Kom hem

Ingen tid är så jobbig som den här tiden mellan sen eftermiddag och riktig kväll. Ingen timme är så ensam som den runt sju. Då önskar jag att jag var hemma, hemma i Falun där allt är tryggt och lungt och vanligt. Inlägget från min fröken A piggade inte direkt upp, även om det såklart värmde mer än tusen strålande solar. Hälsningen från henne gör mig ännu mer nedstämd, lägger sig på nedstämdheten som redan fanns där.
Det är lördag och än så länge sitter jag på mitt rum. Inte vill jag gå ut i köket och göra mat, för jag orkar inte träffa de som bor i samma korridor som mig, och inte vill jag sitta kvar på mitt rum, för här hör jag bara hur alla andra spelar sin skitmusik och försöker känna sig som hemma.
Jag måste flytta nästa vecka, annars blir jag nog galen.
Jag måste göra något ikväll, annars klarar jag inte att stanna.
Hemlängtan deluxe, kallas det visst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0