Fröken Wallenlöv

Jag tog visst en bloggpaus! Fast så kallas det nog inte när man inte är storbloggare.

---

Jag längtar mig fördärvad till typ om en och en halv vecka. Det blir skönt vill jag lova.
Just nu är det vikariejobb, sista plugget, förberedelser, intervjuer och ansökningar hit och dit.

Jag behöver sova och jag behöver det här:


Mitt finaste minne

Jag blir trött på män.
Och jag blir trött på såna ultrafeminister som inte förstår att varje litet steg är ett steg.
Sex and the City 2 tilltalar inte alla. Det förstår jag. Men, fatta att det är på tiden att man massproducerar grejer för oss tjejer, gör något som åtminstone vi förväntas gilla! Männen har alla sina Die hard 1, 2, 3 och 4.0 (ja, jag har sett den, skitkass), Rocky, Rambo (don't get me started!) och så finns det nån film som heter Heat som alla på ett visst morgonprogram äääälskar. Nu är det dags att vi får SATC 1, 2, 3, 4 och 5 - bara döden skiljer oss åt. Vi har visserligen redan en massa chick flicks, och Bridget Jones fick ju en uppföljare, men det var nog mest bara för att boken fanns. Jag tycker det är dags att filmmakarna börjar tjäna pengar på oss också, vi är precis lika köpstarka. Låt oss drömma om ytligheter, dregla över filmer utan handling och slippa alla jävla happy endings (som ju SATC ifrågasätter bara genom att göra en tvåa). Livet är inte som...Under Toscans sol, Pretty Woman och alla andra flicka-söker-kärlek-hittar-den-tillfälligt-och-blir-lite-hjärtekrossad-för-att-sedan-räddas-av-prince-Charming. Jag är less på de filmerna, jag vill ha något nytt där inte kärleken alltid är i centrum, utan just flickvännerna (tjejkompisarna), lite skönhet (vilket faktiskt alla tjejer drömmer om, på något sätt, på grund av det samhälle/förtryck vi formats av) och kanske kanske kanske en hel del verklighetsflykt. Eftersom det inte finns ett lyckligt sätt.

(Hans Wiklund hyllar just nu George Clooney, men kallade Kim Cattralls rollfigur åldrad slampa. Gud förbjude att kvinnor ser bra ut och är åtråvärda när de är över 50, det är ju bara MÄN som kan vara sådär silvrigt sexiga. Eller?)
(Personligen tycker jag att George Clooney är överskattad, han spelar alltid en Danny Ocean-typ, lite lagom distanserad och överlägsen, precis såna figurer jag hatar.)

Jag borde nog skapa en (post)feminist-kategori.

Igår var vädret som vädret ska vara i juni, idag som det ska vara i juli och imorgon får således representera augusti.
Det regnade i alla fall inte igår, idag ser det fint ut so far, och jag har höga förhoppningar på imorgorn. Fast vad gör det? Jag kanske jobbar hela augusti, vi får väl se.

Nästsista dagen med uppsatsen. Jippie. I eftermiddag har jag dessutom en lektion, så det blir inte så mycket jobb på den kära uppsatsen idag heller...

Jag önskar mig en skopa sömn, snart.

Intervjun gick bra. I alla fall tyckte jag det. Och om inte rektorn tyckte det så är jag en erfarenhet rikare! Jag lärde mig i alla fall att jag är väldigt lugn på intervjuer, något jag tycker är otroligt skönt (eftersom jag alltid är nervös inför precis allting).
Och nej, jag visade inte mitt Chewbaccalejon, men jag svarade att jag nog mest är som ett lejon, faktiskt. (Jag kunde välja på det, uggla och St Bernardshund, så lejon kändes mest jag.)

Och uppsatsen börjar lida mot sitt slut, snart har jag bannemej inte mer att fixa.
Livet börjar här?

Jag längtar till:

Fredag eftermiddag då uppsasten är insickad för FÖRHOPPNINGSVIS sista gången.
Ventileringsseminariet är över, om jag överlevt alltså.
Avslutningscermonin är avklarad och jag står med examensbeviset i handen.
Jag fått jobb. Helst ett vettigt nånstans i närheten (som till exempel Sandviken, Gävle eller Ludvika).
En av semesterveckorna jag faktiskt får.
Höstlov, om jag har jobb det vill säga.
England, när det nu blir. Helst en stad i East eller West Midland eller uppåt.
Chrille kommer hem så vi kan planera in nästa mattajm. (Han kommer om cirka 8 minuter.)

I helgen är det antagligen sista helgen jag säger till herr C "jag måste bara plugga lite också". (Sen måste jag bergis jobba lite också på helgerna, men det är en annan sak.)
Snart har jag min sista handledarträff för den här kursen, för den här terminen, för den här studietiden. Helt sjukt. Jag vet inte hur många handledarträffar jag varit på genom åren, en hel drös är det i alla fall (från Litteraturvetenskap B på min andra termin till min allra sista, varje kurs har bidragit till fina, skumma, roliga handledarträffar). Man tycker att jag borde vara van nu, van och härdard och därmed onervös. Men nej då, jag sitter här och kallsvettas för att jag vill så gärna att han ska ha något bra att säga så jag aldrig mer behöver gå på en handledarträff.

Om det går bra om en halvtimme ska jag lista mina bästa handledarträffar genom dessa fem fina fantastiska pluggår. Annars går jag och drar något gammalt över mig.
Höjt!

Igår kom det första sköna regent för sommaren. Det var kvavt och varmt och hett och stillastående innan, men sen öppnade sig himlen sådär som himlen (himlar?) ibland gör. Och allt jag tänkte på var regnet som äntligen kommer i slutet av Lejonkungen. Det där regnet som gör att allt blir grönt igen, att allt kommer tillbaka igen. Och så tänker jag att det är det finaste regnet, även om jag ju älskar höstregn också.

Fast egentligen vet jag ju inte. Jag har aldrig varit där, där när regnet faktiskt gör allt grönt igen. Sverige blir sällan så uttorkat, det blir bara...lite mindre grönt, möjligen. Så kanske kanske hör jag bäst hemma där långt borta, där regnen faktiskt är efterlängtade.

Varför, oh varför, har jag snöat in på en plats jag aldrig varit på?
Hur kan man längta så till nånstans där man aldrig varit?
Jag får liksom ingen ordning på mina tankar.

(Eftersom jag fortfarande inte har några bilder från valdfritt afrikanskt land så blir det ingen bild i det här inlägget, men bildgoogla gärna Lejonkungen så kanske ni fattar hur jag tänker.)

Häromkvällen roade vi oss med att föröska mörda några av de monstermaskrosor som tagit över delar av vår gräsmatta. Vi fick upp ungefär tre meter rötter på köpet, något jag tyckte var både äckligt och fascinerande. Rosor i all ära, maskvarianten är inte mina favoriter...
Ibland undrar jag om vi verkligen klarar av att göra detta till vårt drömhus med tillhörande drömträdgård...
Vi ska i alla fall försöka pilla upp maskrosebladen och maskroserötterna så fort de ens vågar sticka upp, i sann pappa Wallenlöv-anda.

---

Jag är så trött nu. Jag vill bara sova, och bara inte tänka. Jag klarar inte mer, jag blandar ihop datum, tider och platser. Det märks att mina pluggår snart är över, för nu orkar jag inte med fler overkligehetsnära uppgifter...


Ja tack, jag vill gärna vara tillbaka i Liverpool nu
(Och ja, min mest hypade stad för tillfället, för er som missat)

Det vore fortfarande finfint att komma långt långt bort härifrån.
Igår googlade jag bloggar från Tanzania, men det var mest olika missonärer som skrev mystiska inlägg.
Trist.

Jag visste nästan att fröken Toffs skulle hålla med mig om gårdagens inlägg, det är fint det.


Eftersom jag inte har några bilder från Tanzania fick det bli en på Håkan H istället

Det värsta med skoljobbet so far är inte eleverna, långt ifrån, utan kollegorna. Kollegorna som vet bäst och ska ge råd, men som bara pressar och stressar utan att hjälpa det minsta.

Ta mig långt härifrån!

Jag är så sjukt rastlös att det kryper i kroppen. Jag vill ha ÄVENTYR och jag vill ha det nu. Det går bra med ett litet kort äventyr, men det måste liksom...kännas...
Om jag får jullov i år (och alltså jobb) vill jag åka med herr C till Tanzania. Eller annat valfritt land i Afrika (typ Etiopien, Mocambique, Zimbabwe eller Madagaskar), gärna något på östkusetn (tydligen!). Please take me there, jag känner att the roots are calling!*

---

*Det är helt fröken Ps fel att jag (återigen) längtar till Afrika tror jag då hon just nu skriver sin slutuppsats om neadertalare, vilket fått mig att tänka massor på människans ursprung, vilka vi är och allt det där, vilket får mig att längta till det som ibland sägs vara livets vagga. Jag i min vita koloniala värld har alltid längtat till Afrika, call me läskigt kolonial och fördomsfull, men jag tror att det är där äventyren finns. Kanske var jag en afrikansk mungo i mitt förra liv, eller nåt...

Idag ska jag och Chewbie ta tåget ner till Hallsberg och mormor&morfar (ja, Chewbies mormor&morfar that is) för att hänga och gå på dop. (Nej, Chewbacca får inte vara med i kyrkan, men väl på dopkaffet, och det är väl lika fint det.) Innan vi åker sitter jag och stånkar med uppsatsen, då ser jag ut ungefär såhär:


Ingen inspirerande bakgrund har jag heller...

Kristi Flygare var naturligtvis vad min fina mormor kallade Kristi himmelfärd, och det måsta jag säga, det låter änna tjusigare!

I söndags var en toppenfindag.
Igår var en bottenkass dag.
Idag är en bra dag (i alla fall hittills).
Alltså borde imorgon bli en dålig dag, vilket inte bådar gott inför de två NO-lektionerna med sjuorna jag har...

De ringde ganska nyss från Lugnet och undrade om jag kan vikariera i engelska i två grupper resten av terminen. Hur nice?! Allt är dessutom planerat och klart vilket betyder att jag inte behöver oroa mig för det utan kan koncentrera mig på att skriva klart uppsatsen. Yay!

Men jag vill se Tvåan NU!
Jag är helt fast i serien. Igen. För sjuttioåttonde gången.
Men jag ÄÄÄLSKAR trailer till tvåan, verkligen. Ska Stanford gifta sig? Varför är Miranda plötsligt extra kul i Abu Dhabi? Vad händer med Charlotte och kidsen? Ska Samatha bli kär igen, och framförallt, är Aidan tillbaka?! (Jaa, jag är team Aidan, gogogo!)

Imorn ska jag kolla på underbara Ettan igen, om jag hinner.

Igår insåg jag att jag är ännu ett steg närmare Absolut Vuxen.
Jag grävde land, planterade om blommor, planterade buskar och älskade det.
Sedan föröskte jag köpa lösgodis, misslyckades eftersom jag egentligen inte hittade något jag gillade, och tyckte inte om det.
Wtf? Det där med godis är ju helt sjukt, för typ...två?...år sedan trodde jag inte att det var möjligt att INTE ÄLSKA lösgodis. Men tydligen är det möjligt. Antingen är jag sugen på choklad eller den där salta Malaco Truly-smaken, annars vill jag inte ha godis alls, hellre...vetebröd, typ. (Eller popcorn, men till och med detta har stillat sig något.)

Annars har jag en pissig dag, helt enkelt. Igår var en toppenbäst dag, idag är en kanonsämst dag. Jag är less på allt, speciellt på uppsatsen, men det är klart, snart är det över. (Salut manöver, snart är skiten över?!)
Nåja, snart är den här dagen slut, lite kaffe, lite uppsats, lite promenad, lite cykel-in-till-friskis-för-träning och sedan får jag sova och glömma att denna dagen någonsin funnits. (Denna dagen ett liv, I HOPE NOT!)

Men kära hjärtanes vilket knasigt inlägg.

Nog för att gräs är fint, men inte mellan plattor! Om man nu har typ sten/betongplattor på fram/baksidan bör man se till att det är gräsfritt emellan. Om de tidigare ägarna inte gjorde det får man ett mindre helvete med att ta bort grästuvorna med morakniv, men det är det värt, för åh så fint och välstädat det ser ut sen!

Idag har vi mest pillat i trädgården.
Eller ja, pillat och pillat, mest grävde vi trädgårdsland. Det var sjukt jobbigt att vända typ 180 kilo jord (??) så jag hoppar friskis ikväll, det får bli häng i soffan med otorligt sega ben istället.

Dagen har varit fin, vi trivs mer och mer i huset och trädgården. Snart bli köksdelen citrogul (eller nåt) och då är allt panikiga på nedervåningen klart - härligt!

Godis någon?


Vi hart inte lika fint som Pettson, men nästan (bild tagen HÄRIFRÅN)

Jag är sugen på att göra något fint för min herr C. Men jag vet inte vad? Ska jag köpa (plocka?) blommor? Måla köket lite spexigt på känn? Vad gör man för sin karl bara för att man vill? Hum.
Jag är lite inne på att köpa en katt, bara för att det ser så nedrans mysigt ut.

För övrigt spontanköpte jag en ny cykel igår tjoho! En svart och lagom tjusig Monark. Hade detta varit en perfekt värld hade den varit sjukt 80-talsretro, men det finns tydligen inte... Nåväl, den har smala däck, cykelkorg och än så länge känns den sjukt lättrampad (alltså den lilla biten från Maxi hem till Hälsinggården jag testcyklat).
Sa jag att jag fick den i examenspresent av familjen? Well, det fick jag, så det är bäst att fixa den däringa uppsatsen nu då... (Hur blir det annars liksom?)
 

 
Min nya examenscykel, aka svarta faran, och en version av drömcykeln (fast min skulle vara en tjejcykel utan bockstyre och bakåttramp, hur coolt det än var när jag var liten)

Jag har ju börjat digga Äntigen Morgon, något jag trodde var heeelt omöjligt för några...år?...sedan. Men något ändrades! Jag lyssnade på det sommaren då Katrin Z, då Schulman, och han i Rob n Raz (Raz var det nog) var vikarier, och tyckte om det mer än MorgonZoo. Det var nog då hatet mot Mix Megapol släppte, sen har oviljan gått över i mer och mer gillande. Kanalen har ju Pär Lärnström och då och då favvosen Cecilia Blankens (love!), något som gör i alla fall mig glad.
Nåväl.
Anders Timell är ju såklart bäst av alla i det mogonprogrammet, och jag önskar hett just nu att de tar in Orup som någon slags extravikarie då och då, för han och Anders T passar ju verkligen bra ihop!

Vad jag vill säga med det här inlägget? Jag vet inte. Kanske att radio är bra? Helst ska de bara prataprataprata och inte spela musik (och absolut inte ha en massa reklam förstås). Kanske är P1 något för mig? Eller ska jag börja med tråkP4?

---

Igår fick jag en examenspresent av hela familjen (den utökade alltså, med herr Cs mamma&pappa och bror&fröken E) så det är väl bäst att jag sätter igång och skriver på uppsatsen så att jag faktiskt kan ta examen om en litenliten månad.
(Just ja, det var ett egenkomponerat presentkort på något jag anser mig behöva mycket, nu när vi har en bit in till stan.)


Den kanske?