Fröken Wallenlöv

Idag när jag sprang (joggade) sträckte jag mig. Det var inte när jag sprang (joggade), som tur var, utan när jag strechade för att inte bli för trött eller få kramp eller nåt sådant dumt. Då sträckte jag mig alltså. I höften. Hur övermoget är inte det? Jätteövermoget skulle jag vilja säga. Så nu känner jag mig basically som en väldigt gammal fröken, nästan som en dam om jag ska vara ärlig.


Tant Wallenlöv när hon just kommit in från joggingrundan, lagom mör...

Vad nytt annars då? För mycket!
Brevid mig bor en fransk tjej, och vi har upptäckt att hon inte alls är så vän och snäll som hon ser ut att vara. Hemma i le France hade hon en pojkvän sedan ett år, och han skulle komma och hälsa på. Han är här nu faktiskt, men gissa vad? Precis innan han kom såg hon till att träffa en ny boyfriend. Schysst va? dessuto har hon varit på jakt efter en man för att practise her english. My ass! (Hur ofta kallas det att träna på sin eneglska genom att vrålhångla med  Hon har dejtat kraftigt, och tar tydligen emot skjuts hem av skumma farbröder i läskiga gamla bilar. Illa!
Internet var dött ikväll så Melissa, Nim och jag samlades i köket en sväng och beklagade oss. Melissa drog sig tillbaka efter mycket om och men, men Nim och jag fortsatte att umgås lite, lite med varandra och lite med den stackars snälle, söte och allmänt rare fransmannen (fast fröken le France har sagt att han varit otrogen not henne också...).
Det var dagens skvaller, direkt från England bästa damtidning, moi! =)

Nu har jag ont i huvudet och borde läsa, så detta får räcka.
Imorgon kommer fröken P, har jag sagt det?

Good night, sweet dreams! som mamma faktiskt brukade säga till mig när jag var liten.