Ungefär
Jag känner mig ungefär som en människa idag. Alltså inte helt, bara ungefär. Antagligen beror det på att det är måndag, veckans absolut värsta dag, mycket beroende på att plugget börjar om, men inte i skolan utan hemma. Helt ensamt.
Jag blir tokig på mig själv. Vägrar duscha ("eftersom jag gjorde det igår kväll), vägrar byta om från mjukisar till jeans (det enda plagg jag egentligen blir helt mig själv i), och vägrar ta kontakt med någon (eftersom jag känner mig stressad och omänniskoaktig).
Nu har jag gjort en del av dagens plugg. Alltså borde jag få belöna mig själv med att bli lite mer som en människa. Kanske kan jag till och med ta mig till biblioteket och faktiskt se någon annan, hitta någon att relatera till.
Återigen är jag lunchhungrig innan klockan slagit tolv. Det är illa. (Jag gör ett klent försök att skylla på vintretiden, men jag vet då banne mig inte om det gills.)
Jag blir tokig på mig själv. Vägrar duscha ("eftersom jag gjorde det igår kväll), vägrar byta om från mjukisar till jeans (det enda plagg jag egentligen blir helt mig själv i), och vägrar ta kontakt med någon (eftersom jag känner mig stressad och omänniskoaktig).
Nu har jag gjort en del av dagens plugg. Alltså borde jag få belöna mig själv med att bli lite mer som en människa. Kanske kan jag till och med ta mig till biblioteket och faktiskt se någon annan, hitta någon att relatera till.
Återigen är jag lunchhungrig innan klockan slagit tolv. Det är illa. (Jag gör ett klent försök att skylla på vintretiden, men jag vet då banne mig inte om det gills.)
Kommentarer
Trackback
