Tiden (fredag 14.23)

Att förstå tiden är inte lätt. Den gäckar mig ständigt. Ibland går den fort, flyger förbi, ibland när jag vill det och ibland när jag inte vill det. Ibland segar den sig fram som gammal sirap som blivit helt sockerklistrig och beter sig inte alls sådär snabbt och lätt som jag vill.
Ibland är tiden bara som den är, den flyter, utan att jag reflekterar över den.

Aldrig har jag tyckt tiden gått så fort som under den här hösten. Aldrig har dagarna förefallit så ljuvliga, så korta men ändå så fyllda av...liv.
Och i vår får jag vara här, här där tiden beter sig precis så som den vill, utan att bry sig om vare sig (varesig?) möss eller människor.

HP

Jag har som sagt (?) börjat årets lyssning av Harry Potter, och är inne på bok fyra. Jag återförälskar mig i alla karaktärer igen och förundras över alla de lager jag tycker de har. Alla biroller är inte helt utforskade, tack gode gud på många sätt, men detta löser ju fanfiction.net (ca 478449 träffar på just HP) helt utomordentligt. Jag är mest kär i mr Weasly just nu, mycket beroende på hans stora samling stickkontakter och batterier.

Imorgon är det jobb igen, faktiskt mycket härlig, på alla sätt och vis.

Bokgeografi

Allt är bra i skolan, men jag orkar, och kan, inte skriva om allt som händer.

Så jag skriver kort om något helt annat:

Bokgeografi. (The East African way of things.)
Helt ärligt snodd från Toffs.

Berätta om en bok du läst som utspelar sig på den afrikanska östkusten eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Min fascination för Afrika har vi ju pratat om. Och en del av det kommer naturligtvis från böckernas förlovade land, där drömmar blir verklighet och allt det där finfina faktiskt händer. En av mina favortiböcker, som utspelar sig både i London och på hela den östafrikanska kusten är Lesley Lokkos Rivalerna. Jag älskar kulturkrockar i böckerna, där man måste fundera över hur man själv tycker att saker och ting ska vara. Där folk är åsnor och sivn, men där de även ändrar sig, där oväntade saker sker och där man aldrig vet hur slutet slutar, om det är gtragiskt, komiskt, romatiskt eller bara helt....vanligt. Rivalerna har det där. Det är även en sorts familjekrönika (jmfr Andarnas hus), en annan slags berättelse jag är ljöligt svag i.

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till ett östafrikanskt land. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Alexander McCall Smith fascinerar mig därför att han är en av de där sköna britterna (well, skotte) som växt upp i gamla fina Sydrhodesia, men sedan hamnade i the mother land, eller i alla fall Skottland. (Lite som Lesley Lokko som också är lite skotte!) Han kopplar ihop två av världens mest spännande ställen, och jag vill någon gång åka till Mma Ramotswes lilla stad, där hon har sin Damernas Detektivbyrå, där hon dricker sitt roobios på verandan med Grace Makutsi. Britter som växt upp i någon gamla afrikansk koloni är på ett visst sätt, inbillar jag mig, och det gillar jag!


Berätta om en bok av en författare som anknyter till ett östafrikanskt land, som du inte läst, men är nyfiken på.
Oj, det finns nog en hel del som jag inte alls har koll på... Jag är dålig på att läsa för tillfället, men jag ska ta tag i det! Jag måste uppdatera mig på I taket lyser stjärnorna snarast!

För övrigt ska jag nog läsa Angus, thongs and full-frontal snogging i en väldigt stökig och något omogen åtta snart. Hujedamej!

"Gillar"

Ibland gillar jag Christian&jag väldigt mycket. Vi är rätt bra ihop, allt som oftast.
Och vi har prövat på vår...relation på de flesta sätt. Vi har bott isär, vi har flyttat ihop fort, vi har rest massa tillsammans, både med familjer och vänner och ensamma, vi har bott ifrån varandra några månader (utan större problem!), vi har skaffat hund ihop och nu sist köpt hus ihop. We're in it for the long run, eller något i den stilen.

Och vi hittar fortfarande på roliga saker ihop. Ibland hittar han på och jag genomför, ibland hittar jag på och han genomför. Vi gör det tillsammans, helt enkelt.


SATC

Men jag vill se Tvåan NU!
Jag är helt fast i serien. Igen. För sjuttioåttonde gången.
Men jag ÄÄÄLSKAR trailer till tvåan, verkligen. Ska Stanford gifta sig? Varför är Miranda plötsligt extra kul i Abu Dhabi? Vad händer med Charlotte och kidsen? Ska Samatha bli kär igen, och framförallt, är Aidan tillbaka?! (Jaa, jag är team Aidan, gogogo!)

Imorn ska jag kolla på underbara Ettan igen, om jag hinner.

Kärlek

Jag har ju börjat digga Äntigen Morgon, något jag trodde var heeelt omöjligt för några...år?...sedan. Men något ändrades! Jag lyssnade på det sommaren då Katrin Z, då Schulman, och han i Rob n Raz (Raz var det nog) var vikarier, och tyckte om det mer än MorgonZoo. Det var nog då hatet mot Mix Megapol släppte, sen har oviljan gått över i mer och mer gillande. Kanalen har ju Pär Lärnström och då och då favvosen Cecilia Blankens (love!), något som gör i alla fall mig glad.
Nåväl.
Anders Timell är ju såklart bäst av alla i det mogonprogrammet, och jag önskar hett just nu att de tar in Orup som någon slags extravikarie då och då, för han och Anders T passar ju verkligen bra ihop!

Vad jag vill säga med det här inlägget? Jag vet inte. Kanske att radio är bra? Helst ska de bara prataprataprata och inte spela musik (och absolut inte ha en massa reklam förstås). Kanske är P1 något för mig? Eller ska jag börja med tråkP4?



Igår fick jag en examenspresent av hela familjen (den utökade alltså, med herr Cs mamma&pappa och bror&fröken E) så det är väl bäst att jag sätter igång och skriver på uppsatsen så att jag faktiskt kan ta examen om en litenliten månad.
(Just ja, det var ett egenkomponerat presentkort på något jag anser mig behöva mycket, nu när vi har en bit in till stan.)


Den kanske?

Slutet är nära

Jag sitter med slutupggiften, men tankarna är som vanligt långt borta.
Oftast är de en vecka fram i tiden då vi vid det här laget sitter på banken och snart är klara med lånet till huset. Om en vecka äger vi officiellt huset på Tranbärsvägen. Om preics en vecka åker vi till Edinburgh, ungefär några timmar efter det att vi blivit husägare på riktigt. Jag längtar efter att se en av världens finaste städer igen, staden jag hoppas att jag fortfarande kan som min egen bakficka. Jag drömmer om att gå på mina favoritgator igen, och kanske handla i de affärer jag alltid handlade i. Jag saknar älskade Skottland. (Fast jag märker att jag ibland blandar ihop vissa gator med de i älskade Wolverhampton... =))

Ge mig om en vecka nu!


Uniområdet i kära Wolves får symbolisera städer jag älskar + jobbet med slutuppgiften

Fablernas värld/Chokladfabriken

Jag önskar ofta att jag finge jobba i Willy Wonkas Chokladfabrik. Men jag jobbar bara på Willys. Trist.
Fast just nu, under ombyggnaden, är det skoj för det är som att vara i Fablernas värld! Affären är nämligen invaderad av diverse skumma göteborgare (med jättetatueringar och kroppar som Dolphs) som klättrar i taket och kallar sig hantverkare. Hela bunten låter som bröderna Bäver då de byggde skogens ljugarstuga (i Fablernas värld alltså).
Så okej, vi har inga oompaloompas, men vi har ett gäng snickesnackande göteborgare, och det får väl duga, det är ju hårda tider vi lever i.

(Fy fan vad trött jag är.)

Palsternack

Finns det inte någon författare som heter typ Boris Palsternack? I så fall ska jag banne mig läsa honom, för min nya älskagrönsak (moroten blev nerknuffad efter typ 20 år ensam på toppen) är palsternackan. Jag kan äta den rå, ungsrostad, stekt, säkert riven och mosad också. Mmm.
Dessutom har vi under några veckor haft en hel drös kiwikorgar hemma, så numera äter jag fler kiwis än jag äter äpplen, mycket oroväckande.
Helt enkelt: gud vad nyttig jag är EMELLANÅT. Emellanåt är jag inte ett dugg nyttig, så det jämnar ut sig.

Nu spurtar de på TVn, och jag bryr mig inte det minsta. (Fast jag hoppas att den där Anna vinner, mest för hennes skull, men lite för herr Cs också förstås.)

Peace out!



Update: Han hette visst Pasternack och inte Palsternack. Synd.

Fylleri

Hipp hipp hurra för mig!
Jag fyller sjukt gammal idag, 26. Men jag är nöjd med livet just nu och alltså rätt nöjd med att fylla så gammal trots allt.
Jag har en fin pojkegrabbman vid min sida, som jag ju faktiskt köpt hus med. Jag har valt rätt yrke, även om jag kan tänka mig att inrikta mig ännu mer specifikt i framtiden.

Idag var jag inte med på någon vanlig engelska, utan engelska med IV Preparand på förmiddagen, vilket innebar att jag och min handledare satt och pratade engelska med tre tjejer i typ 45 minuter. Gött det, som handledaren kanske kunde sagt (hon är från Göööööteborrrg). Sedan, efter lite jättelyckad (jag känner mig godkänd redan haha!) planering var jag med min handledare när hon hade svenska (som andraspråk, heter det kanske) med en IV Internationell-klass (inte säker på att det heter det men kallar det nog för det...). Det gjorde mig tung i huvudet men ack så lätt i hjärtat! Vi pratade om mat och vart man kan bo i Falun, vad man helst ser på TV och annat man tycker om och inte tycker om. Det var ett glatt gäng som sade sig vara dåliga på svenska, men ändå ville de väldigt mycket. Dit vill jag tillbaka!

Kanske, någon gång, ska jag läsa just Svenska som andraspråk på Högskolan, det vore väldans fint. Vi får ser hur det blir med jobb och examen och allt. Just nu ska jag inte tänka för mycket, bara baka Leilatårta och kanske skriva en mening eller två.


Fan vad grattis

Idag köpte vi hus.
Det gick fort, faktiskt! Vi har spanat in en del hus som varit mer eller mindre intressanta, men det var bara andra huset vi var med och budade på. Eller tja, nån vidare värst budgiving var det inte, vi var faktiskt själva. Det ni!
(Det var ett annat par, alternativ en annan människa, som var intresserade, men det verkade som att mäcklaren inte fick tag på dem, så så intresserad/e var den/de. Ha!)

Nästa vecka fyller jag 26. 26 ÅR GAMMAL. Det blir nog inget hallabaloo, mest lite tårta med närmaste familjen, minus mamma&pappa och hela min närmaste familj (2 x moster, 2 x morbror, 3 x kusiner, 3 x kusinbarn, 3 x kusinpartners), och så.

Inte konstigt att jag gör bokslut med min ungdom. Jag läser om gamla flammor som jag aldrig kan ångra, för de gjorde mig ju den den vuxna fröken H jag faktiskt är idag. Jag kan sakna dem, jag önskar jag fick säga Tack. Tack för att ni ledde mig hit. Tur jag har alla kompisar inom räckhåll, de som kanske ännu mer format mig till den jag är idag, de kan jag alltid säga Tack till när jag vill.

Jag är sjukt lycklig, om man nu kan vara det. Märks det?

Just ja. Nu är det snart Succéduon på Tvåan. Missa inte! I LOVE Anders&Måns!

Klar!

Jobbet är gjort.
Essayn är finally inlämnad.
Disken är diskad.

Nu tar jag fredag.

Redheads

"Jag samlar på stickkontakter. Och batterier. Jag har faktiskt en stor samling batterier."
Jag älskar Mr. Weasly, han är en av världens roligaste figurer. Ron är rätt bra han med, "jag vet hur man använder en fullitån nu!"

Min fullitån går bra. Fortfarande. Om någon undrar.

Friends and Sex and the City

Jag har två tjejgäng, kan man säga.

Det ena är gammalt som gatan men kanske inte så aktuellt som det borde vara. Vi tre är som flickorna i bästaste serien Vänner. Fröken P, som bor i Norrköping (haha!), är såklart skönflummig som Phoebe. Hon målar och skapar och grejar och har en sån där skön klädstil som Pheebs har. Hur hennes karl är vet jag inte än, kanske är han lugn men ball, som Mike. Hoppas. Fröken J, däremot, bor nära sin Phoebe i Linköping, hon är mer Rachel. Hon är fart och fläkt, en del mode och mycket humor! Hennes karl är bergis som Ross, för han utbilddade sig till något som ingen av oss vet vad det är. (Fast, det är ju Chandler!) Jag är därför Monica, städgalningen med en inneboende tjockis, som har en karl som inte är av denna värld utan en mycket konstigare. Jag är pedant och inte alls lika flummig som Phoebe och Rachel, men det är ju därför jag älskar dem!

Mitt andra tjejgäng är också från New York, men vi är i alla fall samlade! Det är fröken CK, vår egen Samantha på alla sätt och vis! Kläderna, männen, snacket! Hon är cool och stark, vår egen Samantha. Prydliga fröken syster Jojo, är ju såklart sköna Charlotte. Hon är precis den stilen och mycket det tänket, and I love it! Jag är Miranda, den där envisa bruden, som faktiskt har drag av rött sig. Jag vet att jag kan, men ibland är jag för envis för att se det, tror jag i alla fall (se där!). Carrie saknas, men vi har i alla fall en Chewbacca!

Nu ska vi snart sova, i vårt adventspyntade hem, jag och min Chandler/Steve.

Sheldonvänner

Idag älskar jag mina vänner, trots (tack vare?) att de inte är som Sheldon.
En hjälper mig i mina tvivel och funderingar om skolan, livet och jycken, hon är helt enkelt min klippa.
En får mig att skratta trots att bor så himla långt borta, han är min själkompis.
Två får upp min självkänsla enormt, jag vet inte riktigt hur, men de är lätt mina kramkompisar.

Det är några av de jag älskar idag, men oftast älskar jag ju alla mina vänner såklaaaart! En kom precis hem från BB förresten, med en egen finfin liten Kämpe!

Och för övrigt går det numera framåt med uppsatsen. Tackgodegud för den!
Och för övrigt har jag världens bästa man som klickade hem The Big bang Theory-sänsongerna typ nyss, visserkligen bara på låns, men ändå... (Tänk er ett litet lurigt leedende här så fattar ni grejen bättre.)

Äntligen! (?)

Jag kallar mig gärna feminist, för det är vad jag är, såklart (being a woman and all).
Men sen är det ju det där med männen och skönheten. Jag är alldeles för brydd om både män och mitt utseende för att vara feminsit, skulle jag vilja påstå. Jag bryr mig ofantligt om vad män, och andra kvinnor!, tycker, och tycker visst att vi är sjukt olika på många sätt, likadant som vi kvinnor är. Bara för att man är kvinna är man ju inte som granntjejen eller hon i kassan på ICA. Vi är individer, allihopa, så förr sa jag ofta att jag är humanist, inte feminist.
Men jag börjar undra om jag helt enkelt inte är postfeminist? Som Bridget Jones! Det är hög igenkänningsfaktor på den damen, och trots att hon kanske inte beter sig som en typisk feminist så är hon ju en av de där ultimata förebilderna. Och tydligen är hon postfeminist.
Begreppet har inte kommit in så mycket i svenskan än visst, men på engelska wikipedia finns en någorlunda förståbar artikel om både second-wave, third-wave och postfeminism. Jag fattar inte allt, men jag vet att sjukt spännande är vad det är!


Briggan i filmtappning

(Och nej, jag tycker inte att Bella i Twilight kan beskrivas som en postfeministisk karaktär. Hon är bara sorglig.)

Disgrace

Jag känner alltid skuld när jag läser om Afrika, eller rättare sagt, litteratur från(/om) Afrika. Jag har inte kolonialiserat, förtryckt och förstört den delen av världen, inte direkt i alla fall, men jag är en del av den vita historien som gjort Afrika till vad det är idag.
Jag läste just ut Coetzees Disgrace, och de vanliga Afrikakänslorna dyker upp. Han problematiserar, och visar samtidigt vad som är felet; fortfarande de vita. Men den sista meningen vänder boken tycker jag, och för sådana meningar är man värd nobelpriset tycker jag.

Så, jag fick visst lite plugg gjort idag trots allt. Tjoho! Helg snart?

Chandler forever

Okej, DEN HÄR videon är mycket bättre än den förra! Check it ooooouuuut!

Nu borde jag ta tag i mitt liv. Pust...

Friends forever!

På blogg.ses (.se's?) startsida finns idag ett inlägg om att Vänner ska bli film, och guuuud vad det värmer! Jag tror jag hört det förut, men det är i alla fall en toppenbra "nyhet"! Och det är ju inte så konstigt att de (producenterna?) vill göra en film, nu när Sex and the city-gänget lyckats göra två (well soon i alla fall). Tänk vad pengar de kommer tjäna... Jag tänker då bidra till att den går bra, för serien är kanske en av de bästa i världshistorien.


Chandler! Min bästaste karaktär någonsin!

Fattig student

Sitter och spotifyar musik till i eftermiddag då jag och Filip ska hänga. Söker man på "barn" så kommer en hel drös låtar av Allas Vår Astrid Lindgren upp, och jag inser att ja men! Detta är ju dagens, veckans, höstens låt!


Tommy Körberg - Fattig bonddräng
(jag hittade ingen bra video där finaste Björn Gustavsson sjunger...)

Preciiiiiis så känner jag nu! Tänk att en sång kan säga så mycket... Och kan stämma så bra. Jag antar att det är för att det var (förlåt, jag kan inte skriva Lindgren som man bör när det handlar om författare, för hon är mer än Lindgren hon är ju) Astrid, allas vår älskade Astrid, som skrev den.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0