Sommartider

Jag kollade igenom mina inlägg från förra sommaren häromveckan, och de var ju inte många. Jag funderade på varför, tänker jag mindre på sommaren eller? Nej, antagligen inte, antagligen tänker jag mer, det är bara så jobbigt att skriva ner allt när jag kommer hem... Jag jobbar inte mer än någon annan, men jag är då rakt inte van att gå omkring i åtta-nio timmar, och lyfta 10kg tunga fruktkartonger på det, sådant gör en stackars lat student mycket trött.
Idag har jag tänkt på hur mycket jag egentligen borde beställa, hur mycket en semestervikarie kan förstöra på fyra veckor, och på Peace&Love förstås. Det kalaset började ju igår, men själva musikfesten börjar inte förrän på torsdag, och då är jag laddad och redo.
Tills dess ska jag se på Allsången (som är på i bakgrunden), Morden i Midsommer, känna att sommaren är här, köpa stift till vår gamla 60-tals-LP, beställa betydligt fler nektariner och försöka att inte stressa ihop.

Bästa serien är (återigen) The Big Bang Theroy som går på femman. Tyvärr finns den bara i två säsonger, men vad gör det, jag älskar den i alla fall!
Back to the summer och the Allsång nu då. Höjt!



Henrik Dorsin har hår!! Vad har hänt? Mycket trevligt att se, även om han ser supergammal ut med sin omvända skepparkrans. (men what's up med den där Tingeling-allsången? Vad är det för låt? En vårlåt gissar jag, som jag nog missade...)

Borta

Jag är väldans frånvarande nu, jag vet inte varför. Kanske för att jag tog ut en tand i fredags, det gjorde ont (eller ja, jag var så sjukt bedövad att det inte kändes, utom i öronen för borren vara så nära) och värst av allt var ju såklart att det fortsatte göra ont. Kanske är det för att jag tänker så osammanhängade nu... Men känslor kommer över mig, såklart. Mest saknadskänslor.
Jag saknar Wolverhampton. Jag saknar det fula torget som varit under ombyggnad sedan januari. Jag toksaknar alla affärer, särskilt New Look, Primark och Topshop. Jag saknar att träffa fröken Ingmar Boll varje dag (nästan i alla fall), jag saknar att sitta på mitt instängda rum och Skypa med henne och jag saknar att hon och jag var så nära att vi nästan visste vad den andra tänkte.
Inatt drömde jag om sista kvällen och natten i Wolverhampton, den var inte som den var, men den skulle ju kanske kunnat varit så. Fint var det i alla fall.

Mitt humör är sådär alltså. Jobbigt.



Och Toffs, snart är nog Irland ditt favvoland, om inte nån irländare spiller Guiness över hela dig och du utvecklar nåt slags skumt hat mot hela den gröna ön. Men det kommer ju inte hända. Och jag är oftast ledig onsdagar i sommar. Och efter fyra varje vardag, men typ efter 14.30 på helgerna. Bara så du vet liksom.

Minneslapp till oss

Jag läste just en bekantings blogg, han skrev att han missade en tågluff för att han måste skicka in visumansökan för Nya Zeeland-studier (jaa, jag hatar honom, självklart) och kom på att jag MÅSTE komma ihåg att säga det här till mig själv och herr C när jag återigen är nära mitt pass:
SKICKA IN VISUMANSÖKAN TILL KINA! (Eller ja, till en ambasad eller nåt, som har med Kina att göra... Du fattar.)

Sådär jag. Note to self, där self tydligen är lätt ålderssenil, eller något liknande.


Snorsnorsnor

Jag är hemma hos mamma (och pappa också såklart, men han jobbar och mamma har semester), och det är ju alltid trevligt. Fast jag är dödsförkyld i näsan. Jag skyller på Bruce, eller kanske ännu mer det svenska sommarvädret. Alltså har jag inte mycket vettigt att skriva...

Jo förresten, det gick bra för Miljöpartiet i Europavalet, och "dåligt" (de kom inte in) för äckelsverigedemokraterna. Jag är glad.

Fröken

Återanpassningen till Sverige och hemma går bra. Tror jag i alla fall. Det känns lite tomt och ensamt utan alla korridorstjejer, utbytesstudenter och fröken Grodan Bergman, men jag vänjer mig väl.
Jag fick en försenad födelsedagspresent igår, det var massa små roliga saker, men den bästa var helt klart en mugg som jag tror jag kommer dricka mycket varmt (och säkert kallt också)  ur.
 Frökenmuggen, och två av våra otaliga Paristavlor

Jag har i princip förträngt att jag fyllt år, så att få massa tårta och presenter dagarna efter hemkomst kom nästan som en liten överraskning. Bäst var nog den enorma Paristavlan med det lysande Eiffeltornet, och jag undrar hur jag kan ha sådan kärlek till just Paris utan att ens ha varit där. Nåväl, nu har jag ju Claire där, hon kanske kan locka ännu mer, även om jag tror att jag nog hamnat där utan någonsomhelst (?) hjälp av knasiga fransyskor. Min engelsman kanske ska dit och lära ungarna engelska i höst, honom ska jag i alla fall lätt hälsa på i så fall.
Idag ska vi på min absolut finaste present - i januari köpte herr C biljetter, i februari gav han dem (nästan) till mig, och ikväll ska vi se Bruce S live i Stockholm. Han spelade min bästa Bruce-låt under premiärspelningen, typ sist, och jag hoppas att han spelar den för mig (och några andra) ikväll.
 Tavlan, på långt webbkameraavstånd


Bästa Bruce-låten, Dancing in the Dark

Länderna

Jag är hemma. Hemma i ett Svergie som nästan är svenskare än jag trodde var möjligt.
Jag är lite förvirrad och vill mest hålla mig tyst och hemma idag, det verkar inte vara några problem, för det är mest lille Fille och mamma som hört av sig. Tur det kanske.
Nu har jag bara (ungefär) fyrtio kilo att packa upp. Och tvätta. Och sortera.

Nerver

Herr C kommer idag.
Jag MÅSTE hitta en dammsugare.
På söndag flyttar jag hem till Dalarna.
Jag har lite ont i magen.

Jag har inte bestämt mig vad magontet hör ihop med. Kanske dammsugare, kanske söndag. Herr C ger mig pirr och fjärilar för det mesta, det är fint det.


Hem till början av 2000-talet

Jag längtar inte hem till Robinsonhysterin som tydligen pågått i vår. Eller är det bara bloggar som förstorar upp allt nu igen? Jag hoppas inte de där idioterna som satte sig på TV4-ön är kändisar (eller ja, kändis och kändis, tänk Robinson-Robban från tidigt 2000-tal) nu, för det orkar jag inte med. Jag må ha en tröja där det står Back to the future, och jag må ha fler kläder som skriker åttiotal, men jag kommer gärna hem till ett någorlunda normalt Sverige 2009, inte 2004, eller när nu Robinsonmänniksor blev kända.
Ge mig kvalitetstv nu!


Veckorna

En vecka kvar.
Om en vecka sitter vi på planet hem, halvvägs, kanske någonstans över Danmark till och med.
Nu ska jag gå till parken för solhäng. Själv. Konstigt, så önska mig lycka till.

Hembesök

Jag har besök av herr S, det är fint som snus, såklart!
Än har inte mycket spännande hänt, men imorgon ska vi ÄNTLIGEN besöka the Beatles gamla hemstad. (För er som är som herr S; det är Liverpool.)
Jag längtar.


The Beatles A Hard Day's Night, en av de bästa!

Over and out, peace ya'll!

Näe

Maru the cat ska det vara, inget annat.

Idag skiner solen

Jag hatar att vara sjuk. UnderbaraClara skrev för några dagar sedan att det kan vara skönt att längta efter snuva, att längta efter att vara sådär sjuk som man var när man var liten. Well, längta kanske är skönt, men att vara sjuk, det är fanimej hemskt. Jag tror jag har feber, både i halsen och i övriga kroppen. Efter mycket sovande, både igår och idag, börjar det ge sig. Tur att fröken Ingmar Boll köpte med lite nödvändigheter från ASDA, så slapp jag gå, annars hade jag nog legat och tyckt synd om mig själv ännu mer än vad jag gör nu.

Just ja. Solen skiner som attan här. Jag irriterar mig på solen, varför kan det inte regna när man vill det?

Vissa dagar kunde lika gärna få gå över i natt på en gång, dö innan de ens börjat (eller ja, fötts kanske det skulle vara för att få den liknelsen att stämma).
Idag är en sådan dag. Hujedamej.

(Men Driving Lessons igår var bra, även om jag inte rekommenderar att kolla den på youtube. Min hype var berättigad.)

Ryktena går (the pack is back!)

Tydligen funderar herr Nutley på att göra en tredje Änglagård, jag bara tackar och bockar! Det är de skönaste filmarna någonsin, i alla fall ettan, såklart. Jag hetsgooglade filmtänket, och tydligen ska Maria Lundqvist kanske ta över Viveka Sedahls, well, inte roll, men plats. Det blir fina gerjer, även om jag önskar att Viveka fortfarande fanns med oss.
Nog om det.
Alla har åkt och jag är väldigt ensam, känns det som. För att slippa känna tomheten har jag tvättat och ätit en någorlunda lång frukost, men snart är även det slut. Jag tittar på bilder och önskar att gårdagen varit lite längre.






The Pack is back - Wolverhampton går upp i Premier League och fansen stormar (?) planen - lycka!

Inbäddning inaktiverad på begäran

Så står det på en av de bästa videosarna (jaja, böj det bättre själva om ni kan!) på youtube (eller ja, det är en av de bästa videosarna som någonsin gjorts alltså, inte bara på tuben), så därför blir det en länk:

Backstreet Boys - Everybody (Backstreet's back)

Idag åt vi en fry up, eller full English breakfast som det också kallas, med mamma&pappa på BH's, och den har vi i princip varit mätta på hela dagen. Sweet Moses säger jag bara.
Sedan blev det shopping i Birmingham, självklart en hel del på älskade Primark. Men foton, det får ni se någon annan dag, jag skull mest bara meddela att jag lever.
See ya later!

Jojo

Idag kommer mamma&pappa till England. De trotsar vädret helt enkelt.
I helgen fyller pappan 60 år.
Jag börjar bli gammal!

(Nejdå, jag är inte alls självupptagen...)

En bild säger mer än tusen ord (my ass!)

Jag hinner dårå inte blogga så mycket eftersom min herr/farbror C (som för övrigt friade idag på pendeln in till Birmingham, helt...oseriöst) är här och trängs på mina nio (?) kvadrat. Men jag har tagit mågra bilder som kan verätta på ett ungefär vad vi pysslar med om dagarna:

  Park, mittemellan tågstationer
  Mat och korttagning

Nu vet ni på ett ungefär vad jag pysslar med.
Vad jag tänker på håller jag för mig själv tills vidare.

Höjt, Ciao och Puss&Kram
 
(Herr Cs förslag på rubrik var för övrigt Ett ord är mer än tusen ordspråk. Jag tycker min rubrik var mer...okonventionell.)

"Hemma" igen

Vi är hemma efter en mysig, opåskig helg i Nottigham. Det bästa var TVn på rummet, vi klistrades fast, jag och fröken Ingmar Bergman. Det sämsta var vädret som bestämde sig för att vara väldigt engelskt hela helgen. Men det gick bra ändå! Se sjävla:

  
  
  
Robin Hood och Lille John battlar på bron, Robin Hood skjuter pil, The Major Oak där Robin&hans gäng hade sitt camp när det begav sig, frökne Ingmar Bergman framför jätteeken, fröken Grodan Boll letar efter något framför kyrkan där Robin och hans Marion gifte sig, jag och herr C på puben, blomma vid slottet, Slottet, huset och hjulet på torget.

Gillart

Nu skulle jag ha börjat plugga för sex minuter sedan. Istället letar jag gamla låtar på youtube, bara för att få se hur det egentligen sett ut när herr Thåström skrikit fram en av de roligaste låtarna i svensk historia.
Här var en av dem, jag gillar publiken, jag gillar att han är så ung, jag gillar ZTV:


Ebba Grön - Staten och Kapitalet

16 år senare

Dagens låt: Kents Mannen i den vita hatten (16 år senare). Hjälp vad den är bra!
(Spotifya den ni, annars kan ni klicka här så kommer ni till ett youtubeihopklipp av låten, minus de sexton åren dårå.)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0