Fröken Wallenlöv

Jag är just nu lite som ett barn på julafton, eller som mig själv på julafton helt enkelt.
Jag är rastlös, har ingen ro i kroppen, vill göra allt och ingenting, har tusen idéer och måsten, men ingenting blir av. Jag väntar, vankar, traskar, fixar och pysslar i det lilla.
Men skillnaden är förstås att jag inte väntar på julklappar. Jahg väntar på ett brev som ska ta mig vidare, ut i sommarlovet och bort från all jobbig hjärnaktivitet.

Nu skulle jag sitta på ett personalmöte, om önskningen slog in och jag slapp de två kommande åren. Men det är klart, jag vill det inte helt heller. Mycket hinner hända på två år. På ett år också. Jag är säkrare nu och det känns bra. Såklart.

Muffins.
Cykeltur med frimärksinköp.
Pill&fix.
Springrunda.

Jag har nog världens bedrövligaste (åh vilket bra ord!) beslutsångest. Mest kommer den fram i den lilla vardagen, i de små besluten.

Plinga till då! Post eller telefon, det gör mig samma, bara jag får veeeeetaaaaaa.