"The bravest man I ever knew"
Nu är årest Harry Potter-genomlyssning avslutad, och jag saknar redan böckerna. Jag kommer nog aldrig sluta lyssna, läsa och titta på Rowlings mästerverk. För ja, det ÄR ett mästerverk (eller sju) hon skapat. Alla karaktärer är genonmtänkta, om de så bara skymtar förbi i en bok eller två, och birollerna är en så viktig del av historien, hur annars kan man förklara att böckerna är så älskade
I år grät jag bara när Krake (Kreacher) kommer utspringade med de andra husalferna under slaget om Hogwarts och skriker att alla måste kämpa, och när Harry säger till Albus Severus att Snape var den modigaste man han någonsin kännt.
Medan jag crosstrainadse lite igår såg jag den nästsista filmen, och då grät jag såklart när Dobby dog. Och är inte det just vad som är så bra med Harry P? Att Rowling killed her darlings, att hn vågade döda några av de biroller vi älskar så mycket? Dumbledore, Dobby, Fred, Snape, Lupin&Tonks, Mad-Eye Moody och inte minst Hedwig. Tur att hon inte bestämde sig för att döda Neville eller Luna, eller ännu värre, Ron eller Hermione. Vill man lida riktigt finns såklart en hel drös fanfiction där både Harry och Ron dör, och vill man njuta finns fics när varken Dumbledore eller Snape dör.
För så är det, Snape ÄR en av litteraturens bästa byronic heros. (Vad heter det på svenska? "demonisk hjälte" enligt en googleträff.) Tur att jag har sista filmen kvar så jag kan njuta av Snape och de andra lite till (han får ju verkligen utrymme i sista boken när Harry får veta alla hans hemligheter), och tur att jag inte har några restriktioner för när jag får se filmerna eller läsa böckerna (jag får bara lyssna på böckerna innan jul, med början i oktober någon gågn - och man, det är bäst tiden på året!).
Påminnelse till mig själv: Skriv aldrig mer på herr Cs dator (som igår), det blir bara en massa stavfel och strunt.
I år grät jag bara när Krake (Kreacher) kommer utspringade med de andra husalferna under slaget om Hogwarts och skriker att alla måste kämpa, och när Harry säger till Albus Severus att Snape var den modigaste man han någonsin kännt.
Medan jag crosstrainadse lite igår såg jag den nästsista filmen, och då grät jag såklart när Dobby dog. Och är inte det just vad som är så bra med Harry P? Att Rowling killed her darlings, att hn vågade döda några av de biroller vi älskar så mycket? Dumbledore, Dobby, Fred, Snape, Lupin&Tonks, Mad-Eye Moody och inte minst Hedwig. Tur att hon inte bestämde sig för att döda Neville eller Luna, eller ännu värre, Ron eller Hermione. Vill man lida riktigt finns såklart en hel drös fanfiction där både Harry och Ron dör, och vill man njuta finns fics när varken Dumbledore eller Snape dör.
För så är det, Snape ÄR en av litteraturens bästa byronic heros. (Vad heter det på svenska? "demonisk hjälte" enligt en googleträff.) Tur att jag har sista filmen kvar så jag kan njuta av Snape och de andra lite till (han får ju verkligen utrymme i sista boken när Harry får veta alla hans hemligheter), och tur att jag inte har några restriktioner för när jag får se filmerna eller läsa böckerna (jag får bara lyssna på böckerna innan jul, med början i oktober någon gågn - och man, det är bäst tiden på året!).
Påminnelse till mig själv: Skriv aldrig mer på herr Cs dator (som igår), det blir bara en massa stavfel och strunt.
Kommentarer
Trackback
