Nä, kanske tar aldrig de där träden slut

Jag skulle ju försöka skriva ofta. Jag tror att det hade med att göra att jag ville få ur mig saker, få ur dem ur systemet innan de liksom klumpar ihop sig till en gråsvart smörja som bara gör allt gråtigt och trist.

Så:
- Jobbet går bra.
- Jag stör mig på vissa människor ibland, alltså jättemycket
- Vi kommer säkert få det fint, men just nu ser det ut som hej-kom-och-hjälp-mig, känns det som
- Jag är rätt trött, både i kroppen och på alla dessa kpsttips överallt, jag orkar liksom inte bry mig
- Jag är ofta godissugen nuförtiden, men oftast går det okej att ignorera det

Det var allt. Eller vafan, das war ja alles!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0