Åhå del två
"Jag är en sån skicklig skrivare, jag kan ju till och med rimma" var på förslag till dagens rubrik, men nu belv det inte så, det betydligt kortare andra alternativet vann helt enkelt.
Jag tog tag i beskedet om bostad och har nu tackat Ja, plus betalet en läskigt stor deposit. Hoppas jag inte kvaddar rummet eller så, men städad som jag är ska det nog gå bra. Nu börjar det i alla fall kännas på riktigt och allt det där. Det jag är mest rädd för är att jag ska få förfärlig hemlängtan och kasta mig på ett ryanairfulplan därifrån i februari typ... Men, jag har en hel hög sköningar som lovat att hälsa på (Toffs är en av dem hopaps jag?!), så jag kanske får en bit Sverige varje månad vem vet. Alla som vill är varmt välkomna, och vissa (de oväntade, som systeryster Jojo och fröken kusin C) blir jag extra glad om de kommer såklart.
Men Åhå del två handlar även om essay såklart. Den med alla pilar ni vet. Jag har börjat försöka reda ut vad som kan sparas till utveckling, men det känns ju som att det inte blir något kvar... Nåväl, som fröken T (igen) sa, tänk på de som inte skrivit alls... Jag har ju i alla fall att jobba med. Sån är jag; kvantitet före kvalitet i första hand så att man kan stryka och göra om.
För övrigt, hur senil får en 35-40-årig farbror bli? Han lyckas inte komma ihåg Emelies namn, det blir bara Emmapannkaka av det hela. Tur i och för sig, hon kan ta det och alla andra har kul. Nämnda förken E och jag brukar kolla in varandra när någon säger nåt skumt, och igår var det en turkisk tjej som vi bestämt tyckte tog till den grövsta av engelska svordomar TVÅ gånger! Bara sådär, helt ut ur luften. Jag skrattade, fröken E skrattade, ingen annan verkade reagera, kanske var det bara vi som lyssnade.
Årets jullåt: Peter Jöbacks Halleluja (eller Decembernatt som den tydligen heter på riktigt). Kan bero på att det är en (Leonard Cohen?) cover. Mycket bra, mycket gåshud. (Note to myself: blunda om du lyssnar via youtube, asfula videosar där.)
Jag tog tag i beskedet om bostad och har nu tackat Ja, plus betalet en läskigt stor deposit. Hoppas jag inte kvaddar rummet eller så, men städad som jag är ska det nog gå bra. Nu börjar det i alla fall kännas på riktigt och allt det där. Det jag är mest rädd för är att jag ska få förfärlig hemlängtan och kasta mig på ett ryanairfulplan därifrån i februari typ... Men, jag har en hel hög sköningar som lovat att hälsa på (Toffs är en av dem hopaps jag?!), så jag kanske får en bit Sverige varje månad vem vet. Alla som vill är varmt välkomna, och vissa (de oväntade, som systeryster Jojo och fröken kusin C) blir jag extra glad om de kommer såklart.
Men Åhå del två handlar även om essay såklart. Den med alla pilar ni vet. Jag har börjat försöka reda ut vad som kan sparas till utveckling, men det känns ju som att det inte blir något kvar... Nåväl, som fröken T (igen) sa, tänk på de som inte skrivit alls... Jag har ju i alla fall att jobba med. Sån är jag; kvantitet före kvalitet i första hand så att man kan stryka och göra om.
För övrigt, hur senil får en 35-40-årig farbror bli? Han lyckas inte komma ihåg Emelies namn, det blir bara Emmapannkaka av det hela. Tur i och för sig, hon kan ta det och alla andra har kul. Nämnda förken E och jag brukar kolla in varandra när någon säger nåt skumt, och igår var det en turkisk tjej som vi bestämt tyckte tog till den grövsta av engelska svordomar TVÅ gånger! Bara sådär, helt ut ur luften. Jag skrattade, fröken E skrattade, ingen annan verkade reagera, kanske var det bara vi som lyssnade.
Årets jullåt: Peter Jöbacks Halleluja (eller Decembernatt som den tydligen heter på riktigt). Kan bero på att det är en (Leonard Cohen?) cover. Mycket bra, mycket gåshud. (Note to myself: blunda om du lyssnar via youtube, asfula videosar där.)
Kommentarer
Trackback
