Att sakna ett år
Jag kommer att sakna det här året så himla mycket, även om jag gråtit och somnat en hel mängd kvällar, av ren och skär utmattning alltså. Det här läsåret (som vi kanske petnoga ska kalla det) har varit toppen. Jag tror att det mest beror på alla fina fantastiska kollegor jag har haft. På den där stora stora skolan jobbar så många fina människor, både på avdelningarna för yngre ungar och på avdelningen för tonåringarna. Det är som om jag fått en helt sprillans ny jättefamilj, en jag träffar varje dag. Hur ska jag klara mig utan Grottan?
Jag ska på två, eventuellt tre, intervjuer snart. En utanför Borlänge och en i Falun. En på en pytteliten (nåja) grundskola och en på en liten gymnasieskola. Jag skulle nog lätt gnaga av mig mina vänstra arm för att få vara kvar på min allra första skola, men förhoppningsvis blir det bra i fortsättningen också.
I torsdags hade vi friluftsdag. Vi gick en mil med 45 ganska väluppfstrade elever. Jag och favvo-SO-läraren gick typ sist och vaktade segisarna. Vi pratade bröllop, resor, jobb och en massa annat medan vi nästan vaktade barnen. Jag hade som tur var lite mer koll än henne, men det var nära att vi helt sonika glömde en skock eller två elever.
Jag upptäckte under bröllopsutfrågningen att vi har det stora hela klart, nu gäller det bara att fixa allt i praktiken också. Kyrka till exempel. Vart sjutton ska vi gänga oss? Vi vet inte. Jag bryr mig inte heller, men ska jag gifta mig i kyrkan vill jag helst att det är en liten en som ligger typ på landet, såklart. Jag är med bonddotterdotter än jag kanske ibland tror.
Idag väntar jag ut regnet för en joggingtur, inte mycket annat. Jag borde även jobba och städa i alla papper (har börjat!) så att jag hittar den där blompresentkortet jag fick när jag fyllde 100, typ.
Jag ska på två, eventuellt tre, intervjuer snart. En utanför Borlänge och en i Falun. En på en pytteliten (nåja) grundskola och en på en liten gymnasieskola. Jag skulle nog lätt gnaga av mig mina vänstra arm för att få vara kvar på min allra första skola, men förhoppningsvis blir det bra i fortsättningen också.
I torsdags hade vi friluftsdag. Vi gick en mil med 45 ganska väluppfstrade elever. Jag och favvo-SO-läraren gick typ sist och vaktade segisarna. Vi pratade bröllop, resor, jobb och en massa annat medan vi nästan vaktade barnen. Jag hade som tur var lite mer koll än henne, men det var nära att vi helt sonika glömde en skock eller två elever.
Jag upptäckte under bröllopsutfrågningen att vi har det stora hela klart, nu gäller det bara att fixa allt i praktiken också. Kyrka till exempel. Vart sjutton ska vi gänga oss? Vi vet inte. Jag bryr mig inte heller, men ska jag gifta mig i kyrkan vill jag helst att det är en liten en som ligger typ på landet, såklart. Jag är med bonddotterdotter än jag kanske ibland tror.
Idag väntar jag ut regnet för en joggingtur, inte mycket annat. Jag borde även jobba och städa i alla papper (har börjat!) så att jag hittar den där blompresentkortet jag fick när jag fyllde 100, typ.
Kommentarer
Trackback
