Fröken Wallenlöv

Så, idag är den här. Den absolut sista sommarlovsdagen. Imorgon kl 8 börjar jag jobba igen, efter att ha varit ledig sen den 21 juni. Det är lätt att känna sig lite ledsen och en smula förvirrad en dag som denna. Jag tordde liksom att söndagsångesten, den där som gör att man kl halv elva efter frukost, promenad och tv tycker att man har hela dagen framför sig, men som lurare en, gär tidshopp så att klockan vips är kvart i två för att i nästa sekund bli halv åtta och nästan läggdags.
Hur går man tillbaka till jobb och disciplin och en helt annan kreativitet efter en sommar fylld med bilåkande, tommar armar utan klockor, målande och allmänt spankulerande? Jag kommer att känna mig lika borttappad som förra året vid den här tiden, fast då var det något helt nytt som väntade, nu kännerj ag i alla fall igen det.

Men vilken sommar!
Första veckan: Jobba på måndagemn, sista inför den LÅÅÅNGA sommaren. Trött. Midsommar vid sjön. Trött.
Andra veckan: Peace and Love!
Tredje veckan: Ullared! (Fat bara över dagen.) Middag med fröken Norrland och herr Cs F. Sedan åkte de och spelade golf.
Fjärde veckan: Jogging. Ensamtid med Chewbacca. I slutet av veckan ännu en roadtrip, ut på den norra kontinenten.
Femte veckan: Danmark och Tyskland. Ullared igen. Middag igen?
Sjätte veckan: Hemmafix och jogging. Furuvik och England! (London en söndag innan kravallerna.)
Sjunde veckan: Cornwall och lite London igen, med fröken Norrland. Ensamsöndag, fast på kvällen återsåg jag herr C. Glad.
Åttonde veckan: Mer hemmafix. Mamma och hund kom hit, vi myste ihjäl Chewbacca lite. Mer hemmafix. Söndagsångesten tillbaka. Vart tog sommaren vägen?