Min största sorg i livet är att Jävla Kajsa inte finns på youtube
Jag hittade i alla fall en ny spännande blogg idag, en blogg om ett av mina gamla drömyrken! Jag har läst och klurat, och funderat på om jag trots allt inte gillar de små detaljerna där den anonyma människan bakom arga bibliotekstanten kommer fram, där hon/han berättar om sin kärlek till Morrissey, sin iPod och andra småsaker. Jag är en människoknarkare av stora mått.
För övrigt så fanns det inga klipp från Tignerts gamla favvofilm på youtube, jag hittade inga i alla fall. Synd, för en ung Mmmmmchristian Slater är alltid trevligt att titta på, när min alldeles egna Mmmmmchristian är alldeles för långt borta. Jag tröstar mig med bio och billigt ASDA-godis.
Och. Jävla Kajsa finns inte heller på youtube. Oh le pooh. (Tur jag kan alla avsnitt utantill inuit huvudet.)
Om konsten att inte blogga om något särskilt
Jag har egentligen ingenting att säga. Men som jag läste i någon blogg någonstans, någon gång - jag bloggar alltså finns jag.
Vi fattar inte att vi ska åka hem om ungefär en månad och lite till. Det känns ju som att vi varit här ett helt liv. Vi har klarat oss igenom hemlängtan, matdepressioner, knasiga lärare, konstiga kurser och allmänt jobbiga social relationer, och nu ska vi snart åka hem. Det är det här som är hemma, det där hemma vi lämnade i januari känns så obeskrivligt långt borta.
Jag och fröken Ingmar Boll ska i alla fall ha återförening någonstans i Sverige nästa år för att dregla över Alice i Underlandet (som jag antar och hoppas att den kommer heta, för Underlandet är bra mycket mer romatisktspännande än Wonderland för mig), det har jag bestämt (idag på myth-föreläsningen). Fröken Grodan Bergman sa att hon önskat och hoppas och längtat så efter att Tim Burton äntligen skulle ta sig i kragen och göra den filmen, så när vi snubblade in på den sidan igår på IMDB höll vi på att hoppa högt av lycka. (Wkipedia det om ni vill veta mer.)
Dagens, och gårdagens, skratt stod återigen Rederiet för. Seriöst, vem stöter på någon genom att säga "det känns som att det finns något mellan oss, nånting särskilt..."?
Micki och Nikolaj
Seriöst, varenda replik är rolig! Vem skrev manus? Varför är skådespelarna så knasiga? Allvarligt? Helt galet klipp, nästan lika bra som "Elin...elskar du honom?" (aka. Viggo dör och Per M vet inte riktigt hur han ska lyckas förmedla alla fina känslor så han skiter i det!)
Ikväll ska jag se Driving Lessons för mig själv, det var så dåligt ljud på youtube igår (inte i största allmänhet, det var nog bara dålig ljudkvalitet på filmen) att vi tog en vi kunde nästintill utantill istället; Robin Hood - Prince of Theives. Mmmmmchristian Slater (som ju är hans officiella namn). Undrar vad han gör nuförtiden...
Men spana in!
Sjävklart bloggar jag bara om detta för att jag är alldeles för...oinspirerad (som är fröken Ingmar Bolls word of the month tror jag!) för att skriva uppsatser. Ännu en börjar närma sig slutet, så bara en och en halv kvar. Det går fint, det här!
Villospår
Nu är Villospår inlagt på iPoden. Det är en sommartradition jag inte vill missa. På vägen till jobbet i sommar blir det Steget efter, Italienska skor och kanske...Brandvägg?
Sjuk?
Till R, som ju såklart borde ha en blogg: Tack för din kommentar, jag har saknat att höra från dig där nere i kommentatorsfältet! Och din pappa polisen är ju rolig, skicka sin minderårige grabb att köpa snus! Men det är klart, det var helt andra tider då... Inte behövde man ID eller jävlamedlemmsskap för att hyra film heller, det räckte med litet telefonnummer ifall man snodde filmen...
Manssjuk
Halsen har gjort halvont sen i...fredags? Huvudet och näsan är tunga och igentäppta sen inatt.
En dag i sängen, klagandes som en man, vore skönt. Men nej då, plugga borde jag, och motionera borde jag.
Det får bli pluggning så light det bara går (läsa alltså) och en långsam promand i parken senare. Hoppas bara solen fortsätter skina och värma upp England, då kanske livet känns lättare.
Vi kollade på Bröderna Lejonhjärta igår. Det var fint. (Men nog är den lite konstig i slutet när Jonathan ber Skorpan att hoppa med honom, värsta självmordet ju? Har alltid tänkt att Skorpan liksom erbjuder sig... Han är ju inte ens skadad... Men det är klart, de där två bröderna ville ju inte leva utan varandra. Lite fint ändå, då.)
Igenigenigen
Åååååh vad jag längtar, jag vet att jag tjatar, men den här trailern är såååå bra...
Nya scener! Harry Potter och Halvblodsprinsen
Nu ska jag försöka plugga. Försöka. Jag skulle bara prata av mig om världens bästa Harry.
jaghatarresedagboken.com
Efter en mycket lång och svettig dag, på många sätt och vis, med massa grupparbetande, pluggande, fikande och jeansprövande, slappnar jag av vid internet. Jag gör som vanligt misstaget att kolla Resedagboken, denna gång "kusin" Es sida. Jag hatar resedagboken. Jag hatar att alla andra verkar åka överallt, utom jag. Jag hatar att de måste rub it in my face. Jag hatar att jag aldrig kan vara nöjd... På en dag i Englnad rymms åska&blixtar, hällregn, duggregn, snålblåst, sol och värme. En mycket fascinerande blandning. Dessutom är ju herr C fortfarande här, och imorgon kommer kära gamla (jaa faktiskt!) mamma&pappa.
Och för er som undrar; herr C friade alltså inte "på riktigt". Åtminstone tror jag inte det. Det kanske helt enkelt är bäst att ni frågar han själva.
Återigen en sjukt spännande och mycket välutvecklad tanke från England, där ölen i alla fall är sjukt billig ute på lokal.
Och radion spelar Johnny Cash
(Igår slutade inte stabilt förresten, efter solen som jag försökte fånga på bild kom moln. Och regn. Och hagel.)
Livets gåta
(Och tänk på att jag ändå är född under första halvan av 1980-talet och alltså inte är helt...tekonologiserad. Men ändå, det där med ett liv utan Internet är svårt att förstå, till och med för en tidig åttiotalist.)
Sagor för barn som är vuxna nu
Nåja, snart är sommaren över och vi är återigen påväg till älskade Bejing.
För övrigt: spotifya Stefan Sundström och scrolla ner till Barn på nytt, där sjunger han "Hujeda mig sånt barn han var" med Eva Dahlgren, mycket underhållande.
Ska-vi-leka-vem-är-tjockast-leken?
Men vad fan. Det är ingen tävling. Visst, hon är inte speciellt stor i jämförelse med mig eller många andra, men det är klart att hon tycket att hon är tjock i jämförelse med sig själv. Om vi inte låter henne tycka vad hon vill om sin egen kropp, trots att hon är smal, är vi ju lika dumma som de som bestämmer att alla ska vara size zero. Eller något i den stilen... (Är ni med?) Jag är bara trött på att man aldrig får säga något om sin egen kropp utan att behöva jämföras med andra! Alltid ska vi jämföra, vare sig man är smal eller tjock, gammal eller ung. Aldrig får vi vara ifred för denna jämförelse, det är lite påfrestande.
Jag försökte förklara för New New (så heter hon, typ) att jag förstår vad hon menar, men att jag såklart inte tycker att hon är tjock. Tvärtom, jag tycker de där extra två kilona är fina på henne, det blir ju bara mer New New, samtidigt som jag förstår att hon tycker att det är irriterande att hennes kropp ändrats så.
För vad spelar det för roll hur vi är egentligen; vi ska alla en gång dö.
(Här skulle jag ha Beyonces Halo-video, men den finns inte tillgänglig i "mitt" land, så det är bara att Spotifya den.)
stream of consciousness
Gud det där var skönt.
Hon
Igen på tunnelbanan. Håret flottigt, trött i huvudet och kläderna obekväma.
Gud vad hon hatar Jobbet. Det där stället dödar henne långsamt. Men så är det väl för alla. Orkar inte ens tänka.
Hon tittar upp från mobilen, för att slippa tänka. Mittemot sitter en grå gubbe, han ser lika trött och sliten ut, antar hon. Han tittar upp, fort och nervöst, och kastar ett svagt leedende mot henne. Känner hon honom? Nej, men han brukar visst ta samma tunnelbana som henne, till och från Helvetet.
Vad vill hon med sitt liv då? Mammas ord ekar.
Intefanvetjag! Jag vill... sedan tystnar det. Blundar ett litet tag. Gubben visar sig svagt innan hon stänger ögonen för världen.
*
Det går bättre att tänka när hon väl kommit hem. Ute snöar det fortfarande, stora flingor, men det är minusgrader, det vissar den gmal termomenterna som suttit utanför fönsteret sen hennes farmor bodde där. Kanske är den trasig, hon bryr sig inte. det bästa sättet att se vilket väder det är ute är att titta ut och se hur alla människor är klädda.
Här uppe i kalla nord klär sig alla lika, tänker hon och slår i gång radion.
Här uppe i kalla nord tål vi inte tystnaden, tänker hon och slåt av radion.
Hon behöver hitta någon att vara tyst med. Som den där gubben, han kanske är bra på att vara tyst. Bra på att vara tyst med mig.
John Blund kommer nu!
Oh yes
Det är helt galet vad veckorna går fort, och trots att det är skönt känns det lite konstigt också, såklart. Jag menar, snart är tiden här slut och då är det nästan dags att bli vuxen....typ.
Res res kommer aldrig mer igen
Men jag är ju nästan på resande fot nu, för även om det här är mitt tillfälliga hem är det ändå borta. Jobbigt.
En dagstur till Dudley eller så kanske kan stilla mitt begär.
För övrigt är det skönt att tiden går fort.
Hips don't lie
Tant Wallenlöv när hon just kommit in från joggingrundan, lagom mör...
Vad nytt annars då? För mycket!
Brevid mig bor en fransk tjej, och vi har upptäckt att hon inte alls är så vän och snäll som hon ser ut att vara. Hemma i le France hade hon en pojkvän sedan ett år, och han skulle komma och hälsa på. Han är här nu faktiskt, men gissa vad? Precis innan han kom såg hon till att träffa en ny boyfriend. Schysst va? dessuto har hon varit på jakt efter en man för att practise her english. My ass! (Hur ofta kallas det att träna på sin eneglska genom att vrålhångla med Hon har dejtat kraftigt, och tar tydligen emot skjuts hem av skumma farbröder i läskiga gamla bilar. Illa!
Internet var dött ikväll så Melissa, Nim och jag samlades i köket en sväng och beklagade oss. Melissa drog sig tillbaka efter mycket om och men, men Nim och jag fortsatte att umgås lite, lite med varandra och lite med den stackars snälle, söte och allmänt rare fransmannen (fast fröken le France har sagt att han varit otrogen not henne också...).
Det var dagens skvaller, direkt från England bästa damtidning, moi! =)
Nu har jag ont i huvudet och borde läsa, så detta får räcka.
Imorgon kommer fröken P, har jag sagt det?
Good night, sweet dreams! som mamma faktiskt brukade säga till mig när jag var liten.
Moses vs. Kalle Stropp
Nu ska jag vara intellektuell och läsa dikter innan jag hetssomnar. (Det är jobbigt att tvätta massa tvätt, plugga och prova nya fikaställen...)
Ibland längtar jag tillbaka till en tid då Kalle Stropp var den coolaste litterära figuren jag visste. Men hey, egentligen spelar det ingen roll, för Äventyret när de ska rädda kotteskogen är fortfarande en av de bästa filmer jag sett, och definitivt det mest spännande äventyret sen Moses tog sitt folk ut ur Egypten genom Röda Havet (jaa, jag är insnöad på myths nuförtiden).
Plåtniklas in action!
HÄR finns en massa mer! Börja HÄR! Jag ska nog kolla på det imorn. Kanske med en påse pocorn...
Man ser det man vill se
Annars då? Jag har inte stressat idag. Eller ja, lite kanske, över vädret. Det skiftar så! Ena stunden sol, andra moln, och däremellan lite hagel. Jag tog mig i alla fall ut, sent om sider, och segheten i benen fanns där, fast inte lika mycket som igår.
Jag fortsätter att leka damfrisörska med mig själv. Hårklippet går sakta framåt, eller vad man ska säga, och idag färgade jag det litegranna. Jag tror att man sparar pengar på att göra-det-själv, även om det inte blir bra. Men hey, jag strävar inte längre efter att vara helt perfekt, det lämnar jag till småbarnsmorsorna och tonåringarna.
Fasiken vet om det bidde nån skilland...
Well, now you know!
Detta blir nog aldrig en blogg med tema, jag skriver det jag vill, ibland blir det bra, ibland blir det dåligt.
Surfar runt
I alla fall. Jag hamar på Dalarnas tidningar och hittar en krönika (blogg) jag gillar. Den diskuterar Blondinbella, och nu kommer jag till poängen: jag gillar Blondinbella, även om hennes blogg är sjukt trist. Jag fattar inte hur hon orkar, hinner, kan allt som hon faktiskt gör, men jag är impad över att hon gör det´!
Jag tror (vet?) att alla kan vara stressade, hur vi än lever våra liv. Alla har vi våra egna demoner att slåss mot.
(Ovärt inlägg, men någonstans var jag tvungen att säga det. Typ.)
