Dagens haha
Om denna dagen verkligen är ett liv så är livet inte värt att leva. Men det här var i alla fall roligt!:
"Skribent du skulle vilja slå på käften...
J.K. Rowling. För att hon inbillar sig att jag ska kunna leva vidare utan att det någonsin mer kommer ut en ny Harry Potter-bok. Slinka."
Annika Marklund på pause.se, här. Jag vill vara den som svarat så, och jag är avundsjuk på hennes ord.
Om man bara ska se en pinsam film, någonsin!, så bör man se Linas kvällsbok. Jag gömde ansiktet i händerna minst tre gånger, kanske fler. Jag är en sucker på film om tonåringar; Sandor/Ida, Fjorton suger och nu denna underbara Linas kvällsbok. Jag är smygkär i hennes kille Danne, och har en crush på Ivar, sjundeklassaren, såklart. Hell, jag är för alltid femton år! (Fröken J kan bekräfta, även fröken P, om hon hade sinnesnärvaro nog i torsdags. Då var min crush där. Men jag rodnade inte och försökte titta i smyg så länge som möjligt; jag skrattade och dansade förbi som om världen faktiskt snurrat ett par var sen korridorerna på Transten. Även om han inte får hjärtat att banka speciellt hårt så kommer jag vara 15 för alltid, det är nog lite så jag är.)
Till E
En vän skrev en metafor om att sitta fastklistrad i en bil som kraschar rakt in i ett träd. Kanske vet hon, kanske låtsas hon bara veta. Läskigt är det i alla fall.
Och lova mig att köra försiktigt i halkan, för det gör ont att bli lämnad kvar.
Jag kan inte sluta tänka, fundera, känna efter.
Herr C ligger nerbäddad, och jag har bara katterna att prata med. Det tar på krfaterna. Jag flyr in i engelska ord och kanske en film.
Och lova mig att köra försiktigt i halkan, för det gör ont att bli lämnad kvar.
Jag kan inte sluta tänka, fundera, känna efter.
Herr C ligger nerbäddad, och jag har bara katterna att prata med. Det tar på krfaterna. Jag flyr in i engelska ord och kanske en film.
Avslut
Nästnästsista dagen på året. En utvärdering någon?
En födelse, två besked om cancer, ett dödsfall, ett besked om en ny födelse under 2009. Två små resor, minst en ny riktigt bra vän, en viktig kurs avslutad och klarad galant. Ett viktigt beslut, ett till år med vackre herr C, en otroligt fin återförening mellan två fina vänner och ett tredje hjul som kommer bli en lika viktig vän.
Det var det mesta. Även om det funnits superbra stunder så blir det skönt att lägga 2008 till arkivet, eller hur man nu säger.
Så, vad väntar 2009? En miniflytt till ett land nära oss, minst tre glada besök då lille Fille ska flyga för första gången, två 60årsresor, kanske en till resa med Den Lilla Familjen, kanske en resa till Det Stora Landet i Öst, en förhoppningsvis lugn höst med en läskig C-uppsats efter en fartfylld vår, och till slut en lika bra juldag som den som var för inte alls många dagar sedan.
Jag pratade nyss med stronge herr R, utvärdering av juldagen, om svårigheterna med hans framtida jobb, problemet med singlar och livet i största allmänhet, och vi kan inte nog prata oss lyriska över juldagen. Kanske var den så rolig för att jag inte alls var peppad, kanske var den så rolig för att jag skulle orka tycka att juldagen fortfarande är en fin dag, fast det var herr Js sista dag hos oss. Kanske var det för att fulla människor ibland kan vara mycket lyckligare och snällare än de är i vanliga fall. Kusin M gjorde min natt när han rånade sin egen bank ofrivilligt, och herr S var som vanligt fruktansvärt okänslig i sin framfart, något som alltid är underhållande!
Nu ska jag lägga sista orden till essayn, sedan gå och handla blåbärssoppa åt herr C. Eftersom han är tvilling så har hans tvillingbror självklart också magsjuka. De är allt bra lika, de där två herrarna F, fast de egentligen inte vill.
En födelse, två besked om cancer, ett dödsfall, ett besked om en ny födelse under 2009. Två små resor, minst en ny riktigt bra vän, en viktig kurs avslutad och klarad galant. Ett viktigt beslut, ett till år med vackre herr C, en otroligt fin återförening mellan två fina vänner och ett tredje hjul som kommer bli en lika viktig vän.
Det var det mesta. Även om det funnits superbra stunder så blir det skönt att lägga 2008 till arkivet, eller hur man nu säger.
Så, vad väntar 2009? En miniflytt till ett land nära oss, minst tre glada besök då lille Fille ska flyga för första gången, två 60årsresor, kanske en till resa med Den Lilla Familjen, kanske en resa till Det Stora Landet i Öst, en förhoppningsvis lugn höst med en läskig C-uppsats efter en fartfylld vår, och till slut en lika bra juldag som den som var för inte alls många dagar sedan.
Jag pratade nyss med stronge herr R, utvärdering av juldagen, om svårigheterna med hans framtida jobb, problemet med singlar och livet i största allmänhet, och vi kan inte nog prata oss lyriska över juldagen. Kanske var den så rolig för att jag inte alls var peppad, kanske var den så rolig för att jag skulle orka tycka att juldagen fortfarande är en fin dag, fast det var herr Js sista dag hos oss. Kanske var det för att fulla människor ibland kan vara mycket lyckligare och snällare än de är i vanliga fall. Kusin M gjorde min natt när han rånade sin egen bank ofrivilligt, och herr S var som vanligt fruktansvärt okänslig i sin framfart, något som alltid är underhållande!
Nu ska jag lägga sista orden till essayn, sedan gå och handla blåbärssoppa åt herr C. Eftersom han är tvilling så har hans tvillingbror självklart också magsjuka. De är allt bra lika, de där två herrarna F, fast de egentligen inte vill.
Vi ses i Nangijala
Jag kommer alltid komma ihåg dagen, som jag gör med alla dagar som dessa.
Det är inte längre en sorgens dag för Tsunamioffren, inte bara, utan också en minnesdag för en ung man som försvann från oss för tidigt.
En dag ska ja skriva det jag vet om Honom, inte idag, men en dag. Det blir inte många rader, men han var en viktig man på många sätt och vis, därför gråter jag idag och minns för alltid.
Vi ses i Nangijala herr J!
Nervöst
Inatt har jag knappt sovit.
Jag kunde inte alls somna, och när jag väl somnade vaknade jag självklart på en gång igen. När herr Cs klocka ringde gick jag upp, fast jag lovat mig själv sovmorgon.
Jag är pirrig. Sådär idag-är-det-dax-pirrig, som man blir dagen innan julafton när man ska hem till kära gamla Närke och bara mysa och äta massa för mycket godis med mamma ( hon ringde faktiskt och sa att vi skulle äta godig ikväll, och lite middag, men mest godis alltså). Sjävla julafton kan jag nog vaka in med sovmorgon, men dagen innan är ju numera den mysigste dagen någonsin! Därför är jag nervös och pirrig, eller var i alla fall i natt.
Nu väntar vi bara på att en gubbe ska komma till Cs jobb så han kan åka hem, och att posten kommer så den sista julklappen slipper bli en sen-klapp.
Uppsatsen får vänta för nu är det faktiskt
God Jul!
Jag kunde inte alls somna, och när jag väl somnade vaknade jag självklart på en gång igen. När herr Cs klocka ringde gick jag upp, fast jag lovat mig själv sovmorgon.
Jag är pirrig. Sådär idag-är-det-dax-pirrig, som man blir dagen innan julafton när man ska hem till kära gamla Närke och bara mysa och äta massa för mycket godis med mamma ( hon ringde faktiskt och sa att vi skulle äta godig ikväll, och lite middag, men mest godis alltså). Sjävla julafton kan jag nog vaka in med sovmorgon, men dagen innan är ju numera den mysigste dagen någonsin! Därför är jag nervös och pirrig, eller var i alla fall i natt.
Nu väntar vi bara på att en gubbe ska komma till Cs jobb så han kan åka hem, och att posten kommer så den sista julklappen slipper bli en sen-klapp.
Uppsatsen får vänta för nu är det faktiskt
God Jul!
Jeans kategori
Jag köpte nya jeans igår. Det kan ju tyckas vara en rolig händelse, men mest framkallar det ångest, tyvärr. Dels för att en massa julklappspengar försvinner (på tal om det; bästa julklappen i år blir lätt Sagan om Sune-boken till lilla Ebba, klockrent!), och dels för att dessa jeans ersätter mina absoluta favoritjeans.
Jag trampade sönder mina favoritjeans totalt i tisdags. Landsorg på Tallhöjden utbröt, men jag vet att de tagit sig igenom värre saker, så de ska nog överleva detta också! De är redan lappade lite överallt innan, så nog sjutton överlever de änu en lagning.
Men. Jag kan inte gå ut offentligt i mina favoritjeans. Men. Nu hittade jag nya, på samma ställe där jag hittade mina favoritjeans, så kanske kanske kanske får ni snart se mig ute i såna jeans jag älskar mest. De är lite blekare, lite annorlunda, men likväl lika sköna som mina favortijeans. Kanske kanske kanske strosar jag snart runt i ett nytt par favoritjeans.
Tills dess: Musikhjälpen, lite prat med förken J via msn, och sen essay såklart. Hua.
Dagens julkalendercitat: "Nu ska jag gå och pudra snoppen." - Klas, aka Måns.
Jag trampade sönder mina favoritjeans totalt i tisdags. Landsorg på Tallhöjden utbröt, men jag vet att de tagit sig igenom värre saker, så de ska nog överleva detta också! De är redan lappade lite överallt innan, så nog sjutton överlever de änu en lagning.
Men. Jag kan inte gå ut offentligt i mina favoritjeans. Men. Nu hittade jag nya, på samma ställe där jag hittade mina favoritjeans, så kanske kanske kanske får ni snart se mig ute i såna jeans jag älskar mest. De är lite blekare, lite annorlunda, men likväl lika sköna som mina favortijeans. Kanske kanske kanske strosar jag snart runt i ett nytt par favoritjeans.
Tills dess: Musikhjälpen, lite prat med förken J via msn, och sen essay såklart. Hua.
Dagens julkalendercitat: "Nu ska jag gå och pudra snoppen." - Klas, aka Måns.
Musikhjälpen = julkänsla
Årets julstämning är inte lika kraftig och voltande som vanligt, så som det brukar vara varje december. Ingen riktig känsla har infunnit sig, även om jag försökt med diverse bak och julljus. Igår tände vi den lite försenade advetsnljusstaken, och så försökte jag mig på att göra kola. Det var kladdigt, omständigt och svårt. Inte blev de snygga heller. Men! Goda var de, chokladlakritskolorna. Jag ska försöka göra ett ryck i helgen tror jag, pepparkaksgrissin låter lagom jobbigt och svårt. Dessutom är det nog läge att börja tokspela jullåtar...
Tills dess passade jag på att önska en låt till Musikhjälpen i P3, något ALLA borde göra! Att lyssna på det ger mig i alla fall lite Band Aid-julkänsla, så det får stå på hela dagen i dag. (Jag önskade Fairtyale of New York, så om den spelas så är det min förtjänst.)
Vill man skänka mer pengar kan man bjuda på en hysteriskt rolig pärlplatta. Lasse Å himself bjöd just 10 000 för den, så hosta upp det bara.
Pärlplattan
Ett säkert tips att hitta julkänslan: kolla på första Sällskapsresan. Den är mer än jul, mer än guld!
Dagens Harry Potter citat, på ett ungefär
"Man behöver mer än ett gott sinne för humor för att hålla kontakten med min morbror Vernon. Snarare ett gott sinne för att ducka."
Tills dess passade jag på att önska en låt till Musikhjälpen i P3, något ALLA borde göra! Att lyssna på det ger mig i alla fall lite Band Aid-julkänsla, så det får stå på hela dagen i dag. (Jag önskade Fairtyale of New York, så om den spelas så är det min förtjänst.)
Vill man skänka mer pengar kan man bjuda på en hysteriskt rolig pärlplatta. Lasse Å himself bjöd just 10 000 för den, så hosta upp det bara.
PärlplattanEtt säkert tips att hitta julkänslan: kolla på första Sällskapsresan. Den är mer än jul, mer än guld!
Dagens Harry Potter citat, på ett ungefär
"Man behöver mer än ett gott sinne för humor för att hålla kontakten med min morbror Vernon. Snarare ett gott sinne för att ducka."
Ett till
Jag kom på ett till par komiker, ett komikerpar, som jag gillar skarpt.
Erik&Mackan förstås! Mest för deras insatser i Kanal (TV?) 6, men även för att Mackan gör en sjukt rolig imitation av Björne.
Idag har jag vilodag. I alla fall från skolan. Lite löst prat om film räknas liksom inte. Hjärnan är någon annanstans, så är även känslorna. Här är där där man är, där är där man inte är.
Erik&Mackan förstås! Mest för deras insatser i Kanal (TV?) 6, men även för att Mackan gör en sjukt rolig imitation av Björne.
Idag har jag vilodag. I alla fall från skolan. Lite löst prat om film räknas liksom inte. Hjärnan är någon annanstans, så är även känslorna. Här är där där man är, där är där man inte är.
"Hemma"
På grund av tandläkarbesök är jag hemma på gamla Tallstigen idag och imorgon. Det är alltid lika mysigt/konstigt att svänga in på denna lilla återvändsgränd såhär i juletider, för gatan är pyntad som om grannarna tävlade. Tävlar om vem som hänger upp mest ljusslingor runt sina små knutar, tävlar om vem som förbrukar mest el, tävlar i vem som får mig mest varm innombords. I likey.
På tåget hem lyssnade jag på Harry P, och sov en smula. Jag är beroende av båda denna vinter. Kanal 5 känner mitt behov och sände den första (andra) av tre (fem) filmer igår. Fillelille hedrade Harry P med att tokintensivstirra i en halvtimme på filmen (TVn?) innan han däckade för natten.
Och uppsatsen går framåt, jag börjar bli mer och mer nöjd med den. Precis som med julklapsinköpen; två till avklarade idag.
Nu snart kommer mamma&pappa hem från soliga Thailand. Då kommer julen oxå, det känner jag bestämt på mig.
På tåget hem lyssnade jag på Harry P, och sov en smula. Jag är beroende av båda denna vinter. Kanal 5 känner mitt behov och sände den första (andra) av tre (fem) filmer igår. Fillelille hedrade Harry P med att tokintensivstirra i en halvtimme på filmen (TVn?) innan han däckade för natten.
Och uppsatsen går framåt, jag börjar bli mer och mer nöjd med den. Precis som med julklapsinköpen; två till avklarade idag.
Nu snart kommer mamma&pappa hem från soliga Thailand. Då kommer julen oxå, det känner jag bestämt på mig.
Fin
Det är detta jag drömmer om när jag kämpar mig igenom ännu ett år på lärarutbildningen:
Hitta den här.
Hitta den här.
13e december
Jag brukar förlita mig på att julkalendern innehåller lite luciafirande, lite extra sång och ljus och så vidare. Men årets kalenderhistoria går ju sin egen väg, så idag får det räcka med att titta ut och tacka Dalarna för all gnistrande snö. Det, om något, får mig i julstämning.
Mando Diao - Dalarna
Mando Diao - Dalarna
Sorgligt
Jag försöker hitta inspiration till Pulp Fiction och essayn, via nätet såklart, och efter imdb blir det lätt bloggar. Jag funderar på fenomenet Twilight, en film tydligen alla under 16 avguuudar, mest på grund av killen som har huvudrollen (den nye Brad Pitt läste jag nånstans, my ass! säger jag bara om det. Den nye...jaja, någon töntig kille utan någonsomhelst manpotential, skulle jag vilja säga). Nåväl! Jag sprang på en en blogg där en tjej, obestämd ålder, säger sig vilja ha "en snygg, mystisk & romantisk vampyr till pojkvän". Byronic hero-modet är åter på tapeten, det är ett som är säkert. Nu gäller inte längre snälle dr McDreamy, nu är det mördande pojkvänner med skumt förflutet alla är ute efter. Lille "Oskar" får allt se upp, snart är han superpoppis bland alla elvaåringar på stan. Och killar i tonåren bör försöka odla mörka ringar under ögonen, skaffa sig ett dodgy förflutet (kanske varit med i något gäng? mobbat? skjutit sina föräldrar?) och få svåra problem med att ha nära relationer. Utom till en speciell tjej (aka Jane Eyre) då förstås.
Vad är det med världen? Är det jag som börjar bli gammal? Jag som tycker att Brad P fortfarande är världens sexigaste människa, men mest för att han har typ sju kids att släpa runt på, inte för att han visar sexpacket och är en allmän gris i en film, konstig? Har jag bara inte fattat grejen?
Nej, ner med alla byronic heros (byronsk hjälte?) därute, och in med den snälle mannen! Lite mer Sune än vampyr.
(Eftersom jag skriver om en byronic hero i min essay kan detta väl nästan räknas som skolarbete?)
Vad är det med världen? Är det jag som börjar bli gammal? Jag som tycker att Brad P fortfarande är världens sexigaste människa, men mest för att han har typ sju kids att släpa runt på, inte för att han visar sexpacket och är en allmän gris i en film, konstig? Har jag bara inte fattat grejen?
Nej, ner med alla byronic heros (byronsk hjälte?) därute, och in med den snälle mannen! Lite mer Sune än vampyr.
(Eftersom jag skriver om en byronic hero i min essay kan detta väl nästan räknas som skolarbete?)
Att koka soppa på en spik
Vissa männsikor är bra på att förstora upp saker, blåsa upp och koka soppa på en spik. Jag kan säkert också ha sådana tendenser ibland, om inte annat är jag bra på att överreagera med hela kroppen.
Nu ska jag göra ett seriöst försök att koka ihop ett blogginlägg av en liten spik. Jag har inget specillet att skriva, inga tankar som inte borde vara vid uppsatsen, allt krut borde läggas någon annanstans förstås. Men jag känner allt att jag måste prata om stronge herr R/anonyms uttryck "klumpade till det lite". Jag har aldrig hört det förut, men det är fint. Han klantade sig ju inte, utan han klumpade sig. Det är sådana formuleringar man bara hör på TV. Om man inte har en vän som även han har en liten farbror i sig (inte på samma sätt som min lilla farbror dock), då får man sådana sköna uttryck var och varannan dag.
Ses vi ute i etern idag? Eller kommer ni att klumpa till det lite?
Nu ska jag göra ett seriöst försök att koka ihop ett blogginlägg av en liten spik. Jag har inget specillet att skriva, inga tankar som inte borde vara vid uppsatsen, allt krut borde läggas någon annanstans förstås. Men jag känner allt att jag måste prata om stronge herr R/anonyms uttryck "klumpade till det lite". Jag har aldrig hört det förut, men det är fint. Han klantade sig ju inte, utan han klumpade sig. Det är sådana formuleringar man bara hör på TV. Om man inte har en vän som även han har en liten farbror i sig (inte på samma sätt som min lilla farbror dock), då får man sådana sköna uttryck var och varannan dag.
Ses vi ute i etern idag? Eller kommer ni att klumpa till det lite?
Tyck
Jag tycker att alla ska få tycka vad de vill. Visst, ingen ska pracka på någon någonting, men alla måste få tycka. Jag tänker inte bli arg och skrika och gorma, de får tycka bäst de vill.
Var det inte någon känd fransk gubbe som sa det? Voltaire? Rosseau? Hm.
För övrigt har jag just sett hela Pulp jävla Fiction som skolarbete. Den är inte ens lite bra, den filmen. Vill man se en film med flera historier med samma budskap ska man se Babel. That's it.
Var det inte någon känd fransk gubbe som sa det? Voltaire? Rosseau? Hm.
För övrigt har jag just sett hela Pulp jävla Fiction som skolarbete. Den är inte ens lite bra, den filmen. Vill man se en film med flera historier med samma budskap ska man se Babel. That's it.
Jag har en fabror som vill ut
Är det bara jag som har små farbröder i huvudet som vill ut? Eller små tanter, eller gamla tonåringar eller vadsomhelst. Jag har haft en stackars gubbe i huvudet väldigt länge nu, och vet liksom inte vart jag ska göra av honom. Jag funderar på om han ska få komma ut här, bara så jag kan släppa honom. Jag vet inte riktigt vem han är, vad han heter, eller ens om han finns på riktigt (det troliga är väl att han inte gör det), men han är där.
Han låg kvar i sängen lite, lite för länge. Han brukade aldrig göra så, orkade inte. Orkade inte bli ännu tröttare, ännu mer frusen, ännu mer ovillig att gå upp. Han orkade inte höra hennes djupa andetag. Han orkade inte komma försent, stressa. Hjärtat.
Nej, istället går han upp. Golvet är kallt, men sockorna från elementet är varma. Han duschade igår kväll, efter badmintonen, och ingen brukar vara så närgången att den känner om han skulle råka lukta. Men han skulle nog önska att någon var så närgången, ibland, bara lite för närgången.
"Jag är för ensam."
Hon rör sig bredvid honom, så han smyger upp. Tyst. Allt är tyst. Det har fallit en miljard, eller fler, nya snöflingor under natten. Han sätter på radion, mitt i nyheterna. Hutter hutter tills första tekoppen är klar. Alltid två tekoppar på morgonen. En för att väcka hela kroppen, en för att lugna ner hela kroppen lagom till hetsen där ute.
Men ännu är allt stilla. Mjukt, vitt och stilla. Precis som katten i fönstret mittemot.
*
På tunnelbanan är det massor av folk, som vanligt, aldrig verkar någon ta bilen eller gå. Över jord är det förstås annorlunda, där ser det ut som att alla tar bilen eller går.
"Varför är jag så ensam?" tänker han.
"Hej på dig gubbe!" nästan skriker en unge bredvid honom plötsligt. Han ler tillbaka, men då rycker ungens mamma ungen i armen.
"Du ska inte prata med vemsomhelst!"
"Vemsomhelst" tänker Gubben. "Jag är vemsomhelst. Jag är Någon. En I Mängden. En Som Alltid Är Tyst. Kanske var jag indian i mott förra liv? Den Där Gubben Vemsomhelst hette jag nog. Eller indier, buddist, Han Som Alltid Är Tyst Och Återföds Till Grå Tyst Gubbe. Man skulle skriva en bok. Men ingen skulle väl tro mig."
Så tänker han, på väg till jobbet, i den fullpackade tunnelbanan, måndagen den första december. Det är snöigt ute, men i tunnelbanan är allt grått.
Jag misstänker starkt att Gubben är jag, men man vet ju aldrig.
Han låg kvar i sängen lite, lite för länge. Han brukade aldrig göra så, orkade inte. Orkade inte bli ännu tröttare, ännu mer frusen, ännu mer ovillig att gå upp. Han orkade inte höra hennes djupa andetag. Han orkade inte komma försent, stressa. Hjärtat.
Nej, istället går han upp. Golvet är kallt, men sockorna från elementet är varma. Han duschade igår kväll, efter badmintonen, och ingen brukar vara så närgången att den känner om han skulle råka lukta. Men han skulle nog önska att någon var så närgången, ibland, bara lite för närgången.
"Jag är för ensam."
Hon rör sig bredvid honom, så han smyger upp. Tyst. Allt är tyst. Det har fallit en miljard, eller fler, nya snöflingor under natten. Han sätter på radion, mitt i nyheterna. Hutter hutter tills första tekoppen är klar. Alltid två tekoppar på morgonen. En för att väcka hela kroppen, en för att lugna ner hela kroppen lagom till hetsen där ute.
Men ännu är allt stilla. Mjukt, vitt och stilla. Precis som katten i fönstret mittemot.
*
På tunnelbanan är det massor av folk, som vanligt, aldrig verkar någon ta bilen eller gå. Över jord är det förstås annorlunda, där ser det ut som att alla tar bilen eller går.
"Varför är jag så ensam?" tänker han.
"Hej på dig gubbe!" nästan skriker en unge bredvid honom plötsligt. Han ler tillbaka, men då rycker ungens mamma ungen i armen.
"Du ska inte prata med vemsomhelst!"
"Vemsomhelst" tänker Gubben. "Jag är vemsomhelst. Jag är Någon. En I Mängden. En Som Alltid Är Tyst. Kanske var jag indian i mott förra liv? Den Där Gubben Vemsomhelst hette jag nog. Eller indier, buddist, Han Som Alltid Är Tyst Och Återföds Till Grå Tyst Gubbe. Man skulle skriva en bok. Men ingen skulle väl tro mig."
Så tänker han, på väg till jobbet, i den fullpackade tunnelbanan, måndagen den första december. Det är snöigt ute, men i tunnelbanan är allt grått.
Jag misstänker starkt att Gubben är jag, men man vet ju aldrig.
Åhå del två
"Jag är en sån skicklig skrivare, jag kan ju till och med rimma" var på förslag till dagens rubrik, men nu belv det inte så, det betydligt kortare andra alternativet vann helt enkelt.
Jag tog tag i beskedet om bostad och har nu tackat Ja, plus betalet en läskigt stor deposit. Hoppas jag inte kvaddar rummet eller så, men städad som jag är ska det nog gå bra. Nu börjar det i alla fall kännas på riktigt och allt det där. Det jag är mest rädd för är att jag ska få förfärlig hemlängtan och kasta mig på ett ryanairfulplan därifrån i februari typ... Men, jag har en hel hög sköningar som lovat att hälsa på (Toffs är en av dem hopaps jag?!), så jag kanske får en bit Sverige varje månad vem vet. Alla som vill är varmt välkomna, och vissa (de oväntade, som systeryster Jojo och fröken kusin C) blir jag extra glad om de kommer såklart.
Men Åhå del två handlar även om essay såklart. Den med alla pilar ni vet. Jag har börjat försöka reda ut vad som kan sparas till utveckling, men det känns ju som att det inte blir något kvar... Nåväl, som fröken T (igen) sa, tänk på de som inte skrivit alls... Jag har ju i alla fall att jobba med. Sån är jag; kvantitet före kvalitet i första hand så att man kan stryka och göra om.
För övrigt, hur senil får en 35-40-årig farbror bli? Han lyckas inte komma ihåg Emelies namn, det blir bara Emmapannkaka av det hela. Tur i och för sig, hon kan ta det och alla andra har kul. Nämnda förken E och jag brukar kolla in varandra när någon säger nåt skumt, och igår var det en turkisk tjej som vi bestämt tyckte tog till den grövsta av engelska svordomar TVÅ gånger! Bara sådär, helt ut ur luften. Jag skrattade, fröken E skrattade, ingen annan verkade reagera, kanske var det bara vi som lyssnade.
Årets jullåt: Peter Jöbacks Halleluja (eller Decembernatt som den tydligen heter på riktigt). Kan bero på att det är en (Leonard Cohen?) cover. Mycket bra, mycket gåshud. (Note to myself: blunda om du lyssnar via youtube, asfula videosar där.)
Jag tog tag i beskedet om bostad och har nu tackat Ja, plus betalet en läskigt stor deposit. Hoppas jag inte kvaddar rummet eller så, men städad som jag är ska det nog gå bra. Nu börjar det i alla fall kännas på riktigt och allt det där. Det jag är mest rädd för är att jag ska få förfärlig hemlängtan och kasta mig på ett ryanairfulplan därifrån i februari typ... Men, jag har en hel hög sköningar som lovat att hälsa på (Toffs är en av dem hopaps jag?!), så jag kanske får en bit Sverige varje månad vem vet. Alla som vill är varmt välkomna, och vissa (de oväntade, som systeryster Jojo och fröken kusin C) blir jag extra glad om de kommer såklart.
Men Åhå del två handlar även om essay såklart. Den med alla pilar ni vet. Jag har börjat försöka reda ut vad som kan sparas till utveckling, men det känns ju som att det inte blir något kvar... Nåväl, som fröken T (igen) sa, tänk på de som inte skrivit alls... Jag har ju i alla fall att jobba med. Sån är jag; kvantitet före kvalitet i första hand så att man kan stryka och göra om.
För övrigt, hur senil får en 35-40-årig farbror bli? Han lyckas inte komma ihåg Emelies namn, det blir bara Emmapannkaka av det hela. Tur i och för sig, hon kan ta det och alla andra har kul. Nämnda förken E och jag brukar kolla in varandra när någon säger nåt skumt, och igår var det en turkisk tjej som vi bestämt tyckte tog till den grövsta av engelska svordomar TVÅ gånger! Bara sådär, helt ut ur luften. Jag skrattade, fröken E skrattade, ingen annan verkade reagera, kanske var det bara vi som lyssnade.
Årets jullåt: Peter Jöbacks Halleluja (eller Decembernatt som den tydligen heter på riktigt). Kan bero på att det är en (Leonard Cohen?) cover. Mycket bra, mycket gåshud. (Note to myself: blunda om du lyssnar via youtube, asfula videosar där.)
Åhå
Idag är allt lite bra, lite dåligt. Eller mycket bra, mycket dålig, helt beroende på hur man ser det.
Jag fick tillbaka essayn, mycket läskiga pilar och frågetecken och listor. Hur ska jag lyckas reda ut detta?
Jag fick besked om bostad i Wolverhampton idag. Och igår köpte jag biljetter. Som det ser ut nu anländer jag den 19e till kära gamla England, och flyttar in i korridoren (undrar just på en skala hur läskig och sunkig den är...) den 20e. Det är snart! Men allt är klart, det finns i princip inget mer kvar att ordna, så det känns ganska bra.
Men trots att jag egentligen är supeglad och allt det där är jag nervös för essayn. Idag får den vila, faktiskt, och imorgon ska jag försöka reda ut allt. Önska mig lycka till...
För övrigt har jag totalt glömt bort att lyssna på jullåtar, allt jag hör är herr Henriksson som läser Harry Potter. Mmmmmmys.
Jag fick tillbaka essayn, mycket läskiga pilar och frågetecken och listor. Hur ska jag lyckas reda ut detta?
Jag fick besked om bostad i Wolverhampton idag. Och igår köpte jag biljetter. Som det ser ut nu anländer jag den 19e till kära gamla England, och flyttar in i korridoren (undrar just på en skala hur läskig och sunkig den är...) den 20e. Det är snart! Men allt är klart, det finns i princip inget mer kvar att ordna, så det känns ganska bra.
Men trots att jag egentligen är supeglad och allt det där är jag nervös för essayn. Idag får den vila, faktiskt, och imorgon ska jag försöka reda ut allt. Önska mig lycka till...
För övrigt har jag totalt glömt bort att lyssna på jullåtar, allt jag hör är herr Henriksson som läser Harry Potter. Mmmmmmys.
Äsch
Jag är en väldigt lättdistraherad fröken. Ibland tror jag att jag har koncentrationssvårigheter, inga stora, men några små som ploppar fram ibland sådär. Typ när herr C pratar med mig och jag gör nåt annat, då kan jag få en lätt koncentrationsrubbning. Eller som nu, när jag skulle skriva ett långt, bra inlägg om Christina Augilera vs. Britney Spears med anledning av att alla verkar tokhylla Brittan bara för att hon gråtit ut i TV de senaste helgerna, hittar jag istället en kommentar från tjusiga fröken T som gav upphov till ett helt eget litet inlägg. Det var ju inte alls det jag skulle skriva om!
Här kommer en förkortad text utifrån min grundidé:
Jag är inget fan av fröken Spears; visst, jag gillar hennes allra första låt tokmycket och tycker att den är underbar mycket för att den gett upphov till så många roliga covers (t.ex. har mitt favvo band, skotska Travis, gjort en urbra variant med autentiska skratt!). Nej, måste jag välja lägger jag mina kort på fröken Augiliera. Henne har jag diggat sedan Genie in the bottle-dagarna (nåja, nästan), och älskat sedan lady Marmalade, Dirrty (trots läskig vidoe) och Fighter. Hon är skitball, och har mycket nsyggare hår än skalliga fröken BS. Dessutom är hon inte lika klantig med sitt kid som fröken BS med sina.
Kolla bara in tjejen!:
Lady Marmalade - Christina A och en massa andra donnas.
Vem vet, jag kanske återkommer angående ämnet, men just nu får det räcka. Njut av MYCKET Moulin Rouge-hår tills dess. Lova!
Här kommer en förkortad text utifrån min grundidé:
Jag är inget fan av fröken Spears; visst, jag gillar hennes allra första låt tokmycket och tycker att den är underbar mycket för att den gett upphov till så många roliga covers (t.ex. har mitt favvo band, skotska Travis, gjort en urbra variant med autentiska skratt!). Nej, måste jag välja lägger jag mina kort på fröken Augiliera. Henne har jag diggat sedan Genie in the bottle-dagarna (nåja, nästan), och älskat sedan lady Marmalade, Dirrty (trots läskig vidoe) och Fighter. Hon är skitball, och har mycket nsyggare hår än skalliga fröken BS. Dessutom är hon inte lika klantig med sitt kid som fröken BS med sina.
Kolla bara in tjejen!:
Lady Marmalade - Christina A och en massa andra donnas.
Vem vet, jag kanske återkommer angående ämnet, men just nu får det räcka. Njut av MYCKET Moulin Rouge-hår tills dess. Lova!
Dagens
Tack vare fröken T: Jag ger er Dagens Video!
Ur Hipp Hipp! Andra säsongen
Och klicka er gärna vidare bland alla andra Hipp Hipp!-videosar, alla är lika hystreiskt roliga.
Ur Hipp Hipp! Andra säsongen
Och klicka er gärna vidare bland alla andra Hipp Hipp!-videosar, alla är lika hystreiskt roliga.
Dagen då allt går galet?
Kanske är det min egen privata fredag den 13e idag. Vem vet. Så känns det i alla fall. Jag skulle vara dukitg och tvätta grytlappar (jaja jag vet, mycket tantigt) och självklart slutade det med halv översvämning i badrummet. Dessutom är jag toktrött, såklart, som alltid.
Eller kanske är det veckan då allt går galet? I så fall kör jag en gammaldags veckoräkning, för jag tror banne mig det började igår. Jag hittade då rakt inget spännande på julmarkanden, och sedan fick jag en allmän tjurckock, mycket opassande.
Eller också är det bara allmän stress. Det kanske ger sig när allt är klart och förberett.
Nu måste jag slita mig från Harry Potter i iPoden och återgå till Harry Potter på pappret.
Peace!
På dagens utrikesnyhetersida i lokaltidningen (den bästa av dem, rödhjärtad som man tydligen är) var det mest rubriker om krig. Plus en bild. Jag, som upptäckt att jag blivit ganska cynisk såhär när jag närmar mig den-läskigaste-åldern-på-länge, kände mig plötlist helt...hopplös. Alltså, jag kände inget hopp längre alls. Jag brukar bara försöka tänka att det är så världen tydligen går, och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna att jag är född i Sverige. Men då, imorse precis innan julkalendern, kände jag bara en sorg större än någonsin. Varför? Inte Varför sorg?, utan Varför krig? Jag förstår inte varför alla inte bara kan hålla sams. Jag vet, det är historia och makt och religion med i bilden, inget som vi här uppe i kalla Nord behöver bry oss om, men jag förstår ändå inte.
Herr C frågade igår vad jag egentligen önskar mig i julklapp, och med en uppriktig klump i halsen svarar jag nu Fred På Jorden. På riktigt.
Peace on earth - can it be?
(Under det seriösa strecket:)
Dagens roligaste i julkalendern:
En ganska sömnig Lage till en ganska skärrad Klas (som såklart inte vil lerkänna det): Vad ska vi prata om?
Länk till Dagens (tror jag i alla fall...)
Herr C frågade igår vad jag egentligen önskar mig i julklapp, och med en uppriktig klump i halsen svarar jag nu Fred På Jorden. På riktigt.
Peace on earth - can it be?
(Under det seriösa strecket:)
Dagens roligaste i julkalendern:
En ganska sömnig Lage till en ganska skärrad Klas (som såklart inte vil lerkänna det): Vad ska vi prata om?
Länk till Dagens (tror jag i alla fall...)
Disco!
Jag pratade med en god vän, som för en gångs skull får vara anonym, och han berättade att han just kommit hem från ett Discopass på gymmet. Jag har svårt att se honom utföra någon form av aerobics överhuvudtaget, så jag blev ganska ställd och var tvungen att fråga what on earth det är?! Jo förstår ni, det är när man som kille bara tränar bicepos, triceps och bröstpartiet, "för det är ju det man behöver 01.45 en lördagskväll på krogen". Those were his exact words, om jag kommer ihåg rätt. Jag skrattade nästan så jag grät, men sen komm såklart frågan till mig; vad tränar tjejer när de gör ett Discopass? Ben? Rumpa? Hm. Vännen, fortfarande anonym, sa att det inte behövs, för "de får ju ragg ändå".
Kanske är det sant, kanske inte. Det är i alla fall en skojig indikator på hur landet engentligen ligger i ett samhälle som detta.
För övrigt var det även väldigt roligt när Klas (Måns) drack en patients kiss idag i julkalendern. Han dolde misstaget fint genom att gurgla och analysera kisset ,och därmed sjukdomen, och säga att patienten hade ryggskott.
På ett visst kontor i en viss stad skrattades det så att glasögon måste torkas och ben korsas, så roligt var det.
Kanske är det sant, kanske inte. Det är i alla fall en skojig indikator på hur landet engentligen ligger i ett samhälle som detta.
För övrigt var det även väldigt roligt när Klas (Måns) drack en patients kiss idag i julkalendern. Han dolde misstaget fint genom att gurgla och analysera kisset ,och därmed sjukdomen, och säga att patienten hade ryggskott.
På ett visst kontor i en viss stad skrattades det så att glasögon måste torkas och ben korsas, så roligt var det.
Juligen
Årets julkalender är faktiskt ganska bra. Okej, den har inget juljuligt tema som Sunes Jul eller förra årets där Mira och Elfrid jagade runt, men den är banne mig den roligaste på länge! Kanske inte för de små, små barnen som inte har lärt sig tjusningen med Anders&Måns, Sverigest nästroligaste komikerpar (1: Ander&Johan, Hipphipp-killarna ni vet, 2: Anders&Måns, julkalendern, Så funkar det; 3 (delad): Mia&Klara; 3 (delad): Filip&Fredrik, har varit med i det mesta, gjort det mesta.), men för de lite äldre är den superskoj!
Idag var de ytklädda till läkare/sjuksystrar. Det var såklart kul, eftersom att de inte är det "på rikigt" i kalendern, men det bästa är att de helt bryter upp rollerna! René, som är den smartaste och hör och häpna tjej!, fick vara nånslags översyster eller läkare. Lage, den lite dumme (och ack så charmige! Spelad av Anders med dialekten) fick vara kirurg. En patient hann han operera klart, och en patient hann börja lite smått på (levertransplantation). Sen har vi Klas (Måns, den lille, han som är den bossige i "verkligheten"), som ansers sig vara bäst i största allmänhet. Han var utklädd till sjuksyster. Med betoning på syster. Han hade strumpbyxor och nån slags klänning. Det såg inte alls konstigt ut, han var riktigt fin, men hade nån annan, kostymnisse eller i allmänhet traditionell, hade nog det påpekats att Klas hade "tjejkläder" på sig. Klas hade säkert fått protestera och klaga högljutt, om inte Anders&Måns fått bestämma alltså. Men Klas klagade inte. Han hade sina strumpbyxor och var ganska nöjd med det.
Therefore, I like the julkalender this year!
Njut av Lage och de andra HÄR.
(Toffs: Checka out mina sjukt snygga topic och conclusion sentences!)
Idag var de ytklädda till läkare/sjuksystrar. Det var såklart kul, eftersom att de inte är det "på rikigt" i kalendern, men det bästa är att de helt bryter upp rollerna! René, som är den smartaste och hör och häpna tjej!, fick vara nånslags översyster eller läkare. Lage, den lite dumme (och ack så charmige! Spelad av Anders med dialekten) fick vara kirurg. En patient hann han operera klart, och en patient hann börja lite smått på (levertransplantation). Sen har vi Klas (Måns, den lille, han som är den bossige i "verkligheten"), som ansers sig vara bäst i största allmänhet. Han var utklädd till sjuksyster. Med betoning på syster. Han hade strumpbyxor och nån slags klänning. Det såg inte alls konstigt ut, han var riktigt fin, men hade nån annan, kostymnisse eller i allmänhet traditionell, hade nog det påpekats att Klas hade "tjejkläder" på sig. Klas hade säkert fått protestera och klaga högljutt, om inte Anders&Måns fått bestämma alltså. Men Klas klagade inte. Han hade sina strumpbyxor och var ganska nöjd med det.
Therefore, I like the julkalender this year!
Njut av Lage och de andra HÄR.
(Toffs: Checka out mina sjukt snygga topic och conclusion sentences!)
Vis, visar, visast
Man blir smart av att skriva essay. Kanske inte bara om det man skriver, tyvärr, utan alltför ofta trillar en massa sidospår ner i knät på mig.
Som detta: Harold Blooms kanonlista, alltså det han tycker är värt att läsa. Jo tjena.
Jag hittade den via en mycket spännande blogg som ska utforskas mera (denna).
Kom ihåg: om vissa ord ser skumt fetmarkerad ut så är de förmodligen länkar. Detta är ingen länk, men detta, och så det här. Ni förstår, jag är insnöad.
Som detta: Harold Blooms kanonlista, alltså det han tycker är värt att läsa. Jo tjena.
Jag hittade den via en mycket spännande blogg som ska utforskas mera (denna).
Kom ihåg: om vissa ord ser skumt fetmarkerad ut så är de förmodligen länkar. Detta är ingen länk, men detta, och så det här. Ni förstår, jag är insnöad.
Snö
Det hetssnöar ute. Jag borde skriva essay, men lyssnar på kära Krister H som läser Harry Potter och Fången från Azkaban och hoppar runt i etern.
Men nu ska jag ta tag i saken, tända advenstljusstaken och fortsätta skriva. Brilliant ska det blir, precis som Rowling och hennes bästa skapelse Snape förtjänar.
Om man blir uttråkad: Julkalendern Stjärnfall och Vinterkyssar.
Men nu ska jag ta tag i saken, tända advenstljusstaken och fortsätta skriva. Brilliant ska det blir, precis som Rowling och hennes bästa skapelse Snape förtjänar.
Om man blir uttråkad: Julkalendern Stjärnfall och Vinterkyssar.
Till Toffs
Det är den första december, äntligen! Ingen snö, men det var ju faktiskt bara bra att Anders blaskade igår. Det spelade ändå ingen roll, pepparkakasbak i några timmar fick igång julstämningen rejält, och jag tror bestämt att Sagan om Ringen (ååååh när Legolas rider in i Vattnadal! Jag hade nästan glömt lyckan med den scenen!) med glögg blir en ny advetnstradition.
Helgen har bara bestått av att förbereda julen, eller i alla fall försök att förbereda den. Vi skulle shoppa julpynt på Myrorna men kom hem med en ny hallmöbel, en sådan i precis vår stil. På grund av mycket pyssel och pynt, lite plugg, mycket häng och en hel del film har bloggen tagit ledigt. Men nu är den tillbaka, Toffs, det var mest det jag ville säga. Förvirrat? Nej, inte alls.
Morgonen har gått åt till att studera Snape på nära håll. Det är inte illa det! Och behöver jag säga att om Alan Rickamn kommer och vill röva bort mig och gifta sig med mig en stund så går det för sig. Faktiskt.
För övrigt är årets julkalender mycket ful, om ni frågar mig.
Helgen har bara bestått av att förbereda julen, eller i alla fall försök att förbereda den. Vi skulle shoppa julpynt på Myrorna men kom hem med en ny hallmöbel, en sådan i precis vår stil. På grund av mycket pyssel och pynt, lite plugg, mycket häng och en hel del film har bloggen tagit ledigt. Men nu är den tillbaka, Toffs, det var mest det jag ville säga. Förvirrat? Nej, inte alls.
Morgonen har gått åt till att studera Snape på nära håll. Det är inte illa det! Och behöver jag säga att om Alan Rickamn kommer och vill röva bort mig och gifta sig med mig en stund så går det för sig. Faktiskt.
För övrigt är årets julkalender mycket ful, om ni frågar mig.
