Prestationsångest

Jag kommenterade på en av mina bästa bloggar, en nyfavorit kan man säga, häromnyss, men jag fegade ur och signerade bara med mitt riktiga namn. Inget bloggjag ute i etern ännu alltså.
Men jag fick ett tack för att jag är gullig, och det värmer, vare sig man är hemlig eller inte.
(Här är bloggen jag menar.)
Det där med bloggidentitet ger mig prestationsångest.

I december ska tvillingpojkarna M och C iväg på galej i El stockholmo, jag är halvpeppad och fröken (snart fru månne?) E ska iväg och äta julbord med jobbet. Nu är det så att Filip är son till herr M (en av tvillingpojkarna alltså) och fröken E, men han är lite för liten för att vara hemma själv, därför har jag påtänkt mig själv som barnvakt. Herr M är med på noterna, också fröken E verkar anse att det är en skapligt bra lösning. Jag har dock aldrig tagit hand om ett barn helt själv förut... (Men lugn, tanken är att han ska sova hela tiden, så jag kan nog inte skada honom för livet, om någon är orolig.)
Det där med barnvakteri ger mig nästan lite prestationsångest.

1726. Så många ord har jag skrivit totalt. Vi ska skriva 1500-2000. Det är inte någon fara med att inte komma upp dit, mer att begränsa mig. Som vanligt. Jag är verkligen en kvinna med många ord.
Men, jag fuskar för mig själv och räknar bara de viktiga orden (1653).
Det där med ordbegränsningar och att hålla dem ger mig prestationsångest.

Något som inte ger mig prestationsångest är popcorn och Sex and the city.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0