En vecka, en dag sedan

Jaja, men allt i livet går inte att dokumentera!
Som: gnällande kunder, klagande medarbetare, avsaknad av sol och värme, tillräckligt med sömn, längtan, ånger.
Men banne mig, trots att sommaren ramlat (mmm Håkan!) bort, med några glädjestunder som Kentagentbandet themselves, en liten kille som tagit mitt hjärta, och sommarens sista fina kväll i dalen tillsammans med min C och ett gäng andra (lallandes på Farväl Jupiter!), så ångrar jag ingenting.
Jag har vait där och där och där. Nu är jag här och det är bra, men ändå ska jag lämna mina två pojkar en liten termin och bo på det där stället där de bara lever på fisk och onyttigheter, spelar älskvärd fotboll och pratar så att vi stackars svenskar inte förstår. Jag ska göra det för att jag ska kunna fortsätta att inte ångra någonting.

Men, hey. Jag insåg just att jag ju visst ångrar vissa saker! Inte att jag inte gjort ditt och datt, varit här och där, utan de människor jag låtit glida ur händerna.
M.
K.

kanske lite M.
Och tänk om jag är på väg att förlora fler?
F och kära S?
Kanske A (times two)?

Detta ska jag fundera på om några dagar, då vi ligger på stranden; de andra pressande i solen I pressume, och jag under mitt parasoll.

Auf Wiedersehen!
(Nej, vi ska inte till en playa i Tyskland, jag har bara snöat in på Project Runway igen...)




PS. Läser äntligen Blonde av Joyce Carol Oates. Den är helläcker och jag är så kär i vår gamla ikon. Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0