Fröken Wallenlöv

Det är klart att i princip alla hundägare tycker att just de har världens bästa hund, så även jag. Lille Chewbacca är världens bästa hund, i alla fall den hund i hela vida världen som bäst passar oss. Han är snäll, gad, mysig och framförallt lättanpassad, han finner sig liksom lugnt och stilla i allt.
Nu har vi vart ute och joggat tre dagar i rad. Inga jättesträckot, men ändå. Visst tvärstannade han lite väl plötsliggt den första gången, men redan andra gången gick det bättre, och nu idag joggade han på fint. Han är inte så svår att läsa, det är lätt att lista ut när han behöver stanna.
Jisses så glad jag är, att min hund vill jogga med mig, det blir ju så mycket roligare då.

I övrigt har det varit en sjukt mysig helg med massa sömn och smaskens. Igår premiäråt jag ostron, till exempel. Det var...gott. Tror jag.

Jaha, jag tror jag ska skippa hela det där mamma-tjaffset, mest för att jag kommer bli en såååå jobbig mamma.
Chewbacca har börjat gå och lägga sig lite där han vill, han leker mer själv och är allmänt mindre klängig på husse&matte, och jag är superstolt. Jag vill berätta för alla att han går och lägger sig i egna rum, fast hans säng och favoritmatta är där jag sitter. Men vem vill veta liksom? Han är ju bara en hund. Fast han är vår hund, och han är precis lika mycket värd som vilken unge som helst. (Just nu känner jag så, och det är jag inte alls rädd att säga.)


En liten raring

Chewbie och jag är i fas: jag bloggar dåligt och han sover dåligt.
Från at ha sovit lätt varannan timme sover han nu...pyttelite. Det är jobbigt för han kräver en del uppmärksamhet när han är vaken, långt ifrån hela tiden, men ibland. Nu är han som tur är på nosa-omkring-humör så jag låter han lalla runt själv. Jag passar på att blogga men borde såklart skriva på min uppsats. Suck... Kanske räcker om jag läser en artikel nu och skriver senare när stor herr C kommer hem.

Fy fan vad jobbigt det är att skriva uppsats. Tråkigt också.
Nu vet ni.

Chewbacca växer så det knakar, och det är spännande att se hur han egentligen kommer se ut. Eftersom att han är en blandras så vet vi ju inte exakt hur han kommer se ut (det vet man såklart inte annars heller), därför roar jag mig ofta med att googla hundarna han har i sig. Och tja, nog märks det på insidan att han är toypudel, men annars tycker jag mest han ser ut som en svart bichon frise.

 Chewbacca helgen som gick
  
Bichon frise, shi tzu och toypudel

Nog är han lik bichonen, fast svart, men alla säger att han är så himla pudlig så vi litar väl på det. Ärligt talat vill vi att han ska vara mycket pudel i sättet, dels eftersom de anses så smarta (och vi tycker faktiskt han visar teckan på det!) och dels eftersom blandningen bichon-shi tzu tydligen är väldigt svår att få helt rumsren...

Nog om detta, han är i alla fall en egen kategori nu, lille Chewbie.