Fröken Wallenlöv

Förtydligande: Polismästare Eriksson hade inte Hassanskiva 3, vilket jag i och för sig inte trodde, men han är liksom den av mina vänner som mest delar min kärlek till Hassan. Jag vet nu vad jag ska köpa till honom i födelsedagspresent. (Eventuellt får han vänta till han fyller jämt eftersom vi inte riktigt hålls med födelsedagspresenter längre.)
Hassan och Jävla Kajsa, såklart!


Micke och jag svär ungefär likadant.

Fan vad bra den är alltså! Hörde den på P3 till Avesta och på P4 påväg hem från Avesta. Den har redan satt sig, går här hemma och sjunger.

Vi har pratat lokal och mat idag, nästan lokalmat fast ändå inte alltså.

Jag vårpeppar i princip alltid till soundtracket till tidernas bästa musikal; Jesus Christ Superstar!
Jag såg den i någon slags avskalad version på tv när jag var liten, och boy vad jag älskade den! Trean brukar köra 70-talsfilmversionen, och den är okej, men jag läääängtar till maj och Ola Salos version. I'm in heaven (with Judas I suppose).


70-talsversionen av ledmotivet, värsta vårpåskpeppen!

Och ja, jag är ledig idag.

Jag är inne i en väldig blandning av känslor just nu, väldigt förvirrande.
Jag är sedan gammalt en person aom lätt blir vårdeprimerad, jag har alltid blivit så sjukt nere och ledsen och allmänt vårdepp sådär i mars. Detta har börjat ändras nu på senare år, jag har liksom blivit glad - luften bor i mina steg - och extremt förväntansfull istället. Kanske har det med våra påskresor att göra? Förrförra året Edinburgh, förra året Portsmouth och i år PARIS. Så det har blivit bättre. (Jag tror att det har att göra med att jag har alla känslor utanpå, och jag är en ganska...negativ? person som hellre är lite ledsen och svart i kanten än glad, då mår jag liksom bra, och så är det ju allmänt okej att vara på hösten, men på våren ska man ju vara helt pastellig och det är inte så mycket jag. Det har inget med pollen att göra heller, jag är inte ens lite allergisk, jag är bara allergisk mot den här inledande, trevande våren då det helt plötsligt blir ljust och all kripsihet försvinner.)

Aaaaaanywaaay... I år är jag egentligen ganska vårpepp, men jobbet gör mig trött och på randen till (favorituttryck!) till depression. Så mycket finns att göra, så mycket att lära, men sådant är ju för mig, fröken hets, asjobbigt så jag håller på att falla isär.
Fan, det här är så svårt att skriva om att jag inte ens orkar. Jag låter två bilder måla upp våren istället.


Googla www.google.se idag.


Våra solcellsdrivna lampor, som alltså behöver sol för att fungera, har börjat lysa lite svagt

Jag är så oinspirerad just nu. Allt är bara blä, på nästan alla plan.
Kanske beror det på 13-timmarsdagen igår, kanske på 32 föräldrar (några fler eftersom vissa kom i par) på 2 1/2 timme. Hur som helst (hursomhelst?) längatr jag redan till påsklov och PARIS.

 
Ha! En sån ska jag ha!

Jag läste inte alls mycket på sportlovet, annat än bloggar och twitter och facebookstatusar då, men i söndags började jag i alla fall på Hungerspelen. Och idag avslutade jag den. Trilogin alltså. Den första boken var ungefär sjukt spännande, den sträckläste jag på söndagseftermiddagen, och sedan var det bara att fortsätta. Jag vet inte riktigt hur Collins lyckades, men jag ville bara sträckläsa böckerna för att få veta vad som skulle hända härnäst. Just det ja, härnäst. Inte i slutet. För jag ville inte att de skulle ta slut.
Antagligen kommer jag läsa om dem, inte för att de är som Harry Potter med tusen lager att upptäcka, tusen biroller att falla handlöst för, utan för hungern. Jag ville bara ha mer, och jag förstår inte vad jag ska göra nu. Springa och se filmen kanske?
Och trailern är verkligen lovande. Åh, vilken hunger!

Jag har nästan nästan vilat ihjäl mig det här sportlovet. Sovit, gått långpromenader med Chewboeoch städat. Fint det. Vi har dessutom varit ute på joggingpremiär, igår tog vi den första, något motvilliga från hundens sida, rundan och idag slog vi till på en morgonjoggingtur. Hunden gillar det litegrann, och mina lår gillar det tydligen massor.

Lovet avslutas med en mamma&pappa+syskonbarnhelg. Syskonbarnen är i mellanåldern nio och elva (typ i alla fall, tror grabben inte fyllt nio än). Vad gör man med en nästan nioåring och en nästan tonåring? Mamma och pappa får vara lekledare så står vi för maten, typ.
Dessutom har mamma&pappa nu blivit pensionärer, i alla fall så gott som. Vi firar eventuellt med champange, kanske dock när kidsen har lagt sig.

Så, jag som tjatar om att jag gillar barn men inte bebisar, håll gärna koll på om jag överlever helgen med två riktigt barn (inga såna där kvartingar som typ lille H och lilla V, och inga halvingar som lille Filleviking heller för den delen).

Fy bubblan vad den här våren börjat fint förresten!