Fröken Wallenlöv

Jag lever än, ta mig tusan!
Och idag har jag till och med fått prata. Mycket. Eller i alla fall lagom mycket, för sådär överdrivet social är jag nog helt enkelt inte.
Vi hade i alla fall registrering idag, och några nya hjältar dök upp. En polska (inte dansen, utan som i flickan från Polen) tog ett varv runt staden. En tjeckiska hjälpte mig med studentkortet, och en annan tjeckiska (de hör ihop lite) var lika trevlig hon. En svensk fröken (halleluja moment!) och jag åt på Subway, kära kära gamla Subway! Den svenska fröknen är säkert bra, men jag längtar ändå tills mina andra fröknar och fruar (eller ja, nästan i alla fall) kommer, och tills Andypandy kommer med utlovade äventyr, och tills jag får se min fröken Toffs igen.
Allt är bra, trots allt. På tisdag börjar plugget. Sånt gillas! 

(För övrig är inte mina korridorskompisar speciellt sugna på att umgås heller, inte med mig i alla fall, så jag orkar inte ha dligt samvete för att vi inte är bästisar. Eller ja, lite illa känns de väl, men jag vet nu att det är flera som har det som jag. Tack gode gud för folk som börjar samtidigt!)

Jag ska banne mig dansa till den här låten i alla fall en gång i vår, det lovar jag högtidligen mig själv!