Fröken Wallenlöv

Det närmar sig med stormsteg nu. Efter morgonens gråt och tandagisslan (?) så är det sista steget i princip klart. Nu är det bara att vänta på den 19e januari. Packa och mysa och vänta. Det är vad jag ska göra. (Och läsa uppsatser tills på torsdag, men det blir nog fint som det berömda snuset, alla är ju så snälla har vi kommit fram till.)
Nervösheten släpper såklart mer och mer för varje steg närmare som tas, men det känns ändå jobbigt, konstigt och lite stort. Jag vill inte prata om det, prata kan vi göra när jag kommit hem och överlevt.
Under tiden får jag väl göra som alla andra tomtar; resedagboka. Fast jag inte trivs på sidan kommer det väl att behövas, någon kanske undrar, och detta är fortfarande mitt tempel för tankegångar som inte rör verkligheten.