Till L
Min trognaste internetvän.
Det är ensamt utan dig!
Trots att vi sällan lyckas vara nära varandra på riktigt så är du ju alltid där.
På msn. Här. Och där. Och ibland, via telenätet. Men nu har jag ju inte ens ditt nummer!
Sorgligt.
Just nu gratissurfar jag. Jag lånar någon annans internet, kanske utan att han/hon/den/det vet om det.
Eller också vet hanhondendet allt jag gör nu.
Whatever.
En endaste hälsning till L kan jag väl få skicka?
Fröken A får ingen, för henne träffar jag imorgon.
Lunch med fröken A, det är lycka det.
Om detta var min dator och mitt internet skulle ni få se en mycket vacker liten bild på en väldigt vacker liten L. Men det är det inte, så ni kan väl tänka er den istället?
Hoppas det går bra i Malmö! Du kommer att äga! (So to speak...)
Nu är det bäst jag slutar. Jag blir änna lite paranoid här. Jag fick ändå ur mig det viktigaste.
Och, om den lite nötiga intrenetägaren fortsätter såhär kan ni (ni få! lyckliga! utvalda!) få se mitt nya place snart. Kul va?
Puss & sådär. Nu blire american international relations i väntan på att min C ska komma hemma från Pistagen.
Sleep tight.
Extra varm kram till herr R. Som vanligt.
Och Willy Wonka, som är på Sicilien nu. We absolutley love/hate him.
Och till min mamma. För att hon är bäst.
C får en bamsekram när han kommer hem.
För en gångs skulle känner jag mig harmonisk.
Kanske är det för flytet, flytten, eller kanske är det beroende på internetoberoende. Nej tvi vale! me looooce my blogg. Och youtube. Och facebook. Och alla andras bloggar. Och ne.se. Och...
Om press och sånt
Det är al möjlig press, som oftast kanske är bra på ett sätt, men som mest gör att jag känner att jag inte räcker till.
I natt sov jag nästan tio timmar. Det är en himla massa för att vara jag. Jag vet inte när jag somnade, men släkte lampan över Apelsinerna lite i nio. Sen tror jag att jag somnade på en gång. Och vaknade ordentligt när farbror Cs jobba jobba jobba hördes på ett ganska kort avstånd.
Sedan dess har en läskig magkänsla byggts upp.
Den där typiska Nu-är-det-snart-tenta-magkänslan. Den är inget rolig. Jag skrattar inte ens lite. Jag ler inte ens vid tanken på att den (och tentan!) är borta om sisådär sex sju timmar. Förhoppningsvis mindre. kanske bara fem sex timmar... Jag tror att det går bra. Tänker jag bara efter en gång efter magkänslan så ska jag nog få ihop några poäng efter varje fråga. Jag kan ju det här! Eller?
Jag kan i alla fall inte plugga nu. Gjorde ett ryck imorse förvisso, ett kapitel plus lite anteckningar, och så lite borttagning av onödigheter på kulturuppgiften. Så jag får väl vara nöjd med det.
Men. Nu vill jag gå till skolan. Skriva tentan. Och gå hem igen.
Och kanske växla några ord med fröken A, som jag ju faktiskt får äran att äta lunch tillsammans med, innan den förskräckliga, bedrövliga, vedervärdiga....TENTAN...
Det ska nog gå bra. Och man behöver ju faktiskt inte få alla rätt. Och man får faktiskt göra en omtenta då och då. Det har inte hänt än, om man inte räknar en fåning kompletteringsuppgift, så jag väntar ännu. Någon gång borde den komma tycker jag.
Lite nervig måste man dessutom vara. Jag vet ju att reglerna finns där, det gäller bara att hitta dem och kunna förklara dem när tillfället kommer.
Översättningen orkar jag inte ens ångesta över. Det känns ju bra.
Men hörrni! Imorgon flyttar vi!
Och imorgon flyttar Internet med oss. Tyvärr är flyttgubbarna (?) så sega att vi inte kommer ha Internet på ungefär en månad. Känns lagom kul... Bäst att ladda upp den nya fina rödingen så jag kan gratismessa hela månaden i alla fall. Tjenare.
Kanske ska ge mig på att mobilblogga? Nu när jag testat realtidbloggning menar jag.
Jag är så godissugen att jag håller på att ta livet av mig.
Nästan i alla fall.
Tänk på mig och wish me luck och allt det där!
Kram och kyss!
Ooookej.
För så fort jag ville lägga upp den där ypperliga bilden, så började datorn tokhoppa. Alltså öppna en miljon nya flikar. Och så hängde den sig.
Jag hatar datorer.
Jag hatar Internet.
Ibland alltså.
För övrigt:
Stronge herr R, som han gärna kallas, gjorde utmordentligt bra ifrån sig på Polisens prov. Grattis och Hipp Hipp Hurra! Snart får Sverige kanske en superduper polis i Wallanderformat. Fast bättre.
Och fröken L har ramlat på cyklen. Igen. Hon är för klumpig (med massor av värme i de orden alltså, såklart!).
Det var nog alles.
Tchüss!
Hjärnsmälta
Hjärnan går på högvarv, alldelse för fort, och det börjar bestämt brännas.
Jag har varit i full rulle sedan åtta imorse. Alltså, jag började plugga då. Upp gick jag mycket tidigare. För jag är en sådan som måste ha långa mornar (? Morgonar?) på mig. Annars kommer jag liksom inte igång.
Allright! American culture först och främst. Spännande bok, men ack så tråkiga frågor! Jorden högstadieflashback när jag svarade på dem.
Och läraren Cox får se till och maila mig ett svar, annars får hon tre sidor ordbajs att skumma igenom.
Och det kan väl ändå inte vara meningen?
Förvisso hade jag en lång lunchrast, då jag var tvungen att på denna duscha, handla, laga mat, äta mat samt diska. Men jag hann även läsa det viktigaste där, så den kanske inte blev fasligt lång ändå.
Det gick bra att skriva, mycket bra, därav ordbajset alltså. I do love my words, hear hear!
Men jag har nog läst mest tror jag. För sedan var det nationella prov intsruktioner som skulle gås igenom, och så anteckningarna mina kära kursare (mmm jag älskar det ordet, av någon anledning!) gjort. Nu blir det...
Oh kära hjärtanes! Ett mail från lärare Cox! Mycket spännande.
(Inför härmed ett blogg-skrivande-i-real-tid, dvs jag skriver allt som händer just nu.)
Jag läser...
Hm. En till två sidor. Undrar om tre fullmatade funkar då?
Kanske inte, ska nog göra om lite. Men böckerna ska tillbaka till fröken A igen, så det är skönt att ha mycket material att jobba med. I guess...
Chanyway. Grammatiken borde få sig ett öga, liksom den nyanlända boken.
Jävligt slö brevbärare må jag säga! Han (jag antar det var en han, det lät så på stegen i trappen...) orkade inte ens dela ut en liten pappskiva (för det var ungefär så tjock den boken var, eller är menar jag). Tur att herr C har en finfin bil! (Tack babe!)
Jaja. MIn realtidsbloggpaus är väl över nu. Antar jag.
Om...
...jag pluggar grammatik får jag åka och träna sen, en snabbis bara.
...jag tränar så får jag kanske köpa en chokladbit sen.
...jag är seriös läser jag och skippar Grey's ikväll.
FastdetkanskejagmåsteiallfallförherrCvillnoghasintvifred.
Det är svårt att skriva utan att använda mellanslag.
Det får bli dagens slutsats.
I realtid.
Fröken Wallenlöv, för blogg.se i Falun.
Den riktige Willy Wonka! Kan vara bra att veta. Om man vill ha choklad eller så.Plugg, ensamhet och mycket fundersamhet. Och så en undran om popcorn.
Tjena.
Tjenare Kungen, till och med.
Vi ska dessutom analyse och andra läskiga ord. I "clear and conise notes"...!
Jag har så här långt skrivit tretton rader om absolut ingeting. Rader jag, bör tilläggas, är mycket nöjd över.
Därav tjenare.
Jag är dessutom ensam hemma, vilket gör det hela ännu lite svårare eftersom jag inte har någon att ta raster med/på.
Herr C fick ett av sina vanliga brutala infall och åkte därmed på snabbvisit till Gävle med broder M för att gå på hockey. Äckligt spontant om ni frågar mig.
Sååå, jag bloggar istället för att växla några ord med honom.
Jag ska för övrigt vara med och rätta de nationella proven i svenska (B). Wuhu!!
Men. Hur ska det gå? Klarar jag det?
(Jippie, den glada nyheten ger upphov till ännu en sömnlös kväll som går över i natt. Utan att jag somnat, alltså. Just great.)
För övrigt; hur ofta kan man äta popcorn?
En gång om dagen borde väl vara lagom?
Trots att jag inte spinnat, inte ens lite. Men, jag har sprungit i trappor. Och cyklat fram och tillbaka. Då kanske det är legitimt?
Ett fint minne från det sista grammatik seminariet vi hade. Skönt men ändå sorgligt...Internet, med tillhörande datorer, är mycket märkligt. Plötsligt började en massa nya flikar öppna sig, precis när jag hade lagt upp bilden på termosen. Jag fick såklart inte bort dem, och hela datorn hängde sig. Då tryckte jag av den.
Och! Hör och häpna! När jag loggade in här igen, efter lite om och men med uppstarten av kära gamla Acer (jo, det är en sådan fuling jag har), fanns allt jag skrivit kvar!
Sådant är lustigt. Som om jag råkat spilla kaffe över alla mina papper (om detta vore en pappersdagbok), och sedan när jag väl torkat bort den bruna sörja, fanns orden kvar. I nyskick.
Det skulle väl aldrig hända??
Undrens tid är inte förbi, go vänner!
(Nu måste jag skriva om det skottska folkets historia. Clear and consise. Det är mitt motto.)
GUD FÖRBJUDE!
Oh le pooh.
Trots - TROTS! - afrika dansning och popcorn med tillhörande skratt.
Le pooh. Som fransmännen skulle sagt.
Inte orkar ja skriva heller, men tänkte passa på att spara en bit av helgen.
Åh! vad jag skulle vilja ha förmågan att stanna ögonblick. Vilken gåva.
Såhär roligt hade vi i helgen. Raringar!
Min bästa föredetta, en grabb jag (snart ALLA!) kan lita på. Det ni.
The worst day ever
Inte av någon anledning, det bara är så. Willy Wonka förelog höstdepression, men det vete katten.
Jag ska nog skriva av mig mer, sen, efter dans och lite plugg och andra roligheter. Sådär, alldeles innan sängdax.
(Med roligheter menar jag naturligtvis Two and a half men. Antagligen med massor av popcorn. Mmmm...)
Tant Glömsk
Det sa jag visst inte?
Men det var så lite att jag knappt vet om det gills. Mamma trodde vi hade flera meter snö, bara för att de hade fått nåra flingor.
Om det bara vore så väl!
Men, ett steg närmare den riktiga snön, den som ska stanna här med mig. För visst ska det snöa tre gånger och sedan ligger det kvar? Eller måste det snöa och stanna kvar tre (två?) gånger, sedan ligger den kvar?
Nåväl. Jag och de kinesiska brudarna fick se snö idag i alla fall.
I can die (fall asleep räcker i och för sig) happy.
Shop till you drop
Jävla Kupolen. (Eller också inte...)
Men de är så fina, mina nya RÖDA skor, mmmm.
Och tröjor (svarta, så de inte sticker ut lika mycket som skorna) , det är alltid välkommet. Så kanske jag slipper några av de där jobbiga morgonarna...morronarana...äh! Mornarna? Några av de där jobbiga tidigt-på-dagen-stunderna när jag inte vet vad jag vill ha på mig, och blir arg på älskade stackars C.
Mer orkar jag inte. Man blir trött av att shoppa.
Och av att träna, gå i skolan och fixa med vårens kurser.
Måste dessutom "revisa" lite grammar grammar känns det som, det verkar ju alla andra nötter göra...
Dessutom! HATA Akademibokandeln!!! Big time. Det är ena riktiga nötter.
Och. Till sist. Skönt att höra att fröken J trots allt lever. Jag saknar henne riktigt mycket just nu.
Sov sött, till mig själv o alla andra där ute.
Om ommet om
Om...
...tre minuter ska vi gå ut en sväng.
...någon timme eller så ska vi ÄTA.
...tre och en halv timme är det Bra På Tv.
...femton timmar är det seminarie/föreläsning.
...tre kvällar får jag träffa herr R (jubel!).
...fyra dagar får jag träffa mina Babies.
...21 dagar åker vi till Nottigham.
...28 dagar fyller fröken P hela 23 år, GRATTIS!
...50 dagar åker vi till Thailand.
...74 dagar är det GOD JUL PÅ ER ALLA!
Och snart snart kommer snön, det vet jag säkert.
Kantstött
Varför känner jag mig så stött av det här?
Jag varken vill eller borde känna så.
Men.
Alla kriser för något gott med sig. Det är alltid välkommet att växa som människa.
Bara en liten centimeter räknas!
Nu tog orden slut.
Pust.
Orden
Det känns som om orden inte räcker till...
Trots att jag älskar dem överger de mig, ständigt.
Stanna kvar!
Gå inte redan, jag har huuur många år kvar som helst ju.
Kanske är det bara jävlamåndgaskänslan som spökar, eller också var det miss As prat om Yoda idag som knäckte mig.
Nu ska jag sova.
Bredvid en man som påstår att han vill ha separata sovrum.
Efter ett och ett halvt år tillsammans.
Sicket nonsens!
Bäst att sova nu.
Så orden hittar tillbaka. Kanske räcker det till ett påtvingat samtal med J imorgon.
Chip chip cheerio.
Oshikuro!
Min telefon fungerar än så länge helt smärtfritt, eller vad man nu ska säga. Det enda kruxet är att jag vet hur man sätter på musikspelaren, men inte hur man stänger av den... Men, det spelar egentligen ingen roll, för hörlurarna är alldeles för stora för mina öron. De måste ha designats för en jättes gigantiska snäckor...
Jag har inte pratat ordentliget med J, än. Jag vill inte tränga mig på. Löjligt, kan tyckas, men jag vet liksom inte vad jag ska säga. Det skulle säkert räcka att låta henne prata, men hon verkar inte vara riktigt redo än.
Och det förstår jag.
Sex år. Eller är det sju? Jag och herr R är såklart i chock, och förstår knappt hur livet ska gå vidare. Visserligen klarade han sig ur ett helvetes förhållande, men det var mest värst innan. Och det närmaste jag har kommit vad de antagligen genomlever nu är när B krossade mitt hjärta till små små pepparkakesmulor. Det var fruktansvärt att skiljas från R också, men vi var så unga, och visste att livet ju skulle gå vidare vad vi än ville.
Vad ska första ordet bli? Vad finns det för trösteord mot sådant?
Fröken A har som vanligt hjärteproblem, hon också! Men mycket mer...delikata sådana. Två män, alldeles efter varandra i alfabetet, slåss om hennes gunst. Mycket klurigt och såklart mycket intressant för en kvinna (!) i ett mycket mysigt men kanske lite...ostormigt förhållande.
Men min C är ändå det finaste jag äger och har. 
Han tävlade med lilla Elsa, som ju alltså får ha sitt namn kvar här, som kanske var den som gjorde sig bäst på kort under kvällen som gick.
(Fy vad söt. Att kvaliten är dålig är ju i alla fall inte hennes fel.)
När kärleken dör
Och det är inte ens min kärlek som nu inte finns längre.
Herr S och fröken J är inte längre ett par. Det var deras sista sång i helgen.
Jag fick reda på det igår.
Både stronge herr R och jag grät en skvätt i luren.
Trots att det inte var vi.
Men. Vi har varit där. Och det gör så ont.
Vad mer är; de är våra finaste vänner. Och de är ledsna. Då är livet svårt.
Less.
Jaha, här har man gjort sig till och faktiskt gjort som tanten sa och översatt en gammal tenta. Men finns svaret någonstans? Nej då! Dokumentet med "ett förslag" på översättning går ju inte alls att öppna. Pissigt.
Så nu lessna jag, och täkte skriva av mig lite istället.
Mycket trevligare!
(Hinner nog med en snabb repa plugg igen innan herr C och jag drar ner till Gnällbältet.)
Fast. Så många tankar har jag nog inte. Känns som de trängs och slåss något så överjävligt idag, huvudet bultar trots två stora julkoppar lagom starkt kaffe...
Jul ja.
Jag längtar som ett fån. Då är allt roligt över, men samtidigt har jag så mycket roligt kvar då. Det blir praktik i vår, spännande, läskigt, nervöst som fan, och alldeles....alldeles underbart! (Hoppas jag hrm...)
Det bästa med årets jul är kanske ändå att vår släkt är tillbaka på rätt antal människor. Mormor for ju upp till morfar och Claes precis innan jul, Alfred likaså, men i år har vi lilla Elsa. Det blir nog mysigt. Undrar vem som kommer få flest paket i år? Jag gissar på den som förstår minst av hela julhysterin.
Hon kommer till Mamma Muus släktkalajs i helgen, så då får alla vara med och dra i henne på en gång. Det blir nog spännande för alla parter tror jag.
I huvudet just nu:
Just keep swimming, just keep swimming, just keep swimming swimming swimming... (Finding Nemo)
Hur bra min nya telefon egentligen är. Den slår nog alla bajs SE med hästlängder! Om dne bara ville komma nån gång...
Att jag inte får glömma kameran! Många, många dagar sedan jag tog kort.
Nu:
Facebook. Kolla hur fröken S's tenta egentligen gick.
Sen:
Plugga, hämta tvätt, packa. Ungefär i den ordningen.
TCHÜSS!
Jag hetsälskar den där första bilden på henne. Vilken söt alien!
Som ett barn på julafton
Jag kommer att vara som ett barn på julafton när...
...min mobil anländer. Jag kan verkligen inte skriva sms med herr Cs gamla SE. Hua.
...translation-tentan är gjord.
...translation (och grammar också för den delen!) tentan är KLARAD.
...vi är i Nottigham. Och kollar fussball. Med massa engelska huliganer. WOOOOSH!
...jag och C bränner oss sönder och samman på en strand i Thailand, med hela tjocka släkten.
...jag sitter på golvet i valfri släktings (på mammas sida) hus, på julafton.
Är det inte julafton snart?
Jajemänsan!
Denna
bidde det till slut. Egentligen för dyr, men men, jag håller tummarna på att den är allt jag vill ha och behöver, då är det ingen fara.Både jag och C är helt slut efter mini-flytten, så han sover redan, och jag ska bara diska sen ska jag också sova.
Och inatt blir det inga röda piratdrömmar!
Kanske drömmer jag om något mysigt, som disk, kanske om något trevligt moment (som att klara Tentan...).
I mogron, go vänner, är det kanelbullens dag, so go on! Treat yourself! Det ska jag, Och jag ska dra med Willy Wonka och Karin i fallet. Skulle nog få lätt sällskap av fröken A, men hon är tyvärr out of town då. Den...vinkajan.
Cliffhangers are the best, faktiskt! Se bara på Grey's. Oh my god...
Och. Jag vet. Det heter man må säga, inget annat.
Nog om detta!
Sleep tight!
ÄT!
Kvinnor (och män): ÄT för bövelen ÄT!
Hittade en så ruksigt ledsam blogg häromdagen, och den är bara en i kölvattnet av alla andra, ännu otäckare exemplar.
Hur kan man stå emot pannkaka, massvis med köttfärssås eller kanske en marängsvisch? Bara för att någon säger att man bör vara si och så, kunna ha size zero och helst ha fröken Richie som ikon?
Tjena. Jag är låååångt därifrån.
Men så orkar (och törs) jag faktiskt dansa afrikanskt. =) (Kan inte motstå, fast jag lovat mig själv att hålla smileysarna borta.) (Linda! Vi har gästpass på gymmet, bara tre gånger kvar, sen ska vi leta på någonstans där man kan dansa för alltid. Trots att jag inte har någon rytm....)
Achanyway.
Sluta upp med dumheterna. Ät. Kläder finns i storlek 6, 8, 10, 12 och till och med 14! Så stanna inte på zero, det ÄR inte värt det.
This is for you.
Wasabilicious
PS
PS!
Jag glömde att meddela att jag inte tittat en minut på TV idag. Det ni!
Jag mår säga, jag är mycket stolt över mig själv.
Ska inte ens slå på den nu. Ska återgå till det njutnigsfulla (faktiskt!) plugget.
Puss!
DS.
Hua.
(Läs: Idag.)
Beslutet kunde verkligen inte fattas, varken efter en natt eller två.
Och att åka runt och kika hjälpte ju inte.
Då Sverige överrepresenterar SonyäckelEricsson (förlåt!) och den finska grannen.
Min fina silvriga var inte så fin.
Den röda har fått en ny konkurrent! (
)Som såklart är dyrare.
Men bättre?
Och mycket sällsynt, tydligen.
Som ni märker är mycket om äcklemobiler just nu, trots att jag inte vill. Jag vill ha min gamla baby tillbaka, men good luck with that. Har försökt hålla tankarna borta från detta nu ett tag, med lite engelsk poesi. Därav den lite urspaceade (?) strukturen.
Hoppas poesin går lika bra som grammatiken Anna! För mig gick den, låt oss säga, hyfsat. Men jag ska nog enjoya (ha! slå den verbböjningen om ni kan!) Julie en gång till innan sovaredax. (Jag förstår vår kära grammatiklärarinna ((hehe)), men jag förstår banne mig inte hennes compendium...)
Nu måste jag vila tankarna, sen ska jag förklara Why black is not what white is not...
Sov gott i cymberrymden!
Det är tyst i cyberrymden...
Cyberrymden och cyberrymden.
Mobilrymden.
Yes, min kära Z500 har totaldött nu. Den vägrar. Jag vet vad felet är, nästan i alla fall; batteriet har ramlat bort och vill absolut inte sitta på sin gamla vanliga plats. Mycket sorgligt. Hela mitt liv är lite förlorat, eftersom att jag dumt nog sparat alla mobilnummer på telefonen. Och inte kortet.
Och. Alla. Sms...
Mitt första från herr C, det är borta. Det känns såklart väldigt sorgsamt, trots att jag har honom hos mig för jämnan nu. Hoppas jag kan lura ur han några fler söta ord då och då.
Men frågan kvar står fortfarande.
Den
eller den 
?Den röda är ju awfullly cute, men jag är bra sugen på den uppskjutbara... Silvrig är den också. Men rött alltså...
En till natt tillåter jag mig att sova på saken, jag måste dessutom få hålla i dem varsinn gång till, bara för att känna och vänja mig liksom.
Men oboy vad jag kommer sakna min gamla kära Samsung, den är en av mina absoluta favoriter! (Av de tre och en halv jag haft.
I vårt vardagsrum är det långt ifrån tyst. Sambon C ser på fotboll, älsklingarna Änglarna (vilket namn! på ett fotbollslag! jag tycker om.) spöar rent ut sagt skiten ut Stig Helmers gamla Bajen. Jag hejar för tillfället också på Änglarna (och inte bara för namnet!), eftersom de är så fina i rosa och blått, insamlingen till ära.
Ikväll är det heligt på 6an, Two and a half men.
Oh-oh-oh-oh-Ohsikuro!
Men innan det kanske jag ska vaska av mig lite. Den afrikanska dansen var underbart befriande, på alla sätt och vis! Trots att min koordination inte är vad den borde vara. Menmen, ge mig bara lite tid.
Inatt blir det bara söta drömmar, allt är ångestfritt!
