Fröken Wallenlöv

Det är snart exakt tio år sedan jag fyllde 18. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka tankar som rörde sig i mitt huvud då. Jag vet ju vad jag gjorde, jag på sam-sam, oroade mig över körkortet, hade just börjat intressera mig för cider och Örebros uteliv och stressade över vad fan man skulle göra efter studenten. Jag önskar att några av mina tankar fanns kvar här i cyberrymden, men jag är rätt säker på att mitt konto på typ lunarstorm inte fungerar. Jag hängde ändå aldrig där, vi i mitt gäng hängde på Pyramider, men det finns inte kvar här ute... Jag vet i alla fall att jag gick klart tvåan, jobbade på Posten en sommar, och sen började livet, typ.

För snart exakt 8 år sen fyllde jag 20, då var jag i Skottland, i uset på Dublin Street i Edinburgh. Jag kommer iåg att en massa presenter låg och väntade på mig i det gula köket, att Emma och Rach strålade och att pappa Steve mest log. Jag var så himla lycklig, om än ganska långt hemifrån. Jag hade några av de finaste vänner jag någonsin haft, och trots att vi nästan helt tappat kontakten nu så finns de alltid kvar hos mig.

För 5 år sen fyllde jag alltså 25, då var jag i gamla Wolverhampton med fröken Ingmar Boll. Vi gick ut på...den enda klubben i stan och drack enpundsflaskor med något sockrigt. Jag saknade herr C, vilken tur att han kom och hälsade på bara kort efter.

Fortsätter det såhär måste jag i alla fall vara bortrest om två år, men 28årsdagen firas med att åka hem till Hallsberg&mamma, alltså där allt började. Känns fint.