Hjärta Freud
Jag saknar de piller som reglerar min hormonnivå, som gör att det visst svänger lite, men ändå håller mig och mina stockar i ordning. Ringen var inte alls vad min kropp gillar, tydligen, eftersom dne straffar mig med vad jag tror kan vara en lindrig form av PMS.
Men mina tankar kan ingen kontrollera. På årets dåligaste föreläsning fortsatte jag att minnas människor som betytt mycket men sedan förlorats, tappats bort. Det var finare än att lyssna på "blablabla....nimåstelyssna...elever...blablabla". Herr J, och varför han kom upp i drömmen, känns utredd, tack vare min närmare bekantskap med herr Freud. (Ja du Toffs, man ska inte lyssna på allt han sa, men han hade en del poänger! Mina drömamr berättar mycket om mitt undermedvetna eller omedevetna eller vilket medvetande som helst, och det tackar jag Freud för att jag vet, även om en cigarr ibland bara är en cigarr.) Men det finns som sagt andra, människor som påverkat mig så men som jag inte har någon kontakt med idag. Kanske spelar inte heller det någon roll, jag vet ju att jag alltid bär dem (och deras historier) med mig.
Over and out.
Piller är en härlig uppfinning, fast inte alls nice om man får en sort som inte passar...första sorten jagfick gjorde så jag grinade konstant...björn fattade ingenting och jag kunde inte sluta. Så fort jag bytte så blev det bättre..och nu, utan dem, är det faktiskt riktigt bra, back to something normal (fast det är egentligen en hemlis det där, säg det inte till nån haha)
och självklart har vår vän Freud vissa poänger, det är väl mest det att han ibland missar målet med flera meter...och som vår föreläsare idag sa "Freud never cured anyone!" ha ha
