där elljusspåren ledde hem till middagstid

Ja, jag är redo att åka hem nu. Även om jag kommer sakna Wolverhampton i största allmänhet, och alla resor vi gjort, även om jag kommer vilja åka tillbaka, så är jag redo nu. Det har varit en bra termin, och jag kan inte ångra den, omöjligen, men jag vill hem till vårt kök, vår soffa, våra grejer. Jag vill hem till Honom; vilken lycka att få titta på han närsomhelst!
Men jesus vad bra det har varit. De första två-tre veckorna kan vi ju stryka, men sen blev det väl ungefär det jag ville ha. Utflykterna är såklart bäst, både för allt nytt vi fick uppleva och för den känslan av semester det gav. Jag gillar att jag läste lätta flumkurser, hur hade jag annars hunnit? Wales kommer i topp, det var så vackert! Men vi fick ju även träffa vår finaste vän igen, så kanske hade han något med min kärlek att göra (han tog oss till pärlorna, och sedan sjöng vi om Kentpärlor).
Jag älskar England, det gör jag, men det är bannemej i Sverige jag hör hemma, så är det bara.


Finaste Sverige (med klipp från Änglagård-filmerna)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0