"Back in the days"
Att slumpmässigt välja en blogg att läsa gör att jag får något slags perspektiv på livet, och på tiden.
En trettonårig flicka går igenom alla viktiga händelser i hennes liv. De flesta av dem tycks ha ägt rum under de senaste sex månaderna.
En femtonåring lägger ut ett kort på en grupp små människor och skriver att " det var back in the days", som om hon minns tillbaka med glädje.
En ung tonåring berättar av vad som hänt idag i skolan, en annan vad hon hade på sig fram till för två minuter sedan då hon bytte och tog en ny dagens-outfit-bild.
Jag går igenom de viktigaste händelserna i mitt liv. Den senaste inträffade för över två år sedan.
Jag ser tillbaka, hittar bilder tagna någonstans runt millieskiftet, och lite efter, och tänker "det var back in the days".
Jag försöker se framåt med hjälp av det som redan hänt, försöker ta mig framåt från nuet. Mina kläder varier, såklart, men oftast ser ni mig i byxor jag kan röra mig någorlunda fort i.
Vi ser tiden olika. Vi ser på livet från olika håll. Det är självklart, men ändå svårt att förstå.
Stora tankar (2)
Om någon klagar på att jag har för svårt att bestämma mig, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon klagar på att jag är grinig och sur och svår att kommunicera med, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon anser att jag är för pesstimistisk och inte ser det sköna i livet, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon säger att jag är stressad och har problem med min tidsuppfattning, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon säger att jag ljuger och förfalskar, då säger jag "jag är modernist!"
För si, så var de, de där gubbarna i mitten av förra seklet, och sådan är jag idag, i början av det här seklet. Konstigt va?
(PS. Vilken -ism är du?)
Om någon klagar på att jag är grinig och sur och svår att kommunicera med, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon anser att jag är för pesstimistisk och inte ser det sköna i livet, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon säger att jag är stressad och har problem med min tidsuppfattning, då säger jag "jag är modernist!"
Om någon säger att jag ljuger och förfalskar, då säger jag "jag är modernist!"
För si, så var de, de där gubbarna i mitten av förra seklet, och sådan är jag idag, i början av det här seklet. Konstigt va?
(PS. Vilken -ism är du?)
Ungefär
Jag känner mig ungefär som en människa idag. Alltså inte helt, bara ungefär. Antagligen beror det på att det är måndag, veckans absolut värsta dag, mycket beroende på att plugget börjar om, men inte i skolan utan hemma. Helt ensamt.
Jag blir tokig på mig själv. Vägrar duscha ("eftersom jag gjorde det igår kväll), vägrar byta om från mjukisar till jeans (det enda plagg jag egentligen blir helt mig själv i), och vägrar ta kontakt med någon (eftersom jag känner mig stressad och omänniskoaktig).
Nu har jag gjort en del av dagens plugg. Alltså borde jag få belöna mig själv med att bli lite mer som en människa. Kanske kan jag till och med ta mig till biblioteket och faktiskt se någon annan, hitta någon att relatera till.
Återigen är jag lunchhungrig innan klockan slagit tolv. Det är illa. (Jag gör ett klent försök att skylla på vintretiden, men jag vet då banne mig inte om det gills.)
Jag blir tokig på mig själv. Vägrar duscha ("eftersom jag gjorde det igår kväll), vägrar byta om från mjukisar till jeans (det enda plagg jag egentligen blir helt mig själv i), och vägrar ta kontakt med någon (eftersom jag känner mig stressad och omänniskoaktig).
Nu har jag gjort en del av dagens plugg. Alltså borde jag få belöna mig själv med att bli lite mer som en människa. Kanske kan jag till och med ta mig till biblioteket och faktiskt se någon annan, hitta någon att relatera till.
Återigen är jag lunchhungrig innan klockan slagit tolv. Det är illa. (Jag gör ett klent försök att skylla på vintretiden, men jag vet då banne mig inte om det gills.)
Lyx!
Helgens planer so far:
Riktig Svenssonmiddag ikväll (kött&otatisgratäng, slå det!) + vin
Doobido och Robins
Melodikryssetträff imorgon förmiddag
Fotbollseftermiddag med M&E och min Älsklingsfilip.
Antagligen utflykt för att hälsa på "farfar" (ja, jag adopterar Cs gamla släktingar i brist på egna) på söndag
Det är lyx för mig.
Jag tror bestämt jag är medelålders. Klimakteriet nästa?
Sa jag förresten att jag inleder helgen med att städa. Och jag gillar det.
Riktig Svenssonmiddag ikväll (kött&otatisgratäng, slå det!) + vin
Doobido och Robins
Melodikryssetträff imorgon förmiddag
Fotbollseftermiddag med M&E och min Älsklingsfilip.
Antagligen utflykt för att hälsa på "farfar" (ja, jag adopterar Cs gamla släktingar i brist på egna) på söndag
Det är lyx för mig.
Jag tror bestämt jag är medelålders. Klimakteriet nästa?
Sa jag förresten att jag inleder helgen med att städa. Och jag gillar det.
Grått, gråare, gråast...
Ute är det novembergrått. Det är som om vädret förbereder sig på den dystraste månaden av dem alla, som om det visste att vi stackars nordbor måste föras in sakta i vintern för att inte förgås.
Eller stackars och stackars... Jag älskar ordet nordbor, och jag älskar att vara en nordbo, big time. Visst, sol och varmt året om är säkert tjusigt, men - omväxling förnöjer.
Vår med sakta avklädnand, färre vantar, mycket snuva men ändå en förundran över den nya världen.
Sommaren, som jag kanske inte älskar högt, snarare tvärtom, men då alla andra blir sådär skönt avslappnade.
Hösten med alla ljus! Nästan ljusare än sommarens längsta nätter, allt tack vare billiga IKEA-ljus.
Och så vintern. Vitt puff, mycke mössor, vantar i mängder och en och annan långkalsong.
Ja, jag längtar. Längtar mig fördärvad efter den första snön, den första jullåten i P4, det första Julkalendernavsnittet, det första pepparkaksdegsinköpet.
Men tills dess; grått. Alla är gråa; av kyla, trötthet och stress. Men lugn alla, snart är vår tid här. Tiden då vi kalla nordbor faktiskt får tillbaka lite energi. Så tror jag det är i alla fall.
Snöbilder jag toksnott från lite överallt.
Så kan det gå när man lägger ut bilder på the worldwideweb hursomhelst.
Det ringde just på dörren, utanför stod en tant och en farbror. Tanten började mitt i en mening, hon pratade om en liten broschyr om "livets stora frågor". Hon ville inte sälja något, bara dela ut den broschyren. Jag tackade och tog emot, vad gör man liksom?
Sedan tycket jag nog att hon stirrade lite väl ohemligt på vår namnskylt. Är jag uppsatt på en lista nu? Är jag indragen i en hemlig bibledyrkarsekt? Vem vet. Hon (eller de, men jag tittade faktiskt inte så mycket på den lille farbrorn) verkade i alla fall glad att jag tog emot den gula, fula broschyren.
Eller stackars och stackars... Jag älskar ordet nordbor, och jag älskar att vara en nordbo, big time. Visst, sol och varmt året om är säkert tjusigt, men - omväxling förnöjer.
Vår med sakta avklädnand, färre vantar, mycket snuva men ändå en förundran över den nya världen.
Sommaren, som jag kanske inte älskar högt, snarare tvärtom, men då alla andra blir sådär skönt avslappnade.
Hösten med alla ljus! Nästan ljusare än sommarens längsta nätter, allt tack vare billiga IKEA-ljus.
Och så vintern. Vitt puff, mycke mössor, vantar i mängder och en och annan långkalsong.
Ja, jag längtar. Längtar mig fördärvad efter den första snön, den första jullåten i P4, det första Julkalendernavsnittet, det första pepparkaksdegsinköpet.
Men tills dess; grått. Alla är gråa; av kyla, trötthet och stress. Men lugn alla, snart är vår tid här. Tiden då vi kalla nordbor faktiskt får tillbaka lite energi. Så tror jag det är i alla fall.
Snöbilder jag toksnott från lite överallt.
Så kan det gå när man lägger ut bilder på the worldwideweb hursomhelst.
Det ringde just på dörren, utanför stod en tant och en farbror. Tanten började mitt i en mening, hon pratade om en liten broschyr om "livets stora frågor". Hon ville inte sälja något, bara dela ut den broschyren. Jag tackade och tog emot, vad gör man liksom?
Sedan tycket jag nog att hon stirrade lite väl ohemligt på vår namnskylt. Är jag uppsatt på en lista nu? Är jag indragen i en hemlig bibledyrkarsekt? Vem vet. Hon (eller de, men jag tittade faktiskt inte så mycket på den lille farbrorn) verkade i alla fall glad att jag tog emot den gula, fula broschyren.
Meddelande
Härmed meddelas att jag önskar mig många nya bloggadresser i julklapp! Såna adresser som när jag klickar på dem kommer det upp nya spännande små texter och tankar, inte bara massa "nu är jag i skolan vi ska ha matte bläää...", "dagens outfit: tröja från h&m..." eller "titta vilket fint foto...". Jag vill ha texter, texter i mängder, om stort och smått, korta och långa.
Men, man läser som man tänker, så är det ju. Jag tänker i text, vissa tänker i bild och andra i mode.
Tur det finns några som faktiskt skriver om saker, inte bara bloggar.
(Utan inbördes ordning:
Clara
Toffs
Fröken R
Fröken A
Och jaaa, jag har visst pratat om dem förrut. Men om NÅGON känner sig manad - klicka och inspireras. Kanske gillar jag dem bara för att jag träffat sjutiofem procent av dem i verkliga livet och har massor att relatera till, kanske gillar jag d
Men, man läser som man tänker, så är det ju. Jag tänker i text, vissa tänker i bild och andra i mode.
Tur det finns några som faktiskt skriver om saker, inte bara bloggar.
(Utan inbördes ordning:
Clara
Toffs
Fröken R
Fröken A
Och jaaa, jag har visst pratat om dem förrut. Men om NÅGON känner sig manad - klicka och inspireras. Kanske gillar jag dem bara för att jag träffat sjutiofem procent av dem i verkliga livet och har massor att relatera till, kanske gillar jag d
Pensionär
Jag längtar till jag blir pensionär, för då får jag:
- Gå upp kvart i fem för att jag inte kan sova längre (nu sover jag gärna till kvart i sju-snåret, och det är på tok för länge!)
- Äta minst två frukostar eftersom att jag går upp så himla tidigt
- Äta lunch vråltidigt
- Äta middag vråltidigt
- Köpa mycket karameller, men inte äta upp dem (för det är sådant pensionärer gör)
- Spana på grannarna "i smyg" (det gör jag i och för sig redan nu, men det blir mer okej om sisådär femtio år)
- Börja fila på hur min begravning ska vara
- Vara hur tjurig jag vill på vad jag vill i min omgivning
- Äga en rullator att köra jättefort med
Nu ska jag äta lunch vråltidigt. Men jah kompenserar det med att se ett avsnit SATC, för att inte kroppen ska chockåldras fyrtio år liksom.
- Gå upp kvart i fem för att jag inte kan sova längre (nu sover jag gärna till kvart i sju-snåret, och det är på tok för länge!)
- Äta minst två frukostar eftersom att jag går upp så himla tidigt
- Äta lunch vråltidigt
- Äta middag vråltidigt
- Köpa mycket karameller, men inte äta upp dem (för det är sådant pensionärer gör)
- Spana på grannarna "i smyg" (det gör jag i och för sig redan nu, men det blir mer okej om sisådär femtio år)
- Börja fila på hur min begravning ska vara
- Vara hur tjurig jag vill på vad jag vill i min omgivning
- Äga en rullator att köra jättefort med
Nu ska jag äta lunch vråltidigt. Men jah kompenserar det med att se ett avsnit SATC, för att inte kroppen ska chockåldras fyrtio år liksom.
Sex och sex, aldrig är det annat...
I pirrväntan på att tentan ska komma ut på fronter lyssade jag på mitt vanliga radioprogram, där en av programledarna säger sig "hålla på sig tills hon är gift", typ. Och det är ju inte så tokigt som det låter. Egentligen. Jag menar, sex är väl ändå upphaussat? Ibland kan jag tycka att man kan få spara på tårtan, om man känner att det är rätt för en själv liksom. Även tårtor går väl att frysa?
Nåväl, tankegången kanske kan förstås. Som en vän till en vän ungefär sa; "det där med sex är väl ändå överskattat, så roligt är det ju inte...". Han (ja, det är en han, en mycket annorlunda han faktiskt) kan ha lagt till något om att det mest är krångligt. Och jag kan vara beredd att hålla med honom.
(Rubriken är fritt tolkad från Jävla Kajsa!, världens genom tiderna bästa svenska ((komedi))serie.)
Nåväl, tankegången kanske kan förstås. Som en vän till en vän ungefär sa; "det där med sex är väl ändå överskattat, så roligt är det ju inte...". Han (ja, det är en han, en mycket annorlunda han faktiskt) kan ha lagt till något om att det mest är krångligt. Och jag kan vara beredd att hålla med honom.
(Rubriken är fritt tolkad från Jävla Kajsa!, världens genom tiderna bästa svenska ((komedi))serie.)
Pigg?
Först tänkte jag ta ett glas boxvin, för att bli sådär skönt flummig lagom till diktanalysen.
Men då blir jag nog trött istället.
Sen tänkte jag ta lite hemmapyscola.
Men då blir jag nog sockerberoende, mer än jag är.
Sen kom jag på att jag ju har ännu en kafferanson att dricka!
För en viss kafferanson har jag. Två gånger "fyra koppar". Det är nog lagom. Men inte mer. Helst.
Jag måste dementera mig själv!
Dagens video:
Jonas Gardell (Tillfällig gäst i ditt liv) - Aldrig ska jag ska jag sluta älska dig
(ALLT finns inte på youtube. Tyvärr. Men, filmen finns på DVD. Och den är underbar.)
This one's for you baby. Jag är din så länge du vill.
Toffs: Looking forward to meet dear Caesar! Det ska bli ett sant nöje! Hoppas han gillar kramar, det råkar tyvärr alla djur i min väg ut för...
Men då blir jag nog trött istället.
Sen tänkte jag ta lite hemmapyscola.
Men då blir jag nog sockerberoende, mer än jag är.
Sen kom jag på att jag ju har ännu en kafferanson att dricka!
För en viss kafferanson har jag. Två gånger "fyra koppar". Det är nog lagom. Men inte mer. Helst.
Jag måste dementera mig själv!
Dagens video:
Jonas Gardell (Tillfällig gäst i ditt liv) - Aldrig ska jag ska jag sluta älska dig
(ALLT finns inte på youtube. Tyvärr. Men, filmen finns på DVD. Och den är underbar.)
This one's for you baby. Jag är din så länge du vill.
Toffs: Looking forward to meet dear Caesar! Det ska bli ett sant nöje! Hoppas han gillar kramar, det råkar tyvärr alla djur i min väg ut för...
Ingenting
Grejen med mig och där här...ursäkten till blogg är ju att jag skriver och skriver utan att egentligen ha något att skriva.
Blonda Bella gjorde listor på vad hon skulle göra i veckan som kom.
RedaktörsKarin skriver när hon kommer åt, om bloggar, kläder, jobb eller träning.
Underbara Clara skriver om värderingar, mest, på alla sätt och vis.
Ninni fokuserar på barn.
Ozzy skriver om roligheter i vardagen.
Kanske borde man - jag - fundera igenom mina inlägg innan jag brakar på?
Kanske ha ett tema?
Kanske, bara kanske, ska mitt tema bli kaffe.
I alla fall ska jag försöka nämna denna ädla dryck i varje inlägg.
Sweet.
(parentes)
Den här dagen blir en parentes i mitt liv.
Inget fel med det, jag älskar parenteser, i alla fall skrift (de dyker ju inte upp live så ofta, kanske är tur det...).
Men, jag får saker gjorda då och då, som i parenteser, inte i en enda lång mening som de borde göras.
Jag vill ha en hund. Vilksomhelstnästan.
Kanske...
en sån? 
Eller, en sån? 
Nåväl. Det får vänta. Jag måste ta mig an The Great Gatsby nu.
Chip chip cheerio.
Dagens
Dagens outfit, utan bild: mjuksibyxor, sälenstyle och grå luvtröja (lager 157). Samtidigt läser jag modebloggar (alla bloggar handlar om mode...det är tröttsamt) och funderar på om ännu en bekanting väntar smått. Om jag får pussla och fantasiera fritt gör hon det, men det händer faktiskt ganska ofta att fantasin skenar iväg med mig i släptåg.
So far går pluggningen okej, har somnat över grammatiken om någon undrar, men nu är den klar.
Det jobbiga är ju att så fort jag startar datorn för att göra ngot vettigt måste jag kolla så många bloggar som möjligt...
Just nu önskar jag att typ alla på min msn-lista kunde få ändan ur och börja med detta rogivande nöje. För då slap jag prata med dem...
Osocial idag? Nähä?!
So far går pluggningen okej, har somnat över grammatiken om någon undrar, men nu är den klar.
Det jobbiga är ju att så fort jag startar datorn för att göra ngot vettigt måste jag kolla så många bloggar som möjligt...
Just nu önskar jag att typ alla på min msn-lista kunde få ändan ur och börja med detta rogivande nöje. För då slap jag prata med dem...
Osocial idag? Nähä?!
On and on
Det här blir ett sånt här helt meningslöst inlägg som inte kommer vinna några awards (som det ju så snyggt heter nuförtiden) någonsin, men som ändå behövs i min stökiga värld just nu.
Jag har suttit och skrivit literature-frågor. Eller ja, svar på literature-frågor. Efter det behövs alltid lite städning, för man (jag!) blir knäpp av dem. (Ursäkta blandningen av språk, det blir bara så när jag tvingas tänka på två språk, samtidigt.)
Dessutom har jag googlat i typ en timme idag igen. Sktijobbigt. Hittar mycket trevligt bakgrundstjafs, men inget som jag tror jag kan använda. Men att googla i en timme (eller mer) brukar i alla fall ge vissa störiga effekter. Som att man klickar massor utan att komma vidare. Eller nåt.
Förstår ni?
Ända sedan vintern innan farbror C har jag hatat Agnes. Av mest en anledning. Men hennes nya låt är, efter lite radiotjat, rätt bra ju.
Dagens låt får ändå bli...denna:
Mika - Grace Kelly
Jag köpte Mikas album, the best ever nästan, för hela 39 kronor i Bejing. Those were the days! Åh vad jag vill tillbaka... Nästa höst blir det av. Jag har redan börjat skissa på en shoppinglista, såklart!
Nu: springa. Eller ja, jogga, lufsa - ta mig framåt i sköna schyssta kläder.
Sedan: Hämta sofföverdraget. Sweet.
Jag har suttit och skrivit literature-frågor. Eller ja, svar på literature-frågor. Efter det behövs alltid lite städning, för man (jag!) blir knäpp av dem. (Ursäkta blandningen av språk, det blir bara så när jag tvingas tänka på två språk, samtidigt.)
Dessutom har jag googlat i typ en timme idag igen. Sktijobbigt. Hittar mycket trevligt bakgrundstjafs, men inget som jag tror jag kan använda. Men att googla i en timme (eller mer) brukar i alla fall ge vissa störiga effekter. Som att man klickar massor utan att komma vidare. Eller nåt.
Förstår ni?
Ända sedan vintern innan farbror C har jag hatat Agnes. Av mest en anledning. Men hennes nya låt är, efter lite radiotjat, rätt bra ju.
Dagens låt får ändå bli...denna:
Mika - Grace Kelly
Jag köpte Mikas album, the best ever nästan, för hela 39 kronor i Bejing. Those were the days! Åh vad jag vill tillbaka... Nästa höst blir det av. Jag har redan börjat skissa på en shoppinglista, såklart!
Nu: springa. Eller ja, jogga, lufsa - ta mig framåt i sköna schyssta kläder.
Sedan: Hämta sofföverdraget. Sweet.
Världen är uppochner
Allt är bakochfram idag. Eller uppochner. Eller bara konstigt.
Vi hade seminarie idag, inte imorgon.
Blondinbella slutar blogga.
Vi har haft typ tre grammatik seminarier och nästa vecka är det tenta.
Söndagsångesten kom idag.
En kompis sprang iväg, som hon inte brukar göra, och en annan har skickat vykort, som hon inte brukar göra.
Och då är klockan inte ens förbi lunch.
På tal om det så har jag inte ätit lunch än. Det är så tråkigt. Vart är den där kocken jag önskade mig?
(Dagens ord: inte.)
Vi hade seminarie idag, inte imorgon.
Blondinbella slutar blogga.
Vi har haft typ tre grammatik seminarier och nästa vecka är det tenta.
Söndagsångesten kom idag.
En kompis sprang iväg, som hon inte brukar göra, och en annan har skickat vykort, som hon inte brukar göra.
Och då är klockan inte ens förbi lunch.
På tal om det så har jag inte ätit lunch än. Det är så tråkigt. Vart är den där kocken jag önskade mig?
(Dagens ord: inte.)
Vänner
Jag tror att jag är ganska bra på att hitta nya kompisar. I alla fall säger vissa det till mig; mamma, farbror C, kusin CE. I alla fall nya bekantingar.
En tråkig del i detta är såklart att jag tappar väldigt många också, ofta på grund av avstånd. När jag tänker efter; nästan bara på grund av avstånd.
Fröknarna F, S och K, till exempel. Vi träffades på långt avstånd, från hemma alltså. Närmare bestämt i en annan världsdel. Eller ja, S träffade jag på Arlanda, sen hängde vi ihop en del i den där varma/kalla världsdelen långt borta, nästan vid världens ände.
Fröken M. Hon och jag bodde nästan ihop i några terminer, innan hon flyttade till en stad jag inte vet något om. Jag har tänkt hälsa på, men det har liksom inte blivit... Jag skäms förstås, men hon har inte hälsat på mig heller.
Fröken E, en annan flicka jag nästan bodde med i min ungdom, det där nästanåret i mina drömmars stad. (OBS! inte Stockholm!)
Fröken K, på många sätt. Vi gör trevande försök, men det är svårt.
Fröken A, trots att vi pratar ibland via våra bloggar. Någon gång i Närke ska vi väl lyckas!
Fröken M, som var en stadig promenadpartner där nere i sköna Öret. Vi hörs ibland, men inte på det sättet som vänner önskar.
Inte så många herrar på den listan... Kanske beror det på det där med kärleken; jag har så sjukt lätt att trilla dit.
Herr A och jag gjorde ett försök, men han var svår att få grepp om, en sådan man inte vet var man har.
Herr A (inte samma som ovan) som jag nog var nära, men sedan hände något. Han tänker jag på ibland och hoppas att
Men, det finns de jag behållt trots avståndet (förutom de gamla vanliga ni ju känner igen):
Herr Andypandy, trots att han ju bor i England går det faktiskt bra! Sbart ses vi!
Fröken A, som jag ju flyttade till.
Var det alla?
Men, min ambition är alltid att behålla de jag lyckas fånga. Såklart!
Mina favoritvännernamn: Margareta (hur kan man inte älska det namnet liksom?!) och Britta. Skitbra namn.
En tråkig del i detta är såklart att jag tappar väldigt många också, ofta på grund av avstånd. När jag tänker efter; nästan bara på grund av avstånd.
Fröknarna F, S och K, till exempel. Vi träffades på långt avstånd, från hemma alltså. Närmare bestämt i en annan världsdel. Eller ja, S träffade jag på Arlanda, sen hängde vi ihop en del i den där varma/kalla världsdelen långt borta, nästan vid världens ände.
Fröken M. Hon och jag bodde nästan ihop i några terminer, innan hon flyttade till en stad jag inte vet något om. Jag har tänkt hälsa på, men det har liksom inte blivit... Jag skäms förstås, men hon har inte hälsat på mig heller.
Fröken E, en annan flicka jag nästan bodde med i min ungdom, det där nästanåret i mina drömmars stad. (OBS! inte Stockholm!)
Fröken K, på många sätt. Vi gör trevande försök, men det är svårt.
Fröken A, trots att vi pratar ibland via våra bloggar. Någon gång i Närke ska vi väl lyckas!
Fröken M, som var en stadig promenadpartner där nere i sköna Öret. Vi hörs ibland, men inte på det sättet som vänner önskar.
Inte så många herrar på den listan... Kanske beror det på det där med kärleken; jag har så sjukt lätt att trilla dit.
Herr A och jag gjorde ett försök, men han var svår att få grepp om, en sådan man inte vet var man har.
Herr A (inte samma som ovan) som jag nog var nära, men sedan hände något. Han tänker jag på ibland och hoppas att
Men, det finns de jag behållt trots avståndet (förutom de gamla vanliga ni ju känner igen):
Herr Andypandy, trots att han ju bor i England går det faktiskt bra! Sbart ses vi!
Fröken A, som jag ju flyttade till.
Var det alla?
Men, min ambition är alltid att behålla de jag lyckas fånga. Såklart!
Mina favoritvännernamn: Margareta (hur kan man inte älska det namnet liksom?!) och Britta. Skitbra namn.
Ihopkopplade
Ibland snurrar världen bra konstigt.
Jag pratade med mina två bästa flickor idag, fem minuter med varje (det var allt vi hann, inte allt vi ville), och vi upptäckte en skrämmande sak - alla tre kände likadant. Ett oförklarlig trötthet, som om någon snott en stor bit av vår energikaka liksom. Och då är vi på tre ganska olika håll. Det känns märkligt. Men kanske är det bara hösten, plugget eller längtan efter att Någonting ska hända.
Eller också vill Universum bara visa att vi faktiskt hör ihop. Fortfarande.
Jag vet inte vad jag tror, men på något sätt hoppas jag såklart på det sista.
Om lite mer än en liten vecka får jag ha dem i min närhet igen.
Tjoo för det!
Vi! Och lita på att det blir fler sånahära nästa gång i -köping!
Jag pratade med mina två bästa flickor idag, fem minuter med varje (det var allt vi hann, inte allt vi ville), och vi upptäckte en skrämmande sak - alla tre kände likadant. Ett oförklarlig trötthet, som om någon snott en stor bit av vår energikaka liksom. Och då är vi på tre ganska olika håll. Det känns märkligt. Men kanske är det bara hösten, plugget eller längtan efter att Någonting ska hända.
Eller också vill Universum bara visa att vi faktiskt hör ihop. Fortfarande.
Jag vet inte vad jag tror, men på något sätt hoppas jag såklart på det sista.
Om lite mer än en liten vecka får jag ha dem i min närhet igen.
Tjoo för det!
Vi! Och lita på att det blir fler sånahära nästa gång i -köping!
Dagen
Dagen idag - ett liv.
Eller hur var det nu farbror Melker (vetduvaaa) sa?
I sure hope to God att livet inte alltid är såhär. Stress och jäkt och inte en minut för tankeåtersamling.
Pust.
Eller hur var det nu farbror Melker (vetduvaaa) sa?
I sure hope to God att livet inte alltid är såhär. Stress och jäkt och inte en minut för tankeåtersamling.
Pust.
Beroende
Jag är sjukt bloggberoende.
Inte av att skriva eller kommentera eller kolla statistik och så, nej; mer av att läsa bloggar. Jag läser de flesta jag kommer över, och jag vill gärna att mina favorter ska uppdatera sisådär minst fem gånger om dagen.
Fast det är väl tur att de inte gör det, då skulle mycket av min tid gå åt till att läsa.
And you read your Emily Dickinson (and I my Robert Frost)...
(Världens finaste låt är för övrigt The Dangling Conversation, med Simon&Garfunkel, såklart.)
Inte av att skriva eller kommentera eller kolla statistik och så, nej; mer av att läsa bloggar. Jag läser de flesta jag kommer över, och jag vill gärna att mina favorter ska uppdatera sisådär minst fem gånger om dagen.
Fast det är väl tur att de inte gör det, då skulle mycket av min tid gå åt till att läsa.
And you read your Emily Dickinson (and I my Robert Frost)...
(Världens finaste låt är för övrigt The Dangling Conversation, med Simon&Garfunkel, såklart.)
Lagen om allts jävlighet
Varför i hela fridens dar ska ALLT gå emot en när livet känns det minsta jobbigt? När man är trött och sliten, seg och lite småsur, varför ska allt då hela tiden bli mycket, mycket värre? Varför ska allt kännas extra jobbigt just då, varför inte lättare? Varför snurrar hjulet bara på? Varför blir snöbollen (den med extra mycket is i) bara så mycket större, snabbare och läskigare?
Varför kan inte jävligheterna komma en i taget, så att jag hinner handskas med dem i lugn och ro? Alla demoners helvetshundar skäller utanför dörren samtidigt, medan jag slåss med de förberedande småjvälarna, som rivs och sparkas, och jag hinner inte med...
Stunder som denna, när jag tror att världen bara vill mig ont, är det skönt att höra av en vän långtbortifrån. Idag, när allt var precis så som jag sa, hörde jag av två. En som säger att jag bubblar över av energi, att jag aldrig ska ändar på mig och att jag är hans "svenske flicke", och en som säger att hon lider av mig-abstines. Helt fucking underbart. Stunder som den, då vid halv sju-snåret, vet jag att demonernas fulhundar bara är inbillning, att de egentligen bara är irriterande dammråttor som går att blåsa bort. Stunder som den, då två vänner samtidigt påkallar ens uppmärksamhet; då vet jag ju att livet älskar mig, och att jag älskar livet.
(Frågan kvarstår dock om min blåa cykel kommer att överleva, eller om han ((det är en han, förutsägbart, jag vet, men likförbannat är det en han)) får vila i frid någonstans... Jag vill ha honom kvar, såklart, men frågan är om det enbart är övernostalgiskt och fånigt, eller om det är smart... Helst vill jag vara smart. Såklart.)
Och självklart stronge herr R! Självklart är jag i hemkommunen i helgen! Vi åker ner imorgon, hem till kära gamla Närke, där mina rötter ju är och min tanke alltid kommer finnas. På fredag väntar föräldrahäng, men på lördag är jag all yours. Fiffigt va? (PS. Jag ringer i morgon!)
Puss och kram på er där ute i cyberrymden!
(Er = mina...ungefär tre...läsare, och så jag om åtta dagar, åtta veckor, åtta månader, åtta...decennier... )
Varför kan inte jävligheterna komma en i taget, så att jag hinner handskas med dem i lugn och ro? Alla demoners helvetshundar skäller utanför dörren samtidigt, medan jag slåss med de förberedande småjvälarna, som rivs och sparkas, och jag hinner inte med...
Stunder som denna, när jag tror att världen bara vill mig ont, är det skönt att höra av en vän långtbortifrån. Idag, när allt var precis så som jag sa, hörde jag av två. En som säger att jag bubblar över av energi, att jag aldrig ska ändar på mig och att jag är hans "svenske flicke", och en som säger att hon lider av mig-abstines. Helt fucking underbart. Stunder som den, då vid halv sju-snåret, vet jag att demonernas fulhundar bara är inbillning, att de egentligen bara är irriterande dammråttor som går att blåsa bort. Stunder som den, då två vänner samtidigt påkallar ens uppmärksamhet; då vet jag ju att livet älskar mig, och att jag älskar livet.
(Frågan kvarstår dock om min blåa cykel kommer att överleva, eller om han ((det är en han, förutsägbart, jag vet, men likförbannat är det en han)) får vila i frid någonstans... Jag vill ha honom kvar, såklart, men frågan är om det enbart är övernostalgiskt och fånigt, eller om det är smart... Helst vill jag vara smart. Såklart.)
Och självklart stronge herr R! Självklart är jag i hemkommunen i helgen! Vi åker ner imorgon, hem till kära gamla Närke, där mina rötter ju är och min tanke alltid kommer finnas. På fredag väntar föräldrahäng, men på lördag är jag all yours. Fiffigt va? (PS. Jag ringer i morgon!)
Puss och kram på er där ute i cyberrymden!
(Er = mina...ungefär tre...läsare, och så jag om åtta dagar, åtta veckor, åtta månader, åtta...decennier... )
Skånska tjejor
Om jag var tvungen att välja, av någon anledning, skulle jag alla gånger välja fröken Andersson före fröken Gynning. Visst, Emma Andersson är kanske inte världens brightaste, hon har inte gjort så mycket egentligen (förutom att vinna Robinson, väl?) och nu är hon praktiskt taget gift med en hockeytönt där borta i staterna.
Carolina Gynning däremot, som egentligen räcker att kalla vid efternamn, började sin bana på likande sätt, fast lite mer smaskigt, instängd i ett hus istället för på en ön. Sedan har hon...ja? Varit med i TV? Målat tavlor? Varit med i...media? Jag har ingen koll egentligen, för så ball är hon inte, enligt mig alltså. Visst, jag charmas en smula av henne när hon sitter och pratar med herr Luuk, men med honom är alla tomtar och nötter mysiga tycks det som. Gynning är tydligen i lag med herr Kleerup nu, en man som skrivit åtminstone en bra låt, och tydligen blivit utnämnd till Sveriges bäst klädde. Och jag skulle välja helt beroende på vilken man de (tillfälligt) valt, hade jag gått på fröken Gynning. Men så ofeministisk i mitt tänk är jag inte. Jag utgår från dem själva...eller mediabilden av dem.
I alla fall. Andersson vinner lätt, hon är...någonting. Jag tycker bara hon är ball.
Kanske har det att göra med att jag förknippar Gynning med en radiostation som "blandar dagens hits med det bästa från igår" (my ass!), och framför allt dess morgonprogram med två (tre? fyra? fem?) skrikapor. Andersson däremot, hör för mig ihop med Morgonzoo, mina morgonhusgudar (mycket på grund av Roger såklart). Kanske är det därför jag väljer som jag gör.
Kanske har det att göra med att jag inte klarar av Gynnings blogg. (Heltråkig, enligt mig.)
Jag vet inte. Ibland får man bara ogilla vissa och gilla vissa andra mer. Helt utan anledning.
Ett minus till Andersson; jag hittar då ingen blogg. Trist.
Ett väldigt nödvändigt inlägg, inte, men jag har inget bättre för mig, och kände för att kabla ut mina känslor såhär påå morgonkvisten. Alltid roar de någon, nånstans, nångång. Och för vad gör det om hundra år?
Ett som är klart: Thank God it's Friday!
Carolina Gynning däremot, som egentligen räcker att kalla vid efternamn, började sin bana på likande sätt, fast lite mer smaskigt, instängd i ett hus istället för på en ön. Sedan har hon...ja? Varit med i TV? Målat tavlor? Varit med i...media? Jag har ingen koll egentligen, för så ball är hon inte, enligt mig alltså. Visst, jag charmas en smula av henne när hon sitter och pratar med herr Luuk, men med honom är alla tomtar och nötter mysiga tycks det som. Gynning är tydligen i lag med herr Kleerup nu, en man som skrivit åtminstone en bra låt, och tydligen blivit utnämnd till Sveriges bäst klädde. Och jag skulle välja helt beroende på vilken man de (tillfälligt) valt, hade jag gått på fröken Gynning. Men så ofeministisk i mitt tänk är jag inte. Jag utgår från dem själva...eller mediabilden av dem.
I alla fall. Andersson vinner lätt, hon är...någonting. Jag tycker bara hon är ball.
Kanske har det att göra med att jag förknippar Gynning med en radiostation som "blandar dagens hits med det bästa från igår" (my ass!), och framför allt dess morgonprogram med två (tre? fyra? fem?) skrikapor. Andersson däremot, hör för mig ihop med Morgonzoo, mina morgonhusgudar (mycket på grund av Roger såklart). Kanske är det därför jag väljer som jag gör.
Kanske har det att göra med att jag inte klarar av Gynnings blogg. (Heltråkig, enligt mig.)
Jag vet inte. Ibland får man bara ogilla vissa och gilla vissa andra mer. Helt utan anledning.
Ett minus till Andersson; jag hittar då ingen blogg. Trist.
Ett väldigt nödvändigt inlägg, inte, men jag har inget bättre för mig, och kände för att kabla ut mina känslor såhär påå morgonkvisten. Alltid roar de någon, nånstans, nångång. Och för vad gör det om hundra år?
Ett som är klart: Thank God it's Friday!
