåt på radion - vad gör du?
Sjunger!

3. Vem är din största förebild? Varför?
Men oj. Nästan alla mina kompisar (herr C inräknad) på olika sätt. Fröknarna MH, LHB och CP (haha jättekul) på jobbet. Säkert någon kändis också, men mest folk i min närhet.
4. Om du var ekonomiskt oberoende, vad skulle du göra då?
Åka till Afrika mycket oftare än vad jag gör nu (vilket ju är aldrig, so far).

5. Om ditt liv var en bok/film, vilken genre skulle den tillhöra?
Romatisk komedi, hoppas jag. Lite som He's just not that into you (aka min abosluta favortifilm alla kategorier). Det hade varit ballare om den var fantasy (som Harry P t.ex.) men så roligt ska vi förstås inte ha det. Fast egentligen skulle den nog allra troligast falla in uner drama, eller nåt sånt trist.
6. Ditt favoritklädesplagg?
Klänning. fast jag har det väldigt sällan på mig, så jeans då.

7. Är du tekniskt lagd? Beskriv!
Sådär. Varken eller. Kan kanske koppla in en dvd och fixa lite med datorn, men kan inte typ sätta in en dimer (?) på lampknappen.
8. Om du skulle beskriva dig med ett enda ord, vilket är ordet?
Stressad. (Lätt.)

9. Vilken uppfinning skulle du ha velat uppfinna?
Post-its. Såklart. (Vad kan man annars uppfinna liksom? Sheldon i The big bang theory?)

10. Vilket bilmärke är mest likt dig?
Eh... Renault clio? (Det är den jag kör.) Kanske traktor? Stor, klumpig men ibland jäkligt effektiv.
11. Vilken låt beskriver din dag bäst idag?
Vet inte, jag tänker så sällan i musik, men 999 med Kent beskriver min vår och kommer beskriva min sommar.

Jag skickar inga frågor vidare till någon, men som sagt, fröken T, vill du kan du ju besvara dina egna frågor. Jag antar att du har spännande svar till dem alla (annars skulle du väl aldrig skrivit dem?).

Så mycket så lite

Just nu vill jag så mycket.
Eller ja, för att säga som Kent; "och alla mina tankar kretsar omkring dyra saker".
Jag skulle alltså blivit något mer lönande än lärare. Jag vill, ska, köpa de där fina P&L-biljetterna åt min husband-to-be, eftersom den där födelsedagsweekenden aldrig blev av. Hej då 3400 spänn!
Jag vill ha den där jackan från dyr-Zara. Hej då 750 spänn!
Jag vill och skulle verkligen behöva den där handkrämen som var så dyr (men allt finns ju som bekant tillgängligt billigt på Tradera...). Hej då X spänn!

Och nej, det hjälper liksom inte att vänta på lönen.
Så jag stryker nog jackan och handkrämen. Who needs grejer när man har memories?

Jag drömmer forfarande om Paris. Världens bästa stad? (Förutom alla ställen i good old England då...)


Ja, det var preciiiiis så vackert som jag föreställt mig.

Julklappstips

Förtydligande: Polismästare Eriksson hade inte Hassanskiva 3, vilket jag i och för sig inte trodde, men han är liksom den av mina vänner som mest delar min kärlek till Hassan. Jag vet nu vad jag ska köpa till honom i födelsedagspresent. (Eventuellt får han vänta till han fyller jämt eftersom vi inte riktigt hålls med födelsedagspresenter längre.)
Hassan och Jävla Kajsa, såklart!


Micke och jag svär ungefär likadant.

En sammanfattning

Jag har nästan nästan vilat ihjäl mig det här sportlovet. Sovit, gått långpromenader med Chewboeoch städat. Fint det. Vi har dessutom varit ute på joggingpremiär, igår tog vi den första, något motvilliga från hundens sida, rundan och idag slog vi till på en morgonjoggingtur. Hunden gillar det litegrann, och mina lår gillar det tydligen massor.

Lovet avslutas med en mamma&pappa+syskonbarnhelg. Syskonbarnen är i mellanåldern nio och elva (typ i alla fall, tror grabben inte fyllt nio än). Vad gör man med en nästan nioåring och en nästan tonåring? Mamma och pappa får vara lekledare så står vi för maten, typ.
Dessutom har mamma&pappa nu blivit pensionärer, i alla fall så gott som. Vi firar eventuellt med champange, kanske dock när kidsen har lagt sig.

Så, jag som tjatar om att jag gillar barn men inte bebisar, håll gärna koll på om jag överlever helgen med två riktigt barn (inga såna där kvartingar som typ lille H och lilla V, och inga halvingar som lille Filleviking heller för den delen).

Fy bubblan vad den här våren börjat fint förresten!


Hänt i veckan

Eller ja, det är väl flera veckor sedan jag avreagerade mig här. Jag är fortfarande för trött för att fundera så mycket, jag bara gör och hoppas på det bästa. Dock kommer stunder av eftertanke, såklart, och då blir jag superdupertrött och less och bara funderar på vad allt egentligen är värt.

Förra veckan, för precis en vecka sedan tror jag, fick systeryster Jojo sin lille kille. Han har inget namn än, men jag kallar honom Napoleon. Kanske får vi träffa honom snart. Hipp hipp hurra för honom!

I helgen var vi i Sälen i mammas&pappas stuga med hela tjocka släkten. Tolv vuxna och fyra barn var vi, mycket mysigt, som Fanny&Alexander fast utan ångesten liksom. Chewbacca fick i alla fall vara hos sin farmor&farfar så jag kunde provåka skidor. Det gick faktiskt riktigt bra, så bra att jag vill åka igen om några veckor när vi ändå är uppe. Jag är ingen fantom i backen direkt, men jag stod upp heeeela tiden!

Nu borde jag skriva åtgärdsprogram. Kul.


Mitt decennium?

Det är snart exakt tio år sedan jag fyllde 18. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka tankar som rörde sig i mitt huvud då. Jag vet ju vad jag gjorde, jag på sam-sam, oroade mig över körkortet, hade just börjat intressera mig för cider och Örebros uteliv och stressade över vad fan man skulle göra efter studenten. Jag önskar att några av mina tankar fanns kvar här i cyberrymden, men jag är rätt säker på att mitt konto på typ lunarstorm inte fungerar. Jag hängde ändå aldrig där, vi i mitt gäng hängde på Pyramider, men det finns inte kvar här ute... Jag vet i alla fall att jag gick klart tvåan, jobbade på Posten en sommar, och sen började livet, typ.

För snart exakt 8 år sen fyllde jag 20, då var jag i Skottland, i uset på Dublin Street i Edinburgh. Jag kommer iåg att en massa presenter låg och väntade på mig i det gula köket, att Emma och Rach strålade och att pappa Steve mest log. Jag var så himla lycklig, om än ganska långt hemifrån. Jag hade några av de finaste vänner jag någonsin haft, och trots att vi nästan helt tappat kontakten nu så finns de alltid kvar hos mig.

För 5 år sen fyllde jag alltså 25, då var jag i gamla Wolverhampton med fröken Ingmar Boll. Vi gick ut på...den enda klubben i stan och drack enpundsflaskor med något sockrigt. Jag saknade herr C, vilken tur att han kom och hälsade på bara kort efter.

Fortsätter det såhär måste jag i alla fall vara bortrest om två år, men 28årsdagen firas med att åka hem till Hallsberg&mamma, alltså där allt började. Känns fint.

Inspiration?

Åh. Jag dyker på bröllopsbilder lite överallt och inser att jag drömmer om något mer än bara ett kyrkbröllop med mat efteråt. Jag vill ha fina detaljer och roliga grejer som får folk att prata&skratta och som gör sig så bra bara som de är i bröllopsalbumet efteråt. (De här bildernacirkusbröllopet i skogen är underbara!)
Temat är höst, vad kan man hitta på för roligheter av det?




Min inspiration?



Toffs: Ja, det är ganska vanligt att man ger föräldrar tider, men eftersom vi har dem under dagtid och jag utgår från att alla inte kan komma närsomhelst vill jag ge dem en chans att boka själva. Det har funkat finfint och varit ENKELT både förra året och i höstas, det är först nu jag stött på problem. Dessutom finns det de föräldrar som får en tid, inte hör av sig, och sen inte dyker på samtalet utan att ha hört av sig (trots att de alltså, som du föreslår, blivit tilldelad en tid). Så jag tror inte att något sätt är rätt i vissa fall.
Toffs, glöm inte att jag faktiskt vet i alla fall på ett ungefär vad jag gör, lika mycket som du vet vad du gör. Jag är inte så mycket rookie längre...

Världens längsta dag

Den här veckan har varit lång. Jag tror det beror på att det här är den riktiga mellanveckan (till skillnad från de underbara mellandagarna alltså). Den här veckan, när den än må infalla (senare förr i världen då jag pluggade och den var mellan två kurser), är den segaste på hela året.
På måndag börjar jobbet igen, och jag längtar faktiskt en smula. Jag ska bli ännu bättre än jag var i höstas (obs! inte svårt), och det är såklart sjukt inspirerande.

Jag letar igenom inlägg efter en där jag spånade bröllopslåtar. Jag behöver lite inspiration känner jag. Ska kanske köpa ICAs enda bröllopstidining imorgon, trots att den med största sannolikhet mest innehåller annonser och meningslösa foton. Låten jag helst vill första-gången-dansa-som-gift har jag glasklar, och jag vet vilken vi borde gå in i kyrkan till, men sen då? Jakten fortsätter!

Postjuldepp

Jag har gått in i min vanliga post-jul-depression. Jag hatar när julen är över, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Och även om 2011 kanske inte var så hima superfantastiskt (bra var det, men liksom inget speciellt) så var det ett bra år, men 2012 kommer att slå det på så många sätt, så varför är jag då så nere?
Jag bläddrar tillbaka och ser att jag skrev i princip ett likadant inlägg förra året... Och att januari sedan blev ganska bra, i alla fall i bloggen. Jag ska läsa frebrari och kanske mars nu, sedan får jag banne mig försöak pigga upp mig med sista Harry Karotter-filmen och lite träning.

För 2012 åker vi till Paris, och 2012 blir det bröllop. Det måste alltså bli ett bra år?

Åttahundragrader

Eller något i den stilen är det här inne nu. Vi har eldat sen typ fyra, och inte haft luftvärmepumpen på såklart, och nu är det nog en 25 grader och lite till kanske (jag vet inte alls, är så hemskt dålig på att uppskatta saker såsom tid, mått och gradantal) här i köket. Ute är det fortfarande bara kring nollan. Pooh. Jag var ute och joggade/gick med lille hunden idag, det borde inte funka dagen före nyårsafton. Dagen före nyårsafton ska det ju vara meterdjup snö och minus 25 eller så.

Jag sträckläste Mons Kallentoofts senaste, Vårlik, där på annandagen&tisdagen, och även om den boken inte mäter sig med den första (Midvinterblot - LÄS!) så tar den ändå plats i mitt hjärta. För det som är speciellt med Kallentoft och hans Malin Fors är ju såklart alla dessa röster, både levande och döda. Fors (som ofta kallas Fors trots att hon ju är kvinnan, ganska ovanligt i deckare, hör alltså "utredningens röster" - hon hör de döda prata med henne, även om det inte är supertydligt. Kanske är det så alla deckarförfattare tänker sig att deras superutredare hör röster på det sätt som Kallentoft beskriver, men det är första gånger jag läser det så uttalat. Och jag älskar det. Jag önskar bara att han kunde ta och knyta ihop säcken så att jag och Fors får veta vad som egentligen hände med Maria Murvall. Huvudtemat i böckerna är, enligt mig, våldet mot kvinnor och barn, fast mycket mer subtilt (?) än hos överskattade Stieg Larsson (jag älskade första boken, de två sista kunde han ha skrippat). Åh, kanske blir det vårens tema, att lyssna igenom de fyra böckerna? Precis som vinterns är Harry Potter.

Nu är det mat!


"The bravest man I ever knew"

Nu är årest Harry Potter-genomlyssning avslutad, och jag saknar redan böckerna. Jag kommer nog aldrig sluta lyssna, läsa och titta på Rowlings mästerverk. För ja, det ÄR ett mästerverk (eller sju) hon skapat. Alla karaktärer är genonmtänkta, om de så bara skymtar förbi i en bok eller två, och birollerna är en så viktig del av historien, hur annars kan man förklara att böckerna är så älskade
I år grät jag bara när Krake (Kreacher) kommer utspringade med de andra husalferna under slaget om Hogwarts och skriker att alla måste kämpa, och när Harry säger till Albus Severus att Snape var den modigaste man han någonsin kännt.
Medan jag crosstrainadse lite igår såg jag den nästsista filmen, och då grät jag såklart när Dobby dog. Och är inte det just vad som är så bra med Harry P? Att Rowling killed her darlings, att hn vågade döda några av de biroller vi älskar så mycket? Dumbledore, Dobby, Fred, Snape, Lupin&Tonks, Mad-Eye Moody och inte minst Hedwig. Tur att hon inte bestämde sig för att döda Neville eller Luna, eller ännu värre, Ron eller Hermione. Vill man lida riktigt finns såklart en hel drös fanfiction där både Harry och Ron dör, och vill man njuta finns fics när varken Dumbledore eller Snape dör.
För så är det, Snape ÄR en av litteraturens bästa byronic heros. (Vad heter det på svenska? "demonisk hjälte" enligt en googleträff.) Tur att jag har sista filmen kvar så jag kan njuta av Snape och de andra lite till (han får ju verkligen utrymme i sista boken när Harry får veta alla hans hemligheter), och tur att jag inte har några restriktioner för när jag får se filmerna eller läsa böckerna (jag får bara lyssna på böckerna innan jul, med början i oktober någon gågn - och man, det är bäst tiden på året!).



Påminnelse till mig själv: Skriv aldrig mer på herr Cs dator (som igår), det blir bara en massa stavfel och strunt.

J'adore

På begäran: JULKLAPPSLISTAN!
Allra bästa: Parisresa i april med min fästman.
Roligaste inslagningen: herr Cs klapp till mig, han hade klistrat fast två spelkortsess på paketet, som en rebus (par-i-(es)s!)
Mysigast 1: fårskinn från mamma, mest till Chewbacca än så länge.
Mysigast 2: hemmastickad tröja av mamma från mamma, till mig, bara.
Finast till badrummet: mer Ikea-glas-grejer, det börjar kännas som ett riktigt mysigt badrum nu.
Mest förväntade: bok från pappa, isländsk deckae denna gång.

Det var nog alla. De jag är mest nöjd över att ha gett är två böcker till L&L; "Stig tittar ut" med teckningar av Lasse W och "Gittan gömmr bort sig" eftersom de kallar gammalmoster (aka mamma) för just Gitta.

Jullovet är så skönt att höstens slit känne helt okej.

Inatt kan inget kväva eller kuva

Idag är det bättre. Kanske inte helt hundra bra, men bättre.
Betygen är satta och utpratade med eleverna (något som en favoritkollega som jag egentligen inte har massor med att göra men som jag ändå uppskattar tycker är tidskrävande, energiödslande och lite onödigt, men som jag ju faktiskt älskar - jag gillar egentiden med alla elever massor), så någon form av pust blev det idag vid kvart i fyra då vi rullade hem i vintermörkret.
Och jag har fått några mail som inte slagit av mig vid fortknölarna, utan behållt mig sådär lagom ovanför ytan.
Och pepparkakshuset är dekorerat.
Och huset är nästan städat och julmysigt.
och julkorten är nästan skickade (nåja, inköpta i alla fall).
Och julmusiken ger tröst och inte ångest.
Och jag längtar till onsdag klockan två då alla elever gått hem och vi önskar varandra god jul och ha det nu så bra och vila och tänk inte för mycket på jobbet.

Herr C ska på "kick-off" till Nice med sitt jobb i mars. När han sa det började jag faktiskt gråta. Vad har jag för jävla jobb där vi förväntas trolla med knäna och använda datorer vi inte har? Där vi på studiedagar ska "piffa till", gärna med målarfärg och 400 tonåringar, skolan så att arbetsmiljön blir drägligare? Där alla är småsjuka såhär innan jul och säkert blir liggande till någonstan kring nyårsaftonens eftermiddag med en intensiv förkylning och konstant molande huvudvärk?
Jag hoppas att det är värt det, till slut.

Eh?

Jag-hatar-hantverkare-känslan fortsätter! Idag är brunngubben ca fyra timmar sen. Och han är inte ens här än. Charmigt.

Inatt drömde jag om en kollega som jag inte har så mycket med att göra. Han verkar trevlig dock. Mest kanske för att han pratar värmländska. Det kan vara den finaste dialketen någonsin. (Efter dalål då såklaaart!)

Nä, kanske tar aldrig de där träden slut

Jag skulle ju försöka skriva ofta. Jag tror att det hade med att göra att jag ville få ur mig saker, få ur dem ur systemet innan de liksom klumpar ihop sig till en gråsvart smörja som bara gör allt gråtigt och trist.

Så:
- Jobbet går bra.
- Jag stör mig på vissa människor ibland, alltså jättemycket
- Vi kommer säkert få det fint, men just nu ser det ut som hej-kom-och-hjälp-mig, känns det som
- Jag är rätt trött, både i kroppen och på alla dessa kpsttips överallt, jag orkar liksom inte bry mig
- Jag är ofta godissugen nuförtiden, men oftast går det okej att ignorera det

Det var allt. Eller vafan, das war ja alles!

"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"

Finaste, finaste J.K. Rowling!



Ibland är jag så nöjd, på åh så många sätt, men så slutar det ju alltid med (förstås) att jag faller ner från den där bitterljuva nöjdheten. (Bitterljuva bara för att det är ett så snablars fint ord och för att jag ju vet att jag kommer att falla.) Jag älskar vissa människor för att de har känt precis det jag känner, och vet att det måste få vara så. Speciellt en brud som jag jobbar med vet precis om varenda liten smärta som kan tänkas komma min väg, på något sätt, och det känns väldigt fint - och sorgligt. Varför ska livet vara så hårt? (Eller ärr det kanske bara en dröm?)

Äh, skit i det, det spelar ingen roll om det är dröm i huvudet eller inte, det är i alla fall så här det är. Riktigheten.



Och nu över till något helt annat: vår nya badrumstapet!:

 Tadaaa! (Den är från forbo flooring.)


Såhär har jag det

Jag har ett bra jobb, trots allt. Trots allt tjafs, trots all olyssning, trots allt gapande&skrikande. Jag älskar dem.
Jag har tröttnat på tattologist. Samma bilder, samma motiv om och om igen. Crap.
Jag gillar att jogga, synd att jag inte orkar/hinner det oftare /typ varje dag).
Jag vill följa med herr C och fröken Norrland på det där imorn, men ansvarskänslan är stor. Kanske är det lika bra?
Jag funderar. På livet, mest, men även på mindre saker.

Vin är fint på fredagar, man somnar så fint till fotbollen...

Sista dagen sommar

Så, idag är den här. Den absolut sista sommarlovsdagen. Imorgon kl 8 börjar jag jobba igen, efter att ha varit ledig sen den 21 juni. Det är lätt att känna sig lite ledsen och en smula förvirrad en dag som denna. Jag tordde liksom att söndagsångesten, den där som gör att man kl halv elva efter frukost, promenad och tv tycker att man har hela dagen framför sig, men som lurare en, gär tidshopp så att klockan vips är kvart i två för att i nästa sekund bli halv åtta och nästan läggdags.
Hur går man tillbaka till jobb och disciplin och en helt annan kreativitet efter en sommar fylld med bilåkande, tommar armar utan klockor, målande och allmänt spankulerande? Jag kommer att känna mig lika borttappad som förra året vid den här tiden, fast då var det något helt nytt som väntade, nu kännerj ag i alla fall igen det.

Men vilken sommar!
Första veckan: Jobba på måndagemn, sista inför den LÅÅÅNGA sommaren. Trött. Midsommar vid sjön. Trött.
Andra veckan: Peace and Love!
Tredje veckan: Ullared! (Fat bara över dagen.) Middag med fröken Norrland och herr Cs F. Sedan åkte de och spelade golf.
Fjärde veckan: Jogging. Ensamtid med Chewbacca. I slutet av veckan ännu en roadtrip, ut på den norra kontinenten.
Femte veckan: Danmark och Tyskland. Ullared igen. Middag igen?
Sjätte veckan: Hemmafix och jogging. Furuvik och England! (London en söndag innan kravallerna.)
Sjunde veckan: Cornwall och lite London igen, med fröken Norrland. Ensamsöndag, fast på kvällen återsåg jag herr C. Glad.
Åttonde veckan: Mer hemmafix. Mamma och hund kom hit, vi myste ihjäl Chewbacca lite. Mer hemmafix. Söndagsångesten tillbaka. Vart tog sommaren vägen?

Skavsår

Det skaver i mig. Något så förbannat. Enda anledningen till att det är lite okej att vara hemma är hunden. Världens finaste lilla nalle gör allt han kan för att underhålla mig, men han har det kämpigt och sover mest i värmen. Jag ska snart springa bort min oro, sedan hoppas på att molnen håller sig borta så kan jag ju försöka låtsas att jag är någon helt annanstans.

Jag borde laga symaskinen och fixa till kläderna jag måste fixa till för att ens överväga att använda.
Jag borde måla om någonting, men jag vet inte vad.
Jag borde planera, köpa, eller i alla fall skriva en förslagslista.
Jag är så uttråkad att jag håller på att dö...
Jag är så dubbel att jag samtidigt inte alls orkar ta mig för något, jag vill bara...pausa.
Jag är precis så som jag alltid varit, en orolig själ.

Tidigare inlägg
RSS 2.0