Fröken Wallenlöv

I helgen har vi:
flygit inrikes i en timme och fyrtiofem minuter, trots att avstandet inte ar sa ofantligt stort pa kartan.
sett resterna av varldens aldsta by. Tydligen borjade man sa grejor, som vete och sant, for 6000 ar sedan. Begravde sina nara&kara gjorde man ocksa (i alla fall i Kina, i Sverige var vi inte ens patankta da, typ).
gatt pa varldens enda helt bevarade ringmur runt en stad. Den var finast nar det skymde och de roda rislamporna tandes.
sett den sa lange gomda terrakotta-armen: en hel massa barnda lergubbar som vaktar en kejsares grav, alla unika och gjorda efter riktiga soldater. Vi sag gubben som hittade dem ocksa, men tordes inte ta ett kort eftersom vi inte kopte boken han skrivit. Vi sag en grav av cirka 630, den enda som ar oppen. Det finns sa mycket att saga om terrakotta-armen, men jag klarar inte riktigt att beskriva det med ord, sa fint&spannande var det.

Vi ar nojda med helgen, men galda att vara tillbaka i älskade Beijing, som vi faktiskt har saknat, bade for sitt lugn och sin skonhet, de har fa dagarna vi varit pa utflykt till Xi'an.

Kineserna ar motasttserna till engelsmannen nar det galler kosystem; vi forundrades ofta over hur effektivt engelsmannen koade, har ar det precis tvartom. Star man inte precis langst fram vid strecket efter pilen nar man vantar pa tunnelbanan sa kan man ge sig sjutton pa att nagon liten kines staller sig precis fore en, fast man sjalv var dar typ tre minuter innan (tunnelbanan gar var femte minut). Och sa star vi inte i EN ko utanfor toaletterna, utan alla staller sig farmfor valfri toalett och koar. Praktiskt.

For ovrigt har jag lart mig mycket den har semestern, bland annat hur det gar om man ar lite dalig i magen nar man gar pa ett-hal-i-golvet-toaletter; det gar bra.