Fröken Wallenlöv

Jag känner alltid skuld när jag läser om Afrika, eller rättare sagt, litteratur från(/om) Afrika. Jag har inte kolonialiserat, förtryckt och förstört den delen av världen, inte direkt i alla fall, men jag är en del av den vita historien som gjort Afrika till vad det är idag.
Jag läste just ut Coetzees Disgrace, och de vanliga Afrikakänslorna dyker upp. Han problematiserar, och visar samtidigt vad som är felet; fortfarande de vita. Men den sista meningen vänder boken tycker jag, och för sådana meningar är man värd nobelpriset tycker jag.

Så, jag fick visst lite plugg gjort idag trots allt. Tjoho! Helg snart?