Tiden (fredag 14.23)

Att förstå tiden är inte lätt. Den gäckar mig ständigt. Ibland går den fort, flyger förbi, ibland när jag vill det och ibland när jag inte vill det. Ibland segar den sig fram som gammal sirap som blivit helt sockerklistrig och beter sig inte alls sådär snabbt och lätt som jag vill.
Ibland är tiden bara som den är, den flyter, utan att jag reflekterar över den.

Aldrig har jag tyckt tiden gått så fort som under den här hösten. Aldrig har dagarna förefallit så ljuvliga, så korta men ändå så fyllda av...liv.
Och i vår får jag vara här, här där tiden beter sig precis så som den vill, utan att bry sig om vare sig (varesig?) möss eller människor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0