Sovmorgon
Det är skönt att bli väckt (både av hunden och sig själv) tidigt eftersom man får så mycket morgontid. Det känns som att jag varit uppe i evigheter och rimligen borde ha missat seminariet, men i själva verket är det inte ens dags att gå till skolan än. Det, om något, är vardagslyx.
Jag är lite sugen på att skaffa katt. Det vore mysigt med en av varje liksom, precis som vissa vill ha en flicka och en pojke vill jag ha en av varje; en hund och en katt.
Jag är lite sugen på att skaffa katt. Det vore mysigt med en av varje liksom, precis som vissa vill ha en flicka och en pojke vill jag ha en av varje; en hund och en katt.
Schalger
Spotify (Sopify?) vägrade att ge mig några bra melodifestivallåtar igår (det gav bara tips om Lilla Melodifestivalen och knasiga tyska Schlagerlåtar hmpf!) , och det var ju synd, för den första deltävlingen var ju inte mycket att hänga i julgranen. Jag hejade på Salem såklart, fast jag knappt lyssnade på låten. Och Olas bidrag måste ju ha varit ett plagiat? Jag kände i alla fall igen hela låten, jättefånigt faktiskt.
Jag har blivit träningsberoende. Det slog till idag, just när vi började stretcha efter passet, då kom den där finfina känslan av att allt roliga just tagit slut och man orkar inte alls vänta tills nästa gång det roliga (=träningen) kommer igen. Jag började planera när jag skulle kunna träna igen, hur snart, och förbannade Friskis för att de inte hade schemalagt ännu ett pass just efter det passet som var. Nåväl, i morgon kommer fler pass, något kan vi nog gå på, fröken syster Jojo och jag. Heja oss vad vi är bra!
Jag har blivit träningsberoende. Det slog till idag, just när vi började stretcha efter passet, då kom den där finfina känslan av att allt roliga just tagit slut och man orkar inte alls vänta tills nästa gång det roliga (=träningen) kommer igen. Jag började planera när jag skulle kunna träna igen, hur snart, och förbannade Friskis för att de inte hade schemalagt ännu ett pass just efter det passet som var. Nåväl, i morgon kommer fler pass, något kan vi nog gå på, fröken syster Jojo och jag. Heja oss vad vi är bra!
Nöjd
Ikväll är jag helt nöjd med livet. Bara sådär, en vanlig måndag.
Kanske, bara kanske, är det jympans förtjänst, det var ett bra pass idag. Kanske är det alla fina lärares förtjänst, och alla knasiga kids som gör mig glad. Kanske är det min man, herr C, eller min hund, lille C, som gör mig nöjd just nu ikväll.
Känslan är säkert bortsprungen imorn, men jag ska försöka ta den med mig genom nattens snåriga drömmar.
Morfar, ur Sven Nordqvists mästerverk Hattjakten. Han blev, efter lite om och men, nöjd med livet utan hatt, fast han trodde att han bara kunde vara nöjd med hatt. En av de finaste historier som finns!
Kanske, bara kanske, är det jympans förtjänst, det var ett bra pass idag. Kanske är det alla fina lärares förtjänst, och alla knasiga kids som gör mig glad. Kanske är det min man, herr C, eller min hund, lille C, som gör mig nöjd just nu ikväll.
Känslan är säkert bortsprungen imorn, men jag ska försöka ta den med mig genom nattens snåriga drömmar.
Morfar, ur Sven Nordqvists mästerverk Hattjakten. Han blev, efter lite om och men, nöjd med livet utan hatt, fast han trodde att han bara kunde vara nöjd med hatt. En av de finaste historier som finns!
Hjärta Freud
Jag saknar de piller som reglerar min hormonnivå, som gör att det visst svänger lite, men ändå håller mig och mina stockar i ordning. Ringen var inte alls vad min kropp gillar, tydligen, eftersom dne straffar mig med vad jag tror kan vara en lindrig form av PMS.
Men mina tankar kan ingen kontrollera. På årets dåligaste föreläsning fortsatte jag att minnas människor som betytt mycket men sedan förlorats, tappats bort. Det var finare än att lyssna på "blablabla....nimåstelyssna...elever...blablabla". Herr J, och varför han kom upp i drömmen, känns utredd, tack vare min närmare bekantskap med herr Freud. (Ja du Toffs, man ska inte lyssna på allt han sa, men han hade en del poänger! Mina drömamr berättar mycket om mitt undermedvetna eller omedevetna eller vilket medvetande som helst, och det tackar jag Freud för att jag vet, även om en cigarr ibland bara är en cigarr.) Men det finns som sagt andra, människor som påverkat mig så men som jag inte har någon kontakt med idag. Kanske spelar inte heller det någon roll, jag vet ju att jag alltid bär dem (och deras historier) med mig.
Over and out.
Ett inlägg till J
Inatt drömde jag om en gammal bekant, vi kallar honom herr J eftersom det är ungefär så han heter. Vi lärde känna varandra då den där hösten 2005, eller kanske vintern 2006, innan mitt liv ändrades, och kanske hans också. Vi träffades på Kåren, vart annars?, och vi fortsatte träffas efter herr Cs intåg i mitt liv, så det var inget romatiskt över vår bekantskap. Han behövde mest prata och jag gillade att lyssna. Jag minns mest prat om hans tjej M, som jag tyckte verkade vara en riktig bitch, fast det sa jag nog aldrig till honom. Jag spelade Super Mario Bros 2 på hans Xbox och fnissade åt vartannat ord han sa.
I natt drömde jag förvirrade drömmar om honom, om mig och honom på någon slags båt, eller rättare sagt fartyg, där vi var helt ensamma. I drömmen var vi mer romatiska än vi någonsin var i verkligheten, inga detaljer nu, men nog förekom kärleksförklaringar i mängder!
Eftersom att jag kollat aaaaaalldeles för mycket på de analyserande bröderna Crane (i Frasier alltså) så kan jag inte hjälpa det; jag utvärderar min dröm och förösker komma fram till ett svar.
På senare tid har jag börjat längta mig tillbaka till vänner jag tappat bort någonstans på vägen, jag längtar efter att få återse dem, höra deras röster och kanske till och med ge dem en stor kram. Många kan jag faktiskt ta kontakt med igen, mycket tack vare facebook, men vissa är förlorade på ett eller annat sätt. Herr J kan jag inte få tag på. Han gled ur mina händer på många sätt. Att just han kom tillbaka i en dröm och inte en dag då jag kan kontrollera mina utsvävande tankar beror nog på att jag inte tordes erkänna för mig själv att jag ångrar honom. Jag ångrar att det aldrig blev något mellan oss. Inte så att jag önskar att jag var med honom idag och för alltid, det har jag förstått nu när några timmar gått. Jag önskar bara att det någon gång varit något mellan oss, något riktigt och inte bara de där fumliga kyssarna utanför Kåren. Vi hade helt klart gått skilda vägar, och jag hade fortfarande varit där jag är idag (med herr C), bara en aning rikare. Jag önskar att jag hade fått säga till honom att han var (är?) bra, att han var (är?) fin och att jag tyckte om honom. Kanske förstod han det, men det hade varit fint att säga det högt och se hans ögon när jag sa det.
De här timmarna är till dig, herr J, jag saknar allt jag aldrig fick säga till dig. Du kommer aldrig läsa det här, men det gör kanske ingenting, jag fick ju i alla fall skriva det.
Imorgon börjar budgivingen på ännu ett hus. Alla pratar om barn, alla längtar. Kanske har mina promenader längs Memory Lane något att göra med att vi börjar på nytt; vi börjar Det Nya Vuxenlivet nu alldeles snart.
I natt drömde jag förvirrade drömmar om honom, om mig och honom på någon slags båt, eller rättare sagt fartyg, där vi var helt ensamma. I drömmen var vi mer romatiska än vi någonsin var i verkligheten, inga detaljer nu, men nog förekom kärleksförklaringar i mängder!
Eftersom att jag kollat aaaaaalldeles för mycket på de analyserande bröderna Crane (i Frasier alltså) så kan jag inte hjälpa det; jag utvärderar min dröm och förösker komma fram till ett svar.
På senare tid har jag börjat längta mig tillbaka till vänner jag tappat bort någonstans på vägen, jag längtar efter att få återse dem, höra deras röster och kanske till och med ge dem en stor kram. Många kan jag faktiskt ta kontakt med igen, mycket tack vare facebook, men vissa är förlorade på ett eller annat sätt. Herr J kan jag inte få tag på. Han gled ur mina händer på många sätt. Att just han kom tillbaka i en dröm och inte en dag då jag kan kontrollera mina utsvävande tankar beror nog på att jag inte tordes erkänna för mig själv att jag ångrar honom. Jag ångrar att det aldrig blev något mellan oss. Inte så att jag önskar att jag var med honom idag och för alltid, det har jag förstått nu när några timmar gått. Jag önskar bara att det någon gång varit något mellan oss, något riktigt och inte bara de där fumliga kyssarna utanför Kåren. Vi hade helt klart gått skilda vägar, och jag hade fortfarande varit där jag är idag (med herr C), bara en aning rikare. Jag önskar att jag hade fått säga till honom att han var (är?) bra, att han var (är?) fin och att jag tyckte om honom. Kanske förstod han det, men det hade varit fint att säga det högt och se hans ögon när jag sa det.
De här timmarna är till dig, herr J, jag saknar allt jag aldrig fick säga till dig. Du kommer aldrig läsa det här, men det gör kanske ingenting, jag fick ju i alla fall skriva det.
Imorgon börjar budgivingen på ännu ett hus. Alla pratar om barn, alla längtar. Kanske har mina promenader längs Memory Lane något att göra med att vi börjar på nytt; vi börjar Det Nya Vuxenlivet nu alldeles snart.
Om en liten vecka
Om en liten vecka är jag snart igång på allvar med VFUn.
Om en liten vecka tänker jag i lektioner, inte i hur många dumma högskoleuppgifter som kan göras på en timme.
Om en liten vecka vet vi hur det gick med huset.
Om en liten vecka har jag förhoppningsvis fått en idé till ännu en VGminusuppsats...eller förlåt, exjobb menar jag.
Om en liten vecka är jag en vecka närmare Den Läskiga Examen.
Ofta väntar jag på saker, stora och små. Jag väntar så ofta att det känns som att hela mitt liv mest går ut på att vänta. Jag lever i ett vakum, en bell jar, och tänker bara framåt, ser aldrig bakåt.
Tiden är ytterst märklig, som vanligt alltså.
Om en liten vecka tänker jag i lektioner, inte i hur många dumma högskoleuppgifter som kan göras på en timme.
Om en liten vecka vet vi hur det gick med huset.
Om en liten vecka har jag förhoppningsvis fått en idé till ännu en VGminusuppsats...eller förlåt, exjobb menar jag.
Om en liten vecka är jag en vecka närmare Den Läskiga Examen.
Ofta väntar jag på saker, stora och små. Jag väntar så ofta att det känns som att hela mitt liv mest går ut på att vänta. Jag lever i ett vakum, en bell jar, och tänker bara framåt, ser aldrig bakåt.
Tiden är ytterst märklig, som vanligt alltså.
Minus
Utan att han visste det satte Scary Gary, gymnasieläraren i tyska, en trend (?) när han gav mig MVG- i slutbetyg. Det kan vara ett av mina tydligaste minnen från gymnasiet, när han sa att "ja, du får MVG-, det är ju ett minus men det syns ju inte på betyget". Han smajlade verkligen också, som att han tyckte det var ett kul skämt, det där med minuset. Men vad brydde jag mig? Och vad bryr jag mig nu? Det står MVG på pappret, och det står VG för betyget i Literature&Theory även om jag ju vet att det var ett VG-. Jag gissar och antar att det blir samma sak med uppsatsbetyget, minuset är där, men det syns inte. Tack Anne för det!
Jag borde planera lektioner. Jag borde läsa lite etikkörgrejs. Men jag ska nog diska lite först, innan jag tar tag i allt. Det är ju trots allt över en vecka kvar till min första lektion med grafikerettorna. Och dessutom tänker jag så bra när jag diskar.
Ikväll ska vi titta på huset i Hälsinggården igen, mest för att se hur många intresserade som är där idag. Hoppas att vi blir ensamma.
Jag borde planera lektioner. Jag borde läsa lite etikkörgrejs. Men jag ska nog diska lite först, innan jag tar tag i allt. Det är ju trots allt över en vecka kvar till min första lektion med grafikerettorna. Och dessutom tänker jag så bra när jag diskar.
Ikväll ska vi titta på huset i Hälsinggården igen, mest för att se hur många intresserade som är där idag. Hoppas att vi blir ensamma.
-1,5
Vi börjar det nya året bra, här på Tallbacken. Både jag och herr C har fluffat till oss lite under hösten, men med hjälp av gammal hederlig lågkalorimat a la Rutiga Kokboken och mera träning är fluffet i alla fall lite på väg bort. Herr C meddelade stolt imorse att han minsann tappat bort 2kg sen vi började förra veckan, och jag som har sett alldeles för många bantarprogram tycker att det är bra. Själv har jag tappar ungefär 1,5kg, och för att vara jag är det mycket bra. Vi fortsätter försiktigt med smalmat i veckorna och kanske lite annorlunda på helgerna. Men herr C, chipsen (chibbisarna) är ett nono. För ni förstår, käre herr C verkar vara lätt beroende (särskilt av dillvarianten).
Ett mindre lyckat självporträtt av fröken Ingmar Boll och mig
Just det ja. Jag saknar Wolves som tusan. Lite konstigt, men väldigt sant.
Ett mindre lyckat självporträtt av fröken Ingmar Boll och mig
Just det ja. Jag saknar Wolves som tusan. Lite konstigt, men väldigt sant.
Waiting
Ofta känns det som att jag bara väntar på att få visa mitt rätta jag, vilket det nu är. Det är som om ingen vet vem jag är, ingen bryr sig, och jag vet att jag skulle kunna visa dem, om jag bara ville.
Fast samtidigt vet jag att jag inte är så osynlig som jag ibland tror att jag är, jag visar mig visst. Kanske inte fullt ut, men vem gör egentligen det? Alla har vi masker, alla lägegr ut villospår, och sitt riktiga jag visar man bara upp för ett fåtal utvalda.
Jag visade inte upp Scar idag, jag döljde honom under en halvtrist MQ-kofta. Men spelar dert någon roll? Han är där, och jag är där under ytan, om man bara orkar skrapa.
(Tack till fröken Toffs som skrapade på en gång! Det blir mycket tjat om henne nu, men det är ju bara för att jag tänker på henne typ jämt haha.)
För övrigt var det mycket tjat om "jag har varit där och gjort det" idag. Jag antar att det är en del av identitetsuppvisandet helt enkelt. Jag fällde en kommentar om att jag faktiskt bott i England och borde ha koll, men fick bara som svar att hon hade sett en dokumentär om det. Jag höll på att fråga om den gick på Fyran, men avstod. Jag vill inte verka besserwissrig, för det är sannerligen det värsta jag vet.
Tack gode gud att jag redan känner folk på kursen, jag har inget behov av att hävda mig den här terminen.
Gloria!
19e
Idag åker fröken Toffs till Irland. Idag för ett år sedan var det dan före Englandsresandan för mig. Hua. Det var hemskt innan, men det blev ju så bra! De där tre-fyra månaderna i Wolves med omnejd tillsammans med finaste fröken Ingmar Boll var faktiskt helt fantastiska. Särskilt mars (London), april (Nottigham) och maj (Liverpool?) var fina.
Men nu är det inte innan England 2009, nu är det Sista Terminen 2010. Läskigt. Sista terminen börjar officiellt kl 13.00 idag, så än är det inte helt läskigt, men snart. I väntan på att min sista termin som lärarstudent (om inget går väldigt fel) ska börja letar jag böcker och försöker skicka förberedelsemejl.
Fast mest tänker jag ju på fröken Toffs, som nog sitter på ett plan till Dublin alldeles nu eller i alla fall alldeles snart.
Jag mår uppochner, som vanligt. Kanske har jag babylonsjukan?
Men nu är det inte innan England 2009, nu är det Sista Terminen 2010. Läskigt. Sista terminen börjar officiellt kl 13.00 idag, så än är det inte helt läskigt, men snart. I väntan på att min sista termin som lärarstudent (om inget går väldigt fel) ska börja letar jag böcker och försöker skicka förberedelsemejl.
Fast mest tänker jag ju på fröken Toffs, som nog sitter på ett plan till Dublin alldeles nu eller i alla fall alldeles snart.
Jag mår uppochner, som vanligt. Kanske har jag babylonsjukan?
Dumvecka del 2
Jag ligger lågt, mycket lågt.
Allt är tråkigt och jobbigt och jag önskar bara att livet tar fart snart, för jag vet att det är inte är jag på rikitigt som mest vill sitta i mysbyxor och bara stirra.
Jag önskar att det snart är december.
Jag önskar att det snart är juni.
Jag önskar...för mycket för fort, som vanligt.
Första friskispasset igår gick i alla fall bra, ikväl lger jag det ännu en chans. Go me!
Allt är tråkigt och jobbigt och jag önskar bara att livet tar fart snart, för jag vet att det är inte är jag på rikitigt som mest vill sitta i mysbyxor och bara stirra.
Jag önskar att det snart är december.
Jag önskar att det snart är juni.
Jag önskar...för mycket för fort, som vanligt.
Första friskispasset igår gick i alla fall bra, ikväl lger jag det ännu en chans. Go me!
Januari
Nu är julen verkligen slut, även om jag inte tagit bort allt julstök än (det får vänta till nästa vecka såklart). Jag är mer ledsen än jag egentligen kan uttrycka, hela kroppen känner ledsamheten, precis som det är varje år vid den här tiden. Förra året var jag nog lite för nervös för att riktigt känna efter, men jag vet att efter-jul-deppen var där då med, mitt i alla Englandsfunderingar.
Jag hatar att sköna december, med sin kyla, snö, mysiga jullåtar på radio, julklappshets, julskyltning, pepparkakasbak med glögg och julkalender på tv (och dvd) är över.
Jag hatar att det inte blir någon första, andra, tredje eller fjärde advent på hur länge som helst.
Jag hatar att det inte går att köpa pepparkaksdeg hur som helst längre.
Jag hatar att dagen innan julafton, julafton, juldagen, annandag jul, mellandagarna och alla andra juliga dagar är som bortblåsta och inte kommer igen på typ 360 dagar.
Jag hatar att mitt Harry-Potter-i-december-maraton är slut, redan.
Jag hatar januari.
Nu är det bara att lägga julen 2009 i en minnesask och försöka överleva vår, sommar och höst 2010 i väntan på jul 2010. Hoppas att den blir lika långdragen och fin som förra årets (gud vad knasigt, det var ju typ igår!) jul. Jag var i Hallsberg nästan en vecka och hann med att fira en hel massa jul, åka på diverse små utflykter, träffa mina allra äldsta och käraste vänner, promenera med mamma och bara känna mig...glad. Den här julen behövdes efter höstens ångest och trötthet.
Nu ska jag ta tag i mitt liv, alternativt sätta mig och deppa en stund över att det redan är januari.
Jag hatar att sköna december, med sin kyla, snö, mysiga jullåtar på radio, julklappshets, julskyltning, pepparkakasbak med glögg och julkalender på tv (och dvd) är över.
Jag hatar att det inte blir någon första, andra, tredje eller fjärde advent på hur länge som helst.
Jag hatar att det inte går att köpa pepparkaksdeg hur som helst längre.
Jag hatar att dagen innan julafton, julafton, juldagen, annandag jul, mellandagarna och alla andra juliga dagar är som bortblåsta och inte kommer igen på typ 360 dagar.
Jag hatar att mitt Harry-Potter-i-december-maraton är slut, redan.
Jag hatar januari.
Nu är det bara att lägga julen 2009 i en minnesask och försöka överleva vår, sommar och höst 2010 i väntan på jul 2010. Hoppas att den blir lika långdragen och fin som förra årets (gud vad knasigt, det var ju typ igår!) jul. Jag var i Hallsberg nästan en vecka och hann med att fira en hel massa jul, åka på diverse små utflykter, träffa mina allra äldsta och käraste vänner, promenera med mamma och bara känna mig...glad. Den här julen behövdes efter höstens ångest och trötthet.
Nu ska jag ta tag i mitt liv, alternativt sätta mig och deppa en stund över att det redan är januari.
Knäckigt
Nu kanske julen ändå är påväg! Herr C står just i detta nu och häller upp knäck i formar. Det går väl sådär, han har aldrig gjort det förut, men han är glad så jag låter honom hållas.
Ute är det för övrigt 16,4 grader kallt, det känns fint. Chewbacca tycker nog det är i kallaste laget, för han varvar djupsnödyk med att kuta fram i förhoppningen att komma hem, in i värmen. Allra lyckligast är han förstås på mattan i köket, finast sovplatsen eftersom han då har stenkoll på vad sjutton vi håller på med.
Spotify är skit, de hittar bara norka julsånger åt mig. Jullåtar, som Do they know its Christmas? har jag, men inga såna fina jullåtar som sjungs av en liten, liten barnakör. Trist.
Just nu skulle jag vilja att min sambo lycklig ropade "maten är klar!", för jag är superduperhungrig. Men men, jag får väl ta tag i köttstekandet själv, iställt för att sitta här och spela Mahjong och lyssna på HP.
Ute är det för övrigt 16,4 grader kallt, det känns fint. Chewbacca tycker nog det är i kallaste laget, för han varvar djupsnödyk med att kuta fram i förhoppningen att komma hem, in i värmen. Allra lyckligast är han förstås på mattan i köket, finast sovplatsen eftersom han då har stenkoll på vad sjutton vi håller på med.
Spotify är skit, de hittar bara norka julsånger åt mig. Jullåtar, som Do they know its Christmas? har jag, men inga såna fina jullåtar som sjungs av en liten, liten barnakör. Trist.
Just nu skulle jag vilja att min sambo lycklig ropade "maten är klar!", för jag är superduperhungrig. Men men, jag får väl ta tag i köttstekandet själv, iställt för att sitta här och spela Mahjong och lyssna på HP.
All I want for Christmas
Tydligen är inte min idol Kitty Jutbring med i Musikhjälpen i år. Sjutton vet om det kan vara samma sak då... Jag har inte lyssnat än, men ska föröska mig på ett lyssn imorn eller så, när det vankas mer pepparkaksbak.
I år önskar jag mig:
snö
samma mat som alltid
mycket barn omkring mig
ett varmt hus i Närke, exakt vart spelar ingen roll
mina två herrar, fast de vet jag att jag inte kommer få förrän den 27e.
Tills dess, julafton alltså, får jag nöja mig med massa snö, trist mat, inte så många ungar springades runt benen, och en halvvarm lägenhet. Mina herrar har jag här, en sover på mattan och en sitter i ett annat rum och spanar.
I år önskar jag mig:
snö
samma mat som alltid
mycket barn omkring mig
ett varmt hus i Närke, exakt vart spelar ingen roll
mina två herrar, fast de vet jag att jag inte kommer få förrän den 27e.
Tills dess, julafton alltså, får jag nöja mig med massa snö, trist mat, inte så många ungar springades runt benen, och en halvvarm lägenhet. Mina herrar har jag här, en sover på mattan och en sitter i ett annat rum och spanar.
Sega dagar
Jag sitter återigen med uppsatsen uppe, utan att direkt göra något jobb på den. Jag har lyckats ändra en sak i alla fall, ett clarify/unclear mindre att göra i eftermiddag eller kanske i morgon. Istället för att göra klart den förbenade uppsatsen lyssnar jag på Harry P och Fenixordern och blir arg på Percy, återigen. Det är den "värsta" i serien på många sätt; det börjar bli otäckt, det är synd om Harry mest hela tiden, det är mörkt och ledsamt och tonårsknakigt (inte så knarkigt, som tur är), men det är också ganska segt. Jag sitter och väntar på Halvblodsprinsen och den sista underbara boken. Istället för att skriva uppsats alltså.
I helgen ska vi upp till Sälenstugan igen. Kanske firar vi något stort där, kanske väntar vi, kanske funderar vi vidare på hur våra liv ska bli.
Julklappsjakten är igång, det känns bra! I och för sig bara två småsakaer, eller tre, fyra, om man räknar med grejerna som inte riktigt räknas, men det känns i alla fall skönt. Jag är alltid såhär halvorganiserad när det gäller julklappar. Jag är inte klar i november, men jag tar inte tag i det i allra sista sekund heller. (Fast jag har drömt att jag glömt köpa en massa julklappar den 23e december massa gånger. Hua
Istället för glory days är det slowly days här på Tallbacksvägen.
I helgen ska vi upp till Sälenstugan igen. Kanske firar vi något stort där, kanske väntar vi, kanske funderar vi vidare på hur våra liv ska bli.
Julklappsjakten är igång, det känns bra! I och för sig bara två småsakaer, eller tre, fyra, om man räknar med grejerna som inte riktigt räknas, men det känns i alla fall skönt. Jag är alltid såhär halvorganiserad när det gäller julklappar. Jag är inte klar i november, men jag tar inte tag i det i allra sista sekund heller. (Fast jag har drömt att jag glömt köpa en massa julklappar den 23e december massa gånger. Hua
Istället för glory days är det slowly days här på Tallbacksvägen.
Jul, jul, strålande jul
Eller strålande essay kanske.
Jag har suttit och stirrat på uppsatsen, tröstätit kex, druckit äcklig bubblecola och plus lite Baileys på det, och känt mig allmänt dum i huvudet hela kvällen. Jag ville nog allt ha choklad mest av allt, men det hade vi ju verkligen inte hemma.
Hjärnan är slut, men jag tror inte det är därför jag inte förstår varför folk envisas med att älska Mysteriet på Greveholm mest av allt. Bra var den, men det finns bättre. (Tomtemaskinen, Kaspar i Nudådalen och Allrams Höjdarpaket slår den, alla gånger. Jag ska nog se första avsnittet av Allram typ...nu.)
8 simple rules
Jag älskar Harry Potter-böckerna för att jag alltid upptäckre något nytt, precis såsom det ska vara i riktigt välskrivna böcker. Jag lyssnar på Hemligheternas Kammare nu, och upptäckte just att halsbandet som är med i den sjätte boken, Halvblodsprinsen, finns beskrivet redan här. Jag avgudar JK Rowling.
Jag hatar C-uppsatser, helt onödigt såhär på lärarprogrammet, in med mer praktik istället!, men uppsatsen har i alla fall lärt mig att jag är ju postfeminist mycket mer än jag är feminist. (Med grundtanken att postfeminister ser jämställdhet som något självklart och har helt andra bekymmer, såsom utseende och jakten på Den Rätte.)
Jag tycker att känslor är hett! Jag gåter typ fem gånger i veckan. I alla fall den här hösten.
Jag tänker jätteofta på döden, men inte på ett jobbigt sätt alls, utan mer "tänk om jag skulle dö nu, då skulle jag slippa jobba/plugga/oroa mig, vad najs ändå!".
Jag känner mig jätteofta ensamast i hela världen, fast jag ändå vet att jag har massvis fina människor omkring mig. Apdumt, jag vet.
Jag vet att jag kan en massa, fast jag kan inte sätta fingret på vad det är jag kan. Men hey, jag menar, något måste jag ju kunna liksom?
Jag vet inte om jag kommer bli en bra lärare, och det stressar livet ur mig!
Jag tror att jag är världens mest lättlästa människa, men ofta vill jag ändå häva ur mig såna här sanningar om mig själv, bara för att.
A Christmas Carol in London
Jag hatar C-uppsatser, helt onödigt såhär på lärarprogrammet, in med mer praktik istället!, men uppsatsen har i alla fall lärt mig att jag är ju postfeminist mycket mer än jag är feminist. (Med grundtanken att postfeminister ser jämställdhet som något självklart och har helt andra bekymmer, såsom utseende och jakten på Den Rätte.)
Jag tycker att känslor är hett! Jag gåter typ fem gånger i veckan. I alla fall den här hösten.
Jag tänker jätteofta på döden, men inte på ett jobbigt sätt alls, utan mer "tänk om jag skulle dö nu, då skulle jag slippa jobba/plugga/oroa mig, vad najs ändå!".
Jag känner mig jätteofta ensamast i hela världen, fast jag ändå vet att jag har massvis fina människor omkring mig. Apdumt, jag vet.
Jag vet att jag kan en massa, fast jag kan inte sätta fingret på vad det är jag kan. Men hey, jag menar, något måste jag ju kunna liksom?
Jag vet inte om jag kommer bli en bra lärare, och det stressar livet ur mig!
Jag tror att jag är världens mest lättlästa människa, men ofta vill jag ändå häva ur mig såna här sanningar om mig själv, bara för att.
A Christmas Carol in London
Tänkarmössan
Idag är tänkarmössan på, annars går det bara inte. Uppsatspilladet är sjukt tråkigt, och oftast läser jag mycket mer än jag behöver, bara för att. Men om man (jag) tar en varm dusch, smörjer in sig (mig) med reaglitterbodybutter från Primark och tar på sig (mig) en glittrig tröja plus en ännu glittrigare mössa kanske det går. Jag har i alla fall gjort ett försök.
För övrigt är min mobil trasig igen. Den röda, som jag köpte...i oktober för två år sedan. Jag är sur och använder återigen herr Cs gamla vita, utan några som helst av mina gamla favoprtinummer, eftersom de hålls fågna i min fina gamla röding. Suck. Där fick jag för att jag ville byta ut min telefon innan den ens gått sönder...
Älskar'n
Jag blir lycklig när min hund är lycklig och trött. Då vet jag att han faktiskt har det ganska bra hos oss. Han trivs nog, fast vi egentligen inte kan ett skvatt om hundar (men vi kan nog honom nu, äntligen).
När man skaffar hund blir man som en mamma, för det är en varelse inte helt olik en liten bebis, någon som behöver en och faktiskt inte klarar sig utan sin matte/mamma.
Åh, vad jag älskar min hund!
Min lille hund och Toffs stora, de är polers på håll liksom.
Fy sjutton vad november är grå i år.
När man skaffar hund blir man som en mamma, för det är en varelse inte helt olik en liten bebis, någon som behöver en och faktiskt inte klarar sig utan sin matte/mamma.
Åh, vad jag älskar min hund!
Min lille hund och Toffs stora, de är polers på håll liksom.
Fy sjutton vad november är grå i år.
Sexandthecity
Frågan är väl hur ett typ sju (åtta?) år gammalt Sex and the City-avsnitt kan få mig att gråta, trots att jag sett det minst tre (fyra?) gånger redan.
Tja, jag är väl bara sån, lite lättrörd och fånig, typ.
(Note for the record: det var det avsnittet där Harry något oväntat friar till Chalotte.)
Tja, jag är väl bara sån, lite lättrörd och fånig, typ.
(Note for the record: det var det avsnittet där Harry något oväntat friar till Chalotte.)
