Fröken Wallenlöv

Jag är ingen boksnobb. Jag har inte läst många noblepristagare, och kommer nog aldrig göra det heller. Jag kommer aldrig se skillnad på fin- och fulkultur, hur mycket jag än försöker. Jag kommer aldrig tycka radikala saker om böcker, förstå mer än någon annan. Jag läser inga litterturbloggar, tidningar om böcker eller ens något i den stilen. Jag är inte världens litteraturfantast. Men jag gillar språk, jag gillar text, hur den än är, fin eller ful.
På våren och sommaren älskar jag en viss sorts text. Innan midsommar vill jag gärna läsa Villospår av Mankell, bara för att jag älskar den. Det är en deckare, den är trivial och säger kanske inte så mycket om människor eller samhället som inte redan sagts, men jag älskar den likförbannat.
Och nu är jag i England, långt borta från min Mankell-samling. Vad göra? Well, herr C kommer på torsdag, kanske kan han ladda ett minne med ljudböcker. Det vore finfina grejor.

Och återigen ramlar jag dåliga gatan fram; jag sitter här och bloggar när jag borde skirva essay. Precis som det alltid varit, med andra ord.