Den andra nyheten
Men. Något som berör mig lika mycket är det här med Afrikas horn. Jag har inte alls koll på vad som hänt, men somalier flyr till Kenya, och eftersom jag ändå lärt känna några somalier-svenskar under året känns det väldigt nära. En kvinna som just berättat en del av sin historia på nyheterna hade samma rörelsemönter som en flicka i min första klass, och när kvinnan på nyheterna pratade lät det precis som när flickan pratar.
Om nu Gud finns, varför finns all denna orättvisa och ondska?
Mellanlandning
Vi åkte alltså på en roadtrip för att lätta upp stämningen lite, kan man säga. Jag var inte så glad förra veckan, men nu känns det bättre, trots att vi fick minimalt med sol.
Vi åkte först neråt till Helsingborg och sov på en camping bredvid massa störiga göteborgare. Sedan drog vi över till Danmark, till den vad vi hört mysiga staden Köpenham. Kobenhavn motsvarade väl inte direkt våra förväntningar... Kanske hade vi otur som åkte dit en helg, kanske är stan finre någon annan gång. På lördagen var det soligt, alldeles för varmt och väldigt trångt på Ströget. På söndagen regnade det, alla affärer var stängda och massa turister gick förvirrat omkring i den pyttelilla storstaden. Vi såg i alla fall Nyhavn, Amalienborg slott och den lille havsfruen-statyn. Sedan drack vi öl för att återigen lätta upp stämningen lite.
På Sylt, vår nästa anhalt, blåste och regnade det när vi anlände. Kul! när man bor i tält, not, sa vi och drack billigt rödvin och spelade kort. Kvällarna där på Sylt var dock fantastiska. Fyra mil sandstrand och fotomotiv att dö för. Vi spelade kort och umgicks, och även om inte solen sken oavbrutet så bodde vi ju ändå på en sandstrand.
På hemvägen handlade vi vuxendricka på Calles, gjorde ett försök att handla (inte så)billiga golfgrejer på outlet och handlade allt vi glömde förra gången på Ullared. Ullared som förövrigt hade fullt på sin tältcamping, snopet! sa vi och åkte hem och sov i Hallsberg som sista anhalt.
Jag känner mig utvilad.
Nu laddar jag om för en vecka i Cornwall med kära fröken Norrland.
Så jävla trött
Jag är så less.
Jag är uttänjd och känner mig helt genomskinlig.
Ingenting är bra.
Ingenting blir någonsin bra.
Jag har ingenstans att fly från mig själv. Jag är fast där jag är. Mittemellan allt. Mittemellan lyckligt familjeliv, mittemellan fritt singelliv. Jag är där, i den grå smeten, där ingenting någonsin är roligt.
Nu vill jag faktiskt bara att allt ska vara över. Något måste hända, snart.
Jag suger på att fly.
Skavsår
Jag borde laga symaskinen och fixa till kläderna jag måste fixa till för att ens överväga att använda.
Jag borde måla om någonting, men jag vet inte vad.
Jag borde planera, köpa, eller i alla fall skriva en förslagslista.
Jag är så uttråkad att jag håller på att dö...
Jag är så dubbel att jag samtidigt inte alls orkar ta mig för något, jag vill bara...pausa.
Jag är precis så som jag alltid varit, en orolig själ.
Mindervärdeskomplex
Dåliga saker:
Jag har semester och är stressad över att det "bara" är typ fyra veckor kvar av semestern. Min gamla bästis fröken Norrland har inte ens börjat sin semester är.
Sommaren innebär mycket mindre kläder än vanligt och jag är avundsuk på alla de som inte ser ut som jag. Jag har en hel garderob med kläder som jag älskar och kan ha, men jag jämför och är arg på mig själv.
Jag är ledig och ägnar mig för närvarande åt att i princip avsky mig själv. Nyttigt? Nej. Jag måste bort härifrån, snart, eller börja jobba igen. Att bara gå hemma tar kål på mig, innifrån, långsamt, utan att jag ibland märker det.
Jag har inga böcker att läsa. Le pooh.
Bra saker:
Jag och jogging börjar komma överens. Det är till och med kul. Jag svettas som en gris och njuter.
Vi har bokat en resa till England, jag och fröken Norrland. Det ska bli...fint. Men nervöst. Det kan hända att avundsjukan sätter in. Då får jag blunda och räkna till tio, och tänka på att jag har en man hemma som tycker om mig en smula.
Chewbacca älskar mig vilkorslöst. Jag älskar honom tillbaka precis lika mycket. Vi går långa promenader i "skogen" och vid vattnet och trivs i varandras sällskap.
Men. Jag saknar jobbet. Jag saknar mina fina kollegor som alltid peppar mig och varandra. Jag saknar att ha ett syfte. Jag måste släppa detta och ladda batterierna pronto så att jag i höst kan bli den lärare jag vill vara.
Ur Chewboes perspektiv
