Fröken Wallenlöv

Ibland är det svårt att veta vem man är (fast man - läs jag - är tjugofyra år asgammal och borde veta bättre), svårt att veta den rätta definitionen av sig själv, om man säger så.
Så ibland roar jag mig med att jämföra mig med dem jag älskar mest.

Jag är lite mittemellan fröken P och fröken J. Jag är inte lika planerande som J, men inte lika spontanflummig som P.
Jag vill vara som mamma, men är ganska mycket som pappa.
Jag kan vara rätt rolig, men fröken T är änna lite roligare.
Jag kan vara rätt sarkastisk, men fröken B slår mig faktiskt.
Jag kan vara rätt medkännande, men stronge herr R är mest medkännande av dem alla. Men jag är inte lika nördigt omedkännande som herr S.
Jag är lite kaffeberoende, men inte lika mycket som farbror C.
Jag är rätt bra på att analysera meningslösa dikter, men inte lika bra som fröken A (och tur är väl det!).
Jag är bra på engelska, ibland i alla fall, men inte lika bra som Andypandy eller Willy Wonka.

Det är nog det mesta om mig. Med lite hjälp av andra förstås.

Sweet Moses vad trött jag är! är dagens utrop.
Men, som tur är, efter lite letande på Killinbloggen där eminente Johan alltid lägger upp videos, vaknade jag till lite efter det här:



Killen kan dansa!

Annars då?
Jag såg lite ur presidentvalskampanjsdebatten imorse (på gymmet, jojo!) att McCain anser att USA är "fredsbevarare" och "fredsmäklare". My ass, säger jag bara. Det har de inte varit på ganska länge nu. Obama tycks förstå detta, då han sa att förtroendet för USA har sjunkit de senaste åtta åren (nähä?). McCain uppförde sig som den gamle skröpliga farbror han är, anser jag.

Jag tog kort på mig själv och en tshirt i en provhytt idag. Det är inget jag är stolt över, ochjag lovar mig själv härmed att aldrig lägga ut bilden på bloggen.
(Jag köpte den inte, men en likadan fast röd, för er som undrar.)

Present till mamma: Boken om ABBA (heter den inte, men något liknande), såklart! Hon är en ABBA-diggare så nu ska hon bli ABBA-kännare också tänkte jag.

Gud, nu får den här ego-bloggningssessionen allt vara till ända.

PS. Engelsk grammatik är skittråkigt!

En helg hemma, alltså hemma i gamla Närke, går alltid satans fort, helt enkelt. Mat och prat, jobb och handling, häng och kaffe, åka och åktillbaks, mer häng och så lite TV. Och mer mat och fika och helt plötsligt Hej då. Tråkigt, men vi ses ju snart igen!
Klart vi hann fira Kanelbullens dag också, mitt upp i alltihopa.
Farbro C och jag hann kanppt träffas under helgen, och i veckan blir det också dåligt med sambohänget (men vill ni veta vad han gör får ni vackert säga åt han att skaffa blogg!).

Nu har jag gjort veckans, inte alltför långa, to do-list. Det känns bra. Nu ska jag bara sätta planerna i verket.

Morgonens...
...tanke: går till fröken A, som jag helt enkelt tycker förtjänar den!
...minne: i fredag tryckte jag ner knubbfinger i prat om amerikaner och indier. Det var skönt.
...längtan: till en vecka längre fram i tiden, då allt inte känns...mycket!
...sug: KAFFE!
...segaste: jag.

---

Inte som Whitney, men ganska bra ändå

Jag och Kjelleman the discoman liftar, någonstans i Sälen, någon gång förra året. Det ska jag längta till igen.

Dagen so far:
 - Skola i hela en och en halv timme, sedan "möte" med mrs Flum tjugohundraalltid.
 - En extremt utdragen sväng till Maxi för att leta film till Andypandy som fyllde för ungefär hundratjugo år sedan. Jag hittade ingen. Ska leta på nätet istället, där finns den nog, som mamma eller pappa kunde ha sagt.
 - Hem och sufrade, mest på designadinblogg...
 - Mat med farbror C.
 - Mer surf, på diverse ställen.
- Trix och fix med sista sociolingusticsuppgiften, lämnade in den och kommenterade andras.

Dagens fortsättning:
 - Diska, till Eftermiddag med Pär&Susan (på Mixkanalen...) och koka kaffe (i kaffebryggare dock), samtidigt.
 - Dricka kaffe och börja fila på literatureuppgiften, samtidigt.
 - Träna, men lungt och försiktigt då jag inte alls är mig själv idag.
 - Fila mer på literatureuppgiften eftersom farbror C ska kolla på ett gäng snubbar som sparkar boll (på nya Canalen, inte live).
 - Kanske, kanske kolla på ett Tjockisprogram som jag tror startar ikväll. Annars: inte ett skit på TV?

Gud vilken tur att jag skrev ner allt det här just nu kände jag. Ett väldigt nödvändigt tillägg i litteraturvärlden helt enkelt. Kanon nästa?
Jag får väl skylla på att det finns i alla fall en ynka liten läsare därute som kanske, kanske bryr sig.
Gissa vem?
Meeeh, stronge herr polisR såklart!

---

För övrigt har jag tydligen gått och blivit en total bloggnörd, om ni inte upptäckt det. Skrämmande.

Jag är så trött. Så less. Så slut.
Trött på att sitta och fundera, tänka, klura, för att sedan få ner de här små fyndigheterna på papper (nåja, på det elektroniska pappret om vi såå säger). Jag har ägnat morgonen åt att stirra på ett tomt W-dokument, där det så smånigom ska stå varfär just jag ska få åka till Nottingham och bli ännu lite smartare än vad jag redan är.
När jag insåg att just den inspirationen inte skulle komma tog jag tag i grammatiken. Den är kul, bara för att det står ungefär exakt vad man ska skriva. Lite lagom, jobbigt.
Nu till nästa uppgift: fundera på det här med språk, entnicitet och ålder. Och det blir ungefär samma ordbajseri (fast dubbelt så långt, kära vänner!) som tidigare veckor.
Jag är så less.
Och försöker jag byta uppgift, ja då blir det bara ännu värre! Walt "ordbajsaren" Whitman och Emily Dickinson står på tur. Heja. Dickinson kan jag väl änna förstå, men den där Whitman... Han är mest bara skum. Och inte kommer jag ihåg några som helst ledtrådar om dem! Det blir till att plöja de där många sidorna igen. Heja.

Som sagt; jag är less.

---

Snart, snart, kanske jag får bo nära den skogen...



Ur Disneys Robin Hood

För övrigt så bloggade Cecilia Blankens om min väska häromdagen! Fast min är brun och beige mest dårå, inga andra färger. Synd synd men femtio kronor billigare och tillgänglig.

Nu. Ska. Livet. Börja!

Nåja, jag hann med en del i alla fall... Tyvärr är det dikter big time som gäller till nästa tisdag, så jag har nästan inget kött på benen alls inför svara-på-frågorna-plugget som kommer i veckan. Men men, jag har planerat in när jag ska göra det i alla fall!

Nu ska jag snart jobba. Och nog är det konstigt, men sådana enkla saker kan göra mig sjukt nervös. Nu är det ju inte bara jobbet jag är nervös för, utan arbetsuppgiften. Jag har aldrig gjort det jag förväntas göra i eftermiddag/kväll, och alltså blir jag sjukt nervös. Sådär nervös att jag nästan blir suddig, så att jag inte kan koncentrerafokusera, utan bara går runt och har ont i magen och önskar att det vore on tolv timmar.
Det är för övrigt en väldigt, väldigt vanlig önsking i min värld. Jag önskar att det vore om tolv timmar... (då skulle jag sova nu!).
Eller, ett annat ofta uppskattat alternativ: jag önskar att det vore för tolv timmar sedan. Eller ännu hellre tjugofyra timmar sedan. Just nu önskar jag inte alls att det var måndag utan torsdag eftermiddag förra veckan eller så, och att jag hade planer för just den här måndagen, eller att de hittade en annan lösning än lilla mig. Jag är fånig jag vet, men jag skulle faktiskt göra en del för att få göra om helgen, den var så bra...
Eller, jag skulle gärna spola fram tiden en och en halv vecka eller så, för då väntar en annan myshelg.
Men nej då, jag är fast i måndag, 29 september, 15.13. Hujedamej.

Kom och ta mig långt härifrån?

Jag kom på en bok till på min måste-läsa-lista:
Joyce Carole Oats - Blonde
Jag har inte läst klart den än, hon har knappt ens vuxit upp, men den är likförbannat fantstisk.

Och något annat jag alltid glömmer (se där! ännu en Melodikrysskoppling!) är alla favoriter ur Hipp Hipp! Morgan Pålsson tar alltid priset. Han är faktiskt helt kokorolig. Ännu en bästa: Robert tröja med trycket "Morgan Pålsson ut ur sydostasien". Jag och stronge herr R funderade starkt på att göra egna sådana ett tag. Det hade varit snyggt, tyckte vi.

För övrigt analyserar jag skiten ur både Wordsworth och Coleridge, om någon undrar. Blake däremot, som ni alla vet, förstår jag mig inte på. Inte ute lite biografiläsning (det jag älskar mest med litteraturkunskap för övrigt) i alla fall.

Svar till Therese:
Jag vet inte hur vi ska kunna hålla oss! Nog för att jag faktiskt inte brukar lösa korsorden på papper gör jag det ju i huvudet så att säga. Vi får helt enektl tvinga oss själva att stänga av radioapparaterna (nåja, webbradion) efter Ring så spelar vi. Det blir tufft, men det kan gå.

Nu ska jag sortera tvätt, jag litar inte på att herr C klarar det. Jag är så tantig av mig att jag nästan trillar baklänges...

Jag gillar inte all sorts reklam. Viss reklam är baaaad reklam.
Som all den som handlar om en viss internetleverantör som börjar på G och slutar på lockalnet. Jag hatar den, och dem. Det företaget är mitt eget hatobjekt.
Trist att de har tagit sig in i mitt huvud, i min blogg... Men men, jag får skylla mig själv som inte är en stor blogguru som tjänar pengar på den reklam jag vill.

Läs och läs, aldrig är det annat.
Jo, just nu skriv (egentligen), sedan lyss!

Och inga feta bokstäver blev det idag, för idag är ingeting extra viktigt.
Jo!, ikväll ska farbror C och herr FL umgås. De ska se fotboll och farbror C har hotat med att ockupera min vita soffa. I do think he loooooves it! 

Dagens

dag: helt meninglös, har inte gjort något, nästan
bästa: att jag tog mig till gymmet?
vill-ha: Sex and the city-skolådan, hade passat extra bra idag
mat: fisk till lunch, kaffe och skropor och knäckisar till mellanmål, till middag blir det nog änna gröt + en hel massa små riktiga äpplen!
fundering: mailade jag rätt människa? vem kan hjälpa mig?
hjärna: kvar i gårdagen, före i morgondagen
duktiga: well, det är inte gjort än, men ska baka bröd (kvällens rent tekniskt alltså, inte dagens)
jobbiga: att det är flera timmar kvar av den här fuldagen 
roliga: att mamma&pappa kommer i helgen
låt: ingen, mest prat idag faktiskt
panik: mjölet var slut
diss: jag hoppade stenhårt att jobba, orka efter denna sega dag...

Nu ska jag fortsätta med dagdriveriet.

jag läste en douglas couplandbok på semestern (plus två andra, ganska bra gjort på en vecka enligt mig), och i ett kollektiv där stavar alla sitt namn med liten bokstav. det tycker jag både är konstig och festligt. vilken bok det var? jPod. mycket bra. bästa avsnittet? femtio sidor med de 100 000 första pi-talen... (eller vad det nu heter, 3.14blabla, i femtio sidor. ett av talen är fel. ha! vilken idé.)

Idag var första dagen tillbaks till vardagen. Ledig förvisso, skolan börjar inte förrän nästa vecka på riktigt, men har i alla fall gjort ett återbesök på gymmet. Behövligt, men inte så katastrof egentligen eftersom jag flåsat runt till Ture Sventon hela sommaren nästan.
Disken har även kommit tillbaka i mitt liv, efter en veckas semester.
Herr C var hemma och åt idag, precis som det var förra hösten. Det är mysigt, konstigt och vanligt.
Detta får mig att inse att jag behöver nya höstkläder. Jag har inga. Suck. Tur att en viss kedja med röda bokstäver har clobdag imorgon. Tur att jag ska ner på stan och äta med kära fröken A. Tuuuur.

Nu ska jag njuta av en helt ledig eftermiddag. Vardagslyx.

Ciao!

Ps. De andra två böckerna var Lotta Lundbergs Skynda, kom och se! och en grön bok som heter Caprihina med döden av någon jag glömt namnet på. Den förstnämnda var bäst eftersom den handlade om "ovanliga" männikskor, just i den här var de kortväxta, som egentligen är rätt vanliga, och sånt går jag igång på. Dessutom utspelade den sig på 30-talet, vilket nästan är ännu bättre. Nu skja jag återgå till min kärlek, Blonde ni vet, och den handlar ju faktiskt nästan om samma sak som Skynda, kom och se! när man tänker efter. Nåja.

Man skulle kunna tro att bloggen har semester. Och visst kan det vara lite så, eftersom att jag inte har det, jag fyller i för alla semestrande arbetare.
Men nu är det snart slut. Sommaren är snart äntligen till ända och vi får vår semster. Grekland baby! Väldigt mycket 43 över oss, men vad gör väl det?
Nu ska jag vila benen i ungefär nästan precis tio timmar till, sen bär det av till sommarens andra hem. Igen. Nio dagar kvar...

Äh va fan, jag fortsätter sno! Ännu en favvo, denna lista lägger hon ut då och då.

Status: Mys till SATC efter extremt fullpackad dag, med plugg, listor, spinning, ministäd, tv och popcorn. Och brödbak!
Dricker: Vatten, för att inte få brist efter extremt mycket spinnsvett och salta popcorn. Mmm!
Senast inkomna samtal: Farbror C som ville att jag skulle boka biljetter, mitt i Men in trees! Do I have to say att jag ringde upp senare.
Senast inkomna sms: "Ja, vi ses absolut i helgen, eller innan ;) nu måste jag tokmysa med nicklas. Hörs, kram", från min kära AP.
Senast inkomna mail: Ett läskigt långt ett om vad en analys går ut på egentligen, hur jag borde göra och vad jag ska göra. Och att det var braaaaa.
Senaste idé: Dubbelt brödbak, och att snurra runt pinnen när de bara var vatten i. Inte helt briljant, och knappt en idé, men vafan.
Snart: Mer SATC! och kaaaanske en dooleys.
Ikväll: Well, andra delen av första avsnittet av SATC, sen ett till avsnitt. Sen läsa igenom min "B-uppsats".

---

Jag glömde två böcker på listan:
Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken och Doktor Glas.

Preciiiis så pretto är jag. Me love. Språket! Karaktärerna! Miljön! Mmmm... Skulle gärna se Gustaf Skarsgrd som Arvis, men nu bor inte jag i El Stockholmo... Buhu.

För övrigt är mitt Å fortfarande borta. Mycket tragiskt.
Blame it on the Boogie, herr C alltså. Han är som en boogie ibland, och på helgerna till och med en boogie woogie.
Eller, jag är inte så insatt i dans så vad vet jag?

Förslag på bröllopsvals såklart: Jag dansar aldrig nykter, både för att det är min och herr Cs melodi i livet och för att vi verkligen tycker om herr Uggla. Såklart!

---

Jag hade oroväckande nog glömt en hel massa om Mammas hus när jag var hemma i helgen. I fredags visste jag inte alls var hon förvarar farinsockret, och i lördags hade jag - skandal! - glömt bort vart hon brukar ställa strykbrädan. Det trodde jag aldrig skulle hända. Mi casa su casa och allt det där, det verkar som bortblåst konstigt nog. Nåväl, jag lyckades med rabarberpajen (trots att jag gjorde den från scratch och inte köpte Felix färdig-att-blanda-påse...) och gardinerna. Men jag måste nog åka hem och fixa och trixa på Tallstigen då och då så jag inte glömmer ännu mer. Hua!

Jag och stronge herr R firade kungligt i fredags med grillmat i regnrusket (fast vi satt klokt nog inomhus även om han har en veranda to die for) och lite senare, efter att herr R svept några glas vin, med Rena rama Rolf på min begäran. Det blev visserligen mer prat än koncentration men det funkade ju det också.

Jag skulle vilja hälsa till fröken L, som jag visserligen aldrig träffat men som jag ändå känner att jag nästan känner. För visst blir det så om man hör mycket om en människa man aldrig träffat? Till slut tror man att man visst träffat henne/honom, fast man i verkligheten inte ens har vinkat på varandra. Nåja, vi har ju hela livet på oss. Om tio år blir det jätteparmiddagar i ett jättehus någonstans i Sverige. Kanske på Närkeslätten, eller någonstans i närheten av en ö i Götet, eller varför inte på en slätt vid en domkyrka? Fast helst ett Skärgårdsdoktorn-vitt hus i Stockholms skärgård. Jag ser det framför mig och drömmer mig bort en stund, istället för att göra klart det sista på fördjupningen. (Studenter jobbar bäst under press och stress, jag lovar!)

---

Det bästa med Word är att det stavar av sig självt för det mesta. Detta hyllar vi idag!

Puss&Kram.

Haaaallsberg i mitt hjärta...
Nåja, nästan.
Har i alla fall hunnit med imrpoviserad lunch, gradinshopping, fix med paj och sallad och tjo, och snart ska jag iväg till stronge herr Polisman, som han nu kallas.

Vi hörs! =)

Eller ja, inte för att jag blivit utmanad själv, men det var en så skojig idé till ett tidsdokument att jag helt fräckt snodde den från OC-tjejen.

---

För fem år sedan...
...tog jag snart, snart studenten. Vi gick på bal i dagarna och jag kände mig otroligt fin och inte alls så tjock som jag brukade känna mig. Jag och stronge herr R levde loppan och planerade för framtiden. Det var sista riktiga året i Hallsberg, vi alla var samlade och fortfarande tillsammans. En fin tid, men den nu är nästan bättre när alla hittat vilka vi är och vad vi är nöjda(st) med.

För tre år sedan...
...jobbade jag återigen på ICA efter ett tre månaders långt Syd Amerika-uppehåll. Rosa bussarna i åtta veckor, och innan det några packningsveckor och efter det några uppackningsveckor. Vår lille katt Oskar dog den där våren och jag lyssnade mig sjuk på Lars Winnerbäcks Elegi, tyckte att den var gjord för mig. I de här våriga krokarna hade vi återträff i Tiveds mörka skogar och jag träffade bonden A, som jag nog blev riktigt kär i fast jag inte ville. Jag visste att jag skulle börja plugga och det kändes stort, spännande och bra!

För ett år sedan...
...bodde jag med min prins i Falun, och hade upptäckt efter sisådär en fyra månader att det gick sjukt bra! Jag och fröken A slet vårt hår över Högskolans alla, enligt oss, patetiska uppgifter. Portfolio hit och reflektion dit, varför kan vi inte bara få lära oss i vår takt, det vi tycker är viktigt?! En bra vår närmade sig sitt slut och en spännande sommar med nytt jobb och Kinaresa hägrade (mer än skolans svettiga lokaler).

För tre månader sedan...
...började min VFU, på ett ungefär. jag var nervös, förvirrad och laddad. Och what can I say, det gick sjukt bra! Nu vill jag bara göra om det igen, och igen, och igen... Jag var rätt deppig, mest för att månaden innan bestod av social öken, och för att jag var så nervös förstås.

Igår...
Jobbade jag i åtta timmar och en kvart (plus hade rast i 45 minuter), sedan hade jag ont i fötterna och låg i soffan hela kvällen. Men det mest minnesvärda med den dagen var att jag fick reda på att stronge herr R kom in på Polishögskolan! Vilken lycka! Vilken eufori! Så väntat!

Imorgon...
...ska jag fortsätta med fördjupningsuppgiften, vara med fröken Marcel på hennes ensamma lektion, fördjupa mig lite till, träna och städa en smula. Plus inte känna mig stressad. På kvällen ska jag hålla mig undan när herr C får eminent herrbesök.

Om ett år...
...har jag läst Engelska III med fröken A, klarat det trots alla tvivel, och är sugen på ett sommarlov med både New York och Bejing-resor inplanerade. Förhoppningsvis ser jag fram emot en höst i England, nära ett fotbollslag herr C hejar på.
Alternativt: har jag just varit i England nära ett fotbollslag herr C hejar på och ser fram emot att komma hem till ett sommalov fullt med New York och Bejing-resor. (På ett ungefär.)

---

Vad skönt det känns att ha sitt liv såhär nedskrivet, helt plötsligt. Mycket trevligt indeed måste jag säga!

Nu...
...back to work!