Hm.
För:
Först gäller det att kolla mailen.
Sedan måste jag kolla vissa obligatoriska sidor.
Sen måste jag läsa igenom lite spridda saker.
Sedan har det gått så lång tid att jag blivit kaffesugen, egro jag måste göra kaffe.
Sen måste jag dricka lite av kaffet, för att piggna till och orka börja.
Och till slut, mina vänner, är det dags att sätta igång!
Jag har kollat mailen, den här sidan (räknas som obligatorisk sida) och kollat lite spridda saker (vem som ska läsa den där jävla fördjupningen, vad uppgiften egentligen går ut på osv.)
Men. Jag tänker börja skriva nu. Trots att jag är extremt kaffesugen. Men jag måste låta tänderna vila i en halvtimme först, om inye annat.
Vad många men det blev. Två och en halv, på ett ungefär.
Menmenmenmenmeeeen...wooouuuuuooooo...menmenmenmenmenmen...waaaaahhhhhaaaa....meeeeeeeen.
Newsflash
Vi bryter för en extrainsatt nyhet mitt under den mycket sevärda och charmiga filmen 13 going on 30.
Fröken Wallenlövs otroligt begåvande vän stronge herr R har blivit antagen till Polishögskolan i Stockholm! Han påbörjar sin utbildning i augusti, och beräknas vara färdigutbilddad om två och ett halvt år.
Nu, tillbaka till filmen, och glöm inte att spana in polisens hemsida för vidare information om utbildningen och eventuella uppdateringar. Bloggnyheterna återkommer senare.
God afton!
Grattis stronge herr R! Jag är så glad för dig! Och för vårt fantastiska land som snart kommer få en hell of a guy i tjänst, någon som kan fightas mot alla elaka attityder och taskiga tendenser.
Jag är så GLAD!
Jag ska fira i helgen, i Hallsberg, där den här sortens firanden faktiskt hör bäst hemma. Där vi växte upp, hittade varandra och alltid kommer attt hitta varandra igen.
Konstigt att en sån trist håla kan betyda så mycket!
På bloggfronten intet nytt
Här och överallt annars.
Jag kommer då rakt inte igång med plugget, kanske beror det på den underbart sköna helgen, kanske beror det på att jag vet att jag är före alla andra.
Livet är skönt, faktiskt. Jag okar inte oroa mig, orkar inte vara rädd för det som jagar mig då och då.
Bättre är att leta tvättid och försöka komma igång och skriva ååtminstone en liten turddelutt.
Jag längtar massor bort, kanske mest till Bejing igen, och Nottingham, och vem vet?, kanske blir det en jungfrutur till Vännernas , Sexandthecity-tjejernas och Seinfelds huvudstad snart. Vi sparar och planerar, en tur till N.Y nästa försommar vore inte fel!
Tjooooo!
Äcklet
Jag tycker faktiskt det är äckligt att hela svenska folket gottar sig så. Att titta på en begravning är fanimej inget nöje, speciellt som man inte alls har en relation till människan.
Visst, fine, jag grät på Astrids begravning, när herr Körberg sjöng Fattig bonddräng, men det var ju som
om hon var min egen farmor. Hon lärde mig om döden (Bröderna Lejonhjärta), kärleken (Madicken och Abbe såklart!), vänskap (Emil, Lukas och griseknoen, Alla vi barn i bullerbyn!) och att familjen allt är ganska bra (Pelle flyttar till Konfusenbo). Klart jag sörjde.
Men bara för att han var en idiot "som inte menade det" tänker jag inte sörja på det viset. Inte en chans.
Nej, nu är hjärtat i Burma, såklart. 100 000. Det är ofattbart. Och regimen vägrar ta emot hjälp.
Det du, det skulle du behöva fundera över!)
Usch vilket hemskt inlägg, men jag måste få det ur mig. Parantesar det gör jag i alla fall.
Hoppas dagen blir solig, trots cykloner, konstiga avsikter och damm i hörnen.
Sista
Idag är det alltså dags för det sista seminariet. Det sista ordentliga i alla fall. Sen blir det bara diverse möten och mycket egen skrivtid.
Konstigt, skönt och ledsamt.
My ass att jag vill läsa tråkengelska nästa termin... Ser inte fram emot det ens det minsta. Dessutom är varkern fröken A eller herr Willywonka med mig då. What a shame. (Men kul för dem att de får leka lärare medan jag sitter och pluggar glosor. Eller nåt.)
Nej, sista seminariet lockar inte. Solen skiner, lägenheten behöver röjas och tokstädas. Och ikväll är det jobbjobbjobb. Jag skulle hellre ta det lungt hemma, på balkongen kanske?
Tjenamoss.
Hua.
Sommaren är nära, men ändå så avlägsen.
Jag är trött, utmattad, utlakad, uttänjd och helt slut. Jag vill bara lägga mig ner och sova till sommarlovet äntligen börjar.
Jag orkar inte mer.
Men jag måste. Två dagar. Det är allt, det ska gå, såklart. Om inte för min skull så för deras.
Bäst att försöka få ur den sista energin på cykeln. Kanske hjälper det. Kanske är det bara kaffe som hjälper nu, att gå på koffein den här sista tiden.
Och. Drömma om en bild som ska definiera mig ännu lite till, en bild som ska sällskapa min panter som tveksamt ser sig över axeln. Jag behöver mer styrka, och lite visdomsord till mig själv, ta det mycket långsamt.
En sak...
...som jag tänkte på istället för att skriva rent intrevjuhelvetet (varför ska jag alltid vara så intresserad??), är:
- bloggar alla andra för att bli kända?
- redovisar alla bara sin dag i bloggen?
- finns det ingen tid för eftertanke när allt ska gå så fort?
Det var tre saker, ursäkta.
Men ändå. Är det ingen som har bloggen som en ren dagbok, fast lite mer öppen? Jag menar, en logg är ju en dagbok, fast en öppen, men jag kan aldrig tänka mig att de gamla sjöbusarna ville bli kända...
Jag skulle nog ha blivit sjöman istället. Mönstrat på den flygande holländaren och gått omkring i mössa hela dagarna i ända. Det hade varit nåt!
Back to the plugg, för hundrade gången.
(Jag vill hälsa till dig som läser, många kramar och allt det där!)
Dagens outfit?
Istället blir det dagens...tanke?
Jag älskar 1990-talet, för då kunde man spela in egna kassettband och lyssna på. Det är inte samma sak att lägga upp en spellista i iPoden, kräver inte lika mycket eftertanke.
Nu ska jag lyssna på röster, försöka att inte flumma iväg, och ladda för träning, trost värk i muskler jag ofast sitter på.
Tjo och tjimm!
Tankar i lilla Lingurien
Nu har våren kommit! Björkarna grönar och bladar, vitsipporna står som spön i backen (på ett ungefär i alla fall) och regnet är inte längre kallt utan sådär majigt, vårigt, härligt.
Japp, det är en bra söndag idag!
Mina tankar går, såhär i Homantider, till stronge herr R som återigen har frugan på annat håll, i de soliga apelsinernas land. Jag vet att han känner av det, men sommaren går nog fort! (ska du se!)
Och snart, alldeles snart, får han besked om det svenska rättsväsendet vill ha honom i tjänst. Spännande!
Så, om han blir Calle Asplund kan jag nog tänka mig att bli Johan Kristian Homan. Ska bara läsa lite konsthistoria, skriva en någotsånär uppsats och börja sälja gamla saker i en liten butik. Det låter ju änna mer behagfullt än att lära ungar...veta hut!
Ciao bella, nu är det nästan Italien här, men bara nästan.
Välkommen sköna maj!
Eller ja, att plocka undan grejer, damma, dammsuga och torka golv kanske inte räknas? Man (du, jag, vi, oss alla) kanske måste elda en majbrasa för att det ska räknas till äkta vårstädning. Men jag anser att min städning räcker, så stökigt har vi det då rakt inte!
Snarare privat än personligt, inte klurigt bara rakt på. Inte så spännande.
Men idag är en sådan dag. Allt är bra, och då är det ju inte så spännade att blogg, finns inget att skriva.
I iPoden: Jan Mårtensson. Mycket bra mycket bra!
Läste dessutom ut Hjälp! Jag heter Zibiegniew (pardon my polish) imorse, mycket skojig. Och en sådan där rolig bok som utspelar sig under mycket kort tid (en släktfest), men ger en fantastisk bild av en hel släkt (med så kallade flashbacks). I love.
Så nu är en invandrarbok avklarad. Nästa blir ääääntligen Ett öga rött (skam på mig!). Sedan en vanlig, Flyga drake. Den är nog tyngst. Jag börjar i rätt ände så att säga.
Hoppas alla mina framtida bekantingar lär sig älska alla slags böcker också...
En promenad är nog, i nya H&M-skor. I love, repris!
Ohoj, vår i sikte!
Jag är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen, hjärnan skriker efter sommarlov. Ett sommarlov i en mataffär där allt går på rutin. Det blir fina grejer, inför höstens egna lilla helvete.
Nu ska jag jaga lärare. Inte alltid det lättaste, må ni tro.
...Och snart är det maj, hur bra är inte det på en skala?
Det där med söndagar
Det enda bra idag är...tja du. Säg det.
Har visserligen shoppat mig lite lyckligare, men så värst supelycklig blev jag inte, bara mindre sur och grinig.
Thank god! att det är måndag imorn.
Ciao, och smaklig måltid om det blir någon sådan.
PS.
Det är nytt personbästa.
Bäst är de med crazy mönster på, jag vet inte vad jag ska ha dem till menmen.
Jag har måhända inte lika tjusigt snajsiga ben som de på bilden, men kanske gör sig mönstern bättre om de får breda ut sig a la 40/42?
Dagens bästa: tävling som till och med jag kan vara med i! I like! (Och halsbandet också, andas Sex and the city)
Nog med dagens, back to work!
Angående långsamt framgående fördjupning
Det går sakta alltså. Jag skriver lite här, och lite där. Men speciellt mycket åt gången blir det inte,
Kanske, men bara kanske, har det att göra med att jag vet att jag är långt före alla andra.
Herr Mora har inte börjat, fröken M och herr Nalle har inte komponerat ihop sitt syfte ihop ens än gång, fröken C är svår att få ur något överhuvudtaget, och jag tvivlar starkt på att fröken (tant?!) ML heller börjat. Vad den yngre gruppen gör och tänker vet jag i ch för sig inte.
Menmen.
Jag är i alla fall trögstartad. Fast jag satt och skrev ihop några sidor i solen häromdagen.
Det blir att ta fram piskan, och studentens bästa vän - kaffekoppen...
Ikväll blir det sushi! Och massa andra läkerheter från havets botten.
Tvåårsmiddag
Mest för att stilige herr C skulle få gå ut och äta av en anledning. Tydligen är det för långt kvar tills hans glupska och lätt alkoholiserade bossar kommer och hälsar på nästa gång.
Jaja! Vi var i alla fall ute och åt.
Mycket gott.
Himmelskt till och med!
Mmmmmm...mat...
Idag fortsatte firandet med Madicken, mat och kanske en efterrätt.
Jag hedrar Astrid och lyssnar just nu bara på barnmusik. Mycket Karlsson blir det... (Och eftersom att jag har tröttnat på de ekologiska ringsignalerna ska jag nu vissal mig frm genom telefonjungeln. Inte selectaringsingla, herr Mora och jag insåg inte alls nyttan av en sådan. Tyvärr?)
Madicken, Madicken, pilutta dej pilutta dej!
Pilutta er, nu tar jag helg på allvar!
(Men en typisk studenthelg med plugg varvat med tröstsprit ((tacka gud för att det är sprit och inte majja, som vi diskuterade idag)), sådeså!)
Varför?
Ännu en dags trams! till enda.
Skönt.
Snart är det slut!
Vad jag hemskt gärna skulle vilja ha lärt mig denna termin:
Hur man lägger ut en video från vår allra käraste vän (youtube of course dear!) här, sådär tjusigt utan att länka ni vet.
Varför kan inte jag sånt? Det tycker jag är änna lite märkligt.
I allsin dar!
Jag ska absolut inte vara här just nu, ändå är jag det.
Fy på mig, nästan så det blir disciplinära åtgärder på detta.
Usch och fy och trams!
Vad gör man när huvudet känns som ihopkletad sockervadd?
Är det någon annan som känner som jag?
Imorgon ska vi spontanfira tvåårsdagen (ha! två Å! I love!), när nu den var.
Jag, som är som en elefant ni vet, och springer så fort jag blir minsta skrämd och gärna ser över axeln, trodde att jag kanske skulle tröttna.
Men tji fick jag! Giraffen och jag hänger samman, i smuts och i tvättider, i snö och i sol.
Det, som ni förstår, känns tryggt!
Sån jag vill va
Lite annorlunda, lite...bättre?
Oftast kommer den känslan när jag läser andra bloggar, något jag gör förtvivlande ofta...
Kanske kunde jag vara som hon?
Eller...som hon?
Men. Jag är bara jag. Kanske det duger, det också.
Hej på en stund!
En liten crush får man ha!
Det är inget allvarligt, bara en typisk genom-TVn-crush. Dessutom med en gammal i gemet, en med samma namn som pappa, därför är det en typisk ofarlig crush.
Brolle.
Har han förtrollat er också?
Nog var han snygg då för några år sedan, men hjälp! vad hans musik är bättre nu.
Jag är solo i Stockholm
I stan utan vänner
rastlös utan ro
i stan utan ände
utan tro
Brolle, Solo i Stockholm
Jag vet då rakt inte hur man lägger in en youtube-rutan (hjälp mig fröken Q?!), så det blir en länk:
Inte en riktig video, men det duger goddammit!
Mmmmmmmnjut!
Att åka eller inte åka...
Suck och pust och stön!
Back in the days
Här satt jag framför en gammal obärbar dator och tyckte att msn var fantastiskt. Det var många inlägg, konverasationer och klick sen.
Pappa fyller och jag jobbar, därför är vi "hemma". Imorgon får vi träffa stumpan och tokfrans, det blir mycket , mycket skojigt och säkert ganska intensivt.
Precis innan jag åkte med tåget neråt upptäckte jag den grundläggande skillnaden mellan elever och lärare. Lärare skyndar på stegen, medan elever tar så små och låååångsaaaamma kliv som möjligt för att på sitt lilla vis påskynda och förkorta skoldagen.
Jag tillhör de tidigare nu. Det känns tryggt!