Överlevare, del 2
Sitter och läser hennes blogg, helt i onödan, och förfasas en smula. Vi är så olika som natt och dag, kanske är det därför jag dras dit? Så är det med många av bloggarna jag läser då och då. Men helt fast är jag då inte, ovannämda överklassflicka är inte inlagd i favoriterna, det blir bara de bästa. (Orkar inte länka, men Ninni är fortfarande i topp, trots att hon flyttade til lfula alltombarn-sajten. Fröken B Johnson kommer sen, och sen i släptåg alla vänner och bekanta. Plus ett gäng jag bara känner via deras bloggjag.)
Anyway. Jag gav upp fastan, och det var kanske inte så oväntat när jag ser tillbaka (precis som Bagheera - när får han sällskap syster Jojo?!), jag är för trött och obalansig. När jag gjorde den, sist, första gången, vadnivill, var jag glad och lycklig men för trött på min slaggiga kropp. Nu är jag inte så missnöjd egentligen, och inte tung heller, snarare lättare efter början av spring-vanor, bara stressad över alla jävla smala bloggare (se ovan). Men jag låter bli att utamana mig själv på fel grunder, då förlorar jag lätt.
Som en annan tjej sa en gång (återigen: i en blogg), man ska äta måttligt och röra massor på sig så ger det sig i det långa loppet. Det får bli min melodi, det också.
Nu pockar farbror C på min uppmärksamhet.
Ciao, eller Buenos Aires, som man tydligen säger i södra Californien.
