Vänner

Jag tror att jag är ganska bra på att hitta nya kompisar. I alla fall säger vissa det till mig; mamma, farbror C, kusin CE. I alla fall nya bekantingar.
En tråkig del i detta är såklart att jag tappar väldigt många också, ofta på grund av avstånd. När jag tänker efter; nästan bara på grund av avstånd.

Fröknarna F, S och K, till exempel. Vi träffades på långt avstånd, från hemma alltså. Närmare bestämt i en annan världsdel. Eller ja, S träffade jag på Arlanda, sen hängde vi ihop en del i den där varma/kalla världsdelen långt borta, nästan vid världens ände.
Fröken M. Hon och jag bodde nästan ihop i några terminer, innan hon flyttade till en stad jag inte vet något om. Jag har tänkt hälsa på, men det har liksom inte blivit... Jag skäms förstås, men hon har inte hälsat på mig heller.
Fröken E, en annan flicka jag nästan bodde med i min ungdom, det där nästanåret i mina drömmars stad. (OBS! inte Stockholm!)
Fröken K, på många sätt. Vi gör trevande försök, men det är svårt.
Fröken A, trots att vi pratar ibland via våra bloggar. Någon gång i Närke ska vi väl lyckas!
Fröken M, som var en stadig promenadpartner där nere i sköna Öret. Vi hörs ibland, men inte på det sättet som vänner önskar.

Inte så många herrar på den listan... Kanske beror det på det där med kärleken; jag har så sjukt lätt att trilla dit.
Herr A och jag gjorde ett försök, men han var svår att få grepp om, en sådan man inte vet var man har.
Herr A (inte samma som ovan) som jag nog var nära, men sedan hände något. Han tänker jag på ibland och hoppas att

Men, det finns de jag behållt trots avståndet (förutom de gamla vanliga ni ju känner igen):
Herr Andypandy, trots att han ju bor i England går det faktiskt bra! Sbart ses vi!
Fröken A, som jag ju flyttade till.

Var det alla?

Men, min ambition är alltid att behålla de jag lyckas fånga. Såklart!

Mina favoritvännernamn: Margareta (hur kan man inte älska det namnet liksom?!) och Britta. Skitbra namn.

Kommentarer
Postat av: Amanda

Tacka vet jag bloggvärlden! Hur skulle det annars bli? :) skämt åsido, lyckligtvis känner man alltid att man är lika bra vän med dig som man var innan när man träffas, det är långt ifrån alla som lyckas med det! :)

2008-10-14 @ 14:26:17
URL: http://amandalagerquist.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0