Fröken Wallenlöv

Allt är bra här.
Berättelser och bilder kommer när jag är ensam igen.

Fröken P kommer hit i mars och stannar superdupermånga dagar! Tjoho för den! 

Nu ska vi se fotboll och äta pubmat. Wish us luck!

Idag är jag extra mycket kvinna. Eller fröken då. Det känns väl sådär, Asda kanske får en till besökare in great need of comfort food (det är vad tanterna på Asda kallar det, chokladen alltså) innan kvällen är slut.
Jag tänkte fira med att titta på The Prince of Egypt och kalla det skolarbete, men här i studentområdena går det tyvärr inte att göra något som kräver snabbare uppkoppling än världens äldsta modem klarar av. (Vad blev det för mening egentligen? Jag trasslade nog till det, men om man funderar lite vet man nog vad jag menar.) Därför får jag vackert läsa en bok istället. (Något som VERKLIGEN behövs då jag har två kurser där vi om en månad ska lämna in en reading diary; i den ena ska det vara tio böcker totalt, och den andra tio texter totalt - alltså böcker, artiklar eller film. Det är ett hårt liv!)
För övrigt har jag en tvättäkta tysk galen lärarfacist i två av ämnena (det är ingen tillfällighet att hon styr i de ämnena där vi måste lämna in de förbannade läsedagböckerna.). Bara så ni vet.

Och så skulle jag ju ringa mamma också. Jobbigt.
(Eller också inte. Jobbigt alltså. Inte att jag inte ska ringa. Gud vilket knasigt inlägg detta blev. Och vad många parateser sen då!)

Vinet var också billigt igår, som allt annat. Idag är jag varm och trött och lite törstig.
Ikväll kan jag vänta lungt&stilla och ensamt på att söndag ska komma.

1. Vad heter du?: Helena
2. Ett ord på fyra bokstäver: Hela
3. Flicknamn: Henrietta
4. Pojknamn: Håkan
5. Yrke: Hudterapeut
6. Färg: Honungsgul
7. Klädesplagg: Handske
8. Mat: Hälleflundra med potatis
9. Sak i badrummet: Handduk
10. Plats/stad: Hainan
11. En orsak att vara sen: Hunden åt min läxa!
12. Något man skriker: HEJ!
13. Film: Hundtricket
14. Något man dricker: Hemmagjord saft
15. Band: (The?) Hellacopters
16. Djur: Häst, eller hund förresten!
17. Gatunamn: Hamngatan (finns säkert i Askersund!)
18. Bil: Hummer (världens sämsta bilmärke, men det finns inga bra på H...)
19. Sång: Hallelujah (Leonard Cohen eller Jeff Buckley, man får välja precis själv)

(Varje svar måste alltså börja med bokstaven i ditt namn, därför blev det en ganska skum lista idag. Jag snode idén från fröken T.)

Hade jag hetat nåt på G hade jag inte ens skrivit något på fråga 19, jag hade bara visat min bästa låt just nu: Geraldine med Glasvegas. (Det är något visst med skotska band!)

Snart ska vi äntligen iväg på vår första miniutflykt. Dock inte så längt, bara till staden bredvid.
Där ska vi:
- Ta kort
- Kolla på kyrkan (och ta kort)
- Fika (kaffe + kaka)
- Leta reda på saker (bra affärer, vintage och tatuerare)
- Shoppa (kläder i mängder för mig, och klackskor för fröken JL)

Taturerarletandet är i händelse av vi skulle känna att vi behöver göra någon slags rites de passage innan vi åker hem till Norden igen, som för att visa att vi varit borta. (Googla rites de passage om ni funderar på vad det är. Alltid lär man sig något nytt!)

(Jaa jag vet, sjukt ounik rubrik...)
Det stämmer faktiskt! Det är fredag den 13e, men eftersom fröken JL föddes den dagen så tänkte jag låtsas att det är hennes födelsedag idag (fast det egentligen är några månader kvar), och alla vet ju att man blir på bättre humör av födelsedagar!
Dessutom skiner solen, fåglarna kvittrar och det ligger inte en isfläck kvar på backen. Väderleksrapporten lovade 4-6 grader varmt och lite sol, lite moln. Det låter helt okej. De vita sailorskorna från Topshop får åka på (med tjock tröja under jackan dock)!

Idag ska vi se Sunset Blvd. Hoppas vi inte somnar som förra gången. (Vi såg då tidernas sämsta&längsta stumfilm, Pandora's Box, inte konstigt att vi somnade då!)

Idag blir det nog många blogginlägg.
För idag skiner solen ibland, idag snöar det ibland.
För idag har jag för många känslor i för litet huvud.
För idag saknar och längtar jag.

Det är lite ensamt här, det måste jag erkänna. Kanske skulle jag skrivit på resedagboken, men jag ska ju bo här. Det är väl mer än en resa? Det känns som att jag aldrig kommer se hemma igen, aldrig kommer få vara i soffan i spelrummet på Tallhöjden. Det känns som att jag aldrig kommer få se honom, röra honom, igen.
Det är värst med de som inte kan prata. Våra vänner Memory&Electric (kisse 1&kisse 2) kan knappt ens jama i luren, så de får jag sakna i tystnad. Unge herr F ska vi inte tala om! Han kryper snart, och jag har missat så mycket, redan.
Bajsengland.

Det bara fortsätter snöa.
Och jag vill bara fortsätta shoppa (fast jag blir retad).

Nu vet ni.

Idag har herr C köpt en ny dator. Kanske hände det precis alldeles nyss. Kanske var det därför min gamla valde att vara någorlunda normal, för att jag skulle ångra mig liksom. Men se den gubben går inte! Jag vill allt ha den nya datorn här och NU.

Idag tror jag att jag ska provspringa i parken. Tror. Jag har inte bestämt mihg än. För om jag ska klara av att bo i detta land utan att få tre hjärtattacker så tror jag att jag måste börja röra på mig mer. Snabba promenader till IT-avdelningen gills liksom inte.



Första minuterna jag såg av den mycket roliga och mycket verklighetstrogna programmet om nötterna på IT

Först; tack för att ni kom ihåg. Det värmer mer än alla tårtor och paket i hela värden! (Och tack Facebook som visar allt så tydligt; tack var dem ((tror jag)) fick jag en puss på kinden av en ((full)) amerikanska. Najs.)

När jag vaknade imorse var det precis som det brukade vara, den fjärde februari kändes som världens mest menlösa dag. När jag var liten tyckte jag att det var den sämsta dagen någonsin, värre än juladgen till och med! Jag antar att jag innrest inne gillade att allt bara handlade om MIG en gång om året. Sen klev jag upp, duschade, och började fixa iordning röran som är mitt rum, fortfarande med menlös-känslan. Det var inte förrän i köket, medan jag utan ångest fixade frukost som jag insåg att detta är nog en ganska bra dag. I alla fall den här fjärde februari ska bli bra, det känner jag på mig. För jag bor i en korridor där folk är tysta och äääälskar ordning, där folk sätter upp lappar och diskar innan de ens ätit klart. Jag bor närare fröken JL, och jag har några vänner här som kom ihåg min födelsedag. Livet börjar ordna upp sig här. Även om rummet är pyttelitet blir det nog bra ändå. 

På tal om ingenting, han i Prison Break gick just förbi utanför mitt fönster. Nästan i alla fall. Jag ser alla härifrån. Kalla mig hököga.

  
Snökaos och University of W i solsken

 

Fröken J&jag och Vera, Sarah & Fröken J
(Egentligen borde Vera och Johanna vara i centrum, de är ju de jag gillar bäst, men Sarah fick följa med på en bild ändå.)

Imorgon smäller det!
För de upplysta fyller jag 25. (Inget jag planerar att tokfira dock).
För de riktigt upplysta betyder det att jag ska flytta!! Vi var och spanade in den mycket finare och mycket mysigare korridoren i eftermiddags, och jag träffade en mycket trevlig granne. Mycket trevligt, med andra ord.
Med anledning av detta (båda grejerna), plus att min nya korridor är en all girls corridor, tänker jag spela världens bästa låt för er, bra va?!

 

The Ark - Clamour for glamour

Imorse spelades inte den vanliga musiken (den som spelas nu, någon sorst musik med EXTREMT mycket bas). Nej, istället ljöd Beyonces If I were a boy ljudligt genom huset (kanske genom fönstren också). Det är stort.

Dessutom. Som att ovan inte vore nog, spelade någon väldigt lung pianomusik straxt efter det.
En till person, förutom jag, i detta hus har tydligen skön musiksmak.
(I alla fall på morgnarna.)

Gårdagen var både upp och ner, som alla dagar här tycks vara. Föreläsningen med norra Europas konstigaste doktor (i film, tror jag) var intressant, det kan nog bli bra. Sedan fick jag beskedet jag väntat på, eller i alla fall ett löfte om att jag ska få det beskedet nästa vecka; jag får med största sannolikhet flytta. Tack! Vet inte när eller till var, men bort från det här anonyma jättehuset kommer jag i alla fall.
Kvällen var märklig, minst sagt. Jag invigde inte de nya, höga skorna, utan fortsatte inviga mina fina enpundsskor. Vi blev nästan nekade vin på en trist jättepub för att vi inte hade passen med oss. Med tanke på att jag fyller mycket nästa vecka tyckte jag att de var grisiga och tjatade lite om det i ca en halv flaska vin. Claire fnissade bara, det är tydligt att hon inte är van vid alkohol, men det är ju bara trevligt! Studentstället där "alla" skulle vara var mycket märkligt, dessutom spelade de skitmusik, according to me. Men det är klart, mina favoritdanslåtar är ju svenska, så vad kan jag förvänta mig? Vi träffade i alla fall inte många vi kände, och med "vi" menar jag Johanna och jag. Hennes korridorskompisar var där, och de är trevliga, men Johanna ansåg inte att hon hade något att skrika med dem om, och jag körde på laid back-stilen. Vi såg i alla fall en potentiell svensk (han var såååå lik Fredrik Wikingson!), men han visade sig vara, som alla andra i den här staden, fransman. (Jag frågade aldrig, men jag lyssnade!)

Idag vet jag inte. Jag borde gå till bibblan och titta på en film om schimpanser som talar. Jag borde läsa klart boken. Jag borde bläddra i de tre böcker jag lånade i onsdags och som ska tillbaka på onsdag. Men mest av allt vill jag bara fika, gå i affärer och bara vara. Det känns som att jag redan vet hur dagen kommer bli, fast den inte borde bli så.

Idag är allt skit.
Nej, under skit. Det är mycket värre än skit.
Jag mår kasst och vill bara att det ska bli maj. För. Det. Här. Suger.

Kanske är det bara en sänka i den berömda kurvan. Jag hoppas det. Av hela mitt hjärta. Annars blir det här mycket jobbigt, mina vänner.

Vi löste ganska lätt mysteriet med varför en av de tre franska tjejerna var så självständig, cool, ovelig och allmänt mer lik oss än de andra två franska fröknarna, det var inte svårt alls. Hon är från Ryssland. Hello Russia that is cool! Hon har bott i Le France i tio år, men jag tror hennes ryska drag gör henne mer...lättförståelig än de andra fransyskorna.
Igår skulle vi umgås med dem på kvällen. Bra, tänkte vi och förberedde oss på en svensk middag, bara vi två. Då börjar Claire (ja, hon heter det, jag orkar inte skriva om, det är ju inte som att många som kan läsa detta känner henne ändå) tjata om att vi ska ta vårt pick och pack och komma till henne och laga mat. Nej, tyckte vi, men visste inte hur vi skulle säga det på ett snällt&mysigt sätt. Hon var sjukt envis, något envisare har sällan skådats, men vi lyckades trassla oss ur det. Istället bjöd vi in oss på kaffe och te senare. Sen uppstod nästa problem, Fatima (se ovan angående namn)  undrade om de (hon och Vera, den okomplicerade franska tjejen) var "excluded". EH....? Det lät som att hon anklagade oss för att verkligen utesluta dem... Men vi lyckades efter mycket om och men att få ihop det också, med no hurt feelings hos någon. Det skumma var att Johanna fick agera sambandscentral. Och tro mig!, det är inte lätt när det gäller franska brudar på msn. Mycket missförstånd blir det.
Sedan har vi Céline, som vi inte vet vad vi ska göra med. Hon är bara skum. Hon ser dryg ut, men hon är nog bara osäker, tror vi. Hon pratar dessutom med världens brytning, så det är inte så lätt att lista ut vad hon vill. Det är ett under att hon överhuvudtaget ville åka bort från kära Le France.
Kvällen blev i alla fall bra. Jag och Johanna pratade (såklart) mest, tillsammans med en cypriotisk (cool!) tjej. Igår lärde jag bland annat att turkcyprioterna (kanske) inte är de som vill ha ett delat Cypern, utan att grekerna allt är lite skumma, och att my darling i Ensemble, c'est tout (jaja, Tillsammans är man mindre ensam) är samma darling som i The Beach.

Idag blir det Poundland, kaffe på stan (BHs!) och kanske parkletande.

Jag lever än, ta mig tusan!
Och idag har jag till och med fått prata. Mycket. Eller i alla fall lagom mycket, för sådär överdrivet social är jag nog helt enkelt inte.
Vi hade i alla fall registrering idag, och några nya hjältar dök upp. En polska (inte dansen, utan som i flickan från Polen) tog ett varv runt staden. En tjeckiska hjälpte mig med studentkortet, och en annan tjeckiska (de hör ihop lite) var lika trevlig hon. En svensk fröken (halleluja moment!) och jag åt på Subway, kära kära gamla Subway! Den svenska fröknen är säkert bra, men jag längtar ändå tills mina andra fröknar och fruar (eller ja, nästan i alla fall) kommer, och tills Andypandy kommer med utlovade äventyr, och tills jag får se min fröken Toffs igen.
Allt är bra, trots allt. På tisdag börjar plugget. Sånt gillas! 

(För övrig är inte mina korridorskompisar speciellt sugna på att umgås heller, inte med mig i alla fall, så jag orkar inte ha dligt samvete för att vi inte är bästisar. Eller ja, lite illa känns de väl, men jag vet nu att det är flera som har det som jag. Tack gode gud för folk som börjar samtidigt!)

Jag ska banne mig dansa till den här låten i alla fall en gång i vår, det lovar jag högtidligen mig själv!

Det vankas fest i rummet brevid, eller nästan brevid, mitt. Hur jag vet? Jag såg allt när de bar dit festgrejorna, ölen alltså.
Trots trötthet och en begynnande huvudvärk sedan 18.14 på ett ungefär, masade jag mig ut till köket när jag hörde att det gicks lite i dörrar ute i vår kära korridor. Jag fick stå ensam i köket, men precis när jag öppnat min dörr träffade jag en annan människa. Spanjacken R, som inte helt är spanjack utan även lite...unionjack, hälsade artigt. Jag hejade även på min nästan-brevid-granne, men bara med en vinkning. Hans namn har jag glömt, men han såg ut som om han kom från krokarna kring Indien, eller kanske var det bara hans föräldrar som kom därifrån.
Nu har jag ont i huvudet och hoppas att de ska vara någotsånär lugna inatt. Men för säkerhetsskull tar jag fram öronpropparna. Och iPoden. Fleet Foxes brukar kunna lugna.
Det är inte lätt att vara en tant när man är utbytesstudent...

Så var jag framme.
Jag överlevde, lever än, men det är banne mig knappt.
Är så trött att jag vill spy. Orkar inte ens gå på toaletten, då kan jag riskera att möta någon nya korrekompis, och det...gudförbjude. Istället ska jag sova. Kanske gråta en skvätt. Kanske somna med ett leende.
Lova att ni hälsar på.

Hua. Imorgon är det dags. Men nervösheten har faktiskt lagt sig något. Kanske har jag helt enkelt varit så nervös så länge, så nu tycker kroppen att jag kan få vara lite lugn. Jag vet på ett väldigt bra ungeför vad som ska hända, inte mycket kan gå åt pipsvängen, så jag ska försöka att inte vara toknervös än på några timmar.

Saker jag längtar efter:
Fredag (då har nog lunget lagt sig över mig).
Primark, Topshop, Miss Selfridge, Starbucks och de andra engelska kedjorna jag diggar (Tesco är hemma, så dit längtar jag faktiskt oxå).
Korridorshäng (avslappnat utan att ha ångest och vara nervös).

Det var nog allt för nu. För att verkligen känna mig hemma ska jag nu sufra runt på favoritbloggarna. Jag vet att jag kan göra det därborta i W oxå, men det känns ändå som en hemmagrej.

Toffs, du är bra! Jag ska svara på smset snart, just nu är jag trööött.
Fröken A, jag missade Lost in Austen, dumt nog! Läste om det i tidningen och tänkte "det vore något för mig" precis som du sa, men det blev inte... Ska kolla runt på SVT Play, kanske finns avsnitten där.

Snart ska jag sova i världens bästa bäddsoffa, sista natten i Sverige. Inte så farligt, jag ska ju till ett civiliserat land inte så långt bort, värre är det för fröken kusin E, hon är i detta nu på väg till Indien! Hua.