Åttahundragrader
Eller något i den stilen är det här inne nu. Vi har eldat sen typ fyra, och inte haft luftvärmepumpen på såklart, och nu är det nog en 25 grader och lite till kanske (jag vet inte alls, är så hemskt dålig på att uppskatta saker såsom tid, mått och gradantal) här i köket. Ute är det fortfarande bara kring nollan. Pooh. Jag var ute och joggade/gick med lille hunden idag, det borde inte funka dagen före nyårsafton. Dagen före nyårsafton ska det ju vara meterdjup snö och minus 25 eller så.
Jag sträckläste Mons Kallentoofts senaste, Vårlik, där på annandagen&tisdagen, och även om den boken inte mäter sig med den första (Midvinterblot - LÄS!) så tar den ändå plats i mitt hjärta. För det som är speciellt med Kallentoft och hans Malin Fors är ju såklart alla dessa röster, både levande och döda. Fors (som ofta kallas Fors trots att hon ju är kvinnan, ganska ovanligt i deckare, hör alltså "utredningens röster" - hon hör de döda prata med henne, även om det inte är supertydligt. Kanske är det så alla deckarförfattare tänker sig att deras superutredare hör röster på det sätt som Kallentoft beskriver, men det är första gånger jag läser det så uttalat. Och jag älskar det. Jag önskar bara att han kunde ta och knyta ihop säcken så att jag och Fors får veta vad som egentligen hände med Maria Murvall. Huvudtemat i böckerna är, enligt mig, våldet mot kvinnor och barn, fast mycket mer subtilt (?) än hos överskattade Stieg Larsson (jag älskade första boken, de två sista kunde han ha skrippat). Åh, kanske blir det vårens tema, att lyssna igenom de fyra böckerna? Precis som vinterns är Harry Potter.
Nu är det mat!
