Fröken Wallenlöv

Jag irriterar mig på att jag inte skriver så finurligt som jag gjort då och då. Många inlägg nu handlar om värdsliga ting, saker jag inte alls ville att den här bloggen skulle vara. Här skulle jag ju samla tankar som inte fick plats någon annanstans! Här skulle jag pränta ner det jag kände behövde komma ut! Men nu tycker jag att bloggen är rätt trist. Och egentligen spelar det ingen roll, för jag bryr mig ju inte så mycket om hur den här bloggen uppfattas av andra, den här bloggen är mest för mig. Jag vill inte ha många besökare, jag sprider inte gärna mitt namn, för det är ju inte det den här bloggen handlar om. Det ska vara en blogg i mängden, lite som jag är själv. Jag är däremot orolig för mig själv när jag läser igenom de senaste inläggen - om de är tråkiga då är ju jag tråkig.... Eller? Jag är förvirrad, dazed and confused, och vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Kanske kan jag skylla på att jag är sjuk. Kanske kan jag skylla på att livet är lite för konstigt för att de riktiga känslorna skulle ploppa ut. Om bara herr C var här skulle jag nog säga att livet är jävligt bra just nu. Kanske är det därför bloggen är tråkig.

Om man ska vara en äkta storbloggare ska man lägga ut tjusiga bilder på kläder, alternativt något annat artistiskt kort man tagit. Det skiter jag i, jag postar en video istället! Det här är vad jag drömmer om nu:

 
Mauro the cat, hittad via sköna niotillfem

Jag vill också ha en excentrisk kissemiss! En annan version av min Oskar, det skulle inte sitta fel någon gång i framtiden.