I don't feel like dancing

Det verkar som att många bloggare vill ha bilder både i sina egna skapelser och de andra bloggar de läser. Bilder hit och bilder dit. Jag har inte bestämt mig om det är bra eller inte. Det är tråkigt att inte ORDEN värderas så högt, att det alltid ska vara många bilder (helst på kläder), men att just orden inte spelar så stor roll. Samtidigt är det ju bra, bilder får ju igång fantasin på ett annorlunda vis än ord gör.

Nåväl. Jag har en kjol som jag vill dansa i. Lite såhär ser den ut:


En kjol från den fantastiska affären Primark


Nu till något viktigare.
Pandor är fina djur, som det tyvärr inte finns så många kvar av. Därför tänkte jag stödja dem genom att visa en fin liten video. (En video kräver nästan inga ord alls, det är oftast dåligt, men bra ikväll då jag börjar bli trött.) Enjoy!


Will you marry me?

Om jag fick skulle jag gifta mig med Mia och Klara. Måste jag absolut välja väljer jag lätt Klara, men helst vill jag absolut inte välja. Jag kan ha SVT Play som bestmans (eller brudtärnor eller vad det nu heter), som tack för att de låter mig se dessa underbara kvinnor fast jag inte är i Sverige.
Avsnitt fem var så roligt att jag dog litegrann innombords tror jag, av skratt och lycka förstås. Scenen när Daniel kommer hem och Mia säger åt han att skynda sig är obetalbar. "Jamen jag måste ju visa Klara hur du gör med näsan när du skämms för mig." Hur kommer man på såna saker? Och att Klara sitter helt cool i hans "balla" fönsterglasögon. Ha! I detta avsnittet skrattade de nog lite åt sig själva, för man kan se de där klassiska Hipp Hipp-leendena (alltså såna små smajl som Anders och Johan la sig till med ibland när de skrattade för mycket inombords åt sina egan scener, se speciellt stridsvagnsscenen i säsong 1).

Nu har jag snart myth class, det är inte på långa vägar lika kul som Mia och Klara. Fan.

Being bad

Ibland ljuger jag, både för mig själv och andra.
Idag har jag ljugit om att jag ska plugga sååååå duktigt heeeela kvällen.
Jag har gjort annat också. Det här till exempel. (klicka!) Jag gick inte igenom hela listan dock, bara vissa. George Lucas in Love är nästan FÖR bra!
Men de har glömt the end of the world, och världens bästa reklamfilm, så jag bjussar på dem ikväll, istället för traditionella godnattsagor.
The end of the world (klicka!)
Världens bästa reklamfilm:

Alles gut?

Vardagen är här igen, efter en vecka då jag nästan tyckt att Wolverhampton, England är lite exotiskt. LITE, inte mycket. Som vanligt när man är ute på resande fot nöjer man sig aldrig, i alla fall inte jag. Kanske har det att göra med alla man (jag) träffar, de som varit här&där och kan tipsa om hit&dit. Jag är rätt dum och nöjer mig sällan med vad jag har, tyvärr, därför drömmer jag nu (istället för att plugga hårt som jag lovade mig själv att jag skulle göra) om nya, spännande ställen artt åka till. Eller varför inte gamla, som sköna Beunos Aires, där vi var alldeles för få dagar! (Hittade en gammal bloggfavorit som nyss varit där.)
Nästa vecka kommer i alla fall fröken P, och då ska vi med största sannolikhet åka till London. Och det, mina vänner, är ju alltid något!

Idag blir det annars plugg; lite läsa, lite skriva, och lite allmänt fixa.  Jag har insett att jag inte behöver tokstressa, men det är bra om jag ligger i denna vecka, såklart. Kanske kanske kanske hinner jag njuta av vårvädret här, en liten runda i parken kan nog behövas efter alla pints som råkade slinka ner förra veckan... Solen skiner här, fåglarna kvittrar som besatta, och min dator säger att det är tre grader varmt ute, plus strålande sol såklart.

Nu ska jag kolla facebook och bli avundsjuk på alla äventyr alla andra haft i helgen. Sånt är jag bra på, att jämför mig med andra och må lite sådär halvtaskigt över min egen instats.
Fröken P, skynda dig hit!


The curious case

Vi lyckades efter lite om och men ta oss till bion igår, vi hann till och med en McDkaffe. Inte illa!
Sen, ÄNTLIGEN, såg vi Filmen. Den var kanske inte den bästa jag sett, eller joo, den var nog en av de bästa!, men det var en av de mest annorlunda. Visst har filmer lekt med tid och liv förut, kanske gjort att någon åldrats annorlunda, inte åldrats alls (aaaaaahh Braddan i An Intreview with a Vampire går ju inte av för hackor!) eller hoppat i tiden och därför åldrats annorlunda (Braddan är med i knasiga Twelve Monkeys till exempel).
The curious case of Benjamin Button är väl egentligen en helt vanlig kärleksfilm, men trots att kärleken är i fokus hela filmen finns det så många andra saker, delar, bitar, som lyser igenom och gör den till mer en bara en platt chick-flick.
Andra har skrivit om den, så jag lägger ner nu, men jag måste erkänna att jag hejar på Bard Pitt i natt, jag tycker han förtjänar sin Oscar nu, även om detta inte var den bästa rollprestationen han gjort. (Han skulle fått en för Babel!) Jag vet inte om jag tycker den förtjänar guldsttyetten för bästa film, Slumdog Millionarie kvalar också in till en av de bättre filmerna jag sett, även där på grund av tidsleken, och även där är huvudtemat Den Sanna Kärleken.
Men ingen är så bra som Brad (släng dig i väggen Johnny, Brad har något du inte har, så är det bara!), så en Oscar för bästa manliga huvudroll borde han få i natt, i landet där borta där saker kanske äntligen börjar ordna upp sig.


   

Statistik.

Hörrni. En dag nyligen hade jag 14 sånahärvahetere besökare. Eller unique page hits eller vad sjuttsingen det heter. Är inte det konstigt? Jag vet typ...trefyrafem personer som läser min blogg. Om inte de varit inne från lite olika datorer många gånger och tittat tycker jag det är skumt.
Eller skumt och skumt, spännade helt enkelt.
Nu har jag nåt att klura på innan jag ska sova ikväll.

För övrigt är den här tjejen väldigt skön. Jag bara älskar bloggar, och hur man kan bli kompis med människor utan att de vet det. Henne här är jag i alla fall nybliven kompis med! Jag är helt enkelt en bloggberoende fröken. (Som inte bryr sig så mycket om statistik, för att knyta ihop den berömda sävken!)

Visdomsord

Ibland är skype(/msn) helt underbart. Där finns liksom tiden att kläcka fram tidernas bästa citat.
Egentligen är allt ALLTID tillåtet, men det låtsas vi inte om. Man skulle bli så tjock då.
Jag älskar't.

Något jag inte älskar är röran i vårt kök.
Jag ska gå upp tidigt imorn, och är det inte borta ska jag nog fanimej städa.

Snart kommer herr C. Det är på tiden, för den här fröknen behöver sin herre.


En månad

Nu har jag varit här en månad. Eller förlåt, fyra veckor. För fyra veckor sedan satt jag och var lite halvt depirmerad och mycket omskakad i det sunkiga rummet på Randall. För fyra veckor sedan var jag aptrött. För fyra veckor sedan saknade jag herr C.
Mer kommer jag inte ihåg.
Nu sitter jag i det mysiga (nåja...) rummet på Lomas och försöker läsa The House of the Spirits och saknar herr C. Fortfarande. Att åka ifrån honom må ha varit dumt, men jag vet ju att vi alltid kommer hitta tillbaka till varandra, på något sätt.

Jag måste läsa vad jag skrev, då i början.
Tänk att man kan vara så glömsk, att minnet kan vara så kort, på en blott 25-årig fröken (tant).

Elite

Oh yes baby, den filmen ska jag se! Handlingen kanske inte är superduperspännande, men det är ju Belfast, och det är ju Ron.

 Rupert Grint

För övrigt blir det visst två filmer av Dödsrelikerna. Det är både bra och förvirrande; hur ska det bli? Vart ska första filmen sluta och andra filmen börja? Och vad ska de heta? HP och Dödsrelikerna 1&2? Som sagt, förvirrade.

Nu ska jag snart på föresläsning/seminarie om Becketts Waiting for Godot. Det är också förvirrade. Googla det om du inte förstår vad jag menar.

Sverige

Hemma har jag alltid tänkte att "ja, jag ska börja äta selleri!". Exakt varför vet jag inte.
Det har aldrig blivit av, men nu sitter jag här, och äter selleri.

(Det är sådär, måste skölja ner det med lite hummus, annars blir det nog kräkreflex snart.)

Vart tog han vägen?



Varför gör inte RW en massa bra låtar längre?

KommerintepånågonKentlåtsompassaridag

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Ganska bra jobbat! Vi konstaterade idag anledningen till varför vi går runt och är så trötta är inte för att vi sover för lite utan för att vi sover för mycket. Såklart.
Kanske tar jag med pluggboken i sängen, men det är så ocharmigt och okvälligt att läsa i handfatsspegelns sken att jag kanske skiter i det.

Det var allt.

Ups&downs

Det är konstigt, livet här. Ibland är glad, för att i nästa stund vara ledsen. Visst känner jag hemlängtan, men det är inte det som gör mig mest ledsen, det är...något annat. Jag somnade vid tiotiden igår, och vaknade helt jättetrött vid åtta (av klockan). Det känns inte normalt. Så mycket sömn ska man inte behöva! Förhoppningsvis är det samma känslor som kusin C hade när hon var i Spanien; skitkänslor de första veckorna. Hoppas.
Lyssnar på P3 för att må bättre. En av mina bästa låtar, för ett tag sen, dök upp.  Den är fin.



Hellogoodbye - Here in your arms

För övrigt har jag börjat använda punkter (...) jättemycket på msn. Kan det ha något att göra med sinnesstämningen tro?

Söndagsångest no more

Lördagsångesten är förbi och söndagsångesten lär aldrig infinna sig.
Allt är bättre iadg, tack vare film och sällskap. Nu ska vi iväg och hänga med fransyskor (inte köttet, tjejerna) som vi prata bättre engelska. Kan söndagen bli bättre?

Kom hem

Ingen tid är så jobbig som den här tiden mellan sen eftermiddag och riktig kväll. Ingen timme är så ensam som den runt sju. Då önskar jag att jag var hemma, hemma i Falun där allt är tryggt och lungt och vanligt. Inlägget från min fröken A piggade inte direkt upp, även om det såklart värmde mer än tusen strålande solar. Hälsningen från henne gör mig ännu mer nedstämd, lägger sig på nedstämdheten som redan fanns där.
Det är lördag och än så länge sitter jag på mitt rum. Inte vill jag gå ut i köket och göra mat, för jag orkar inte träffa de som bor i samma korridor som mig, och inte vill jag sitta kvar på mitt rum, för här hör jag bara hur alla andra spelar sin skitmusik och försöker känna sig som hemma.
Jag måste flytta nästa vecka, annars blir jag nog galen.
Jag måste göra något ikväll, annars klarar jag inte att stanna.
Hemlängtan deluxe, kallas det visst.


Trött

Jag är ingen riktig, tvättäkta international student, det ska villigt erkännas.
Andypandy, världens bästa erasmus student, kommer döma ut mig när han hört att jag ännu inte partajat här i England, i sann intrenational anda. Menmen (tänk vilket bra ord! som ett extrapimpat men liksom!), imorgon är det fredag, de svenska studenternas festdag, så då ska vi nog våga oss ut. Men innan det måste vi köpa skor. Många och höga. Såklart!

HMPF! (big time)

Alltså. De flesta som känner mig, och har pratat om nationaliteter, vet att jag ogillar fransmän. Jag tycker att de allt som oftast är snorkiga, inbundna, osociala och allmänt otrevliga.
Nu sätts detta på prov. Min närmaste granne är en långhårig, skäggig fransman. Han behöver inte ens öppna munnen för att man ska se att han är fransman. Men jag tror att jag kommer tycka samma när jag väl bott nära honom i fyra månader. För nyss i köket, första gången vi träffades, ställde han inte en enda fråga. Jag pratade på, i lagom takt eftersom klockan här är innan nio, men jag ställde i alla fall några frågor. Han frågade inte ens vart jag är ifrån. Kanske härs det, men jag tror helt enkelt inte att han bryr sig. För sådana är de, fransmännen, I tell ya.



Till Toffs, eftersom youtube tydligen inte vill visa gårdagens video för henne. Hör kommer vårens danslåt i en annorlunda version:



Lady Gaga - Pokerface (live)

Saker 2

Saker jag avskyr, hatar, ogillar
Att gå till frisören
Smuts och damm
Kallt kaffe
Nervositet
Avsked (mest de korta, konstigt nog)
Starkt godissug
För långa telefonsamtal (de tar sån tid!)
För korta telefonsamtal (de hinner inte med!)
För mycket prat
Att jag har lyssnat klart på alla Harry Potter
Ofrivillig ensamhet

Kräks och yrsel

Jag lider inte av svår influensa, jag blir nämligen aldrig sjuk. Jag tror det är en slags belöning min kropp får; jag lider av ständigt överhängande svår nervositet, därför slipper jag värdsliga saker som magsjuka och influensa.
Nu är det alltså precis en vecka kvar tills jag tar ryanairplanet till Birmingham. 16.25 ska det lyfta, så vi är nog snart på väg, om bara en liten vecka. Jag kommer vara sjuk av oro.
Det är nästan som att jag är så nervös, så upptagen med att vara det, att jag inte vet om jag kommer tycka det är kul eller inte. Jag hinner liksom inte känna spänningen för kroppen är fylld av så många andra känslor, mest dåliga tyvärr.
Jag har packat en liten väska, mest med tråkgrejer (lakan, handdukar osv), men det finns plats (i alla fall om man ser till kilona) för roligare saker också. Att bestämma vad som ska med och inte ska med är superdupersvårt. Kläder, jovisst, men vilka? Andra saker? Vadå för saker?
För övrigt blev jag sur på en viss godisgubbe häromveckan, han sa att det blir svårt för mig i Wolverhampton, de pratar så konstigt där. Tack för den liksom. Well, vi fattar inte vad du säger hälften av tiden, så jag ska nog klara mig i fyra och en halv månad.

Usch. Varför är jag så nervös?
Bättre att tvätta och rätta uppsatsen än att nervöst oroa mig.

För övrigt har jag lyssnat klart på alla Harry P nu också, så nu finns verkligen inget roligt i mitt liv. Fast tvärtom egentligen, men jag är för nervös för att känna det.

Min man

Min så kallade man antydde igår innan sängdags att jag bloggar för dåligt. En liten kommentar om att jag är en morgonmänniska tyckte inte han räckte.
Jag vill gärna göra allt jag kan för min man, såklart, men min hjärna är tyvärr ganska tom just nu. Tråkigt men sant. Jag skulle tippa på att det beror på den nära anstående (?) resan. Om jag tänker så tänker jag på den, funderar på hur det kan bli, och inget annat. Tyvärr.
Alternativ två är att det är svårt att tänka med Krister Henriksson i lurarna, som hela tiden talar om vad som händer i en värld långt ifrån denna.
På tal om världar långt från denna så visades Pans labyrint i på gymmet idag, och det är banne mig en av de vackraste filmer jag någonsin sett! Så mycket saga har jag aldrig sett i en film förut! Jag tror bestämt att jag ska se klart den här hemma nu i eftermiddag. För nu har jag en veckas semester från jobbiga grjer. Nu ska jag bara njuuuta av hemma och alla finingar runtomkring mig, och kanske packa en smula. Sen blir det ett helt annat liv i vår. Bästa att passa på att finnas till utan att tänka medan jag ännu kan.

 

Trailer till Pans Labyrint (det finns massa bra klipp p youbtube om man inte ids se filmen, men att se filmen är nästan en självklarhet om man gillar sagor och riktigt bra film, tycker jag).

För övrigt, på tal sagor och sånt, så hittade jag min dröm storskjorta idag. Den bara hängde där, på rea på Wearit, där jag nästan aldrig hittar något. Därför är dagen extra bra idag.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0